Jag brukar inte använda denna blogg för att hylla Mariestad, tvärtom kanske jag ibland är extra hård mot dem då det är laget jag håller på och inte vill att det ska återspeglas i mina texter. Jag har vinnlagt mig om att försöka vara så trovärdig det bara går, och då sticker det i ögonen att hylla mitt eget lag. Men när det är rättfärdigat så måste jag ändå få hylla Bois, och det är det verkligen nu.
Det finns ett före och efter den 29:e januari för Mariestad del. För just den dagen så åkte man på en ruskigt svidande förlust med hela 2-8 hemma mot Troja. En förlust som kom att leda till konsekvenser. För i en serie krissamtal dagarna efter så rensades luften rejält i Mariehus arenas omklädningsrum. Vad innebär det att spela för Mariestad Bois? Vad är stolthet för klubbmärket? Hur måste vi spela för att prestera som lag? Ja det var bara några av frågorna som lyftes och som kom att forma ett nytt, betydligt vassare, lag.
Förvandlingen börjar
Den förste februari spelades nästa match, då mot dåvarande serieledarna Nybro. Där kunde man se ett betydligt mer uppoffrande lag med snabbare spelvändningar och 5-3-segern på bortaplan var rättvis. I nästa omgång mötte man nya serieledarna Kalmar. En ny storstilad insats gav 4-2 och givetvis gav det än mer självförtroende.
Sedan rullade det på. Laget var södra allettans starkaste lag efter Trojamatchen, man tog poäng i samtliga åtta matcher, varav sex var fullpoängare. Så här såg tabellen ut de sista åtta matcherna:
Men lyftet syntes inte bara i antalet inspelade poäng. Även detaljer i spelet förstärktes rejält. Målvakterna, som så långt varit ok, men inte mer, fick bättre hjälp men agerade också med en helt annan pondus. Tittar man på deras räddningsprocent under hela allettan så hamnade den på 89,91%, men kikar man på de sista åtta omgångarna så ökade den till 93,08%!
Det magiska special teams
En annan detalj som är lätt att visa statistiskt är special teams. Sedan de där allvarliga samtalen i slutet av januari så släppte man inte in ett enda mål i boxplay på de sista åtta matcherna! På 25 numerära underlägen ligger man faktiskt plus, för man har själva gjort ett. Ska man leka med siffrorna så kan man säga att under de 2½ period man har spelat med en man mindre har man vunnit med 1-0. Och då har man alltså ändå mött också topplag i allettan södra. Även powerplay lyfte sig rejält. Över hela allettan så hamnade man på höga 36,73%, men efter Trojadebaclet så avslutade man sista åtta matcherna på 42,86%. Summerar man dessa siffror så får man ett special teams på 142,86%, en sanslöst bra siffra.
Slutspelet
Med dessa siffror så gick man alltså in i slutspelet. Hur har det då gått där? Jo man måste först ha klart för sig att Borlänge långt ifrån var någon svag motståndare. Laget avslutade den norra vårettan med nio segrar de sista tio matcherna, varav fem raka på slutet. Antagligen var det det som gjorde att Troja valde att möta ett betydligt formsvagare Nyköping.
Men när kvartsfinalspelet drog igång så var det bara ett lag på isen. 4-1, 7-1 och 9-3 skrevs slutsiffrorna i matcherna till och det var långa stunder som att se ett seniorlag möta ett juniorlag. Mariestad var bättre på samtliga positioner och parkerade långa stunder av matcherna i Borlänges zon. Mariestad kunde låta bänkspelarna få mycket istid så också de fick känna på slutspelshockey. Man har också låtit målvakterna alternera för att ha igång båda. Allt med tanke på framtida steg i slutspelet.
Men hur har då siffrorna sett ut under slutspelet för Mariestad? Ja Isac Ohlsson noterades för 95 i räddningsprocent under sina två matcher, Malmborg på 90%. I boxplay har man fortsatt stängt igen, fem nya boxplay har dödats. Powerplay var faktiskt ett bekymmer i match två, där gjorde man inte ett enda mål trots nästan nio minuters spel med en man mer. Men under efterföljande träningarna så tog man fram två nya varianter och vips så gjorde man också två mål på tre försök i powerplay nästa match. Just den vakenheten, att man snabbt är framme och korrigerar saker som behöver rättas till, kommer vara guld värt för laget i semifinalen. Till slut hamnade man på en powerplayprocent på 40%.
Inte bara statistik
Men det finns så mycket mer än siffror som talar för Mariestad just nu. Laget spelar med ett enormt självförtroende, där alla åker kopiöst mycket skridskor, spelar fysiskt, hjälper varandra över hela isen och man har verkligen fyra väl fungerande formationer. Och då har man ändå saknat spetsar som Gustav Lindberg och Hugo Pettersson. Alla spelare har tagit stora kliv, men det allra största kanske Anton Blomberg tagit. Numer visar han inte bara upp ett ruggigt vasst skott, utan nu lägger han också läckra mackor och jobbar stenhårt över hela isen.
Jag säger inte att Mariestad på något sätt är oslagbart, men nog bör man tänka både en och två gånger innan man väljer dem i en semifinal. För man lär få fullt upp mot ett lag som är historiskt känt för att prestera i slutspel, ett lag som nu är fyllt av självförtroende och kanske det starkaste lag jag sett i uppträda i Mariestads blå dräkter på bra många år.
Foto: Sofie Alexandre Kitteröd
