Idag är det inte många spelare som inte har en egen agent. Men vad gör en agent egentligen? Kan vem som helst bli agent? Och är agenter mest ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt? Jag tog ett samtal med Janne Asplund på agentfirman Scandinavian sports management för att få en inblick i en agents vardag.
Vad är din bakgrund, hur kom det sig att du blev agent?
– Jag har spelat på hög nivå, både i Brynäs och landslaget, och fortsatte sedan som tränare på olika nivåer. Så jag har alltid haft anknytning till hockey, och numer är jag agent. Jag ser mycket matcher här i Gävle, så jag har en del spelare med anknytning hit, det är lätt när man kan träffa dem på fem minuter.
Hur började du?
– Jag startade med norsk kamrat som heter Harald Lone, så det började med att vi fick Chris och Cam Abbot som klienter, och då tänkte man: ”Är det så här enkelt att vara agent?”. Men det är det definitivt inte.
Så ni jobbar med amerikanska spelare?
– Både och. Vi samarbetar med en agentfirma som heter 93 hockey service. De har inte licens i Sverige och får inte ha avtal här. Men annars håller vi främst på på damsidan, även om vi även har herrspelare med, bland annat på ettannivå.
Beror det på att damsidan inte är samma konkurrens om klienterna på?
– Så är det, men damhockeyn växer så det knakar och nu när amerikanska proffsligan PWHL startar så börjar det bli bra med pengar även inom damhockeyn, så det är kul. Samtidigt har SHL-lagen startat upp damlag och sponsorerna ställer hårdare krav på att det ska vara jämlikt, så då följer det med att förutsättningarna ska vara likvärdiga med.
Vad gör man som agent?
– Det beror på om det är en junior- eller seniorspelare, Det viktigaste för unga spelare är att hjälpa dem hitta en bra utvecklingsmiljö, oavsett namn på klubben, där är en bra utvecklingsmiljö viktigast. När det gäller seniorspelare så gäller det att hålla kontakten med dem under säsong, prata med dem om hur det funkar, och vara med när de bryter kontrakt och prata med dem om vad de har för mål. Hockeyn är stor i Europa numer, så det finns många möjligheter att få heltidskontrakt.
Hur är det att jobba som agent?
– Det är väldigt roligt och intressant. Vi är 57 licensierade agenter, så det är hård konkurrens om spelare. Det gäller att hitta en egen nisch. De hajpade spelarna har man ingen chans på. De går till de stora amerikanska agentfirmorna som har representation i Sverige.
Varför anlitar man en agent som spelare och hur vanligt är det?
– Det handlar om att saluföra sig själv, och sånt kan vara svårt som spelare, och man måste veta vilka krav man kan ställa och då måste man vara insatt i det. Sedan om det blir problem i en klubb kan det vara jobbigt att ta i det själv, då kan det vara bra att ha en som kan det juridiska. Men en spelare som spelat i samma klubb ett antal år kan ofta lösa det själv, då släpper man ofta sin agent. När de känner att de är där, där de vill vara. Det säger vi till spelarna med, behöver de inte oss säger vi det. Det är inga problem. Sedan kan man ha det vilande med, en spelare hörde av sig när han kände att han fastnat lite och ville utomlands,
Upplever du att lönenivåerna stiger även på ettannivå?
– Under Covid steg lönerna då klubbarna fick kompensation för publikrestriktionerna, men det är bakslag i år på lönebiten, det är många klubbar som har det svårt det märks. Vi hade en spelare, Miro Lehtimäki, som skulle spela för Steelwings i AlpsHl, som drog sig ur med full trupp. De hade inte pengar så de kunde spela. Så det har stagnerat lite och gått bakåt, just nu är det lite klubbarnas marknad. Under Covid fick man heller inte plocka spelare utifrån, så då var det mindre konkurrens på spelarmarknaden och lönerna gick upp.
Hur ser en vardag ut som agent?
– Det blir mycket tid framför datorn. Man följer upp hur det går för spelare, tar kontakt via telefon och sociala med medier. Man följer vad som händer på marknaden. Unga spelare använder inte mail, det vet de knappt vad de är, så man måste vara á jour med sociala medier.
Hjälper man till med annat?
– Ja vid konflikter med klubbarna till exempel så får man gå in och hjälpa spelarna. Vi hjälper dock inte till med bostäder och jobb, det hjälper oftast klubbarna till med, sedan får vi som agenter följa upp att de håller såna löften om jobb och bostad. Sedan måste man följa upp hur det fungerar socialt, om de trivs och så. Men sedan skiljer det mycket mellan spelare med, en del hör bara av sig när det ska skrivas kontrakt, andra vill ha hjälp med betydligt mera, så det är väldigt olika.
Hur ser betalningen ut?
– För juniorspelare så får vi inte ta betalt, utan där får man göra ett bra jobb så de blir kvar sedan när de blir seniorer. För seniorspelare så har vi procent på bruttot i kontrakten. Det är standardiserat och det är samma taxa för alla oss licensierade SICO-agenter. Det är det som skiljer oss från facebookagenterna, de kan ta 5-10000 per kontrakt och man har också en kvalitetsstämpel som SICO-agent. Man går utbildningar fortlöpande för att allting ska gå rätt till och vi har strikta etiska regler som man måste följa. Själva grundutbildningen tar 1-2 år, och man betalar en avgift varje år för att få vara agent.
