Idag försökte jag med konststycket att kolla tre matcher samtidigt: Boden-Kiruna IF, Piteå-Hudiksvall och Sverige-Tjeckien i J20-Vm. Det gick kanske sådär, men visst fick jag lite korta intryck från de två norrmatcherna jag gärna delar med mig av.
Boden-Kiruna IF 5-4
Till att börja med: Kul att kunna se Bodens hemmamatcher igen, det har varit tråkigt, framför allt för deras egna fans som lämnat orten, att inte få se sitt lag spela.
Boden vann fullt rättvist, man var långa stunder det dominerande laget och hade många långa anfall. Sedan var det inte speciellt svårt, för maken till lag att spela fast sig i egen zon som Kiruna gjorde har jag sällan sett. Gång på gång hade man pucken under full kontroll i egen zon efter Bodentryck, men istället för att spela enkelt och lägga ut för att få lite andrum och möjlighet att byta, så började man dribbla och åka runt i egen zon, med åkningar mot egen kasse istället för framåt. Det var givetvis tacksamt för Boden som kunde vinna puck gång på gång och skapa chanser mot tröttkörda försvarsspelare. Att det blev fem mål framåt var sålunda logiskt.
Men Boden hade det inte lika lätt försvarsmässigt. För att man släppte fyra mål var heller ingen slump. Man var alldeles för släpphänta i markeringen i egen zon, och samtliga Kiruna-mål (som jag såg) kom sedan man varit för långt ifrån Kirunaspelarna . Där har man en hel del att jobba med.
Piteå-Hudiksvall 4-1
Piteå vann den förväntade toppmatchen i alletta norra med 4-1, men det var om sanningen ska fram inte siffror som speglade matchbilden riktigt. Visst hade Piteå sina bra minuter i matchen med, men Hudiksvalls minuter var fler och kraftfullare. Men Hudiksvall var oväntat tandlösa, samtidigt som Piteå försvarade sig med näbbar och klor och hade en storspelande Johannes Sundström i kassen, förstekeepern John Vestermark saknades nämligen.
Hudiksvall har en imponerande bredd där alla kedjor kan leverera bra tryck, det går aldrig riktigt koppla av, och de är otroligt intensiva i sitt checkingspel. Även i boxplay, där det normalt så giftiga powerplaylaget Piteå knappt kom in i anfallszonen tack vare ettriga Hudiksvallsforwards. Även backarnas spel är ettrigt över hela isen, och de tvekade verkligen inte att fylla på i anfallen, vilket gav Piteå svårt att hålla ordning på alla virvlande Hudikspelare.
Men även Piteå hade vassa forwards, Joakim Högberg och Magnus Isaksson är ju en fröjd att skåda långa stunder, men allra vassast i Piteå av det jag såg var Jesper Ylivainio, som med sin speed var sylvass i omställningarna.
Foto: Oliver Åström, Kalix
