Målvaktspositionerna är mer eller mindre spikade, det är bara Kalix, Vännäs och Kristianstad som fortfarande söker en målvakt, men i Kristianstads fall lär det bli en backup, för Wictor Ragnewall sätter man inte att nöta knopp. Därför så kan jag nu ranka de tio förstamålvakterna i den södra ettan, eller i alla fall de jag tror blir förstamålvakter. Här är mina topp 10!
1. Konstantin Barulin, Borås
Betydelsen av Konstantin Barulin för att etablera Borås i ettan kan inte underskattas. Ryssen missade de första sex matcherna på grund av visumstrul, och det innebar fem förluster och bara en seger medan laget släppte in i snitt 4,33 mål. Men från match sju, då han äntligen var på plats, så kunde nästan inte Borås förlora. Man gick poänglös ifrån blott en av de sista tolv matcherna och nästan halverade antalet insläppta mål i snitt, till 2,25. Trots svag backlinje framför sig så lyckades Barulin rädda 93,57% av alla skott i grundserien, siffror som blev än bättre, 93,99%, i vårettan. Trots sin ålder, 39 år, så har den före detta världsmästarmålvakten fortfarande vinnartakter i sig!
2. Viktor Kokman, Karlskrona
Karlskrona var ett annat lag som gick hackigt med annan målvakt inledningsvis. Laget låg på missad slutspelsplats till och med innan Kokman anslöt från den norska högstaligan vid transfer deadline. Då visade han direkt upp sin rutin från spel i allsvenskan med mera. För han lyfta laget med sitt stabila målvaktsspel, och Karlskrona inte bara nådde slutspel med marginal, de gav dessutom Troja en match om det i semifinalspelet. Kokman landade på fina 92,5% under sina fem matcher i allettanspelet, och på stabila 91,1% i slutspelet.
3. Jacob Crespin, Halmstad
Halmstad hade en strulig säsong, med sent lagbygge, ny tränare och svag ekonomi och de var som vanligt nederlagstippade. Men Jacob ”Creepy” Crespin storspelade från match ett och hela vägen, en match missade han på grund av magsjuka, annars stod han rubbet. Och det med en imponerande lägstanivå. Billiga mål finns inga, desto talrikare är de fina räddningarna. Trots ett rätt svagt lag framför sig, så gav han ändå laget chansen att vinna varje match. Med en räddningsprocent i allettan på 91,1% så placerade han sig bäst av alla södermålvakter (Kokman undantagen) i den södra allettan.
4. Wictor Ragnewall, Kristianstad
I många år nu så har ”Ragge” varit en av ettans allra bästa målvakter. Och innan jul säsongen som gick så var han också det med höga 93,63 i räddningsprocent. Men efter jul så gick han inte att känna igen riktigt, då hade han under 89 i räddningsprocent och var faktiskt med det näst svagast av samtliga förstamålvakter i den södra allettan. Och han kan inte heller klaga på försvarsspelet, Trojas backlinje var starkast i ettan och han fick all hjälp han borde kunna kräva. Med det sagt, han är fortfarande en riktigt bra målvakt, men jag håller ändå honom som något svagare än topp 3.
5. Emil Cederlund, Krif
Under grundserien så hade Krif stora problem med såväl att vinna matcher som att få till ett fungerande försvars- och målvaktsspel under grundserien. Men Tisell tog över och fick då ordning på försvarsspelet, och då gick också målvakternas räddningsprocent upp radikalt. Visserligen var det mot svagare motstånd, men Emil Cederlunds räddningsprocent gick från rätt bra 91,07 till skyhöga 95,45! Då delade han ansvaret med Felix Tengvall, men kommande säsong så lär han få stå i stort sett allt, det ska bli spännande att se hur han axlar det ansvaret.
6. Robin Christoffersson, Vimmerby
Vimmerbymålvakten Robin Christoffersson är en stabil och rutinerad målvakt som visat under flera år att han är en målvakt att lita på. Så också förra säsongen, även om grundserien kanske inte var hans bästa. Men han spelade upp sig under vårserien och i slutspelet spelade han sin bästa hockey för säsongen, där han starkt bidrog till att Vimmerby sånär stjälpte de blivande allsvenskarna Nybro.
7. Jesper Eliasson, Troja
Det före detta storlöftet var tänkt som backup bakom Henrik Haukeland i Färjestad säsongen 21/22, men då Haukeland inte imponerade värvade Färjestad in en ny förstemålvakt (Dominic Furch) och Eliasson blev utlånad till allsvenskan. Där hade han dock svårt att göra något större avtryck, och en ny utlåning till Väsby innebar inte heller det något lyft. Därför valde han spel i norska högstaligan säsongen som gick, där han ändå kom undan med helt ok 90,4 i räddningsprocent. Men Jesper känns ändå som ett litet osäkert kort. Kan han få ut sin fulla potential så kan han mycket väl vara i topp på en liknande lista nästa säsong, men får han det inte så kan saknaden efter ”Ragge” bli stor i vinter i Trojaland.
8. Martin von Schoultz, Mörrum
Martin delade ansvaret under grundserien med Gustav Bågenvik, och då såg det inte superstabilt ut. Men sedan Bågenvik flyttat strax innan jul så fick von Schoultz större förtroende och det växte han av. Under vårettan så höjde han sin räddningsprocent med över fyra procent, till 92,36, och var därmed starkt bidragande till att Mörrum trots stora ekonomiska bekymmer och tappade spelare och tränare, ändå kunde greja fortsatt kontrakt.
9. Didrik Jansson, Tyringe
Hade precis som laget en rätt svag grundserie där han hade en bit under 89 i räddningsprocent. Men vårserien, och framför allt avslutningen, gick betydligt bättre och laget vann betydligt fler matcher, vilket givetvis Didrik Janssons 91,56 i räddningsprocent bidrog till. Det ska bli spännande att se om han kan spinna på det kommande säsong.
10. Sebastian Eriksson
Sebastian Eriksson har provat på ettanspel tidigare, i såväl Mörrum som Örnsköldsvik. Men de senaste två säsongerna har det varit tvåanspel och där har han riktigt fina siffror, så det kan hända att jag underskattar honom. Men skillnaden upp till ettannivå är stor, och det syns också när man jämför med hans facit under säsongerna i ettan.
