Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor gick schlagerlåten för ett gäng år sedan. Och lite den regeln gäller faktiskt även inom hockeyn. Vill du nå framgång kan du inte bara ha lirare, du behöver spelare som kan spela på gränsen, eller till och med över ibland. Spelare som kryper under skinnet på motståndarna och ser till att få dem att tappa fokus, men också för att bereda lirarna plats på isen. Men vilka är lagens allra största busar? Här är de jag tror kommer vinna den interna utvisningsligan i den västra ettan!
Borlänge: Leon Cadei (C/W)
Leon Cadei väger 103 kilo och adderar man till det att han har bra fart på fören och även spelar rätt vårdslöst så förstår man att det blir en del utvisningsminuter på 20-åringen. Tvekar aldrig att tacklas.
Dalen: Sebastian Ehrenflod (D)
En 98-kilos betongklump som personifierar Dalens försvarsspel. Det gör ont att spela mot Dalen, eller som Mariestads tränare sa: De är ju förbannade redan innan matchen börjar! Tävlingsnivån är hög, redan från första nedsläpp så får lagen ofta en chock över tufft det är att vinna kamperna, speciellt framför Dalens mål. De vinner ofta på att det är stängt i den farliga ytan, ofta av Ehrenflod som inte backar för att ta till alla medel i verktygslådan, skoningslöst från första nedsläpp.
Falun: Pawel Oblonski (F)
Vann den interna utvisningsligan säsongen som gick med 38 utvisningsminuter, och jag misstänker att det inte blir färre nu när det blir spel i ettan istället för i tvåan. Allting går fortare och då är det lättare att komma fel eller på efterkälken. Men en tuffing som kommer vara nyttig för Falun i vinter.
Forshaga: Alexander Pettersson (LW)
En riktig powerforward som utnyttjar sin fart och sina 97 pannor på bästa sätt. Sätter tung press på motståndarbackarna och backar inte för att skapa lite oreda framför motståndarmålet.
Lindlöven: Emil Norberg (LW/RW)
Såväl William Lindgren som Joshua Karlsson, de två resliga backarna, inte blir kvar så saknas de där riktiga tuffingarna i Lindlöven. Men Emil Norberg är inte bara en poängspelare, han har också frejdighet i spelet som generar både en del gruff och även utvisningar, det gör att han får bli valet.
Mariestad: Simon Svensson (D)
Hård-hårdare-Simon Svensson. Obeveklig både mot motståndare och sig själv där han i ena stunden käkar puck bokstavligen när han täcker ett skott, för att i nästa ögonblick dela ut en stenhård tackling. En polis framför mål som alltid ser till att hålla rent, då blir det också ett och annat kramkalas. Förra säsongen gav det tre matchstraff och 99 utvisningsminuter, näst flest i hela ettan.
Mjölby: Kevin Kallonen (D)
Han må ståta med fina poängstats, men tittar man på utvisningsstatistiken så ser man att det är en mångbottnad back som Mjölby värvat i finska Kevin Kallonen. Konstant höga utvisningsminuter pekar mot en resolut spelande back som med andra ord kan visa vägen i flera dimensioner.
Skövde: Josh Laframboise (RW)
En ettrig spelare, kanske inte nödvändigtvis den spelare som tacklar mest, men ligger hela tiden nära motståndarna och stör och drar sig alltid in i situationer när det blir hett- Älskar att trashtalka och krypa under skinnet på motståndarna.
Surahammar: Karl Markström (D)
Ännu en back som inte bara har poäng i sig. Under sin sista juniorsäsong så drog Markström på sig hela 120 utvisningsminuter, och han har nästan varje säsong legat på över 50 minuter. Jag tror att det kommer göra ont att ta sig in framför Linus Marcko i vinter!
Tranås: Casper Andersson (C/W)
Tranås har ingen riktig tuffing, och det tror jag kan vara en förklaring till kräftgången de senaste åren. Man väger för lätt helt enkelt och får svårt att hävda sig i en tuff alletta. Men Casper Andersson spelar i alla fall frejdigt, det ger honom bustiteln i Tranås, trots att han långt ifrån är någon som smäller på så fort läge ges.