Kan man leva på att vara agent?
– Ja om man får spelare med stora kontrakt, som SHL-spelare, så kan man det. Men vi kan det inte.
Hur ser avvägningen mellan utveckling och pengar ut när en spelare ska välja klubb?
– Det beror på åldern. Etablerade spelare vill ju ha så bra lön som möjligt, medan yngre spelare ser mer till sin utveckling och vill tjäna sina pengar senare.
Hur går det till när man ska fixa kontrakt för en spelare?
– Först så checkar man av med spelaren om han vill vara kvar i klubben, och med klubben om de vill ha kvar spelaren. Blir det klubbyte så får man försöka hitta en ny klubb. Ibland är det klubbar som kontaktar oss, vi har många kontakter då vi jobbat med detta sedan 2010, och frågar om vi har någon spelare med dessa egenskaper. I andra fall så är det vi som tar kontakt med klubbarna och frågar om de har plats för spelaren. Klubbarna har ofta en ganska specifik kravlista över vad spelaren de jagar ska ha. Då är det viktigt som agent att man är ärlig och inte försöker marknadsföra gråsten som guld, det handlar om trovärdighet. Sedan har många klubbar bra koll på spelarna redan, de kollar ju mycket video. Men de kanske inte vet hur spelaren är vid sidan av, och där måste vi också förmedla en korrekt bild så de vet vad för spelare de har att göra med.
– Har vi en vi tror passar in så ber vi klubben kontakta spelaren så de får lära känna varandra för att se om de passar ihop. Det är viktigt tror vi så att alla får bilda sig en egen uppfattning. Sedan kommer det förhoppningsvis ett kontraktsförslag, på ettannivå är det ofta inte så jättemycket förhandlingar om dem, det kan i så fall handla om utrustning, jobb eller hjälp med bostad. Tyvärr finns det konstigt nog inga standardiserade kontrakt på ettannivå som det gör i SHL, allsvenskan och SDHL, det hade varit bra då det skulle bli enklare för alla inblandade. Sedan får man ge och ta lite och när man känner att nu kommer vi inte längre så får man tala om det för spelaren så får han ta ställning till om kontraktet duger, eller om vi får leta vidare.
När är det mest arbetsintensivt, är det under silly season?
– Ja det är det ju, men det är även arbetstoppar runt jul och innan transferfönstret stänger. Sedan kan man faktiskt jobba även andra tider, redan till hösten till och med, om man vet att en spelare har som ambition att byta klubb efter säsongen.
Hur vanligt är det med out-kontrakt, alltså att spelarna kan bryta för spel i lag högre upp?
– Det vill normalt aldrig klubbar ha, och ibland så sätter de en summa som ska betalas av värvande klubben för att de ska kunna ta honom, och då blir det ofta inte intressant.
Det skrivs ofta ettårskontrakt, varför är det så sällan det skrivs längre?
– Spelare som har ambitioner och vill uppåt vill ofta bara skriva ett år, eller möjligen 1+1, så de har möjlighet att söka sig uppåt i systemet.
Kan din bild som agent och spelarens egen självbild skilja sig åt, att den tycker den är mogen för allsvenskan till exempel, när du anser att ettan är rätt nivå?
– Ja så kan det vara, då får man försöka hjälpa spelaren att inse vad som är bäst för den, och skiljer sig bilden allt för mycket åt så kanske man får gå skilda vägar. Vi tittar mycket på karaktären hos spelare vi rekryterar. Ser på träningsviljan, hur de är i omklädningsrummet, vad de har för mål med hockeyn och så vidare. Vi söker spelare som går under radarn, vill hitta oslipade diamanter.
En aktuell sak i hockeyettan är att fyra klubbar degraderades på grund av ekonomi. Kollar man som agent upp såna saker innan man låter klienter skriva kontrakt med dem?
– Det är svårt att hänga med under säsongen, men man håller koll på vad media skriver. Vi blev lite drabbade i Strömsbro, vi hade en kille som skulle spelat först året som senior där, men nu kommer han spela i Kanada juniorligan där ett år, och han kanske går på college efter det.
– Men vad gäller frågan: Man hör vad som sker och så, i samtal med spelare så kan man säga att det finns en risk, men att det skulle bli som i år trodde nog ingen och då är det svårt.
– Har man en spelare i ett lag så brukar det märkas med sena löneutbetalningar och utrustning, och sånt innebär ju problem för oss med, de klubbarna vill man inte jobba med, det skapar bara en massa problem. Det händer ofta utomlands. Häromåret höll vi på att få köpa ut en spelare från Polen. Det finns ligor som är lite mer High Chaparall. Som Polen, det är en bra liga, men det blir problem när sponsorer inte fyller upp det de lovat. Vi hade en spelare som de bestämde att hans kontrakt inte gällde, så han fick inga pengar. Vi fick jobba mycket på att få honom därifrån, och jag tror inte laget fick licens i år. Så gärna Polen, men kolla upp med kontakter hur läget ser ut med just det laget. Allt som sker i Sverige sköts mer professionellt. Samtidigt lockar Polen, det finns bra med pengar där och är rätt bra hockey, så det är ingen drömsituation. Det finns topplag som sköter sig, men lag nedanför kan bete sig på det viset och då är det tufft. Där kan man ge råd att titta på alternativ, och tala om att det finns en viss risk om man beger sig dit.
