Jag har kunnat läsa både här och där om folk som tycker träningsmatcher är tråkiga. För mig är det fullkomligt obegripligt, träningsmatcher är en både spännande och intressant del av en säsong som jag aldrig skulle få för mig att missa!
Varje säsong så dyker det upp röster som menar att träningsmatcher är meningslösa. Varje gång så ställer jag mig då frågan: Vad är det för supportrar?! För jag brinner för mitt Mariestad, för mig är Mariestad min bebis. Och ens bebis följer man inte bara sådär när lusten faller på, utan den följer man genom hela livet, över hela säsongen.
För mig är träningsmatcherna som den första tiden med ens nyfödda. Man ser den knappt klara av en vändning, man ser den försöka gå men misslyckas, innan den till slut tar sina första stapplande steg. Ju längre tiden går, så blir gången säkrare, den börjar hoppa, springa och när den börjar bli vuxen så kan man sitta och vara stolt över hur långt ens ”lilla” kommit.
Träningsmatcherna är min hockeybebis första famlande steg. Det kanske inte ser så vackert ut alla gånger, men det är absolut inget jag vill missa. Jag vill se min bebis lära sig gå, att springa och att utvecklas till något att vara stolt över. Jag skulle aldrig för mitt liv kunna tänka mig att missa när ens bebis personligheter utvecklas, när den får sina styrkor och svagheter, när den växer och blir ”stor”. Att se laget falla och resa sig igen, att känna den glädje och stolthet man har över sitt barn, sitt hockeylag. Jag tycker ärligt talat synd om dem som inte får känna den kärleken, som frivilligt väljer att strunta i att se ens bebis, laget i ens hjärta, ta de där första darriga stegen på en fantastisk resa.
