Idag har jag sett matchen Troja-Skövde i efterhand. Och det visade sig vara en bra match, jag skulle säga den första riktiga matchen jag sett mellan två bra lag som har en egen identitet med tydliga linjer i spelet och ett fungerande passningsspel. I tidigare matcher jag sett har antingen intensiteten varit för låg, eller så har passningsspelet och spelkvaliteten varit för svag.
Vi måste börja med att slå fast att Troja var det bättre laget. Man satte bra press på Skövdes backar och hade rätt många långa anfall och man vann också matchen rättvist med 3-1. Troja hade kyla med pucken, passade den med precision när det skulle passas och fick bra fart i spelet. Men med det sagt så var ändå Skövde med i matchen på ett sätt som jag inte sett dom på många år, nämligen med ett eget fungerande försvars- och anfallsspel. Också Skövde hade en bra balans mellan att våga hålla i pucken, och att sätta bra pass när läge för det fanns. Skövde hade inte alls lika många långa anfall, men några hade man ändå, och man var hela tiden farliga i omställningsspelet.
För just omställningsspelet var Trojas akkilleshäl denna match. Skövde bjöds på flera vassa omställningar när Trojanerna inte var vakna i hemjobbet, och i ställningen 2-1 så hade Skövde två stolpskott genom Emil Smedberg efter just omställningar, mål där och det kunde ha blivit ett annat utfall resultatmässigt.
Det Troja har utvecklat under nye tränaren Jens Gustafssons ledning är anfallsspelet. Man vågar fylla på med mer folk i anfallsspelet och man har betydligt mer trafik på kassen, även om jag tror att man kan bli ännu bättre på det. Man har pucktrygga backar, där jag tycker att Carl Wäng stack ut positivt, och fartfyllda forwards, där en annan Visbyvärvning, Anton Johansson, visade på bra takter. Utöver i omställningarna så hanterade man försvarsspelet bra. Man checkade också hårdare jämfört med tidigare.
För Skövdes del så hade man en trygghet i sitt spel som inte funnits där tidigare. Man hjälpte varandra på ett helt annat sätt, spelade en tight box i försvarszonen som Troja hade svårt att ta sig in i, och när man vann puck så hittade man oftast ut med den, framför allt slog man inte iväg den i panik som man kunnat se tidigare Skövdeupplagor göra. Man utnyttjade också ytan framför egen kasse att spela in på avlastande forward på ett bra sätt. Forshagavärvningen William Eriksson var allra bäst i mitt tycke i spelet med puck. Offensivt så var det Alexander Henriksson som stack ut mest positivt, med sitt fysiska spel så kunde han både hålla i puck och även vinna sargdueller vilket gav Skövde ett eget anfallsspel. Även Jesper Emanuelsson och Emil Smedberg bidrog på ett bra sätt offensivt, men då framför allt i omställningsspelet. Omtalade amerikanen Josh Laframboise hade dock stora problem med tempot och var rent ut sagt svag, utom i powerplay där han fick mer tid på sig. Frågetecknet kring vem som ska göra Skövdes mål kanske därför inte blev uträtat, utan kvarstår, även om Emil Smedberg som sagt var visade potential.
Om man ska dra slutsatser av bara denna match, så är det två lag som kommer vara med och slåss högt upp i sina respektive serier. Nu återstår fortfarande två veckor till seriepremiären, och tre månader innan serien är färdigspelad, så det hinner rinna mycket vatten under broarna tills dess, men Skövde har så här långt kommit bra mycket längre i att sätta sitt spel än till exempel Mariestad och Dalen, två av de lag man kommer att kampa med. Skövde känns i nuläget ”klara” med sitt spel på ett helt annat sätt, kanske beroende på att man fått behålla stora delar av sin trupp medan de två konkurrenterna bytt ut stora delar av sin offensiva spets.
För Trojas del så är förbättringen jämfört med lagens första möte i Skövde (Skövdeseger 4-0) påtaglig. Det finns en del fortfarande att jobba med, men fortsätter utvecklingen i samma takt så kommer Troja bli svårslagna redan i premiären.
