Serietips östra serien: 12:an

Det har blivit hög tid för oss på KM-Hockey att börja rankingen av lagen i de respektive serierna inför seriestarten i oktober.

Vi börjar, som brukligt, med det lag vi tror hamnar i botten av respektive serie. Så idag presenterar vi lag 12 i den östra serien.

Segeltorp

Förra säsongen var Segeltorp ett av lagen som slogs i den absoluta botten av den östra serien, laget plockade 15 poäng i grundserien och hade bara Hammarby bakom sig när grundserien summerades. I vårserien gick det desto bättre för ”torpet” som slutade på en fjärde plats med 28 inspelade poäng. Två poäng över kvalstrecket.

Nyförvärv:

Jonas Lövgren, Fw

Gustaf Jonsson, Fw

Victor Kilefors Petersson, Mv

Wille Hedqvist, B

Johan Svensson, B

Niclas Sjölund, B

Richard Lundin, B

Rasmus Öhlén, Mv

Victor Olsson, Mv

Spelarförluster:

Ludvig Christoffersson, Mv

Lagdelar med betyg:

Målvakter: *

Victor Kilefors Petersson

Victor Olsson

Rasmus Öhlén

Tre nya unga målvakter ska kampera om förstaspaden i Segeltorp men ingen av dem har rutin från Hockeyettan. Det kan bli en jobbig vinter för burväktarna då de med största sannolikhet kommer att få försvara sig för det mesta under säsongen. Kan någon av målvakterna växa ut till en stjärna mellan stolparna så har Segeltorp en chans att undvika jumboplatsen, men som det ser ut nu så finns inte rutinen där.

Backar: *

Ludvig Georgsson

Seán Goliats

Wille Hedqvist

Filip Lindgren

Richard Lundin

Johan Svensson

Patrick Wulff

Även backsidan känns tunn och orutinerad, visst finns backar som Richard Lundin och Johan Svensson. Stabila på nivån, men sju backar kan bli någon back för lite och även här lyser rutinen med sin frånvaro.

Forwards: **

Oskar Ahlholm

Sören Dietz-Larsen

Gustaf Jonsson

Muhammed Kücükyildiz

Jonas Löfgren

Michael Raynee

Nicklas Sjölund

Alexander Tärnström

Razmus Waxin-Engback

Johannes Yücel

Tio forwards med kontrakt och några habila spelare på ettannivå. Det känns som att Segeltorps forwards måste börja producera redan från start för att det inte ska bli negativt kval den här säsongen. Forwardssidan är ändå lagets bästa lagdel och får de igång spjutspetsarna så kan det bli en del mål framåt för Segeltorp.

Tränare: *

Joakim Gustafsson

Jesper Eriksson

Tränarteamet är intakt på bänken sedan föregående säsong. Båda tränarna är unga och hungriga men frågan är om de kan få tillräckligt mycket ordning på Segeltorp för att undvika botten.

Totalt betyg Segeltorp: 5*

Segeltorp har i nuläget ingen lagdel som sticker ut i positiv bemärkelse i mina ögon och de kommer att få kriga i varenda omgång för att plocka tillräckligt många poäng för att undvika det negativa kvalet efter jul. Att laget kommer gå till Allettan vore en dröm för supportrarna men till skillnad från säsongen 18/19, när de faktiskt var nära så kommer den här säsongen mer likna säsongen 19/20 när laget bara var två poäng ifrån ett negativt kval. Visst saknas det fortfarande några pjäser i lagbygget, men just nu ser jag inte ”Torpet” som någon kandidat till Allettan utan snarare en stark kandidat till jumboplatsen.

Tränarintervju: Joakim Gustafsson

Hur ser du på er silly season?

Jo men det känns tryggt att få tillbaka många från förra säsongen. Alla spelare har förbättrat sina fysiska värden och det känns som att det är ett betydligt bättre go i laget den här säsongen.
Vi saknar fortfarande några spelare i vår roster men vi har några spelare som eventuellt ska dra till USA här, men blir de kvar i Sverige så kommer de spela i Segeltorp i vinter. Sen söker vi fortfarande efter en toppback, det ska vara en kille med rutin och gärna med erfarenhet från spel högre upp i systemet, berättar Joakim Gustafsson.

Vilka spelare kommer att leda Segeltorp den här säsongen?

Razmus Waxin-Engback känns som en spelare som kan leda laget och han kommer vara viktig för oss. Sen ser Gustaf Jonsson från Borås laddad ut och vill visa att han håller på den här nivån, kanske högre till och med. Sen har vi Johan Svensson på backen, han har vi scoutat ordentligt och han kan bli ruskigt bra. Sen har vi hämtat in Wille Hedqvist från Moras J20-lag. Han tror vi mycket på. Sen har vi Patrick Wulff och Filip Lindgren som kom från Trångsund och Nacka inför förra säsongen, de har utvecklats enormt.

På målvaktssidan har vi tre killar som tränar med oss men vi kommer köra på de båda 00-orna, (Kilefors Petersson och Olsson, reds, anm.) De är unga och hungriga och kommer tävla om varenda puck i vinter, säger Joakim Gustafsson.

Vad talar till er fördel den här säsongen?

Vi ska bygga vidare på det vi började med förra säsongen och kriga för varandra. Förra säsongen skapade vi mycket men hade svårt att omsätta målchanserna i mål men i år ska vi bli bättre på att vårda pucken och inte släppa till lika mycket, vi saknar fortfarande några spelare men kan vi få in rätt spelare så kan vi bli svårslagna i vinter, anser Joakim Gustafsson.

