Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är det en tydlig trend att sportcheferna inte har lika mycket pengar att jobba med inför denna säsong. Det har bidragit till att många av de rutinerade spelarna valt att lägga skridskorna på hyllan men det har också gett en annan konsekvens: Att det blir betydligt färre utlänningar i ligan kommande säsong. Förra säsongen hade uppåt 70 spelare utländsk härkomst, i år är jag förvånad över om det ens blir 20.
Detta till trots så har det faktiskt så här långt anslutit fyra nya spelare med utländskt pass. Fyra spelare som aldrig tidigare beträtt en svensk rink och därmed är oskrivna kort. Spelare som både kan bli flipp eller flopp, som är lite extra svåra att veta var man har på grund utav att man inte känner till dom lika bra som spelare som lirat superelit eller kamperat i lägre/högre svenska serier. Jag tänkte försöka sia om vilka av dessa jag tror flippar, och vilka som floppar. Men låt oss först göra en återblick på några av förra säsongens invärvade utlänningar och se hur det gick för dom.
Några flippar
Om vi börjar med att kika på några av förra säsongens stora flippar så kan vi konstatera att Visby lyckades få väldigt bra utfall av sina värvningar. Teemu Huttu gjorde stor succé som förstacenter och hade den bra egenskapen att han levererade som allra bäst när det gällde som mest, i playoffspel, där han snittade över 2 poäng per match. Ryker Leer vid hans sida gjorde det också väldigt bra med en säsong med i stort sett en poäng per match, även i playoffspelet. På backplats är det inte heller dåligt att som Nikolas Koberstein noteras för mer än en halv poäng per match. Tre tydliga exempel på flippar med andra ord.
Ett annat exempel på lag som hade bra utdelning på sitt värvningsarbete av spelare från utlandet var Kiruna AIF, där såväl Cheyne Matheson som Kyle Brothers var ledande spelare i laget och starkt bidrog till att laget gick till sitt första playoffspel till allsvenskan sedan återstarten av klubben. Båda snittade över en poäng per match i seriespelet och måste anses vara flippar.
Vimmerby plockade in en transatlant under säsongen vid namn Kristoff Kontos som blev en redig flipp. Den tunge centern bidrog starkt till det lyft som Vimmerby fick när man som första fortsättningsserievinnare någonsin gick hela vägen till playoff 3 där man hade 1-0 i matcher mot Hudiksvall när matchandet avbröts. Så långt hade Kontos noterats för 33 poäng på sina 24 matcher varav 8 på de 6 playoffmatcherna.
Kalix Caleb Efting är ett sista exempel på en framgångsrik investering i utländsk arbetskraft. Den 24-årige Kanadicken vann backarnas poängliga i fortsättningsettan och hade ingen skuld till den mindre lyckade säsongen för det annars återkommande allettanlaget Kalix. Efting ryktas vara klar för Mörrum säsongen som kommer.
Några floppar
Men även om det finns ett antal spelare som lyckades acklimatisera sig till den svenska hockeyn på ett bra sätt, så var det också ett gäng som hade det betydligt svårare. Jag tänkte vi ska ge några exempel på det också.
Boden trodde sig säkert ha gjort en riktig kanonvärvning när man värvade in Henri Tamminen med mängder med meriter från båda finska Liiga och Mestis, han hade bland annat både silver och brons i SM-Liiga. En spelare som borde vara klart överkvalificerad för ettan kan man tycka. Men Henri såg mest grinig ut när han åkte och letade tacklingar överallt på banan, och blev snarare till en belastning än en tillgång för laget. Befinner man sig i utvisningsbåset 98 minuter är det svårt att bidra…
Att fina meriter inte behöver betyda leverans kunde man finna ännu ett exempel på när Kalmar slog på stora trumman och basunerade ut att man gjort en kanonvärvning i form av Kristjan Cepon. Kristjan hade meriter från det slovenska landslaget och hade fina stats från Österrikiska AlpsHl. Men när den väldige backen anslöt så hängde han inte alls med och redan efter 10 matcher bröts kontraktet.
Mörrum hade heller ingen lycka med sina invärvade finnar, Mika Koivisto och Janne Pälvä. Med bra säsonger i den finländska andraligan, Mestis, så hade man höga förväntningar på att de skulle kunna bidra till ett lyft för laget. Men efter blott 6 respektive 5 matcher där de tillsammans mäktat med blott två poäng så fick de foten. Floppar var ordet!
Jag skulle kunna fortsätta att lista framför allt fler floppar, men tanken var ju att jag också skulle kika på hur årets värvningar skulle kunna falla ut och då nöjer jag mig där. Detta år går det betydligt snabbare att lista då det blott är fyra stycken.
Hur ser det ut i år?
Kalix lyckades ju bra med värvningen av Caleb Efting och det verkar ha gett dom råg i ryggen för till denna säsong är de det enda laget med två utländska värvningar. Igår basunerade man ut att man värvat in en Lettländsk landslagsman med KHL-meriter i form av Deivids Sarkanis. Den 25-årige yttern känns som ett väldigt osäkert kort som kan bli både flipp eller flopp, men jag tror ändå lite mer på att det blir en flipp. Visserligen kan KHL-matcherna ha berott på att lettiska spelare kvoteras in i KHL-laget Riga och under landslagsturneringen var inga KHL-spelare med, men det kräver ändå en viss klass för att få chansen. Då tror jag risken för flopp är större för den andra Kalixvärvningen, Austin Crossley. Och då bara för att han drar på sig väldigt mycket utvisningar, 155 minuter i en amerikansk liga som tillåter betydligt tuffare spel än vad den svenska gör. Samtidigt är USHL den bästa amerikanska juniorligan och WHL är en toppjuniorliga i Kanada, så han har definitivt potential.
Kalmar har också hittat spelare på andra sidan pölen. Zach Remers snittade över en poäng per match säsongen som gick och det låter ju som fina papper, men så är NCAA III av betydligt lägre kvalitet än NCAA som är den högsta collegeligan. Jag tror att Zach kan noteras för sådär en halv poäng per match i den svenska hockeyettan, om det sedan är en flipp eller en flopp får ligga i betraktarens öga. Fast ställer du mig med kniven mot strupen så kallar jag det ändå en flopp, en utländsk värvning ska tillföra spets i laget, inte vara en i mängden.
Som jag skrev ovan så är NCAA en betydligt bättre liga än NCAA III och sista spelaren ut har meriter från just NCAA.Tegs värvning Zac Tierney har inte bara spelat där, han har dessutom blivit NCAA-mästare. Han har också fått spela matcher för kanadensiska U19 öst-landslaget, vilket är en fin merit. Jag tror han kommer att flippa. Inte genom att ösa in mål, men genom att spela ett stabilt och bra defensivt spel.
