Ett talessätt min gamla morfar sa ibland var: Blir du utmanad på duell, så låt inte motståndaren välja vapen!
Det talessättet dök upp i huvudet när jag såg matchen mellan Kalmar och Troja. För det blev verkligen en duell, en duell där Kalmar utmanade Troja och Troja antog utmaningen med Kalmars vapen: Farten. Som jag skrev inför matchen, så är nyckeln till att slå Kalmar att få ner deras fart, då blir de sårbara. Men Troja verkade inte alls ha läst på den läxan under matchens första halva. De drev själva upp tempot, vilket Kalmar tacksamt tog emot, det är nämligen inget lag som slår Kalmar med deras eget vapen. 1-0 blev 2-0 och sedan också 3-0, innan Trojatränaren Jens Gustavsson valde att ta timeout.
Och om det var timeouten eller att man i bytet efter fick 3-1 som gjorde det vet jag inte, men helt plötsligt började man ligga lite närmare Kalmarspelarna, gav dem lite mindre utrymme att hämta fart på, vilket gjorde att Troja bättre kunde få stopp på Kalmar tidigare i uppspelen, och i sin tur börja utnyttja sitt vapen istället: Tyngden och kraften. Det var ingen mangling, men det var tillräckligt tungt och tätt för att Kalmars sprudlande offensiv skulle gå från en forsande flod till något stillsammare och betydligt mer lätthanterligt för Trojaförsvaret. Troja tog tag i taktpinnen och gjorde också 3-2 och i slutminuten så kom också 3-3, rätt logiskt till slut. Att Kalmar sedan kunde vinna i sudden var kanske också logiskt med tanke på de ytor det finns för vindsnabba Kalmarforwards att utnyttja då.
Vad betyder då detta? För Trojas del så ser det bra ut. Man har ett rätt enkelt spelschema kvar, och man visade upp en styrka när man hämtade upp ett 3-0-underläge mot en riktigt bra motståndare. Jag ser ingen anledning att ändra mitt tips att ha Troja som mina favoriter att nå allsvenskan.
För Kalmars del så sitter man nu sitter i förarsätet i den södra allettan, och kan man behålla den så har man ett gyllene läge att också gå till sin första kvalserie. Speciellt om man får välja vapen!
