Igår ställde jag frågan om Karlskrona och Mariestad skulle hitta tillbaka till vinnarspåret igen efter att de fått långa (7 respektive 5 matcher) segersviter brutna i matchen innan. Och det såg länge ut att bli ett ja för Karlskronas del och ett nej för Mariestads, men när matcherna var över hade det blivit precis tvärtom!
För Karlskronas del så såg det väldigt stabilt och tryggt ut 58 minuter, så långt hade man en 3-1-ledning på bortaplan mot Halmstad, och det var ett resultat som speglade matchbilden. Det var Karlskrona som styrde matchbilden och Halmstad hade otroligt svårt att ta sig igenom ett tajt spelande Karlskronaförsvar. Själva visade man upp ett starkt powerplay och ett snabbt omställningsspel, omställningsspelet som ju annars är Halmstads paradgren, men för aftonen så var det KHK som tog guld i den grenen. Sedan gillar jag Halmstads tränare Jens Berggard, han tar till alla medel ur sin verktygslåda för att hitta vägar till att vinna. Igår valde han att ta timeout och att plocka ut målvakten Felix Tengvall redan med nästan fyra minuter kvar för att ta in tvåmålsunderläget. Och med 1,40 kvar så lyckas man på något vis trycka in pucken efter en minst sagt tilltrasslad situation där i princip båda lagen låg i en hög vid målet innan pucken går in. Domaren stod bäst till där, men det var omöjligt att utifrån TV-bilder bedöma om det var korrekt. Och det var lite som att dra ur självförtroendekorken ut flaskan för KHK:s del, för efter det upplevdes man stressade och då kom också kvitteringen med 27 sekunder kvar, och bara 1,5 minut in i förlängningen så kom också Halmstads segermål. Kanske inte rättvist sett till hela matchen, men Karlskrona upplevdes betydligt mer stressade efter reduceringen så inte ologiskt sett till det. Nu kommer Karlskrona snart upp på vinnarspåret igen ändå, men det är aldrig roligt att förlora två matcher i rad.
***
För Mariestads del såg det lite tvärtom ut. För i nästan två perioder så klarade man knappt av att få ihop två passningar i rad. I den andra perioden så var det Tranås för hela slanten, man parkerade långa stunder i anfallszonen. Som tur var för hemmalagets del så spelade man ändå ett starkt försvarsspel, och det i kombination med en storspelande Tobias Sandberg gjorde att man trots det svaga spelet med puck ändå låg under med endast 0-1 inför den sista perioden. Och väl där var det som ett annat lag klev in på isen. Mariestad började åka mer skridskor, och framför allt så passade man i tid på lediga blad, vilket gjorde att den tunga Tranåscheckingen som de bedrivit så framgångsrikt i två perioder inte han in i pressen på samma sätt. Istället kom Mariestad loss med två snabba pass och sedan sköljde man över Tranås, med mer dump and chase mot vad man normalt bedriver, då man hellre vill komma in med pucken i anfallszonen under kontroll. Helt plötsligt var det Tranås som inte fick tid med pucken i egen zon, utan Mariestad kunde bygga långa anfall och hade två klockrena i virket innan till slut egna junioren Alex Fält kunde hitta in med en snygg kvittering med mindre än sju minuter kvar att spela. Sedan jagade man också ett segermål med en ny ribbträff bland annat, men det dröjde till sudden innan en på mage liggande Max Wennlund lyckades slå in en retur efter ett stolpskott.
Det var en match med dubbla besked från Mariestads del. Positivt var att man dels lyckades nolla Tranås fem powerplay, boxplay är annars något man haft stora problem med tidigare. Positivt var också att det svajiga försvarsspelet man hemfallit åt under förra säsongen och delar av denna också höll ihop på ett helt annat sätt än tidigare. Trots att man ställdes inför många tuffa lägen när man tappade puck när laget var på väg framåt så sorterade man ändå rätt hela tiden. Plus att man lyckades vända och vinna en match mot ett topplag, det är ju också starkt. MEN det fanns också tydliga brister. I två perioder så lyste det normalt så starka passningsspelet helt med sin frånvaro. Man slog den ena hårresande felpassningen efter den andra, och det MÅSTE man komma till rätta med, annars lär det inte bli någon lång säsong för Mariestads del. En annan svaghet under matchen var powerplay. Visst fanns intentionerna där, men inte ett mål på tre försök och de vassa lägena var få. En tredje grej att anmärka på var dumma utvisningar. I slutminuterna så drog man på sig två idiotiska utvisningar som kunde ha fällt laget om man inte haft så bra boxplay. Där måste spelarna visa betydligt mer disciplin.
Till sist: Mariestad firade efter matchen inför fansen på ett roligt sätt, snacka om att bjuda på sig själva!
***
Måste också få lyfta lite från några av de andra matcherna som spelades igår. Troja avfärdade Alvesta hur enkelt som helst med 6-0 inför hela 2371 åskådare i Vida arena. Man inledde målskyttet redan efter 50 sekunder, genom ett grymt mål av Oscar Nordin, kolla här!
Mörrum hade överraskande 1-0 mot Västervik en bit in i den tredje perioden, men trots att Mörrum vann skotten i den tredje med 18-14 så förlorade man den med hela 4-0 och därmed så har Västervik nu en åttapoängsförsprång ner till Alvesta på femteplatsen. Södra ettan är helt avgjord redan, vilket man väl tyvärr anade redan på förhand.
Om vi stannar i södra så vann Pantern jumbofinalen emot Tyringe med 2-1. Därmed så är det Tyringe som är ensamma i botten, tre poäng bakom nämnda Pantern.
I östra så har Väsby hade tagit 21 poäng av 21 möjliga innan man igår mötte Surahammar. Och det var överraskande Surahammar som blev första laget att norpa en poäng av seriesuveränerna. Man föll visserligen med 2-1, men först i sudden. Enligt vittnen på plats var Väsby mer än lovligt mätta, men Surahammar ska ändå ha cred för att man inte gav upp på förhand. De visar upp en helt annan krigarinställning än vad man gjort de senaste två säsongerna, och de är nu endast målskillnad ifrån en allettanplats!
