Idag såg jag bland annat hela matchen mellan Nybro och Kalmar. Derbyt i östra Småland var en rätt tam tillställning annars. Jag saknade de heta känslorna, tuppfäktningarna mellan avblåsningarna, de hårda tacklingarna och kriget framför målen. Det var något Nybro gynnades av och man vann också följdriktigt matchen med 2-1. För i en match där striderna uteblir så vinner laget som får lägen där inga strider behöver tas, efter misstag där försvaren inte hinner organisera sig och det blir öppet.
Det var just så Nybros mål kom. Kalmar spelade en härligt frejdig ishockey och snurrade stundtals friskt i anfallszonen. Men det blev ytterst sällan något riktigt hett, det blir ju sällan det när man hela tiden spelar utanför en box och sällan slänger in pucken där det oftast blir mål, framför kassen. Och när de väl sköt, så var det alldeles för då Kalmarspelare som var beredda på att ta ett blåmärke för att skymma eller slå på en retur. Det gjorde att Nybros målvakt Robin Johansson inte behövde briljera någon gång egentligen, han fick ett skott då och då, men utan trafik framför och från för långt avstånd för att vålla några problem. Det var egentligen först i den tredje perioden som Kalmar började visa lite jävlaranamma, Erik Norén tog en fight framför egen kasse och Niko Ahoniemi tog en strid framför motståndarkassen och då kommer också Kalmars enda mål på styrning. Problemet var bara att Nybro redan gjort två, och på exakt samma sätt. När Kalmar ägnade sig åt att snurra runt i sarghörn, stod Nybro bara i rätt positioner i egen zon och avvaktade att Kalmar skulle bli övermodiga. Två gånger blev de det, tappade puck och bjöd på spelvändningar, en två mot etta och en tre mot etta, och med kuslig precision kunde såväl Hannes Johansson (gubbhörnet) och Juho Liuksiala (närmsta hörnet) näta. Det måste ha varit fruktansvärt enerverande för Kalmar att trots sitt spelmässiga övertag ändå förlora, men samtidigt så kanske de får en nyttig lärpeng av förlusten. Det håller inte att spela vackert utanför, man måste också in och ta stryk framför mål, man måste ha in pucken oftare på mål och man måste framför allt se till att inte gå bort sig i dumma chansningar på att kanske, kanske kunna förlänga ett anfall.
En sak att nämna i matchen var en riktigt ful tackling av Nybros Erik Lindström på Robin Dahlstedt. Blindside och väldigt sent tacklar Erik Robin i huvudet. Robin blev liggande väldigt länge innan han klev av och gick raka vägen in i omklädningsrummet. Det är med stor sannolikhet en rätt kraftig hjärnskakning han drabbades av. Domare Jim Bergqvist missade dock situationen men fick hjälp av en linjedomare att ta matchstraffet. Det märkliga är dock att det var fel spelare som åkte ut, Hannes Johansson fick åka och sätta sig. Jag antar att de kommer att titta på situationen i efterhand, och det skulle inte förvåna mig om Erik kan få en avstängning i efterhand.
***
Jag såg också stora delar av den första och andra perioden av mötet mellan de två topptippade lagen Östersund och Hudiksvall. Av det jag såg var det Hudiksvall som var minst en storlek större spelmässigt. Östersund var tvåa på de mesta lösa puckarna och hade svårt att få stopp på Hudiksvall som hade ett betydligt bättre passningsspel och därmed också ett mer fartfyllt spel. Nu lyckades Östersund ändå kvittera sent och få med sig en poäng, skotten visade också att man lyfte sig i den sista perioden. Men jag håller ändå Hudiksvall som det starkare laget av de båda. Framför allt så hade man lättare att skapa chanser.
