Idag inleddes sändningen mellan Dalen och Troja med tekniskt strul, strul som sedan upprepades vilket gjorde att man missade stora delar av den första perioden. Med facit i hand så hade det varit bättre att de inte fått ordningen på sändningen, för ska man vara ärlig så hade det varit roligare att se på målarfärg torka än att se på den match som utspelades.
Eller match och match förresten. Att kalla det match är alldeles för snällt. Det såg ut som ett race mellan två sömngångare, där ingen vann. För det blev aldrig något tempo i matchen. Det blir sällan det när lagen inte förmår att få ihop två vettiga pass i rad och där det bara är spelaren med pucken som har någon fart, de övriga åkte mest och såsade. Ingen vilja, inga närkamper, inget jävlaranamma. Bara en spelare som tog pucken och tutade och körde mot ett samlat försvar som naturligtvis enkelt tog hand om honom. Att det blev mål i matchen berodde enbart på powerplay, där man faktiskt kan stå stilla och passa varandra, eller skjuta. Tre av fem mål i 2-3-viktorian för Troja (efter sudden) kom i spel i numerärt överläge, naturligt också då lagen inte verkade beredda att offra hörntänderna för att täcka skott heller. Ett mål på en random retur och så ett mål som var matchens enda behållning. När Dennis Fröland i den superhöga hastigheten av 3 km i timmen snurrar upp först en Dalenback och sedan Dalenmålvakten upp på läktaren i suddenspelet. Men mer fanns inte att skriva om, så här dåligt får det inte se ut helt enkelt!
