Det har varit flera oväntade lag som stått för fina säsonger. Den främsta framgångssagan måste dock sägas vara Dalens, som har haft en enda lång Eriksgata hela säsongen egentligen. Man inledde med att vinna den västra ettan på ett imponerande sätt, och i den tuffare södra allettan så kom man tvåa. Och det var inte tur som låg bakom framgången, man var ett riktigt bra lag helt enkelt.
Så drog slutspelet igång, och man trodde att man gjort ett smart val när man valde Mariestad, ett lag som kom sjua i allettan södra och som man slagit i tre av fyra inbördes möten under säsongen, men i förlusten så saknade man ett helt gäng ordinarie spelare på grund av Covid bland annat. Med andra ord ett lag man ansåg sig kunna avfärda utan större problem.
Men vad man inte räknat med var att Mariestad under rutinerade tränaren Andreas Appelgren haft ett enda mål i sikte, slutspelet. Redan innan säsongen drog igång så sa den före detta SHL-tränaren att vi kommer att vara ojämna under säsongen, vi kommer inte ha samma raka väg under grundserie och alletta, men när slutspelet drar igång så ska vi vara minst lika bra som förra säsongen (då laget var snubblande nära kvalseriespel när säsongen ställdes in).
Och precis så blev det. Mariestad har varit väldigt ojämna och har blandat lysande prestationer med rena bottennapp. Visserligen var man bara tre poäng från en fjärdeplats, men slutade ändå sjua. Men när slutspelet drog igång så visste tränare Appelgren precis vad som krävdes för att få igång laget. Man avfärdade väldigt enkelt Linden i playin och nu mot Dalen i åttondelsfinalen var det inget snack. Bois vann rättvist i två raka matcher för att man var det klart bättre laget än allettantvåan. Visserligen hade man problem med Dalens powerplay i match ett, men Appelgren såg problemet, gjorde en justering, och i match två så var det tvärstängt.
Det man kan utläsa av detta är två saker. För det första vikten av att ha en så rutinerad och skicklig tränare som Andreas Appelgren. Han vet precis hur han ska göra för att få laget att prestera. Under seriespelet har resultaten fått komma i andra hand, det viktiga är utbildningen och förberedandet av spelare för att de ska vara som bäst när det gäller som mest. Han har också den analytiska och taktiska förmågan som krävs för att manövrera ut motståndet (exempelvis Dalens powerplay).
Det andra är vikten av slutspelsrutin. Mariestad må ha tappat en massa sådan, men det finns fortfarande en hel del kvar. Dom rutinerade pjäserna har nu lett laget på isen och fått de unga att inte tänka på risken att förlora, utan på möjligheten att vinna. Spelare som Johan Frick, Lukas Larsson och Douglas Lögdal har verkligen visat väg.
Men det är inte bara enstaka spelare som presterat, i matcherna mot Dalen så har man agerat som ett lag. Ett lag utan svag kugge egentligen, vilket är en helt annan bild än den som skickades ut under allettanspelet. Mariestad kommer inte vara en munsbit för det lag som väljer dom i kvartsfinalen.
***
Ett annat lag som överraskat positivt är Mörrum. Man var inte tippade att nå allettan, men fixade det efter en makalös spurt. Man låg länge risigt till i allettan, men återigen så visade man styrka och nådde en finfin sjätteplats. Det var nog flera lag som tvekade när de skulle välja Mörrum, för de har visat på en hög potential.
Men så är det det här med slutspelsrutin. Mörrum saknar det, medan laget som valde dom, Vimmerby, har massor. Och det är en egenskap som aldrig får underskattas. Det är något av en annan sport när det är slutspel kontra seriespel. Spelet blir tuffare, tempot mer uppskruvat. Varje misstag straffas hårdare och pressen skruvas upp ordentligt. Då vill det till att ha spelare som har upplevt det, som älskar det, som lyfter sig snarare än krymper av det.
Att Vimmerby har det har de visat under flera år. Det var med andra ord ingen överraskning för mig att det var dom som är det lag som återfinns i kvartsfinalspelet.
***
En tredje positiv överraskning under säsongen är Forshaga. Tack vare en makalös spurt (10 segrar på 11 sista) nådde de allettan och väl där så har de imponerat och nådde en tredjeplats i allettan norra. En kanonsäsong på alla sätt och vis. Och när de valde åttan Visby så borde det vara en enkel match på papperet.
Och visst vann de första åttondelsfinalen. Men Visby är Visby. Dom må hamna i underläge, men i slutspel så har de alltid en extra växel att lägga i. En rutin som Forshaga saknar. Det gav vinst i match två, och i mina ögon så gör slutspelsrutinen att de också kommer att vinna idag och därmed nå kvartsfinal.
***
I övrigt imponerade Nybro storligen vid överkörningen av Borlänge medan Troja som väntat vann mot Teg. Boden körde över Kalix och är nu stora favoriter i match 3. Huddinge vände starkt och vann måstematchen mot Östersund medan Hudiksvall vann en jämn fight med Piteå. I de två sista matcherna känns det väldigt öppet, för i båda matcherna så finns det två lag med slutspelsrutin en masse. Spännande!
