Det bjöds kanske inte på den mest glimrande ishockeyn i Lindehov när Lindlöven i lördags besegrade Dalen med 3-2, men vi fick dels ett styrkebesked från hemmalaget, dels se något som måste vara säsongens roligaste bilder.
I väntan på nästa omgång bestämde jag mig för att se söndagens toppmöte i västra ettan mellan Lindlöven och Dalen. Dalen har jag visserligen sett ett antal gånger, men Lindlöven har jag egentligen bara sett en hel match, även om jag också sett några ytterligare minuter här och där. Målet var alltså att jag skulle få ett tydligare grepp om Lindlöven, vad gör dom till västra ettans största positiva överraskning?
Inför jag slog på sändningen så tittade jag tillbaka på statistiken från matchen, och skotten var rätt intressant läsning. Skottstatistiken lydde nämligen, 8-16, 17-4,7-9. Hur kan det svänga så i en matchbild? Det syntes ju vara klar Dalendominans i första, massivt övertag för Lindlöven i andra och en rätt jämn tredje. Men det visade sig absolut inte ge en rättvisande bild av matchen.
För det jag fick se var en tillknäpp, chansfattig historia, där inget av lagen egentligen hade grepp om matchen några längre stunder. Anfallen var få och korta, det var de fysiskt starka backarna som dominerade matchbilden för respektive lag. I Lindlöven var det framför allt väldige Joshua Karlsson, 205 cm lång och 102 kilo tung som imponerade när han plockade bort Dalenattacker på löpande band. I Dalen var det elaka Gustav Särenborg och Sebastian Ehrenflod som välte lätta Lindlövenforwards som vore de av styrénplast. Att det blev fem mål var mer resultatet av tillfälligheter och någon svag målvaktsinsats än av långa och kreativa anfall.
Det var egentligen bara en forward som stack ut lite extra. Kreative centern Tobias Sjökvist kunde på egen hand sysselsätta de något tröga Dalenbackarna med bra fart och kluriga instick. Han låg visserligen bara bakom ett av målen (passet till 1-0), men han var ändå något av tungan på vågen i denna tajta och chansfattiga match. Men ändå en match som visar att Lindlöven är på riktigt i år. För tidigare säsonger så har man varit lite för givmilda bakåt, men nu kändes man snålare än Joakim von Anka, man bjöd knappt på något. Hårt jobb av hela laget, massor av täckta skott och ett lag som hängde ihop över hela isen är en bra grund för att vinna matcher, och det visade Lindlöven att man hade.
För Dalens del märks det en stor skillnad när man får jaga jämfört med när man kan spela på en ledning. Laget spelar en utmärkt defensiv hockey, men hade förtvivlat svårt att få något tryck framåt när man skulle jaga Lindlövenledningen.
Till sist säsongens i mitt tycke allra roligaste klipp som dök upp i slutet av matchen!
