Nu är man där igen. Vid den där underbara tiden på året som man ser fram emot under många långa höst- och vintermånader. Tiden där förväntan går hand i hand med tvivlen. Tiden där allting är möjligt, men där också allt kan ta slut väldigt fort.
En del har bara förväntan och tro. Jag avundas dem som aldrig tvivlar, som alltid har full tilltro till laget. Själv så vill jag se mig som en obotlig optimist, men tvivlen finns alltid närvarande. Tänk om nyckelspelare blir skadade, tänk om vi får sjukdom i laget eller en formdipp vid fel tillfälle. Jag får påminna mig själv om att det finns andra som kan kliva fram. Det finns hopp.
En del lag har naturligtvis mer anledning till förväntan, hopp och tro än andra. För de som knappt förlorat finns naturligtvis inte förlust i begreppsvärlden. De kan sväva i det blå i full förvissning om att i år är året. Att i år så ska det bära hela vägen.
För andra lag så finns det bara en strimma av hopp. Men hoppet lever ändå, för vem slutar tro på sitt lag? Den som slutar tro är ingen äkta supporter, för i supporterskap ingår just tro som en av de viktigaste ingredienserna. Det är ju för att man har ett gemensamt mål, en gemensam dröm, som man brinner för ett lag.
Visst finns det gnällsupportrar. Supportrar som ofta gnäller och hörs när det går dåligt för laget, men som knappt öppnar munnen när det går bra. Som verkar livnära sig på motgångar och på att låta omvärlden få veta hur dåligt laget är. Gnällsupportrar som suger energi från de som fortfarande klarar av att se ljuset i tunneln, från dom som fortfarande inte förlorat hoppet. Men dom är i mina ögon inga riktiga supportrar, de är parasiter.
Men vid den här tiden, för slutspelslagen, så brukar dom inte höras. Då är ljuset ännu för starkt för att mörkerdjuren ska krypa fram. Nu kan supportrarna spekulera och älta varje detalj som kan avgöra om man går vidare eller inte. Visst ser formen bra ut? Nog har man det där övertaget på motståndaren? Förväntan. Hopp. Men också härlig nervositet.
I slutändan så kommer det där hoppet, den där förväntan, att gå i kras. Endast ett lags supportrar får jubla, slipper förtvivlan. Men just idag så lever det för alla. Just idag så ser morgondagen ljus ut. Just idag så är vi oövervinnerliga. Just idag är den bästa dagen.