Vilka lag går till Alettan från den östra serien? Det tror jag att Hudiksvall gör, jag tror att Visby tar sig dit, Segeltorp tar sig dit, Enköping och Nyköping kör vi på.

Hur påverkas lagen av all rutin som försvinner?

Som jag reflekterat om i tidigare text så verkar det som att det blir en hel del tunga avhopp från lagen inför säsongen som kommer. Coronan gör att många tänker till om de verkligen orkar satsa på en säsong som kanske inte ens blir av. Dessutom så blir det ofta andra prioriteringar när man råkar ut för en kris som faktiskt Coronan är. Men hur starkt genomslag detta har haft på trupperna kan man inte slå fast förrän nu egentligen då trupperna i stort sett är klara. Jag satte mig och gick igenom alla trupper hos de lag som gick till allettan säsongen som gick (med undantag för Väsby som inte spelar i ettan kommande säsong) för att se exakt hur mycket det innebar för respektive trupps rutin. 

Siffrorna som jag har inriktat mig på och som är de mest relevanta i mina ögon är antalet matcher de spelat för klubben. Det är den som visar hur trotjänarna valt att göra: Fortsätta trots risken för uteblivet spel och trots social osäkerhet, eller snöra av sig skridskorna alternativt söka nytt. Det visade sig vara rätt remarkabla siffror. Se min sammanställning nedan:

Alla lag har som ni kan se tappat rutin, något som jag först tänkte är naturligt då spelare alltid lämnar, men skulle det vara så att det alltid minskade så borde det innebära att alla lag till slut stod utan rutin överhuvudtaget, och så är det inte. Nu är det totalt närmare 17000 matcher i respektive klubbs tröja som valt att hitta på annat. Det betyder naturligtvis väldigt mycket för respektive lag, då det är spelarna med rutin som sätter standarden: Hur tränar vi? Hur är man i omklädningsrummet? Hur mycket krigar man för klubbmärket? Med mera, med mera.

Klubben som drabbats allra hårdast av rutinerade spelartapp är Visby, som tappat viktiga spelare som Mikael Adamsson och Adam Eriksson med stort klubbhjärta. Innebär det att klubben blir enklare att tas med? Framför allt i slutspel så har ju dessa båda herrar betytt mycket.

En annan klubb som drabbats av tunga avhopp är Mariestad. Spelare som Filip Thörnqvist, Eddie Davidsson och bröderna Engqvist finns inte med när pucken släpps i början av oktober. Det är riktigt tunga namn som både varit viktiga på isen som vid sidan av med sitt sätt att vara.

En tredje klubb som får bygga om sin kärna är Huddinge, som går ifrån att ha en både rutinerad och meriterad kärna till en betydligt yngre upplaga. Måns Krüger, Dennis Nordström, Adam Hansen och Martin Eklund är alla exempel på spelare som varit ledare i laget men som Huddinge nu måste klara sig utan.

Om vi kikar på de som lyckats bästa med att behålla sina egna spelare så kan man se att Grums är lite i en klass för sig, men också Krif, Skövde och Borlänge har klarat sig lindrigt undan.

Men för att ge en djupare bild utav vad det kan innebära så gjorde jag också en annan sammanställning, en där jag redovisar hur många procent av rutin av spel i respektive klubb som ändå finns kvar. Den ser ut så här:

Totalt sett är det alltså närmare hälften (42,4%) av all rutin från spel i respektive klubb som försvunnit!

Visby framstår då fortfarande som laget som tappat mest och tyngst, och frågan är om det är rutin som verkligen kan kompenseras genom att plocka in rutin utifrån? Tillåt mig tvivla. Jag tror att det kommer ta tid för Visby att bygga upp en stomme igen och att kommande säsong blir en liten mellansäsong.

Då ser det istället ljusare ut för Mariestad som trots tapp av mängder med rutin från matcher i klubben fortfarande har det mest rutinerade laget ur det hänseendet (34 matcher fler än tvåan Tranås). Det kommer antagligen ta ett tag att få andra spelare att kliva fram och fylla det tomrum som ”Kapten Rödskägg” med flera lämnar efter sig, men det finns fortfarande spelare, som Johan Frick och Lukas Larsson till exempel, som vet hur det ska gå till och som kan föra vidare traditionen. Men visst kommer det antagligen inte gå på en gång, det kommer kanske ta till jul innan rollerna är satta. Liknande kan sägas också om Troja som fortfarande sitter på en hel del klubbrutin.

Hudiksvall och Huddinge är tvåa och fyra på denna lista. I deras fall handlar det om medvetna val. De tycker att de kört fast på en nivå och väljer därför att satsa nytt, ett val som kan bli både fågel och fisk. Får de allting att falla på plats så finns det givetvis potential i de många unga och lovande spelare de knutit till sig, men det är inte givet att det gör det när det inte finns en trygg stomme att bygga på. Risken är stor att också dessa båda lag inte får den utväxling de hoppas på.

Tränarnas topp 10

Det vimlar av duktiga tränare med fina meriter i hockeyettan. Tränare som kan få spelare att växa, lag att överprestera och att vara som bäst när det gäller som mest är dock ovanliga. Därför är det dessa tio som kommer med på min lista över ettans tio bästa tränare.

10. Thomas Engman, Mörrum

Har gjort ett kanonjobb i Strömsbro sedan han klev in som tränare och ledde dom från trean till att sånär nå playoffspel mot allsvenskan på fyra säsonger. Fick spelare att växa och laget bjöd på en underhållande ishockey. Nu tar han klivet till den södra ettan och Mörrum, det ska bli spännande att se vad han kan få för utväxling på Laxlaget. För visst finns det potential som tidigare tränare inte riktigt fått ut.

