Förra säsongen så gick KHK ut väldigt kaxigt och slog fast att tiden i hockeyettan bara skulle bli ettårig. Och trots rätt ont om tid att värva spelare (beskedet om degradering kom sent) så lyckades man samla in ett helt gäng med underskrifter av riktigt hög kvalitet. Man lyckades inte bara behålla ett gäng spetsspelare från den egna truppen som Niklas Johansson, Marcus Hellgren och Mikael Roslund, man dammsög också hockeyettan på klasspelare. Visbys bäste back Fredrik Sandberg, Krifs klassback Jesper Salomon Frisell, Hammarbys bästa forward Nestor Plarsmo, Lindlövens Filip Nordström (som kanske egentligen skulle spelat allsvenskt) och Vimmerbys bästa offensiva back Christoffer Rasch. Och inte nog med det, man värvade också in några spetsar från superelit samt några utlänningar som skulle vässa laget ytterligare. Man laddade kort och gott för den ettåriga sejour man snackat om.
Som ni alla vet så gick det trots alla fina värvningar inte vägen, nej det var inte ens nära. Laget gick inte ens till slutspel och fick sig på så vis en riktig näsbränna.
Om det beror på att man lärt sig av den läxan eller om det beror på annat vet jag inte, men inför denna säsong har exSHL:arna hållit en betydligt lägre profil. Inget snack utåt om att gå upp har i alla fall nått mina öron. Man kanske ändå har den målsättningen, men man väljer att hålla den internt? Så kan det mycket väl vara, ett sätt att minska den press de satte på laget när man så tydligt deklarerade att ettan var en transportsträcka.
Men så kikar jag på laget man nu håller på att värva ihop och undrar om det verkligen är så? För visst har man lyckats förlänga med Solomon Frisell och Mikael Roslund, men de övriga sju i den nio man ”starka” truppen skrämmer nog ingen. Visst har Alexander Heiver en hög potential, men han kommer från en medioker säsong i Krif. Och resten? Spelare som hållit till i tredje och fjärdelinen i sina lag samt ett par juniorer. Det är inte spelare för ett lag med höga ambitioner! Så frågan är: Vad vill Karlskrona med denna säsong egentligen?