Den norra allettan haltar, något lag har bara spelat fem matcher, medan andra har spelat åtta. Det gör att tabellen inte blir riktigt rättvisande, men det innebär inte att man inte kan dra lite tidiga slutsatser.
Om vi börjar uppifrån så har Hudiksvall fått upp ångan ordentligt efter två inledande förluster. Jag såg senaste matchen mot Kalix, en match man framför allt i den första perioden spelade riktigt bra hockey i. Man kom i hög fart i flygande anfall där inte bara forwards utan också en av backarna fyllde på. Kalix lämnade mitttzonen helt till Hudiksvall att hämta fart i och det gav massor med bra målchanser och 1-0 efter den första perioden var i underkant. Även om Kalix bestämde sig för att spela tightare i de två avslutande perioderna och därmed fick ner farten på Hudiksvall, så var det inget snack om att Hudiksvallssegern med 3-0 var rättvis. Laget har ett bra passningsspel, bra fart på skridskorna hela tiden och spelar med bra gap control försvarsmässigt. De är norra allettans klart bästa lag i mina ögon.
Jag såg också Bodens förlustmatch i derbyt hemma mot Piteå. Även om Boden startade helt ok, så verkade de allt mer tappa fokus på själva spelet och mer försöka kampa hockey istället för att spela. Man blev oprecisa i passningsspelet och i mottagningarna och Piteå vann matchen klart rättvist. Boden är ett tungt lag, men det saknar lite av den fart och finess Hudiksvall besitter. Jag ser dem dock fortfarande som andrahandsfavoriter i norra allettan.
Surahammar har tappat lite momentum efter sin strålande inledning. Man gör det fortfarande bra, men ett Surahammar i toppform hade inte tappat tre poäng över två matcher mot Strömsbro. Det hade jag aldrig trott att jag skulle skriva inför säsongen! De är dock tillräckligt bra för att gå till slutspel ändå.
Piteå såg rätt starka ut mot Boden. Firma Högberg och Isaksson fortsätter vara viktiga för att det ska hända något offensivt, och nu verkar de ha tuggat igång. Mot Boden fick de matchen precis dit de ville, och de stängde effektivt ner Bodens anfallsspel i period två och tre. Framför allt blev jag positivt överraskad av backsidan som stod upp bra mot tunga Bodenbackar.
Efter tre raka förluster så hittade Borlänge upp på vinnarspåret igen i dubbelmötet med Forshaga. Två raka segrar gör att man kan titta uppåt igen i tabellen. Laget har en hög högstanivå, kan de komma upp i den nivån oftare så kan de i mina ögon utmana topp 3.
Även om man inte riktigt räckte till mot Hudiksvall så visade Kalix i period 2 och 3 att man har kapacitet i laget. Ace Cowans var deras klarast lysande stjärna och var ett ständigt orosmoment för Hudiksvallsförsvaret. Men man var förvånansvärt svaga framför eget mål och slarvade stundtals i markeringsspelet. Det måste man skärpa till om man ska vara med och bråka högre upp.
Östersund tog sin första trea i allettan när man besegrade Kiruna AIF. Men det var med stort besvär, man lyckades först i tredje perioden vända matchen till seger. Östersund har verkligen inte levt upp till de högt ställda förväntningarna.
Forshaga startade allettan riktigt starkt, men sedan Anton Klint lämnade för allsvenskan så har lyften gått ur laget, fyra förluster de senaste fem matcherna visar på det. Man är med i matcherna, men räcker helt enkelt inte riktigt till. Att de ska komma topp åtta och gå till slutspel är dock inte helt orimligt.
Som jag siade om så har Strömsbro problem att hänga med resultatmässigt när nivån på motståndet snäppats upp ett eller två snäpp. Och att det är försvaret som inte räcker till förvånar inte heller någon som läst mina blogg. Med 36 insläppta mål på sju matcher blir det svårt att vinna…
Sedan skrällvinsten mot Boden i omgång två så har Kiruna AIF kammat noll. Förga överraskande enligt mig då laget helt enkelt inte har nivån som krävs för att konkurrera. De gjorde det kanon som gick till allettan, men över 27 omgångar mot knallhårt motstånd räcker man inte till.