9. Per Ljusteräng, Hudiksvall

Han är inte den som gör bäst intryck i media och han kan vara rätt kontroversiell också bland egna spelare med sin tuffa tränarstil, men resultat når han bevisligen. Senaste säsongen så utmanade han hela etablissemanget genom att oväntat nog välja Nybro i playoff 2, något som fick många att ruska på huvudet, men vem stod där med lång näsa efteråt? Inte var det Ljusteräng i alla fall. Valde sedan självförtroendestinna Vimmerby i playoff 3 och där vette 17 om han varit lika glad efteråt då man åkte på en riktig överhalning i första matchen, men vem vet, de hade kanske vänt på hemmaplan?

8. Dennis Hall, Forshaga

Inledde sin seniortränarkarriär där han först var med som assisterande tränare och ledde Borlänge till kvalserien och sedan som huvudtränare så ledde han först laget till playoff 2 för att sedan den andra säsongen ta laget till kvalserien igen. Säsongen som gick fick han ta över ett tippat Forshaga som underpresterat å det grövsta men han fick efter några matcher ordning på laget och avslutade vårserien starkt även om man lämnat lite för stort handikapp för att nå hela vägen till vårserieseger. Den ambitiöse unga tränaren har nu lett en utrensning av ett rätt ålderstiget Forshaga och satsar på unga och hungriga talanger kombinerat med några rutinerade spetsar som fortfarande brinner för att träna. Något som Dennis Hall lär se till att det blir en hel del av, för Dennis vill ha ett lag med mycket skridskoåkning och fart. Jag tror att Forshaga blir vassare säsongen som kommer trots sin relativa orutin, mycket tack vare Dennis driv.  

7. Fredrik Johansson, Halmstad

Fram till säsongen som gick så hade inte Fredrik Johansson haft en chans att vara med på en sådan här lista. Han har visserligen en lång tränarkarriär, men inga anmärkningsvärda framgångar att tala om. Men med tanke på den säsong som Halmstad gjorde så måste han ändå få cred: Han fick ett lag utan stjärnor inför säsongen att överträffa sig själva och han fick verkligen spelare att utvecklas under säsongen. En målvakt som Anton Malmborg som inte gjort någon glad säsongen innan stod helt plötsligt på huvudet, Tim Bothén gick från en medioker back till en ledande back och så vidare och så vidare. Är han månne en late bloomer som tränare?

6. Robert Nordberg, Boden

Sätter som tränare en tydlig prägel på laget, densamma som han hade som spelare. Tufft, på gränsen eller till och med lite över, och intensivt. Framgångsrikt har det dock varit: Han förde upp Boden till ettan -17 och som nykomling i ettan tog sig laget till playoff två och säsongen efter det till kvalserien. Nu är han tillbaka i ett Boden som under året han var borta tappade bort sig lite, kaxigheten vid sidan av isen återspeglades inte på densamma. Det lär det bli ändring på i vinter.

5. Mikael Tisell, Nybro

En rutinerad tränare som lyckades ta sitt Nybro till serieseger i den södra ettan. I och för sig med en av seriens starkaste trupper men det är ändå starkt. Väl i en alletta var man sedan med och kampade om seriesegern hela vägen till sista matchen där Mariestad dock släckte deras förhoppningar. I playoffspelet så kom dock en dipp, man hade först fullt sjå med Nyköping i playoff 1 innan man åkte ut mot Hudik i playoff 2. Lyckas han få till formtoppen bättre kommande säsong?

4. Hans Särkijärvi, Visby

Framgångsrik tränare i Djurgården fram till 2016 då han mer eller mindre la av, men numer i Visby. Ett Visby som om man ska vara ärlig inte såg så vasst ut vare sig i grundserie eller alletta. Det tog sig visserligen till playoff, men det var med viss möda. Men väl där klev playoffspecialisterna fram och hade 1-0 i matcher mot Troja i playoff 3 när spelet avbröts. Levde dock en hel del på en framgångsrik förstafemma och var illa ute flera gånger om, så sådär jätteimponerande såg det kanske inte ut. I vinter så har man tappat en hel del rutin och vi får se om Särkijärvi kan få laget att överträffa sig själv i vinter.

3. Phil Horsky, Vimmerby

Phil Horsky är en tränare med bestämd uppfattning om hur saker och ting ska vara, det är inte alltid uppskattat hos alla och den kompromisslösheten går inte hem hos alla. Det innebar att han fick sparken från Karlskrona redan innan han ens fått ha hand om laget en enda match säsongen som gick. Men då mottogs han med öppna armar i Vimmerby igen, klubben han lett fram till en playoff 3-plats säsongen innan. Och även om det blev en trög start och allettan missades, så fick han tillsammans med några starka nyförvärv till slut igång laget lagom till vårserien. Där hade laget en enkel resa och det gav bra självförtroende in i playoffspelet, något man kunde leva på hela vägen in i playoff 3 där man hade övertaget på Hudiksvall i playoff 3 innan spelet avbröts.

2. Mats Lusth, Karlskrona

Mats Lusth var lika tuff på isen som han nu är vid sidan av. En pådrivare som vet hur man spelar sina kort för att vinna psykologiska fördelar, vem minns inte hans presskonferens i matchserien mot Västerås när han ledde sitt Kristianstad till allsvenskan? Fick efter det chansen att rädda kvar Mora i SHL när han anslöt till kvalspelet och lyckades med det, men hade inte samma framgång säsongen efter. Den senaste säsongen tränade han Karlskrona, som han visserligen lyckades få att undvika kvalspel men de delegerades som alla känner till ändå på grund av ekonomiska skäl. Med tanke på den turbulens som ändå fanns runt klubben under säsongen så lyckades han ändå bra.

