Jag fick ett tips från en av mina adminkollegor på hockeyettan:
– Varför skriver du inte om klubbarnas historia? Det skulle jag älska att läsa om, och jag tror det är fler med mig.
En god idé tänkte jag, en idé som är alldeles för bra för att inte göra något av. Därför så gjorde jag en intervju med en Boislegendar, Key Lund, och det gav denna lilla historiebeskrivning om Mariestad. Hoppas den uppskattas!
Hockey har det spelats länge i Mariestad, redan under 40-talet så bildades de första hockeyklubbarna i staden. Små samhällen runt staden som Lyrestad, Hasslerör, Ullervad och Tidavad hade alla sina egna lag. Inne i Mariestad så var det cykelklubben Mariestads cykelklubb, MCK, som startade upp lag i slutet av 40-talet, men även Leksbergs bordtennisklubb och Leksbergs fotbollsklubb hade lag. Då spelade man på en grusplan på Vänershof som spolades upp på vintrarna, och den delades med bandyn.
1960 så fick man en konstfrusen is på platsen där ishallen står idag, och 1964 så byggde man med hjälp av ideella krafter taket över isen, som då blev Sveriges fjärde ishall. Endast Johanneshov och Matojärvi ishall är idag äldre.
1967 så bestämde sig en lokal affärsman, Arne Norlander, sig för att satsa på ishockeyn. De tre innerstadsklubbarna slogs samman till Mariestad Bois och några stjärnor värvades in, som Sven-Allan Ellström, Roland Särnholm och Lars-Bertil Eriksson. Laget snubblade på mållinjen då man kom tvåa och missade avancemang till allsvenskan, som dåvarande högstaserien hette.
I samband med skapandet av nya klubben så bestämde man sig för att göra ett nytt klubbmärke, som byggde på stadsvapnet. Stadsvapnet kommer från hertig Karls (sedermera Karl IX:e) besök i Mariestad när han skulle grunda staden. Han såg då en oxe kliva upp ur floden Tidan som rinner genom staden. Så en oxe som kliver ur ett blått band blev stadsvapnet och därmed också klubbmärket.
1983 sattes publikrekord i hallen då 4400 åskådare såg derbyt mot Skövde IK. Då var det dock ståplatser runt om, sedan början av 90-talet så har en kortsidesläktare rivits för att ge plats för café och ena långsidan har fått sittplatser, så numer är maxkapacitet i Mariehus arena 2400 åskådare. Arenan kanske är mer känd under namnet Katrinhallen, ett namn den fick av sponsrande pappersbruket Katrinefors bruks varumärke Katrin.
1984 var laget ännu en gång nära att avancera till högsta serien (då elitserien), men man föll i playoff 3 mot HV71 med 3-4 och 7-8, båda efter sudden. Det fanns ett par riktigt lovande spelare i laget då som senare gick till elitserien, Staffan Lundh och Peter Ottosson. Andra spelare som senare framträtt i SHL som fostrats i Mariestad är Tommy Samuelsson, Tomas Mitell, Stefan Axelsson, Per Lundell, Ola Thorwalls, Eddie Larsson, Sebastian Collberg, Viktor Andrén, Harald Lückner, Karl Helmersson med flera.
Laget var under 90-talet länge med och slogs i toppen av hockeyettan, då den näst högsta serien, men satsningarna tärde på ekonomin och 1998 gick man i konkurs och fick starta om en ny klubb under namnet Mariestad Bois HC som fick starta i division 4. År 2000 var man dock uppe i ettan igen och har spelat där sedan dess, med undantag av säsongen 08/09, då man spelade i allsvenskan. Men man föll dock ur direkt. Det är för övrigt enda laget som inte fått kvala sig kvar i allsvenskan, då man denna säsong krympte serien.
Under 00-talet så byggde man en träningshall för egna medel och med hjälp av ideella krafter, så numer har man tillgång till två isytor, Mariehus arena och JTM-hallen.
Infon kommer från Key Lundh, gammal spelare i MCK, Bois och Hasslerör, men sedan många ideellt arbetande för klubben.
Lite minnen från hans tid som spelare:
”Jag spelade egentligen bandy, men då kom ”Professor” Lundström, som tränade MCK, och såg när vi tränade. Han frågade då om vi inte skulle spela ishockey istället för den där gubbsporten bandy, så på den vägen var det.”
”Hasslerör var det laget som överlevde längst av lagen i kransorterna. De spelade också i ishallen, och dit gick många av de gamla Boisarna när de inte ville satsa på att träna så mycket, vi tränade ändå tre gånger i veckan och spelade två matcher i veckan dessutom. Det gjorde att de fick ett bra lag som avancerade från trean, men det var ingen som ville börja träna så det blev inget avancemang”.
”Vi hade väldigt mycket folk på matcherna, det kunde vara 100 personer och titta bara vi hade träning”.
”Jag kommer ihåg en match mot Färjestad, då hade ”Professorn” ett papper med hur jag skulle spela. Jag skulle aldrig gå över offensiv blå, och fick jag pucken skulle jag bara slå icing direkt! Sedan hade vi en gubbe som låg uppe och fiskade bara, och vid ett tillfälle så fick han pucken och gjorde 1-0. Publiken var som galna, vi slog bara icning hela tiden. De vann dock matchen med 2-1, men sista målet kom bakifrån, den gick igenom nätet!”
”Vi spelade ofta i Värmlandsettan och mötte lag som Viking, Forshaga, Deje, Kil och Sunne, och alltid när vi vann så åkte vi ett ärevarv i en rondell i Karlstad under stort jubel.”
”Jag minns en match mot Färjestad, så sa vår målvakt Kalle ”Plopp”: Ta ni Asplund så tar jag resten! Asplund var en back som sköt hårt som bara den. Efter matchen kom en reporter från Karlstad och frågade vad han kallades. Men ”Plopp” dög inte så i tidningen dagen efter stod det att ”Skyddsnätet” räddade Mariestad från storförlust”.
”Året vi satsade mot allsvenskan så var vi i Finland på träningsläger veckan innan den viktiga matchen mot Karlskoga (som vann serien red anm). Men det var ju inte vi vana vid, så vi har helt nertränade när matchen sedan spelades så vi förlorade stort!”
”Jag är fast med att hjälpa Bois, det är ett måste nu. Det är så roligt att träffa folk, både att träffa gamla spelare man pratar minnen med, men också nuvarande spelare i laget, som Johan Frick och Lukas Larsson. Då får man ge dem lite beröm, för det förtjänar de!”
Vill du ha din klubbs historia berättad? Har du i så fall tips på vem man kan prata med? Skicka mail till mig på hkrister@msn.com så kanske just din klubb får sin historia nedskriven!
