Min vandring längs med minnenas allé fortsätter idag med bland annat min egen hemmaarena, men också nykomlingen Panterns ishall, Kirseberg, samt Surahallen är med på dagens genomgång.
Mariehus arena (Mariestad)
Byggd: 1964
Publikkapacitet: 2550
Minne:
Min hemmaarena och här finns givetvis hur många minnen som helst. Som när vi gick upp i allsvenskan efter att ha skurit ner en spelarbudget till en spott i havet, där vi kunde säkra platsen platsen på hemmaplan i den nästa sista omgången av kvalserien genom att besegra Väsby med 4-3 inför en överfylld arena. Eller när vi sedan besegrade Malmö IF den allsvenska säsongen och trycket var så enormt så MrMadhwk, som var på plats, varit en inbiten Boisare sedan dess. TV-sändningen bokstavligen hoppade av trycket som var i hallen när alla jublade. Eller alla magiska derbyn, det var ett derby där folk stod på kiosktaket så det bågnade så de som jobbade inte kunde stå raklånga där inne. Eller när Bois föll sent i kvalet mot elitserien… Men också alla vänner man skaffat där i klacken, underbara människor som likt jag brinner för en förening och bestämt sig för att ge också sina röster för att hjälpa laget. Alla spelare man fått äran att intervjua, alla lyckliga och olyckliga stunder som det innebär att vara hängiven ett lag. Eller alla skratt man delat med kunder till supporterkiosken kommit in för att handla av mig. För mig är Mariehus arena ett andra hem!
Betyg på hall: 3
För mig är det givetvis en femma, men jag måste vara objektiv. Det är en sliten arena, Sveriges näst äldsta det fortfarande spelas i. Men det är ändå en lagom stor arena, intim med nära till isen, och bra tillgång till kiosker, kafé och ettans godaste hamburgare. Lite dålig sikt dock längst ute i hörnen på arenan. Plus för att man har en stor bildskärm där man kan följa sändningen.
Kirsebergs ishall (Pantern)
Byggd: 1970
Publikkapacitet: 1500
Minne:
Panterns ishall har jag bara varit i en enda gång, och det är länge sedan nu. Men det var inget besök som lockade till att återkomma måste jag säga. Dels var det stora pelare som skymde sikten, dels var det iskallt! Aldrig frusit så mycket i en hall som jag gjorde då! Som tur var så kunde vi värma oss på en liten mysig krog efteråt, kommer dock inte ihåg vad den hette eller var den låg.
Betyg på hall: 1
Detta är nog den sämsta hallen jag varit i, att ha flera pelare mitt i synfältet när man ska kolla är idiotiskt, det kan knappast vara en arkitekt som ritat detta, iaf inte en arkitekt som gillade ishockey! Och kallt som sagt, och därtill sliten.
Surahallen (Surahammar)
Byggd: 1976
Publikkapacitet: 1800
Minne:
Surahammar har man varit i några gånger nu, och känslan är att man alltid åker hem med en förlust i bagaget. Det spelade liksom ingen roll om man mötte dem på den tiden då de var ett evigt stryklag, nog lyckades de vinna mot Mariestad ändå! Jag tror dock aldrig vi lyckats få iväg en bussresa dit, utan det är med kompisar och far det blivit bil upp. Min far var ofta av det negativa slaget, ”det här går aldrig” var betydligt närmare än ”jag har en bra känsla” i hans vokabulär. Vid en resa till Surahammar så lät det som vanligt: ”Det skulle inte förvåna mig om vi förlorade!”. Jag kunde bli rätt trött på det där ibland så jag sa: ”Ska vi slå vad? Vinner Bois får du bjuda på pizza, annars bjuder jag!” Vi brukade alltid ta en pizza efter matcherna. Vem som fick bjuda den gången? Givetvis jag!
Betyg på hall: 2
Surahammar är en trött arena, sliten och med eftersatt skötsel är känslan. Dock kan man se ”Sura-Pelles” tröja upphissad i taket.
