Idag så fick jag ett första intryck av nykomlingen Alvesta, då jag såg deras match mot Dalen. Och det var verkligen en blandad kompott de bjöd på, så frågan är om man blev så mycket klokare…
För efter de första tio minuterna undrade man hur Alvesta överhuvudtaget kunnat kvalificera sig för spel i ettan. Jag har sett en hel del tvåanlag möta ettanlag i träningsmatcher, och visst har ettanlagen varit bättre, men tvåanlagen har i alla fall varit med på isen. Det var inte Alvesta. De såg ut som förskräckta små skolpojkar som med beundran i blicken stod och såg på när stora starka pojkarna fick göra lite som de ville. 1-0 efter de första tio minuterna hade kunnat vara mycket mer, för så långt hade inte Alvesta ens försökt att spela hockey. Men så får de ett powerplay, och kvitteringen kommer, och helt plötsligt verkade det som att de förstod att det faktiskt inte var idoler de mötte, utan motståndare av kött och blod. Man började åk skridskor, kom då närmare och började tävla om det i alla fall. Att det blev 2-1 i slutet av perioden var dock inte ologiskt med tanke på att Alvesta ändå spelade lite naivt i vissa stunder.
I periodpausen pratade Alvestalegoknekten Shane Heffernan att de måste inse att de också hade duktiga spelare, och att de måste åka mer skridskor och fullfölja tacklingar, en klockren analys som laget sedan till period 2 verkade ta till sig. För då tog man för sig på ett hela annat sätt, och det ledde till att Dalen började dra på sig utvisningar. Det gjorde att Alvesta fick bra momentum som man sedan kunde bygga vidare på även i spelet 5 mot 5, och det var i den spelformen man gjorde såväl 2-2 som 2-3.
I den sista perioden så blev det dock omvända roller. Det var Alvesta som drog på sig den ena tvåan efter den andra och det höll givetvis inte i längden. Två mål i powerplay för Dalen gav 4-3-seger och sett över tre perioder så får väl det anses rättvist.
Jag tror att detta var en väldigt nyttig lärpeng för Alvesta. De lärde sig att de måste kriga från första till sista nedsläpp. De måste lära sig att vara lite naiva i hemjobbet, det är stenhårt hemjobb som gäller oavsett om man har två backar kvar mot två framstormande forwards. Man lärde sig säkert också att det inte funkar att bli pucktittande, man måste gå på kropp. En annan lärdom är att man inte kan dubbla och trippla på samma spelare, då blir det någon ledig någonstans.
Bra i Alvesta? Victor Lindman bäst tillsammans med Måns Hermansson, men jag gillade också lille liraren Ebbe Fjellström och kanadensaren Heffernan blir viktig, det märktes vilken rutin han besatt.
Dalen då? Nej ingen match att skriva hem om. Visst de dominerade kraftfullt första tio, men så mötte man också ett pojklag (som Alvesta uppträdde). Lite slarvigt med pucken, lite pass bakom och så vidare, men så var det också bara en andra träningsmatch för deras del. Men en spelare ska i alla fall hyllas: Felix Lidgren, vilken lirare!
