Jag har sett Piteå några matcher nu, och igår såg jag ännu en när de mötte Kiruna. Och visst vann de, men först efter sudden, och det var verkligen inte någon imponerande insats. För lika rolig, fartfylld och kreativ hockey man spelar offensivt, lika mycket huvudet under armen-spel var det i egen zon. Man får med andra ord precis det där man ofta får med en så ungdomlig prägel som Piteå har på bygget.
Piteå har varit i två kvalserier i rad och ligger med i toppen även denna säsong. Och man gör det tack vare några sjukt spännande talanger, med Oskar Lundqvist, Viggo Nordström, Oscar Nilsson och Jacob Sundin bland annat. Viggo har en makalös blick och kretativitet, och Lundqvists skott, styrka och fart påminner mycket om förra säsongens succéman Oscar Tellström (numer i Björklöven). Igår var Lundqvists direktskott återigen helt matchavgörande, då två mål i powerplay kom från hans klubba.
Men så var det det här med ungdomlig entusiasm. De vill ofta väldigt mycket, och försöker också sig på väldigt mycket, och det är lovvärt. Men man kan inte göra det i alla lägen, överallt på isen och när som helst. För tappar man pucken i fel lägen så kan det vända snabbt till motståndarnas fördel. Och det gjorde det igår (också). Kiruna fick flera vassa spelvändningar och hade med lite mer effektivitet också förvaltat dem till en seger. Speciellt som Piteå även i egen zon ofta blir lite väl slarviga. Man kastar puck på chans, istället för att först titta upp och slå en vårdad passning på ledigt blad. Jag vet inte hur många indianer jag såg Piteå (och för all del även Kiruna) slå under matchen. Man måste som ung spelare lära sig att förstå när man kan spela på chans. och när man absolut inte får göra det. Som det är nu så känns det som allt går på inspiration och på en höft, istället för med genomtänkta linjer. Det håller i en grundserie där motståndet gör lika många fel de (minst), men det kommer inte hålla i en alletta, och framför allt inte i ett slutspel. Vill Piteå spela lika länge denna säsong som man gjort de två senaste så måste detta slipas bort asap!
***
Så har flykten från Västervik börjat på allvar. Denna gång är det duon som markerade att Västervik skulle göra en storsatsning som lämnar. George Diaco och Kalvyn Watson har haft sjuka löner med ettanmått mätt. Jag vet att Tranås gav dem ett bra bud och var muntligt överens med dem, men nästa dag ringer de och säger att Västervik har ringt och att de kommer spela med dem. Då skiljer det inga små pengar om man inte ens får chansen att ge ett motbud. De första ryktena sa 40 000 kr i månaden, men senare bud från källa med normalt god insyn hävdar lönerna var ännu högre. Att det var för höga löner råder dock inget tvivel om, och att de nu får gå är ett tecken på att klubbledningen kanske börjat inse att det inte håller att satsa så huvudlöst som man gjort. Jag räknar kallt med att det kommer försvinna fler spelare framöver.
***
Ännu en back finns numer på marknaden. Emil Rangedahl lockades till Norrland och Piteå inför säsongen, men efter 14 matcher och fem poäng så lämnar han klubben av personliga skäl. Om det var vintern eller annat som gjorde att han lämnar vet jag inte, men visst vore det en bra värvning för en söderklubb.
