Idag var en dag helt utan match att se och det går ju inte an, så jag bestämde mig för att gå tillbaka och se en gammal match för att analysera den. Och det visade sig att jag faktiskt sett i stort sett allt som går att se (utan att ha en massa abonnemang på utländska och andra ”obskyra” betalkanaler), men matchen Dalen-Alvesta, som spelades i onsdags, hade jag inte sett i alla fall. Därmed så blev den min nästa match att sätta tänderna i!
Tittar man på förhand så var detta en match som Dalen var klara favoriter i. De har byggt ett lag med en stark backbesättning och en klart uppgraderad forwardsbesättning, om än en lite tveksam målvaktsuppsättning. Samtidigt så känns Alvesta klart försvagade, speciellt på backsidan.
Och ser man generellt på matchen så var också Dalen det bättre laget. Man hade ett klart spelövertag, vann skotten klart och borde ha vunnit matchen, något som även Alvestas assisterande tränare erkände efter matchen. Men ändå så var det Alvesta som kunde gå segrande ur striden med 1-2 efter sudden, hur kommer detta sig?
Svaret är visst hade Dalen ett spelmässigt övertag. Man hade klart längre etablerade anfall och ägde puck säkert 60-70% av tiden. Men det normalt sett rätt snabba omställningsspelet som Dalen brukar ha fanns inte där. Utan det blev långa, malande anfall, där Alvesta på ett bra sätt måste sägas, lyckades till stora delar hålla Dalen på utsidan. Dalen mötte hela tiden ett samlat försvar, och de var inte tillräckligt hungriga på att ta sig in på kassen och ta stryk. Det gjorde att Algot Persson i Alvestakassen hade en förhållandevis lugn afton, även om han stod för några riktigt fina parader emellanåt med.
För Alvesta var det lite tvärtom. De hade få långa anfall men snabbare omställningar, i stort sett uteslutande orkestrerade av matchens överlägset bästa spelare, Hampus Andréen. Med han som kreatör så kändes Alvestas snabba omställningar hela tiden farliga och även Dalenmålvakten Hampus Hedman fick visa sig på styva linan flera gånger om. Så även om Dalen var det klart spelförande laget, så var det chansmässiga rätt jämnt, och därmed så var det kanske inte så orättvist med en Alvestaseger ändå.
För Alvesta finns det mycket bra att ta med sig från matchen. Dels det disciplinerade försvarsspelet, dels det fina målvaktsspelet och även Hampus Andréens lysande omställningsspel. Laget kommer antagligen inte föra så många matcher, och då är det ju skönt att det förväntade spelet sitter direkt.
För Dalen så kan man också vara rätt nöjda med sin insats. Man kändes tunga och bra strukturerade, men med ett mer precist passningsspel så skulle man också själva kunna få till lite snabbare omställningar, och därmed lättare komma till målchanser. Men man skulle också behöva ha upp lite mer hunger framför mål, man får inte bli så bekväma i spelet att man nöjer sig med att spela på utsidan.