Andreas Appelgren, Mariestad Bois
  1. Andreas Appelgren, Mariestad

Med meriter från allsvenskt avancemang med ett väldigt otippat Mariestad Bois, med SHL-avancemang med ett otippat Leksand som han sedan förde till deras bästa säsong på många år i SHL, och sejourer i Västerås och Södertälje så förstår man att Andreas Appelgren är både välmeriterad och framgångsrik. Och på den vägen fortsatte det när han säsongen som gick återvände till det som han ser som sin moderklubb. Han ledde sitt lag till en klar seger i västra ettan och till en tredjeplats med hugg på seriesegern i allettan södra trots att laget var otroligt skadedrabbat stora delar av våren, vilket gjorde att mängder av spelare från det egna J20-laget fick slussas in. I playoffspelet fortsatte framgångarna och hade inte Coronan avbrutit spel så kändes det som att Bois hade tryggheten i spelet för att gå hela vägen, en trygghet som Appelgren gett med ett tydligt spel. Laget spelade också sin bästa hockey när det gällde som mest under hela säsongen egentligen, med en extra topp i playoffspelet. Något som Appelgren pratat om hela säsongen och också lyckades med. Det är ett tydligt tecken på en tränare som vet vad han gör.

KHK:s Erik Belin om lagbyggandet

Det har nu gått 2½ vecka sedan Karlskrona fick avslag på sitt sista överklagande och det blev definitivt att de blev degraderade till hockeyettan säsongen som kommer. Då hade klubben bara två månader till seriestart och många skulle kunna tro att det skulle vara kort om tid för att bygga ett lag som klarar det uttalade målet att ta klivet tillbaka upp i allsvenskan direkt. Men KHK:s sportkoordinator Erik Belin ser det snarare som en fördel!

– Jag tro att många lag skulle vilja ha platser lediga i sina trupper nu, menar han.

Erik Belin: Hur var reaktionerna efter beskedet om nedflyttning?

Det var klart det var bittert, vi fick samma besked i tre instanser. Oavsett om det bygger på samma grunder så har man ändå en förhoppning varje gång man skickar in ett nytt underlag. Vi har hoppats in i det sista, men nu är det surt trots att vi var förberedda på det. Så visst är man lite bitter, det är konstigt att man inte visat hänsyn till vad vi gått igenom på grund av dåligt uppsatta krav för att vi gick upp i SHL, och sedan hart vi fått slita efter det. Så bittert, men allt kan hända och det är bara att jobba vidare.

Hur är stämningen i klubben nu med lite distans till det?

Det finns alltid forskning och vetenskap som visar hur man reagerar, och hos oss var det klassiska att luften gick ur men sedan så kom revanschlusten med och vi är på banan igen och det finns energi i föreningen.

Hur ser ekonomin ut, finns det pengar att satsa på lagbygget?

Med hockeyettans mått mätt så kan vi satsa absolut. Det bygger på våra fantastiska sponsorer och partners som gjort att vi fått ett frivilligt ackord och alla gick med på att skriva ner våra skulder så det ser inte alls lika krismässigt ut som det gjorde i februari-mars. Sportsligt är målet att ta oss tillbaka och vi har förutsättningarna ekonomiskt för att göra det.

Ni fick behålla Mats Lusth, Markus Hellgren och Niklas Johansson. Vad betyder det?

Det betyder jättemycket för oss, att dom visar att dom vill vara med på det här och tror på det. Vi la ganska mycket tid på den befintliga truppen till att börja med för att få något att bygga på, så det var jätteviktigt. Det är spelare och tränare som skulle kunna vara högre upp.

Men i stort sett fick ni starta om lagbygget väldigt sent. Hur ser du på det? Hinner ni? Finns det spelare på marknaden?

Marknaden har aldrig varit som den är nu, och det var vår strategi från början att vänta så här länge med att skaffa spelare. Vi hade inte ekonomi för att vara med från början utan tänkte vänta och se på de billigare spelare som fanns kvar även om vi spelat allsvenskt. Och i hockeyettan så finns det så pass många bra spelare kvar så vi kände vi skulle få bra spelare. Sedan har vi haft en bra dialog redan tidigare när vi varit i kontakt med spelare, men vi gjorde klart att vi inte ville skriva kontrakt förrän sent i juli-augusti, men vi har ändå haft en bra dialog och kan nu knyta till oss spelare. Så det var ett bra val av oss. Dom lag som tillsatt sina trupper hade säkert velat ha platser kvar i nuläget, då de ser hur tyska ligan agerar och en del andra ligor, så det finns en hel del ledigt.

Då det kanske till och med blev en fördel att börja lagbygget så sent?

Ja det skulle jag kunna säga.

Hur vill du att lagbygget ska se ut? Ungt/rutinerat, etablerat/lovande, allsvenska/ettan/superelit..?

Framför allt vill vi bygga ett skridskostarkt lag då vi tror att vi kommer få vara ett spelförande lag. Vi ska åka mycket skridskor och äga matcherna. Sedan är det också viktigt med rutin och även en del unga talanger och det tycker jag vi fått ihop väl. Men framför allt vill vi vara skridskostarka.

Du var inne på det förut att ni siktar mot allsvenskan, men är det också ert uttalade mål?

