I ett tidigare inlägg så skrev jag om de många och tydliga trenderna man kunde utläsa i den södra allettan. I den norra allettan är de inte lika tydliga och talrika, men visst finns det sådana som kan vara intressanta att lyfta fram!
Den tydligaste positiva trenden är att Boden kommer vara laget att slå i den norra allettan. Efter sex matcher spelade så har man ännu inte förlorat, det är bara Forshaga som lyckats lugga dom på en poäng. Man har besegrat samtliga lag som är att betrakta som hot: Östersund, Hudiksvall, Borlänge, Teg har alla fått ge sig för tunga Boden. Inte med stora siffror, faktum är att man vunnit fyra matcher med uddamålet, de övriga två med två mål. Men det är också en sorts styrka att vinna även jämna matcher. Spelmässigt är det inte flärdfullt, men det är kraftfullt. Ett rakt spel där pucken ska upp på blå och skjutas utan krusiduller. Mycket folk på kassen för att skymma och ta returer, och det är många kilo att hålla undan för försvararna. Boden lär väga tungt också när det gäller favoritskapet att nå en kvalserie.
Piteå går över förväntan. Med fem segrar på sina första sju matcher är man i bra slagläge för att vara med och bråka i toppen. Så såg det inte ut under grundserien, där man fick kämpa ovanligt hårt, ovanligt länge för att nå allettan. Därför trodde inte jag att de hade laget för att gå så bra som man nu gjort. Men när matcherna har blivit tuffare så har det rutinerade radarparet Isaksson-Högberg klivit fram och lett laget på ett imponerande sätt. Hade laget inte gått på en mina mot Hanviken så hade man rent av kunnat beteckna Piteås inledning som stor succé.
En annan trend är att det finns ett par lag som inte många trodde som går klart över förväntan. Det ena är Teg som just nu ligger på en fin tredjeplats med möjlighet att passera Östersund då de har en match mindre spelad. Laget har framför allt varit duktigt på att besegra lagen på nedre halvan av serien, de fem viktoriorna har samtliga kommit mot lag på plats 5 eller sämre. Mot lagen högre upp har man dock haft det tufft, vilket gör att mycket talar för att man kan hamna på en placering någonstans mitt i tabellen. Man har ett stabilt och tryggt spel och även en hel del duktiga spelare, men kanske inte den där riktiga spetsen för att rå på topplagen.
Det har det andra laget som gått över förväntan dock klarat av. Faktum är att Forshaga är det enda laget som tagit poäng av seriesuveränerna Boden. Efter en lite trevande start med blott en seger på de första fem matcherna, så har man allt mer lärt sig att anpassa spelet efter vad som krävs på allettannivå och har nu fyra segrar på de senaste fem matcherna (suddenförlusten mot Boden enda förlusten). Senaste körde man över Teg med hela 2-7 på bortaplan, riktigt starkt med tanke på att det kom dagen efter Bodenurladdningen och med många dagar på resande fot innan. Dennis Hall har ett manskap som krigar livet ur sig för varandra och laget kan bli en obehaglig överraskning för många.
Men det finns också lag som underpresterat sett till förväntningarna. Det största flopplaget i norra allettan måste ändå Hudiksvall anses vara. Laget har värvat för att vara i toppen, och man hade en bra period i slutet av grundserien/början av allettan, där man vann 8 av 10 matcher. Men på slutet har man åkt på en rejäl pyspunka, för nu ståtar man med en förlustrad på fem raka matcher! Nu ligger det förväntade topplaget på en sjätteplats, och man har fler matcher spelade än tre av de fyra lagen som ligger efter. Risken är med andra ord stor att man kommer att tappa ännu mer. Det är nästan dags att sätta krisstämpel på laget.
Borlänge hade många också större förväntningar på, inklusive jag själv. Laget har varit väldigt ojämnt, tre raka segrar har nu följts upp av tre raka förluster och ett par av matcherna har kommit mot lag de normalt ska slå. Känslan är att många av medspelarna åker och väntar på att Markus ”Pajen” Persson ska göra det istället för att ta tag i sakerna själva. Det finns andra spelare av bra klass, som kedjan med Dennis Finn Olsson, Marcus Karlberg och Mikael Hansson, men de får stå tillbaka till förmån för ”Pajen”-kedjan. Hade jag varit tränare så hade jag matchat femmorna jämnare istället för att slita ut stjärnan.
