Frågetecken och utropstecken!

Jag har nu kollat tre av gårdagens matcher i den södra ettan, och det är verkligen en serie som fortsätter att leverera spänning och oväntade resultat gång på gång. Ett lag som spelar lysande ishockey ena stunden, kan plötsligt hamna i en svacka nästa, och vice versa. Därför så är det nästan orättvist att göra en bedömning av lag på enstaka matcher, men visst fanns det både frågetecken och utropstecken att plocka fram från de tre matcherna jag nu plöjt igenom.

Den sista matchen jag såg var Dalen-Troja, en match som jag innan trodde att ett revanschsuget Troja skulle vinna tämligen komfortabelt. Men gör man inga mål så blir det svårt att göra det, och Troja mäktade inte med att överlista Dalens Hampus Hedman en enda gång (matchen slutade 2-0). Och ska man vara ärlig var det inte speciellt många gånger man var nära att göra det heller, ett par frilägen från Oscar Nordin och några ströchanser var väl i stort sett allt. Det är märkligt hur hela ettans målgladaste lag under grundserierna har blivit det näst minst producerande av alla allettanlag, endast Surahammar har marginellt lägre. Visst kan en förklaring vara att bottenlagen i den södra ettan höll ovanligt låg klass, så man fick många gratismål på så vis. Men det kan inte vara hela förklaringen.

Jag har nu sett Troja två matcher i rad, och det som jag tycker är påfallande är hur deras attackspel blivit betydligt trubbigare. Under grundserien kom man ofta in med pucken under kontroll i anfallszonen, och så skyfflade man in massor med puckar in på motståndarkassen och där var man verkligen på plats för att skymma, styra och slå in returer. Det jag sett dessa två matcher är inte motsatsen, men näst intill. Särskilt igår så hade man otroligt slarvigt passningsspel, vilket gjorde att man inte kom in i anfallszonen kontrollerat, man fick in få puckar på mål, och när de väl kom in så var det tunnsått med Trojaspelare. Det som tidigare sett ut som en väloljad och synkad maskin ser helt plötsligt ut som en 40 år gammal Fiat Punto som bara går på två cylindrar. Missförstå mig inte, Troja är absolut inte dåliga, de har framför allt otroligt skickliga hockeyspelare som kan gör mycket på egen hand, men det där lagspelet som jag och många med mig imponerades så stort av finns inte för närvarande. Varför är ett stort frågetecken för mig…

Samtidigt så måste man credda Dalen. Det var ingen vacker seger, men sannerligen en krigarseger. Man har antagligen inte många spelare som skulle platsa i Troja, men när summan av Trojaspelarna just nu är lägre än om summerar dem en och en, så blir summan av Dalenspelarna högre. De spelar ingen fin hockey, men de krigar om varje puck, de vinner närkamper, de täcker skott, och de tar striden framför kassarna varje gång. Det gör att de blir ett otroligt jobbigt lag att möta, och det jobbet var inte Troja beredda att ta igår.

***

Jag såg också matchen Karlskrona-Tranås. Även här tog jag för givet att Karlskrona skulle vinna, med tanke på deras höga kapacitet. Men faktum är ju att de ska vara väldigt glada att de lyckades få med sig en pinne då de hämtade upp ett 1-3-underläge till 3-3 under matchens sista två minuter. Att Tranås sedan fick med sig bonuspinnen efter straffar var inte ologiskt. För det Karlskrona visade upp igår var långt ifrån deras bästa jag. I sina bästa stunder så spelar de snabbt och fartfyllt, där pucken går som på ett snöre mellan spelarna och då blir det jobbigt för motståndarna att hinna med. Men igår så var det alldeles för många stillastående Karlskronaspelare ute på isen, de fartfyllda anfallen där man sköljde över motståndarna var få. Istället var de bästa minuterna för Karlskrona (första dryga fem minuterna och sista tio) när man lyckades etablera anfallsspel. Då kunde man utnyttja sin tyngd och smarthet till att få långa tryck mot Tranås, som stundtals hade svårt att få ut pucken.

Men det är svårare att göra mål mot ett samlat försvar än ett som inte hunnit organisera sig. Och de snabba spelvändningarna var det snarare Tranås som stod för. Calwyn Watson var matchens offensiva utropstecken och gjorde mål i sin första match sedan återkomsten. Glädjande för Tranås var också att backen Karl Jonsson, som inte gjort ett mål på över ett år, hittade rätt två gånger om. Tranås spelade verkligen efter sina resurser. De förstod att de inte kunde spela ut Karlskrona, men de höll Karlskrona på utsidan och såg till att såra Karlskrona med just sina snabba spelvändningar. Det var inte förrän Karlskrona släppte sina spärrar, och bara öste på framåt som de lyckades spräcka muren Tranås satt upp. Då kom farten, desperationen och tempot i passningsspelet som krävs. Men visst är ett frågetecken att det ska vara så svårt att våga släppa lös också tidigare under matchen?

***

Den tredje matchen var den tidiga seriefinalen mellan Mariestad och Tyresö/Hanviken. Tidig seriefinal? Ja det tidigare så ojämna Mariestad har faktiskt höjt sig rejält och låg tvåa inför matchen. Men visst var suveräna serieledarna Tyresö/Hanviken favoriter. Men när pucken väl släpptes så var det Mariestad mest för hela slanten. Mariestad har fått in tre riktigt bra backvärningar som verkligen gjort skillnad i laget. De är trygga med pucken och framför allt skridskoskickliga, vilket gör att de kan slå sin checkande forward och sedan lägga ett pass, vilket ger helt andra ytor för forwards att komma i. Det har gett Mariestad ett än fartfylldare och vassare anfallsspel och Tyresö/Hanviken hade stora problem att värja sig från skridskostarka Boisare. Men trots otaliga frilägen och andra a-chanser för Bois så hade faktiskt Tyresö/Hanviken 2-2 en bit in i den tredje perioden. För vassa offensivt det har Tyresö/Hanviken visat att de är under hela allettan. Framför allt deras förstafemma var luriga att möta i anfallszonen, där de kombinerade sig fram med ett rörligt spel. Men målchanser för fler än de två målen man gjorde skapade man inte.

Nej detta var Mariestads match, och man gjorde såväl 3-2 som 4-2 och vann matchen rättvist. Laget imponerar just nu, frågan är om det är en tillfällig formtopp eller om man har ännu mer att ge?

Omslagsfoto: Fotograf Erik Hellqvist

Lämna ett svar