Det vimlar av duktiga tränare med fina meriter i hockeyettan. Tränare som kan få spelare att växa, lag att överprestera och att vara som bäst när det gäller som mest är dock ovanliga. Därför är det dessa tio som kommer med på min lista över ettans tio bästa tränare.
10. Thomas Engman, Mörrum
Har gjort ett kanonjobb i Strömsbro sedan han klev in som tränare och ledde dom från trean till att sånär nå playoffspel mot allsvenskan på fyra säsonger. Fick spelare att växa och laget bjöd på en underhållande ishockey. Nu tar han klivet till den södra ettan och Mörrum, det ska bli spännande att se vad han kan få för utväxling på Laxlaget. För visst finns det potential som tidigare tränare inte riktigt fått ut.
9. Per Ljusteräng, Hudiksvall
Han är inte den som gör bäst intryck i media och han kan vara rätt kontroversiell också bland egna spelare med sin tuffa tränarstil, men resultat når han bevisligen. Senaste säsongen så utmanade han hela etablissemanget genom att oväntat nog välja Nybro i playoff 2, något som fick många att ruska på huvudet, men vem stod där med lång näsa efteråt? Inte var det Ljusteräng i alla fall. Valde sedan självförtroendestinna Vimmerby i playoff 3 och där vette 17 om han varit lika glad efteråt då man åkte på en riktig överhalning i första matchen, men vem vet, de hade kanske vänt på hemmaplan?
8. Dennis Hall, Forshaga
Inledde sin seniortränarkarriär där han först var med som assisterande tränare och ledde Borlänge till kvalserien och sedan som huvudtränare så ledde han först laget till playoff 2 för att sedan den andra säsongen ta laget till kvalserien igen. Säsongen som gick fick han ta över ett tippat Forshaga som underpresterat å det grövsta men han fick efter några matcher ordning på laget och avslutade vårserien starkt även om man lämnat lite för stort handikapp för att nå hela vägen till vårserieseger. Den ambitiöse unga tränaren har nu lett en utrensning av ett rätt ålderstiget Forshaga och satsar på unga och hungriga talanger kombinerat med några rutinerade spetsar som fortfarande brinner för att träna. Något som Dennis Hall lär se till att det blir en hel del av, för Dennis vill ha ett lag med mycket skridskoåkning och fart. Jag tror att Forshaga blir vassare säsongen som kommer trots sin relativa orutin, mycket tack vare Dennis driv.
7. Fredrik Johansson, Halmstad
Fram till säsongen som gick så hade inte Fredrik Johansson haft en chans att vara med på en sådan här lista. Han har visserligen en lång tränarkarriär, men inga anmärkningsvärda framgångar att tala om. Men med tanke på den säsong som Halmstad gjorde så måste han ändå få cred: Han fick ett lag utan stjärnor inför säsongen att överträffa sig själva och han fick verkligen spelare att utvecklas under säsongen. En målvakt som Anton Malmborg som inte gjort någon glad säsongen innan stod helt plötsligt på huvudet, Tim Bothén gick från en medioker back till en ledande back och så vidare och så vidare. Är han månne en late bloomer som tränare?
6. Robert Nordberg, Boden
Sätter som tränare en tydlig prägel på laget, densamma som han hade som spelare. Tufft, på gränsen eller till och med lite över, och intensivt. Framgångsrikt har det dock varit: Han förde upp Boden till ettan -17 och som nykomling i ettan tog sig laget till playoff två och säsongen efter det till kvalserien. Nu är han tillbaka i ett Boden som under året han var borta tappade bort sig lite, kaxigheten vid sidan av isen återspeglades inte på densamma. Det lär det bli ändring på i vinter.
5. Mikael Tisell, Nybro
En rutinerad tränare som lyckades ta sitt Nybro till serieseger i den södra ettan. I och för sig med en av seriens starkaste trupper men det är ändå starkt. Väl i en alletta var man sedan med och kampade om seriesegern hela vägen till sista matchen där Mariestad dock släckte deras förhoppningar. I playoffspelet så kom dock en dipp, man hade först fullt sjå med Nyköping i playoff 1 innan man åkte ut mot Hudik i playoff 2. Lyckas han få till formtoppen bättre kommande säsong?
4. Hans Särkijärvi, Visby
Framgångsrik tränare i Djurgården fram till 2016 då han mer eller mindre la av, men numer i Visby. Ett Visby som om man ska vara ärlig inte såg så vasst ut vare sig i grundserie eller alletta. Det tog sig visserligen till playoff, men det var med viss möda. Men väl där klev playoffspecialisterna fram och hade 1-0 i matcher mot Troja i playoff 3 när spelet avbröts. Levde dock en hel del på en framgångsrik förstafemma och var illa ute flera gånger om, så sådär jätteimponerande såg det kanske inte ut. I vinter så har man tappat en hel del rutin och vi får se om Särkijärvi kan få laget att överträffa sig själv i vinter.
3. Phil Horsky, Vimmerby
Phil Horsky är en tränare med bestämd uppfattning om hur saker och ting ska vara, det är inte alltid uppskattat hos alla och den kompromisslösheten går inte hem hos alla. Det innebar att han fick sparken från Karlskrona redan innan han ens fått ha hand om laget en enda match säsongen som gick. Men då mottogs han med öppna armar i Vimmerby igen, klubben han lett fram till en playoff 3-plats säsongen innan. Och även om det blev en trög start och allettan missades, så fick han tillsammans med några starka nyförvärv till slut igång laget lagom till vårserien. Där hade laget en enkel resa och det gav bra självförtroende in i playoffspelet, något man kunde leva på hela vägen in i playoff 3 där man hade övertaget på Hudiksvall i playoff 3 innan spelet avbröts.
2. Mats Lusth, Karlskrona
Mats Lusth var lika tuff på isen som han nu är vid sidan av. En pådrivare som vet hur man spelar sina kort för att vinna psykologiska fördelar, vem minns inte hans presskonferens i matchserien mot Västerås när han ledde sitt Kristianstad till allsvenskan? Fick efter det chansen att rädda kvar Mora i SHL när han anslöt till kvalspelet och lyckades med det, men hade inte samma framgång säsongen efter. Den senaste säsongen tränade han Karlskrona, som han visserligen lyckades få att undvika kvalspel men de delegerades som alla känner till ändå på grund av ekonomiska skäl. Med tanke på den turbulens som ändå fanns runt klubben under säsongen så lyckades han ändå bra.
- Andreas Appelgren, Mariestad
Med meriter från allsvenskt avancemang med ett väldigt otippat Mariestad Bois, med SHL-avancemang med ett otippat Leksand som han sedan förde till deras bästa säsong på många år i SHL, och sejourer i Västerås och Södertälje så förstår man att Andreas Appelgren är både välmeriterad och framgångsrik. Och på den vägen fortsatte det när han säsongen som gick återvände till det som han ser som sin moderklubb. Han ledde sitt lag till en klar seger i västra ettan och till en tredjeplats med hugg på seriesegern i allettan södra trots att laget var otroligt skadedrabbat stora delar av våren, vilket gjorde att mängder av spelare från det egna J20-laget fick slussas in. I playoffspelet fortsatte framgångarna och hade inte Coronan avbrutit spel så kändes det som att Bois hade tryggheten i spelet för att gå hela vägen, en trygghet som Appelgren gett med ett tydligt spel. Laget spelade också sin bästa hockey när det gällde som mest under hela säsongen egentligen, med en extra topp i playoffspelet. Något som Appelgren pratat om hela säsongen och också lyckades med. Det är ett tydligt tecken på en tränare som vet vad han gör.
