Idag har jag kollat ifatt onsdagens match mellan Krif och Kalmar, och även en period av dagens möte mellan de båda lagen, fast nu på Kalmars hemmais. Kalmar vann båda matcherna (2-0 och 4-1) och imponerar verkligen, medan det fanns en hel del frågetecken vad gäller Krif. Här är några korta stolpar som jag tyckte mig kunna se.
Allmänt om matcherna:
Påminde en hel del om allmänhetens åkning, visserligen i bra tempo men helt utan närkampsspel och intensitet. Kalmar broderade fint medan Krif hade stora problem att skapa något överhuvudtaget, och när man väl fick ett läge så missade man målet. Därför var det inte konstigt att de bara gjorde ett mål, och då efter en tavla av Jonathan Stålberg.
Om Kalmar:
Kalmar visade upp det bästa passningsspelet av de lag jag sett spela så här långt. De spelar en typ av ”totalhockey” ni vet som klassiska Holländska landslaget där alla spelare kunde spela på alla positioner, alla deltog i anfallsspelet och alla deltog i försvarsspelet. Precis så spelar Kalmar, där den som är längst fram deltar i anfallsspelet och de som är längst back får agera backar. Men inte statiskt, utan etablerar man anfallsspel så fyller man gärna på med backarna också, ibland är backarna djupt ner i zonen och då roterar forwards upp och täcker upp. Alla spelare är i ständig rörelse för att bli svåra att försvara emot, samtidigt som man täcker upp isen väldigt bra, närmaste spelare går på puckföraren och ger motståndarna ont om tid. Och i dessa fyra perioder jag såg så hängde också laget ihop på ett väldigt fint sätt, det var inte långt mellan första och sista gubbe någonstans på isen. Samtidigt så gjorde inte heller Krif det speciellt svårt för Kalmars spelare. Kalmar tilläts glida runt lite som de ville, hålla i pucken utan rädsla för att åka på en tackling, då är det enkelt att spela. Hur reagerar man när man får möta elakare motståndare, backar som gör att det gör ont att ta sig in framför mål, forwards som fullföljer sina checkingtacklingar?
Om Krif:
Jag har sett dom en match tidigare och då imponerade Krif på mig, men det gjorde de inte i denna match. De har en imponerande forwardssida, med bra fart och det går undan när de anfaller. Men de verkade nästan tro att det var minerat område framför Kalmarmålet, för dit vägrade man ta sig. Det gjorde att avsluten kom långt utifrån och blev plockpotatis för Stålberg och Alexander Nilsson som stod var sin match. Oskymda och utan motståndare som kunde ta eventuella returer så hade de en bekväm resa. En annan sak som oroat mig om jag var Kriftränare var att man också var alldeles för mjuka överallt på isen, också framför egen kasse. Ibland lämnades Emil Cederlund/Felix Tengvall helt ensamma med Kalmarforwards. Nu får Krif-supportrarna hoppas på att den svaga inställningen (för det måste det väl vara?) beror på att det var en träningsmatch, för är man så här mjuka när serien drar igång lär det inte bli någon alletta.
