Tack vare en rivstart så kunde Nybro avgå med en 4-2-seger i premiären av hockeyettan. De kunde spinna på en tidig 2-0-ledning som de sedan kunde spela på och vann också rättvist till slut måste sägas. Dock så smolkades segern av ett fult tilltag vars like jag aldrig sett tidigare i ettan.
Men vi tar det från början. Det var två lag som var påkopplade direkt och det märktes att det fanns lite känslor kvar sedan genrepet då lagen möttes, för det smällde rätt bra i planket stundtals, dock utan att det blev slagsmål. Nybro inledde väldigt framåtlutat, de ville ta tag i taktpinnen direkt inför hemmapubliken och låg på rätt hårt och lyckades checka fast Karlskrona. Det gav också ett tidigt 1-0-mål, gjort av Västervikslånet Carl-Henrik Edwardsson, som verkligen var framåt i den första perioden. Han krigar framför kassen, får tag på en lös puck och kan dra in en backhand mellan benen på August Hedlund i Karlskronakassen. Och när Nybro sedan strax efter får med sig en utvisning så ringer det igen. Direktskott från högerkanten (har ni hört det förut i Nybrosammanhang?) ger en retur som Hannes Johansson kan stöta in. Då hade endast 4,31 gått och många undrade nog om det skulle bli en ordentlig överhalning, ni vet sån där som Nybro kan göra ibland när de får medgång. Men Karlskrona vek inte ner sig, man fortsatte kriga och hade också ett par lägen, främst i slutet av perioden, att reducera. Men man var inte tillräckligt resoluta i avgörande lägen och Pontus Eltonius kunde rädda.
Andra perioden
Att vara i en ledning kan göra ett lag bekväma, och det var det som såg ut att hända lite i den andra perioden. För trots att man får ett tidigt matchstraff (Daniel Andersson huvudtacklade Jesper Mångs, inte snyggt) och fem minuters spel med en man mer, så var man aldrig riktigt nära att utöka ledningen. Och det är i momentet efter Karlskrona blir fulltaliga som detta utspelade sig.
Som ni ser så kastar sig Janne Väyrynen av egen kraft rätt in i sargen bara för att få med sig en utvisning. Sånt är bara för bedrövligt! Cred till kommentatorerna som omedelbart tog avstånd, för detta är inget som hör hemma på en hockeyrink, och något jag tycker vi varit väldigt förskonade ifrån i hockeyettan till skillnad från SHL till exempel. Det lär väl inte finnas böter i ettan för filmning likt det gör där, men jag hoppas verkligen att lagledningen tar Väyrynen i örat, för detta är något en så skicklig spelare inte ska behöva ta till, det solkar hans fina rykte, och även klubbens i förlängningen. Som tur var så gick inte domaren Robin Werner på filmningen.
I mitten av perioden så gör Nybro också 3-0, på ett dragskott från blå av Robin Wengdahl som nog en oskymd Hedlund borde ha räddat. Karlskrona jagar under resten av perioden men blir alldeles för runda och kommer aldrig till några farliga lägen.
Tredje perioden
Det verkar som man pratat om just det i periodpausen, för till den tredje perioden så har man lite mer trafik in på kassen, och man har bra fart på rören, samtidigt som Nybro blir än mer passiva. Det gör att Karlskrona inte bara reducerar en gång utan två gånger. Vid första målet är det 3-0-målskytten Robin Wengdahl, (centern som för dagen spelade back), som glömmer bort att han bytt position och jagar ut på en attackerande Karlskronaspelare som egentligen var en forwards uppgift, så de blev två på samma spelare. Därmed lämnade det ytan öppen framför mål och den tog Ludvig Karlsson och han kunde styra in 3-1. 3-2 kommer på en ny styrning, denna gång i powerplay, genom Filip Norberg Aspnäs, ett mål som Nybrospelarna ville ha till hög klubba. Det var verkligen ett gränsfall, men Werner dömer mål. Karlskrona fortsätter sedan skapa flera kvitteringschanser, innan Nybro släpper lite på den mentala broms de såg ut att ha, tog lite mer offensiva räder, pressade lite hårdare, och man jämnade då ut spelet och Karlskronaoffensiven dog ut. I slutet tog sedan Karlskrona ut målvakten, men man var aldrig riktigt nära, utan Nybros Adam Persson kan bryta på blå och lägga in 4-2 i tom kasse.
Sammanfattning
En bra match, mellan två bra lag, där Nybro ändå sammantaget måste sägas var det lite bättre laget. Man kändes tyngre och stabilare, och man spelade mer cyniskt (eller smart, hur man nu väljer att uttrycka det). Man lämnar i alla fall ytterst få misstag, lösa puckar eller möjligheter att bli fastcheckade för motståndarna att utnyttja. Det gör att motståndarna hela tiden måste skapa chanser på egen hand, och det är tufft mot ett samlat försvar. Karlskrona försökte dock och var nära, men räckte inte hela vägen. Sammantaget en skön seger för Nybro, men i mina ögon (och antagligen många andras med) så skaver ändå Väyrynensituationen lite. Jag hoppas aldrig få se något liknande i ettanhockeyn igen, för då är alla vi hockeyettanälskare förlorare.
