Jag har dömt hockey sedan jag var tonåring.I 35 år har jag ägnat större delen av mitt liv åt detta intresse jag älskar. Och en sport jag aldrig kommer att överge. Ibland har jag varit jävligt bra, riktigt jävla bra. Tro det eller ej. Oftast har jag ”tagit hem” matchen utan någon tidningsrubrik. Ibland har jag varit klapp-kass, riktigt jävla klapp-kass. Då har inte rubrikerna saknats, då har trycksvärtan nästan tagit slut. Då har intresset för min insats varit större än någonsin tidigare. Men jag har älskat det…självklart har jag inte älskat att ha varit klapp-kass, men jag har dragit lärdom av det. Och vandrat vidare.
Men hur jag vandrar vidare nu vet jag inte riktigt.
I veckan fick jag ett samtal som meddelade mig att jag inte är en div 1 domare nästa säsong. Ett oerhört tungt samtal, och som jag hoppades aldrig skulle komma. Så jävla mycket jag älskar ishockey i allmänhet och div 1 hockey i synnerhet. Här finns profiler, både bland tränare, spelare och ledare runt lagen. Så många hungriga och framåtsträvande domare, och som förmodligen fått mig att känna mig yngre än jag faktiskt är.
Så många minnen, så många matcher, så många människor. Alla har inte älskat mig, inte köpt mina domslut. Dom som hörts mest är dem som inte haft samma åsikt om mina domslut. Det är väl lite det som sker när ens lag förlorat. Även om jag nog tror att jag tagit fler bra beslut än dåliga? Men alla ni fans där ute, ni skall veta en sak.
Så många mil, Så många år, Från första skär, Till nu o här…
Så många mil som man oftast sitter ensam i sin bil hem, ibland i 30 minuter, ibland flera timmar…och går igenom sin match. Fy fan vad jag har ångrat vissa domslut, och ångrat att jag inte har tagit ett fegare, enklare och smidigare domslut. Vilket hade gjort min resa väldigt mycket enklare och smidigare. Ibland har regelboken visat vägen, ibland har matchen i sig talat om för mig vilken regelbok som gäller för kvällen. För vad ni alla än tror, samma regelbok KAN INTE gälla i alla matcher. Har ni haft 17 båstömningar i Vadstena så hade ni förstått…(tack Virta för meningen). Ibland har faktiskt regelboken vilselett mig… Vilket gjort att jag har fått gå ifrån den lite, för att bejaka matchen och den häftiga kampen som pågår på isen.
Jag brukar säga, att det finns situationer på isen som händer, och att om vi fått den situationen uppläst på ett regelprov på en kurs, så är rätt svar 2 min utvisning. Men på just denna match, kanske denna match inte behöver just denna utvisning. Ett exempel är 6 man på banan. En situation som ALLTID är 6 man på banan på ett av våra regelprov, kanske inte alltid måste bli en 2 min ”6 man på banan” i en viss match. Och ju fortare ni fans, lär er dessa ”mellanradernairegelbokendomslut” ju mer hand i hand kommer vi att gå…
Jag har fått lämna vissa sidor i regelboken i domarrumet när jag gått ut på isen när matcherna varit heta och hårda men ändå schyssta… då kan man inte syna varje bokstav i regelboken, då skulle ni fans stämpla ut och gå hem innan matchen är slut. Får då hade jag blåst sönder den, och vem gillar en hård men schysst match som blir SÖNDERBLÅST…?
En sak till, till er fans, ni skulle ju veta en sak till… Jag har respekterat er mer än ni tror. Även om jag ibland undrat vad det är för tokstollar som stått på läktaren. Som i blint raseri skrikigt allt från XXXXXXX till XXXXXX… Ja, som ni förstår, jag kan inte skriva det värsta jag har hört. Men senaste årets pandemi talar sitt tydliga språk. Man brukar säga, utan domare ingen match. Och det är ju så klart en förutsättning. Men jag säger, UTAN PUBLIK, INGEN STÄMNING. Och jeffla vad ni fans har varit saknade, vare sig ni varit med mig eller inte.
Kanske ses vi i div 2 nästa säsong… jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
Må väl och glöm inte, glaset är halvfullt.
Vid domslutet – Mojje Claesson
