Vart tog den där segdragna lunken vägen? Vart försvann bristen på spänning och ovisshet? Den trötta serielunken med mil mellan intressanta matcher och där man på förhand kunde räkna ut med någon mindre smart kroppsdel hur det skulle sluta. Lunken som gjorde ettan till en gäspning? Nej nu är det allettor och vårettor, jämna serier …