Blir vårserierna en transportsträcka?!

Så kom det då, äntligen, beskedet om hur ettan spelas kommande säsong. En blandning av både väntade beslut, men också mer oväntade diton. Men blev det bra eller dåligt? Här är mina tankar!

Den stora frågan var givetvis om det skulle bli fyra serier med nio lag i varje, eller om det skulle bli två åttalagsserier och två tiolagsserier. Förbundet valde det senare, och det tycker jag var ett logiskt beslut. Att ändra på förutsättningarna för lagen som tvingas byta serie så sent som en bit in i maj är helt orimligt. Lagen är färdigbyggda, och därmed är den delen av budgeten man som förening har enklast att reglera redan förbrukad. Att i det läget helt plötsligt ge lag (läs Falun) ökade resekostnader genom att flytta dem till norra ettan skulle kunna bli förödande för föreningens framtid.

Serieindelningen blev därmed som väntat, där Grästorp helt enkelt tar Bäckens plats och i övrigt blir den intakt med den som först sattes.

Nästa fråga var hur många omgångar som skulle spelas i grundserien. Att endast spela 14 matcher under hela hösten är givetvis alldeles för få. Jag kan tycka att 18 matcher är för glest redan det, ska man bygga ett intresse kan man inte ha veckolånga uppehåll lera gånger under en grundserie, då tappar serien alldeles för mycket intensitet och intresset blir svårt att hålla uppe. Därför var det rätt logiskt att man spelar tre möten i åttalagsgrupperna så man fick 21 matcher, kanske man kunde gjort detsamma i tiolagsgrupperna med? Att det blir en extra hemmamatch för topprankade ettanlagen är väl också en rimlig lösning.

Efter grundserier så är det dags för indelning i vårettor och allettor. Där bestämdes att det blir tio lag i allettorna, och bara åtta lag i vårettorna. Där verkar det dock som att det bara blir dubbelmöten även i vårettan, trots endast åtta lag. Och det är ett problem för vårettan, som dessutom även på annat sätt hamnar lite skrynkligt till. För det meddelades också att inget lag ramlar ur ettan, och därmed så finns det ingen bottenspänning i vårettan. Risken är stor att lag som tappar tätkontakten kommer att sälja av spelare innan transfer deadline, allt för att spara pengar. Bra ekonomiskt för dem givetvis, men innebär det kanske att klubbar som är med och bråkar i toppen inte kommer att kunna låta bli att värva för pengar de kanske inte har, så är ju det negativt för dem. Risken är att klubbar förköper sig!

Sedan blir det en delikat fråga att reda ut vilka lag som går till allettan. Topp fyra i åttalagsserierna och topp fem i tiolagsgrupperna är givna, men sedan så behöver man ha in två lag till. Det ska tas ut genom att räkna ut en poängkvot bland lagen som missar allettan. Det är väl logiskt det med, men risken är stor att serierna med lite mer spridning i klassen kommer att ha en fördel när det handlar om att positionera sig bra. Det kanske inte är önskvärt…

Nu väntar vi på beskedet hur slutspelet kommer att spelas, frågan är vad det innebär för vårserierna? Innebär det att endast ett lag kommer få kvala sig uppåt så innebär det att vårettorna lär bli en enda lång transportsträcka för många lag, då blir det inte lätt att locka publik.

Lämna ett svar