Idag tog jag mig en kik på två matcher: Strömsbros match mot Hudiksvall hade mest uppmärksamhet, men jag kikade också en del på Sundsvalls match mot Östersund. Med andra ord två uppkomlingar (Sundsvall nya för säsongen och Strömsbro den förra) mot två etablerade storlag. Det visade sig att uppstickarna inte alls var speciellt blyga utan istället välte de storheterna över ända.
Strömsbro har väldigt många skickliga offensiva spelare, det syntes tydligt i dagens match. De ställde frågor till Hudiksvalls försvar gång på gång och de normalt så stabila Hudiksvallsbackarna stod svarslösa rätt många gånger. Redan i den första perioden så borde hemmalaget ha tagit ledningen ett par gånger om. Förstafemman med backbröderna Deutsch och Viktor Ehn tillsammans med nyförvärven Johan Eriksson och Georgs Golovkovs skapade i stort sett varje byte de var inne. Den KHL-meriterade Golovkovs kan man redan nu se kommer bli en attraktion i ettan med en riktigt fin blick och skicklighet med pucken. I den andra perioden så fick man också spela en hel del powerplay sedan bland annat Sebastian Björnstad dragit på sig ett matchstraff för en ful tackling i ryggen. Mycket tack vare det hade man ett bastant grepp om matchen i den andra perioden och ledningen med 2-1 var i underkant, för då hade man bjudit på ett mål i powerplay. I den tredje inledde man också rätt bra och Golovkovs fick också rättmätigt göra 3-1, men så började man tröttna på slutet och Hudiksvall blev farligare och farligare. Då syntes det som inte synats så mycket de första två perioderna, nämligen Strömsbros försvarsspel. Det visade sig inte vara lika vasst som anfallsspelet och man hamnade på hälarna gång på gång och tvingades då dra på sig utvisningar. Det utnyttjade Hudiksvall en gång, men trots bud på många fler så stannar det vid det enda med liten marginal. För med en sekunds övertid så kommer kvitteringen genom Barrögård, men för sent och Strömsbro vinner med 3-2.
Strömsbro ser ut att kunna bli en riktigt pigg och vass uppstickare, så länge man får befinna sig i anfallszon framför allt. Utöver nämnda förstafemma ska Max Pålholm ha ett stort plus. Det går inte snabbt, men han är tung och jobbig att möta.
I Hudiksvall så stack Henrik Marklund ut i positiv bemärkelse. Han var egentligen den enda som kunde skapa något i de första två perioderna. I sista perioden så lyckades man etablera mer anfallsspel när Strömbro gick på knäna, men innan dess så såg det väldigt tamt ut offensivt.
***
Om vi går över till den andra matchen så var det Östersund som hade mest puck (av det jag såg) men man skapade förtvivlat lite. Den enda som befann sig framför kassen överhuvudtaget var Elias Bjuhr, de andra verkade ha fått stränga order att hålla sig därifrån. Förra säsongen så hade Östersund förtvivlat svårt att göra mål, när nu de enda som ändå producerade (bröderna Wernersson Libäck) har lämnat så ser det väldigt tunt ut framåt. Vem ska nu göra målen i Östersund är frågan?
Sundsvall å sin sida hade inte så mycket puck men skapade betydligt mer i sina vassa omställningar. Visserligen var 1-0-målet en riktigt bjudning från Östersundsmålvakten Robin Christoffersson (ett oskymt dragskott från mitt på blålinjen), men man förtjänade sina mål och vann välförtjänt. Sundsvall kan bli en obehaglig överraskning för många lag i norrettan i vinter.
Till sist en liten eloge till Sundsvallsfansen. De hade som första lag jag sett en organiserad klack. Sittande som reglerna lyder, och inte så många, men ett gäng bidrog ändå med den bästa hockeystämningen jag upplevt denna säsong. Gud vad jag saknat läktarstödet!
