I norr har det med något enstaka undantag gått precis som man kunnat förutspå på förhand. Därför var det extra roligt att de två kvartsfinalerna som spelades i det norra slutspelet igår verkligen bjöd på lite oförutsägbarhet, med en liten skräll och en större som var nära på att slå in. Det gör att man kanske kan hoppas på mer ovissa kvartsfinaler än vad jag och många med mig trott.
Vi börjar väl med den lilla knallen. På förhand så har spelbolag och tyckare utsett Väsby som en av de två stora favoriterna, inte bara i norr utan i hela ettanslutspelet. Inför kvartsfinalerna drog igång så gav Väsby bara fem gånger pengarna på att gå upp i allsvenskan, endast slagen av Hudiksvall som gav tre gånger pengarna, Sundsvall i sin tur gav 16 gånger.
Väsby var med andra ord en rätt given segrare i den första kvartsfinalen, när man tog emot Sundsvall hemma i Renew arena. Men det verkade Sundsvall skita högaktningsfullt i, för de gjorde 1-0 tidigt och sedan gav man i princip aldrig Väsby chansen att komma in i matchen igen. Visst lyckades Väsby få till lite tryck stundtals, men utöver kedjan med Carl Wassenius, Henrik Rommel och Jacob Samuelsson så lyckades man Väsby inte skapa något riktigt vasst, utan man hölls mycket på utsidan. Sundsvall å sin sida hade betydligt enklare att komma till lägen, mycket beroende på att man spelade med en annan rakhet och därmed fart än vad Väsby förmådde göra, men också för Väsby inte alls var lika resoluta i sitt försvar av ytan framför mål. Stundtals såg Väsby väldigt passiva ut, och lät Sundsvall komma till bra skottlägen med skymning framför mål. Väsby krånglade till det alldeles för mycket, hade dålig precision i passningsspelet och verkade inte alls beredda att betala priset som kräva för att vinna mot en heltaggad motståndare. Då var Sundsvalls spelare betydligt mer offervilliga, och Johan Lindholm var stundtals helt briljant. Steppar inte Väsby upp rejält så kan det mycket väl stå 2-0 efter dagens match. Fast då till Sundsvall, och inte till storfavoriten Väsby.
***
Så till jätteskrällen som inte höll riktigt hela vägen. Ni kommer ihåg de där oddsen som spelbolagen satt inför kvartsfinalerna. Hudiksvall gav som jag skrev endast tre gånger pengarna på att nå allsvenskan, motståndarna i kvarten (Boden) gav 26! Inte var oddsen bättre för Boden då man saknade två av sina allra främsta stjärnor. Nils Thomasson med skadekänning och Josh Laframboise då man inte kommit ihåg att regga honom för slutspel i tid. Snacka om klantigt, det kan inte komma som någon överraskning att migrationsverket har lång handläggningstid.
Men lika svagt agerat vid sidan av isen, lika starkt utförde Boden matchen på densamma. Visst startade Hudiksvall starkast och tog också en 1-0-ledning, men från period två och framåt så var Boden väl så bra. Man höll Hudiksvall hela tiden på utsidan och ställde om blixtsnabbt när läge gavs. 1-1 var ingalunda ologiskt, och målet gav Boden än mer luft under vingarna. Hade inte Adam Ohre storspelat så kunde detta mycket väl ha slutat i en Hudiksvallseger, men nu kunde istället Hudiksvalls Linus Rotbakken avgöra i sudden med sitt 2-1-mål. Men intrycket efter matchen är ändå att Hudiksvall lite kom undan med blotta förskräckelsen. Man släppte till fler chanser än vad jag förväntat mig, och framför allt så skapade man inte chanser nog framåt sett till hur megastora favoriter de utmålats som. Jag tror inte de är nöjda med insatsen, och vill nog steppa upp rejält redan ikväll. Men då sägs Thomasson vara tillbaka i Bodentröjan igen, så Boden lär inte sälja sig billigt.
Foto: Oliver Åström, Kalix
