I hockeyettans matcher igår så bjöds det på tre skrällar, skrällar som var och en hade sina grunder och därmed också sina egna följder. Häng på så förklarar jag hur jag menar!
På sista träningen innan Mariestads match mot Borlänge så hade tränare Appelgren en stor videogenomgång på alla bra saker man gjort så långt, ett sätt att boosta självförtroendet och att få laget att fortsätta bygga på de positiva saker som gjort att laget inlett med tre raka segrar. Man kan bara konstatera efteråt att det gav helt fel effekt.
För när Mariestad klev in i Borlänge ishall så verkade de tro att de var världsmästare som bara kunde ställa ut skridskorna så var segern bärgad. Och när man då mötte ett Borlänge som stred som ett skadat djur efter storförlusten mot Tranås matchen innan så blev Boisspelarna uppkäkade. Borlänge vann varenda lös puck, varje kampmoment, varje 50/50-duell. Och som ni vet så är hockey en kampsport där de som vinner de små kamperna också vinner den stora, matchen.
I en och en halv period stod Bois på hälarna, man lät Borlänge styra händelserna, och på så sätt skaffade man sig en uppförsbacke (2-0-underläge) som blev för brant för att bestiga. För trots att tränare Appelgren ändrade om i formationerna och fick fart på maskineriet, trots att man reducerade och hade massor med bud på också en kvittering, så blev till slut jakten för vild. Man drog på sig onödiga utvisningar i offensiv zon och Borlänge kunde göra både 3-1 och 4-1 när Bois anfallschansningar istället gav hemmalaget öppen gata.
En sur förlust för ett ungt Mariestad, men jag tror faktiskt i slutändan att det kan komma något gott ur det. Det kan bli en nyttig väckarklocka, att stämplar man inte in så får man inte heller någon lön. Att man måste vara på plats och göra det hårda jobbet varje match, varje byte.
***
En annan skräll med en annan grund var Trojas förlust mot Krif. Här var inte grunden bristande inställning, att laget inte checkade in. Laget dominerade nämligen matchen eftertryckligt, men Trojas problem var att man inte fick in puckuslingen trots det massiva spelövertaget. Det har varit ett genomgående tema för Troja denna säsong, på fyra matcher har man gjort bara sju mål.
Den tvådelade frågan som måste ställas är: Saknar man målskyttar eller är det något taktiskt som brister? På den första delen så måste man konstatera att visst har man det! Det vimlar av potentiella målskyttar i Troja, det är bara att blunda och peka på rostern nästan så finns det en potentiell målgörare. Är då slutsatsen att det är taktiken som felar? Men inte heller här så kan jag säga att felet ligger. Laget skapar mängder med röda avslut och man ser till att båda lägga mycket puckar på mål och vara på plats där målen görs. Vad kan man mer begära?
Vad kan vi då tänka oss för följder? Jo det är bara att behålla kylan, det kommer att lossna förr eller senare.
***
Den sista skrällen är den med mest kritisk grund och allvarligaste följder. Skrällen jag pratar om är Huddinges förlust mot derbyrivalen och lillebror Segeltorp.
Hade det varit en enstaka händelse hade man kunnat rycka på axarna och bara gått vidare. Men nu är det inte det. Det var fjärde förlusten på fyra försök, tidigare har man förlorat mot lag som man tidigare avverkat på löpande band (Wings, Vallentuna och Strömsbro). Det är med andra ord ingen isolerad händelse, det är ett mönster som måste brytas, och i mina ögon så räcker det inte med att plocka in någon förstärkning så kommer det vända. Lagets grundspel är för svajigt, för utan tydlighet och stabilitet för att man ska kunna fortsätta med samma samma och tro att det blir ett annat resultat. Hade jag varit sportchef i Huddinge så hade tränare Peter Nylander fått se sig om efter ett nytt jobb.