Vi ska tillbaka till allsvenskan! Vi blev degraderade av ekonomiska orsaker och inte sportsliga, så det ska ske direkt.

Hur ser ni på konkurrensen i ettan?

Den är hård, det är ingen serie man kan gå igenom bara för att man har en relativt bra spelarbudget, så det är inte självklart. Det finns många bra lag och spelare i den södra ettan, så det kommer bli tufft, en utmaning.

Är ni storebror?

Njae, storebror vet jag inte, men vi har har färsk allsvensk rutin och bygger på samma sätt som vi gjorde i allsvenskan även om några fler jobbar. Men vi har förmiddagsträningar och annat, vi ville inte så stora förändringar med tanke på att vi har en del allsvenska spelare som blir kvar.

När vill ni vara klara med truppbygget?

Vi tänker att till uppstarten den förste september och till dess vill vi ha en trupp som har tre forwardsplatser för juniorer, vi vill testa några och ha plats för att värva längre fram och så vill vi ha en juniorplats på backsidan, men allt annat ska vara klart.

Då är det det klassiska med åtta backar och fjorton forwards som, gäller, era juniorer inkluderade?

Ja precis!

Till sist: Hur ska det bli spela i hockeyettan?

Jag säger som alla andra att det ska bli skitkul och vi ser fram emot den här säsongen. Förhoppningsvis kanske vi kan ha lite publik på matcherna också, det vore roligt för vår publik att se laget. Jagtror på en rolig serie att följa.

Statistisk jämförelse mellan Ettan-serierna

En ständigt återkommande diskussion i Ettan-kretsar är huruvida den södra divisionens anspråk på titeln ”Lilla Allsvenskan” är legitim eller ej, samt hur de olika serierna sportsligt står sig gentemot varandra. En diskussion som säkerligen kommer ta fart på nytt nu när HC Dalen flyttat ifrån den södra till den västra serien och när söderlaget Vimmerbys vassa importspelare Kristoff Kontos och Niklas Salo valt att lämna för Boden respektive Kiruna AIF i den norra serien. En flytt som är väldigt ovanlig inom Ettan.

Inspirerad utav Zach Ellenthals inlägg, där han jämför den danska och norska hockeyligan, har jag tänkt att jag skulle vilja göra en liknande jämförelse mellan den södra, västra, östra och norra HockeyEttan. På grund utav tid och framförallt det stora antalet spelare samt avsaknaden av ett bra filter för ändamålet har jag valt att göra det lite annorlunda. Jag har valt ut topp10 i respektive series poängliga (grundserien endast) under säsongerna 2014/2015-2018/2019 som gjort en övergång antingen inom Ettan till en konkurrerande serie eller till ett allsvenskt lag. Därefter har jag sammanställt deras poängproduktion i respektive serie och kollat till hur deras poängsnitt per match påverkats av flytten till en annan serie. Säsongerna som jämförs är således säsongerna efter varandra. Ytterligare ett krav jag satt är att spelaren ska ha spelat minst 10 matcher i respektive serie.

Exempelvis har Västervik, Södertälje och Västerås tagit med sig spelare från sina säsonger i södra, östra respektive västra serien till Allsvenskan och på så sätt bidragit till undersökningens material. Ett annat exempel som använts är exempelvis Niclas Lehmanns övergång från Huddinge i den östra serien till Troja i den södra. I något fall är det inte siffrorna från säsongerna efter varandra som jämförs utan inom samma säsong, som ex. Victor Andersson som spelade för både Huddinge i östra Ettan och Södertälje i Allsvenskan 2017/2018.

I och med mitt urval och att jag inte tar hänsyn till seriernas olika ”goal-scoring environment” är jag medveten om att detta inte är en kopia på Zachs jämförelse. Poängen är dock att ge en fingervisning.

Mitt resultat? Till en början med kan vi klargöra hur stort materialet som användes blev. Övergångar internt inom Ettan till den östra och norra serien har varit väldigt ovanligt bland toppspelarna. Faktum är att det endast var övergångar i de övriga serierna till den södra och västra som skrapade ihop någon form av material. Exempelvis, till den norra serien har endast en spelare från topp10 i de övriga serierna gått.

I tabellen nedan redovisas antalet övergångar mellan serierna i undersökningen och den procent de bibehållit av sin poängproduktion mellan säsongerna samt poängsnitt respektive säsong.

Från serie-Till serieRemain%AVG resp. säsongAntal spelare
Södra-Västra91%1,13 / 1,032
Östra-Västra58%1,23 / 0,712
Norra-Västra45%1,51 / 0,682
 
Södra-Östra0
Västra-Östra0
Norra-Östra77%1,15 / 0,894
 
Södra-Norra134%0,9 / 1,211
Västra-Norra0
Östra-Norra0
 
Västra-Södra84%1,22 / 1,036
Östra-Södra47%1,32 / 0,622
Norra-Södra72%1,2 / 0,861
 
Södra-Allsvenskan34%1,25 / 0,4222
Västra-Allsvenskan20%1,37 / 0,2813
Östra-Allsvenskan28%1,3 / 0,369
Norra-Allsvenskan23%1,4 / 0,328

Börjar vi med att kolla på de fyra sista raderna, som jämför serierna med Allsvenskan, kan vi konstatera att den södra serien exporterat hela 22 spelare under de fem säsongerna i undersökningen. Nio fler än tvåan, den västra serien. Vi kan även konstatera att spelare från topp10 i den södra serien som gått över till Allsvenskan har såväl högst poängsnitt som högst bibehållna poängproduktion. Att den serien vars statistik är sämst är den västra förvånar mig personligen lite.

