Igår var jag iväg och kollade på Färjestad-Örebro i Mariehus arena vilket gjorde att jag inte kunde följa någon av ettanmatcherna live. Men det tog jag igen genom att kolla igenom två matcher inatt och även kort snabbkik på några av de andra matcherna. Här är mina intryck!
Vimmerby imponerar! Ja man kan inte säga annat efter att ha sett deras match mot Västervik där man visserligen förlorade med 3-2, men spelmässigt var det klart bättre laget. Nu vet jag att detta var en första träningsmatch och att man inte kan/ska dra för stora slutsatser av såna, men Vimmerby mötte alltså i sin första träningsmatch för säsongen ett Västervik som gjorde sin tredje match (de hade tidigare besegrat Nybro med 2-0 och 3-2) och det blev alltså också en tredje seger för Västervik. Men spelet! Där var det Vimmerby som imponerade.
Att Vimmerby borde vara rinkrostiga märkte man inget av, för de bjöd på en riktigt bra match där Västervik fick finna sig i att spela stora delar av matchen utan puck. Vimmerby hade hela tiden bra fart på rören, och hade framför allt ett riktigt bra passningsspel där man hela tiden gav varandra alternativ. Man visade sig, man ville ha pucken, och man var inte rädda för att göra saker med pucken när man väl hade den. Spelare som Jakob Karlsson, Anton Carlsson och bröderna Elias och Viktor Lindgren var riktiga kungar på isen. Västervik försökte pressa, men blev bortspelade. Västervik försökte ställa upp och styrspela, men blev bortspelade. Vimmerby spelade med ett självförtroende och en skjuts i spelet som gjorde att man långa stunder sköljde över allsvenskarna. Det såg minst sagt otroligt bra ut, särskilt då det var en första träningsmatch. Och jag har svårt att se att det ska bli sämre när man fått fler matcher i benen.
Men de förlorade trots allt, och det hade givetvis sina anledningar, och den främsta var spelet framför kassarna. För var det något Vimmerby måste bli bättre på så är det just den detaljen. Man blev lite för runda i anfallszonen. Man hade alldeles för roligt med att åka runt utanför boxen och passa runt pucken för att vilja sticka in näbben framför mål och styra, skymma och ta returer. Överlag passades det runt lite för mycket och togs för få avslut, och då kunde Västervik vara rätt nöjda med att bevaka den viktiga centrala delen av försvarszonen och låta Vimmerby snurra, det blev ändå inte så farligt speciellt många gånger.
Problemet var liknande i egen zon. Västervik spelade betydligt rakare, man tog hela tiden pucken mot mål och gav sig också in i ”skiten” och styrde, snappade upp lösa puckar och skapade på så sätt vid de få anfall de ändå hade fler och vassare målchanser, jag vet inte om de hade 3 eller 4 ramträffar under matchen. Vimmerby kunde varit betydligt tuffare där och boxat ut Västerviksspelarna. Sedan kanske inte Scott Hector hade nått sin fulla kapacitet i Vimmerbykassen heller, det var något mål som såg lite billigt ut.
***
Jag såg två matcher skrev jag, och den andra matchen var Tranås bortamatch mot Kalmar. Det var en match där Tranås gjorde en rätt bra match, men där Kalmar ändå till slut vann med klara 5-0. Och det framstår allt mer tydligt; Tranås har problem med målskyttet. Detta vara andra träningsmatchen och andra nollan framåt för ”Tranorna”.
Vi börjar dock med det mest positiva: Kanadensaren Geroge Diaco var äntligen på plats, och som han imponerade! Just tekniken att få med sig pucken i fart utan att sluta åka skridskor tycker jag visade på en detalj som brukar avslöja klassen på en spelare. Han kunde få pucken lite halvskrynkligt, men lyckades ändå få med sig den utan att tappa någon fart. Även sättet han tog sig in i anfallszonen på, där han alltid hittade vägar, visade på kvaliteten. Det var även han som låg bakom i stort sett allt farligt som Tranås presterade, med fart, fina instick och kreativitet. Han var även ytterst nära att sätta en urläcker Zorro vilket ytterligare understryker den tekniska kvaliteten han besitter. Jag konstaterar redan nu att Diaco kommer bli en riktig sevärdhet i ligan.
Om vi fortsätter på det positiva spåret så höll Tranås även spelet väl uppe. Spelmässigt var det en jämn match där lagen turades om att ha initiativet. Tranås höll ihop laget bra och pressade hårt över hela isen. Ska man lyfta fram några enskilda spelare så gjorde backarna Viktor Nilsson Westerlund en kanonförstaperiod och Gustaf Malmkvist en riktigt bra match rakt över, medan offensivt så var det Markus Ruuskanen som visade mest framåtanda (efter Diaco då givetvis).
Men man blev ändå nollade, och man släppte ändå in fem mål bakåt. Varför? Jo man hade lite samma problem som Vimmerby. Man hamnade för mycket utsida i anfallszonen, man var för bekväma och tog för lite puckar mot mål. Och när man väl fick lägena var man alldeles för tama.
***
Jag vill tyvärr dela ut lite kängor också. Som tur var är det träningsmatcher, men jag tycker ändå att det finns en del mer att kräva vad gäller några av sändningarna. Anledningen till att jag valde att titta på de två matcher jag valde var givetvis för att jag var nyfiken på hur ettanlagen stod sig mot de förväntade allsvenska bottenlagen, men även sändningskvaliteten avgjorde.
* Lindlöven mötte Guldsmedshytte (och vann 3-0) i en sändning utan kommentator och med en bild som segade så man trodde den skickades ut via ett gammalt 28,8k-modem från tidigt 90-tal.
* Bodens segermatch (7-1) saknade också kommentator det jag försökte se period ett i alla fall, och bilden var så grå att man inte kunde urskilja spelarna nummer ens.
* Skövde bjöd på både bra bild och kommentatorer, men varför ingen klocka och resultat i bild?
Sedan var det flera matcher som inte ens sändes, det är givetvis än sämre! Och ett par av matcherna sändes, men har inte lagt upp så man kan se dem i efterhand. Nej, jag hoppas på bättring framöver!
***
I eftermiddag tänkte jag se matchen Skövde-Troja. En match som ska bli riktigt intressant att se. Var står ett klart vässat Skövde, mot ett lite försvagat Troja? Förra försäsongen bjöd lagen på en riktigt fin försäsongsmatch, blir det något liknande nu?
