Vilken häftig serieinledning på allettorna vi fått! Favoriter som faller, underdogs som levererar stort och insatser och resultat som varierar mellan allt ifrån himmel till helvete. Lika mycket trött lunk som grundserierna bjöd på, lika mycket rock’n roll bjuds vi på sedan serierna startat om.
Visst förstod jag att allettorna skulle bli en helt annan sak än de på förhand givna grundserierna. För medan grundserierna i princip bestod av hälften bra lag och hälften betydligt mindre bra, vilket gjorde att de var avgjorda redan innan den första pucken släppts i princip, så var särskilt den södra allettan raka motsatsen. Tio lag med hög kapacitet, där inget lag kunde åka till en match och på förhand veta att man skulle vinna matchen. Och så har det verkligen blivit!
För vem hade kunnat gissa att östra tvåan Tyresö/Hanviken skulle leda den södra allettan, medan ettan från samma serie skulle ligga sist? Vem kunde ana att den stora seriefavoriten Troja skulle inleda serien med två förluster de första tre omgångarna, och dessutom bli målnollade mot Tyresö/Hanviken? Och vem hade ens i sin vildaste fantasi kunnat tro att seriens minst namnstarka gäng (Dalen) skulle besegrat såväl Karlskrona som Visby under de första tre matcherna? Det är fullständigt orimligt, men samtidigt helt, helt underbart!
Det är ju det här idrotten går ut på! Att sväva mellan hopp och förtvivlan, att veta att varje litet misstag kan innebära skillnaden mellan succé och fiasko. Att vara ett lag i kris ena dagen för att nästa dag vara hyllade hjältar. Ovissheten, att kastas från den ena känslostormen till den andra, det är den som får idrotten att vara så populär. Att vi får känna euforisk glädje, men också förtvivlan och sorg, och även uttrycka det, utan att folk undrar om du har blivit galen.
En supporter i en av grupperna var ruskigt tyst efter att hans lag förlorat två raka matcher. Hans identitet, hans lag, var ett lag i spillror och han hade inga ord att komma med. Men så tar hans lag en övertygande seger, och helt plötsligt fann han orden igen. Återigen var hans lag världens bästa, och motståndarna var de sämsta han sett på alla sätt och vis, ett budskap han var tvungen att föra fram gång på gång. En illustration av livet som supporter. Det finns ofta ingen rim i reson i vårt supporterskap, vi slits mellan ytterligheterna. Speciellt när serierna ser ut som de gjort så här långt efter jul.
Titta bara på topp 3 i allettan södras tabell:
1. Tyresö/Hanviken
2. Borås
3. Dalen
Inget Troja, inget Karlskrona, inget Visby, de tre lag som hade flest tillskyndare innan serierna drog igång. Visst är det uppfriskande?! Nu hoppas vi bara att resten av serien blir likadan!