Jämförelsen internt i Ettan blir inte lika tydlig som jämförelsen gentemot Allsvenskan, i och med avsaknaden av material. Men vi kan konstatera att spelarna som gått till den västra serien från den södra klarat sig betydligt bättre än de från den östra och framförallt norra. Men underlaget är tunt med endast två övergångar per serie.

Till den östra serien har endast spelare ifrån den norra serien gått och de har i ganska stor utsträckning bibehållit en skaplig produktion, även om den varit minskade för alla individer.

Till den norra serien har endast en spelare gått, Johannes Nilsson. Vilket enligt mig är ett för tunt underlag för att dra någon slutsats, men han ökade sin produktion påtagligt. I motsatt riktning finns även bara ett fall, Tomi Mustonen, och även han behöll en tämligen god produktivitet. Övergången från den västra serien till den södra tycks varit ganska smidig med 84% bibehållen produktion för de sex aktuella spelarna. Underlaget ifrån den östra är endast två spelare, men de har båda haft det svårt att hålla uppe sin produktion på liknande nivåer.

Att döma av övergångarna till Allsvenskan tycks den södra serien vara den starkaste, sett både antal, poängsnitt och behållen produktivitet. Internt är det svårare att dra en jämförelse, i och med det tunna underlaget, men den södra och västra serien tycks av produktionen att döma vara tämligen likvärdiga internt. Åtminstone i större utsträckning gentemot den norra och östra. Likaså tycks den norra och östra vara mer likvärdiga internt än i jämförelse med den södra och västra.

Bifogar ett Excel-ark innehållande alla spelare och statistik som använts i undersökningen.

Yttrarnas topp 15 del 2

Målvakter, backar och centrar är redan avklarade i Krister Holms listning av de främsta aktörerna i hockeyettan. Då blir det rätt naturligt att yttrar står näst på tur. Då det finns två positioner för dom att slåss om i en femma så utsåg han sina 15 favoriter denna gång. Och för att vår nye medarbetare Kristoffer Bennemyr ska få bekänna färg så kommer ni också få ta del av hans favoriter denna gång. Trevlig läsning!

15. Henrik Eriksson Borås HC

Eriksson har förvisso hunnit fylla 32 år men det tycks inte stoppa honom när det kommer till att leverera för sitt Borås. Nya tränaren Johan Hellström har en självklar ledare med näsa för mål här och Eriksson kan bli tungan på vågen för Borås i den tuffa söderserien i vinter. Gjorde förra säsongen 47 poäng på 36 matcher och säsongen innan i Hockeytvåan var produktionen 42 på 25 matcher.

14. Alexander Henriksson Skövde IK

Skövdes bästa spelare de senaste åren bör vara en självklarhet för en Skövdesupporter att skicka in på listan. Och om sanningen ska fram så var det här ett av de enklaste valen på listan. Henriksson har blommat ut till en riktig poängspruta och gjorde förra säsongen 34 poäng på 36 matcher och utsågs till Årets spelare i klubben av supportrarna. Hade anbud från så väl ligakonkurrenter som från Allsvenskan men valde att stanna kvar i moderklubben för att ta laget i sitt hjärta tillbaka till den absoluta toppen av Hockeyettan.

13. Victor Romfors IF Troja/Ljungby

Victor Romfors är en personlig favorit att se på en ishockeyrink. Romfors kan göra det oväntade och kan utmana vilken motståndarback som helst när han är på rätt humör. Poängproduktionen har inte alltid kommit upp i den nivå som finns inom honom men i rätt omgivning i Troja/Ljungby så kan det mycket väl bli mer än 29 poäng den kommande säsongen.

12. Martin Pärna Halmstad Hammers

Martin Pärna var en del av den fruktade kedjan Pärna-Borg-Berling säsongen 17/18. Då gjorde Pärna 49 poäng på 33 matcher. Säsongen efter blev dock ingen succé. Pärna hade svårt att hitta rätt i omgivningarna och provade på spel i både Vimmerby och Mariestad innan han vände tillbaka till Halmstad där poängen började trilla in på nytt. Förra säsongen höll han sig i Halmstad och visade att det är där han är som bäst. 39 poäng på 42 matcher och en starkt bidragande orsak till att Halmstad tog sig hela vägen till Hockeyettanfinalen.

11. Pelle Hedlund Grums IK

Grums poängkung Pelle Hedlund är fortfarande bara 23 år men har redan fått gott om ögon på sig från andra klubbar, under några timmar var han rent av klar för en seriekonkurrent under sommaren. Men till slut konstaterade alla parter att ett gällande kontrakt fanns och det kommer bli oerhört spännande att se hur det påverkar både Grums som Hedlund själv under säsongen. Förra säsongen fick Hedlund sitt riktiga genombrott i klubben och gjorde 34 poäng på lika många matcher för sin klubb. Han hann dessutom med en utlåning till så väl Karlskoga (sju matcher) och Karlskrona (sju matcher) under säsongen.

10. Anton Tano Bodens HF

Den lille snabbskrinnaren från Kiruna har under flera år varit en producerande spelare i alla klubbar han representerat. De senaste två har klubben hetat Teg och där har Tano levererat 80 poäng fördelat på 45 mål och 35 assist. Till kommande säsong har dock den snabbskrinnande forwarden lämnat Umeå för Boden och där kommer han med all säkerhet fortsätta ösa in poäng i vinter.

