Serierna börjar sätta sig mer och mer och man börjar mer och mer kunna urskönja vilka lag som är med i kampen om de åtråvärda allettanplatserna och vilka som inte är det. Efter ikväll kan det antingen bli än tydligare eller så kan det öppna upp sig, för det spelas då två matcher av stor betydelse för streckdramatiken. En i den östra, en i den södra.
Om vi börjar med den kanske allra mest intressanta: Troja-Halmstad. Eller som man också kan beskriva den: Storfavoriten som överraskat negativt resultatmässigt mot det tippade bottenlaget som överraskat positivt. Just nu befinner sig nämligen Troja på en blygsam sjundeplats med endast sju inspelade poäng, medan Halmstad ligger på en finfin tredjeplats med tolv poäng. Problemet för Troja har varit produktionen framåt. Man har bara gjort 11 mål, minst av samtliga lag i den södra ettan (visserligen med en match mindre spelad än de flesta, men ändå). Det är egentligen märkligt att det blivit så. För Troja brukar visserligen inte vara så målglada, men till denna säsong så har nya tränaren Jens Gustafsson gjort Troja till ett betydligt mer offensivt spelande lag, ett lag som vill skapa chanser på egen kraft snarare än genom att utnyttja motståndarnas misstag. Ett roligare spel som vill utnyttja all den fina potential laget besitter. Det hade varit värt bättre utdelning, och det kommer säkert att ge utdelning över tid. Men Troja skulle behöva att det lossnade så snart som möjligt, helst redan ikväll, för det går inte lämna hur stort gap uppåt som helst, till slut blir kan det bli för stort för att hämta ikapp.
Halmstad å sin sida fortsätter leka bi. Ni vet insekten som inte ska kunna flyga men som gör det ändå. För inte var det många som trodde att Hallandslaget skulle ligga på en tredjeplats så här långt in på säsongen, de skulle ju ligga i botten. Men åter en gång så levererar topparna. Åter en gång så kliver doldisarna (som Filip Persson) fram och tar steg. Åter en gång så kommer det in unga killar och levererar direkt. Förra säsongen var det Ludvig Levinsson, i år är det Gabriel Säll som tar för sig med framgång direkt. Det är en närmast unik förmåga som verkar sitta i väggarna på fina Halmstad arena. Som så många gånger tidigare så kommer folk säga att det inte kommer hålla, men håller gör det likt förbannat. Håller det också ikväll?
***
Kvällens andra match spelas mellan Strömsbro och Visby/Roma. Strömsbro som tappade tunga namn inför säsongen i Stefan Söder och Nicklas Strid trodde nog många skulle få en tyngre säsong. Men fem matcher in ligger man ändå på en allettanplats med åtta inspelade poäng. Det är de lite oväntade namnen som bidragit mest till den fina öppningen. Nye Zach Remers (från Kalmar) har gjort fyra mål, precis som Jesper Åhlén Hedenström som bara gjorde ett enda på hela förra säsongen. Emil Lindgren gjorde åtta poäng förra säsongen och har gjort fem redan. När stjärnorna lämnat har det öppnat upp för andra att ta en större roll, vilket i slutändan kanske kan leda till något positivt. Med en vinst skulle skaffa laget skaffa sig ett bra utgångsläge att nå en alletta.
Visby brukar vara bra på att behålla sina nyckelspelare. Men under årets silly så hade man ovanligt stor omsättning. Tunga pjäser som Casper Andersson (Tranås), Anton Johansson, Miro Lehtemäki och Carl Wäng, (Troja), Anton Malmborg (Mariestad), Sebastian Walfridsson (Nybro), Oula Uski (Duisburg) och Ville Heikkinen (Sanok) lämnade. Men André Lundholm är en gedigen sportchef som vet att bygga vinnande lag och trots alla tapp så befinner man sig nu på en fin andraplats. Emil Örvall, nyförvärv från Karlskoga, har gått från brunkarroll i allsvenskan till att bli en poängspruta i ettan. Linus Lundström fick inte följa med Östersund upp och har istället lyft ö-laget. Och så vidare. Nu känns man trots alla tapp mer eller mindre som ett givet allettanlag, men ikväll så kan det bli tufft.
