Som jag reflekterat om i tidigare text så verkar det som att det blir en hel del tunga avhopp från lagen inför säsongen som kommer. Coronan gör att många tänker till om de verkligen orkar satsa på en säsong som kanske inte ens blir av. Dessutom så blir det ofta andra prioriteringar när man råkar ut för en kris som faktiskt Coronan är. Men hur starkt genomslag detta har haft på trupperna kan man inte slå fast förrän nu egentligen då trupperna i stort sett är klara. Jag satte mig och gick igenom alla trupper hos de lag som gick till allettan säsongen som gick (med undantag för Väsby som inte spelar i ettan kommande säsong) för att se exakt hur mycket det innebar för respektive trupps rutin.
Siffrorna som jag har inriktat mig på och som är de mest relevanta i mina ögon är antalet matcher de spelat för klubben. Det är den som visar hur trotjänarna valt att göra: Fortsätta trots risken för uteblivet spel och trots social osäkerhet, eller snöra av sig skridskorna alternativt söka nytt. Det visade sig vara rätt remarkabla siffror. Se min sammanställning nedan:
Alla lag har som ni kan se tappat rutin, något som jag först tänkte är naturligt då spelare alltid lämnar, men skulle det vara så att det alltid minskade så borde det innebära att alla lag till slut stod utan rutin överhuvudtaget, och så är det inte. Nu är det totalt närmare 17000 matcher i respektive klubbs tröja som valt att hitta på annat. Det betyder naturligtvis väldigt mycket för respektive lag, då det är spelarna med rutin som sätter standarden: Hur tränar vi? Hur är man i omklädningsrummet? Hur mycket krigar man för klubbmärket? Med mera, med mera.
Klubben som drabbats allra hårdast av rutinerade spelartapp är Visby, som tappat viktiga spelare som Mikael Adamsson och Adam Eriksson med stort klubbhjärta. Innebär det att klubben blir enklare att tas med? Framför allt i slutspel så har ju dessa båda herrar betytt mycket.
En annan klubb som drabbats av tunga avhopp är Mariestad. Spelare som Filip Thörnqvist, Eddie Davidsson och bröderna Engqvist finns inte med när pucken släpps i början av oktober. Det är riktigt tunga namn som både varit viktiga på isen som vid sidan av med sitt sätt att vara.
En tredje klubb som får bygga om sin kärna är Huddinge, som går ifrån att ha en både rutinerad och meriterad kärna till en betydligt yngre upplaga. Måns Krüger, Dennis Nordström, Adam Hansen och Martin Eklund är alla exempel på spelare som varit ledare i laget men som Huddinge nu måste klara sig utan.
Om vi kikar på de som lyckats bästa med att behålla sina egna spelare så kan man se att Grums är lite i en klass för sig, men också Krif, Skövde och Borlänge har klarat sig lindrigt undan.
Men för att ge en djupare bild utav vad det kan innebära så gjorde jag också en annan sammanställning, en där jag redovisar hur många procent av rutin av spel i respektive klubb som ändå finns kvar. Den ser ut så här:
Totalt sett är det alltså närmare hälften (42,4%) av all rutin från spel i respektive klubb som försvunnit!
Visby framstår då fortfarande som laget som tappat mest och tyngst, och frågan är om det är rutin som verkligen kan kompenseras genom att plocka in rutin utifrån? Tillåt mig tvivla. Jag tror att det kommer ta tid för Visby att bygga upp en stomme igen och att kommande säsong blir en liten mellansäsong.
Då ser det istället ljusare ut för Mariestad som trots tapp av mängder med rutin från matcher i klubben fortfarande har det mest rutinerade laget ur det hänseendet (34 matcher fler än tvåan Tranås). Det kommer antagligen ta ett tag att få andra spelare att kliva fram och fylla det tomrum som ”Kapten Rödskägg” med flera lämnar efter sig, men det finns fortfarande spelare, som Johan Frick och Lukas Larsson till exempel, som vet hur det ska gå till och som kan föra vidare traditionen. Men visst kommer det antagligen inte gå på en gång, det kommer kanske ta till jul innan rollerna är satta. Liknande kan sägas också om Troja som fortfarande sitter på en hel del klubbrutin.
Hudiksvall och Huddinge är tvåa och fyra på denna lista. I deras fall handlar det om medvetna val. De tycker att de kört fast på en nivå och väljer därför att satsa nytt, ett val som kan bli både fågel och fisk. Får de allting att falla på plats så finns det givetvis potential i de många unga och lovande spelare de knutit till sig, men det är inte givet att det gör det när det inte finns en trygg stomme att bygga på. Risken är stor att också dessa båda lag inte får den utväxling de hoppas på.