9. Adam Hirsch HC Dalen

Adam Hirsch har varit en flyttfågel sedan han lämnade juniorhockeyn och Brynäs organisation. Innan han lämnade hann han med tio SHL-matcher och gjorde 49 poäng på 45 juniormatcher. Därefter väntade Blekinge och Kallinge/Ronneby. Hirsch stod för 18 poäng under sin första säsong som senior men kände sig ändå inte nöjd. Flyttlasset gick till Södermanland och Nyköping där Hirsch var en av lagets absolut bästa spelare förra säsongen. 29 poäng på 40 matcher blev det. Nu har flyttlasset gått ännu en gång och nästa destination är HC Dalen i de småländska skogarna. Det kan vara ett bra steg för Hirsch där han kommer bli en ledande spelare och få mycket speltid.

8. Max Lalander Lindlövens IF

En annan personlig favorit tar sig in på listan över Hockeyettans bästa forwards. Lindlövens viktigaste spelare de senaste åren. Tyvärr tvingades han avbryta förra säsongen på grund av en elakartad huvudskada. Men nu är Lalander tack och lov på benen igen och kommer att inleda säsongen i Lindlöven för sjunde säsongen i rad, och går in på sin åttonde säsong i klubben. De tre senaste har han varit assisterande kapten och han kommer göra sitt yttersta för att ta sitt Lindlöven till Allettan även kommande säsong.

7. Petter Mäkitalo Piteå IF

En av Piteås bästa spelare förra säsongen var Petter Mäkitalo. Karriären inleddes i Skellefteå AIK och han hann med juniorlandskamper för både U16 och U17 landslaget innan han reste över pölen för att testa på livet i USA. Där blev det bara en säsong och när han kom hem till Sverige hamnade han i Piteå. Där har han levererat poäng i en stadig ström under tre av de senaste fyra säsongerna. Han har dessutom hunnit med en i Borlänge. Men förra säsongen var det Piteå som gällde på nytt och då blev det 33 poäng på 30 matcher från Mäkitalo. Nu siktar både han och Piteå på en bättre säsong och Mäkitalo har potential att stänka in över 40 poäng under en säsong om han får vara skadefri.

6. Ryker Leer Nybro Vikings

Kanadensaren Leer kom till ö-laget Visby förra säsongen och presenterade sig omgående. Han visade att han visste var målet fanns och gjorde 45 poäng på 47 matcher för Visby/Roma. Nu har han flyttat till fastlandet och ska den här vintern försöka göra avtryck i Liljas Arena. Något han med all säkerhet kommer att lyckas med. Leer är en typisk sniper som vet hur man gör för att avgöra matcher. I rätt omgivning kommer Leer producera en mängd poäng och se till att Nybro tar sig längre än förra säsongen.

5. Björn Jonasson Huddinge IK

När det pratas poängspelare i Hockeyettan är Björn Jonasson ett ständigt återkommande namn. Den lille snipern har näsa för mål och har under alla sina år i Hockeyettan levererat gott om poäng för sina klubbar. Totalt har Jonasson gjort 514 poäng på 468 matcher i division ett. Sedan säsongen 16/17 har Jonasson varit en av Huddinges bästa attraktioner och vissa matcher har han själv gjort entrépengen värd. Jonasson kommer även i år vara en ledande spelare i Huddinge och han har gott om tricks i sin repertoar för att lura motståndare och målvakter.

4. Eric Gustafsson Nybro Vikings

Att Eric Gustafsson skulle lämna Tranås för en seriekonkurrent var det nog ingen som räknade med. Men till den här säsongen har han gjort just det. Istället för den svart/vit/gula tröjan så blir det svart/rött och Nybro. Efter 410 matcher i Tranås tröja så har Gustafsson valt att testa vingarna i Nybro Vikings och han kommer med all säkerhet göra avtryck i Liljas Arena i vinter. Gustafsson har en bra blick för spelet och är skicklig på att hålla undan motståndare. Han är tuff att ta pucken ifrån och han kommer göra Nybro till ett bättre hockeylag i vinter.

3. Marcus Paulsson Mörrums GoIS

Lika självskriven på listan som flera andra spelare. Mörrums assisterande lagkapten klev in i laxarnas lag förra säsongen och stänkte in 40 pinnar på 28 matcher. Inte illa för en ”gubbe” på 36 år. Han avslutade säsongen två serier högre upp i SHL med Växjö Lakers. Där blev det 17 matcher och fem poäng. Paulsson har gott om erfarenhet och har bland annat över 400 SHL matcher, slutspel inräknat, plus knappt 200 matcher i Allsvenskan. Marcus Paulsson kommer att få dra ett tungt lass i Mörrum i vinter också men är det någon som kan göra det så är det Paulsson.

2. Victor Andersson Vallentuna IF

Att inte ha med Victor Andersson på den här listan vore naturligtvis tjänstefel. Han har under hela sin karriär sprutat in poäng i parti och minut och han kommer med all säkerhet göra det även i vinter för nya klubben Vallentuna. Förra säsongen spenderade Andersson i Huddinge och gjorde 49 poäng på 42 matcher. Han kommer vara viktig för att Vallentuna ska ta sig långt i vinter och får han vara hel och skadefri så kan det mycket väl bli han som skjuter Vallentuna till Allettan i vinter.

  1. Markus Persson Borlänge HF

Hela Hockeyettans poängkung de senaste säsongerna är självskriven på en lista över de 15 vassaste yttrarna i ligan. Markus Persson har under de senaste två säsongerna i Borlänge stänkt dit 129 poäng på 78 matcher. Ett helt okej facit och Markus Persson bär sitt Borlänge under de tuffa matcherna.

Kristoffer Bennemyr

Yttrarnas topp 15

Målvakter, backar och centrar är redan avklarade i min lilla listning av de främsta aktörerna i hockeyettan. Då blir det rätt naturligt att yttrar står näst på tur. Då det finns två positioner för dom att slåss om i en femma så utser jag mina 15 favoriter denna gång. Och för att vår nye medarbetare Kristoffer Bennemyr ska få bekänna färg så kommer ni också få ta del av hans favoriter denna gång. Trevlig läsning!

15. Tony Pappila, Hanhals

En personlig favorit. En riktig lirare. Väldigt snabb och teknisk och han utmanar ständigt motståndarförsvaret. Var med och förde upp Kristianstad till allsvenskan och var väldigt viktig för dom i kvalspelet Var också med och spelade med dom i allsvenskan säsongen som gick och gjorde det helt ok poängmässigt, men han led av depression och dövade det med alkohol och valde därför till slut att avbryta säsongen i förtid. Nu väljer han att flytta hem till tryggheten i Kungälv och spela för Hanhals som han tidigare spelat för. Kan han finna glädjen igen så har Hanhals fått ett grymt nyförvärv.

14. Alexander Heiver, Krif

När Krif inför föregående säsong tappade en stor del av sin spets och inte hade resurser för att ersätta dom så öppnades det upp för andra att fylla tomrummet som uppstod. Och en som verkligen tog tillvara på det var den Alexander Heiver. Under sina första två säsonger i klubben hade han en mer undanskymd roll längre ner i hierarkin, men när han fick chansen i en producerande lina så formligen exploderade hans utveckling. Det syns tydligt i poängprotokollet där han gick från 7 poäng säsongen 18/19 till 44 säsongen som gick! Det gjorde att flera allsvenska klubbar fick upp ögonen för den kvicke och hårt jobbande forwarden, men han väljer ändå att stanna i Krif och tryggheten. Blir Krifs supporterspelare säsongen som kommer.

13. Martin Pärna, Halmstad

En av de viktigaste kuggarna i Halmstads succésäsong och vann också den interna poängligan. Den lille (171 cm) liraren må vara blyg och inbunden vid sidan av isen, men han är tvärtemot på densamma. Ständigt företagsam med bra fart och ett bra skott så utgör han ett ständigt hot för motståndarbackarna. Har haft svårt att få ut sin potential i andra klubbar, men i tryggheten hemma i Halmstad så är det poänggaranti.

12. Carl-Johan Sjögren, Troja

En tränares dröm. En spelare som alltid ger 100% i alla lägen, som både kan leverera offensivt och defensivt, som ytter eller som center. En riktig powerspelare som utnyttjar sin tyngd med tunga tacklingar, men som också har rätt bra fart på rören. Tung att få stopp på när han kommer med fart. Dessutom bra spelsinne. Gör kanske inte supermycket poäng, men otroligt viktig för Troja ändå.

11. Hampus Melén, Mörrum

Mörrum må ha gått trögt säsongen som gick, men deras förstakedja där Hampus Melén var en av kuggarna (Marcus Paulsson och Martin Ingvarsson de båda andra) var magisk. Med sin fina teknik och spelsinne så noterades Hampus finfina 42 poäng på 32 matcher och vann därmed Mörrums interna poängliga, före storstjärnan Marcus Paulsson. Men han är inte bara en offensiv kraft, den långe yttern jobbar också föredömligt i defensiven.

10. Pontus Eklöf, Tranås

22-årige Pontus Eklöf må inte vara så storvuxen (174 cm, 69 kg), men det går verkligen undan när den skridskostarka och tekniske rightaren sätter fart. Fick under sin juniortid chansen 8 matcher i SHL med moderklubben Linköping, men när det blev dags för seniorspel och det inte blev något SHL-kontrakt så var det närliggande Tranås som blev smidigast att pendla till. Där har han snabbt anpassat sig till seniorspel och vann säsongen som gick Tranås interna poängliga och plus/minus-liga. Passa på att njuta av hans skills, detta lär vara sista säsongen vi får se honom i ettan.

9. Anton Tano, Boden

Var en väldigt viktig kugge i Teg under de två säsonger han var i klubben. Hjälpte då laget till att nå sina största framgångar på flera år då de först tog sig till playoffspel bakvägen och sedan förra säsongen nådde en alletta där de kvalificerade sig för playoffspel men åkte ut mot Boden i playoff 1. Boden har med andra ord bra koll på vad de får in: en irrationell ytter som älskar att utmana och göra det oväntade. Kanske inte den som levererar de snyggaste passen, men en vass målskytt som jobbar hårt över hela isen. Har flera poängstarka säsonger i ryggen trots ett sämre lag, senaste säsongens 40 poäng på 32 matcher är riktigt starkt!

8. Viktor Wänghult, Kumla

Viktor var en hyfsat lovande talang i Skövde IK men fick trots en rätt bra första seniorsäsong i klubben inte fortsatt förtroende. Istället spelade han division två-hockey med stor framgång ett par säsonger innan Kumla gav honom chansen i ettan igen. Och som han tog den! Han fullkomligt sprutade in poäng i ett svagt Kumla, 55 stycken blev det till slut. Det väckte naturligtvis allsvenskt intresse och i Västervik noterades han för fem poäng på de sex grundseriematcherna och förlängningen av kontraktet var bärgat. Säsongen som gick var dock inte lika stark, endast sju poäng på de 37 matcherna och speltiden var knapp samtidigt som han hade lite problem med skador, och därför vänder han nu ”hem” till Kumla igen för att ta ny sats i karriären. Den 25-årige yttern kommer få spela hur mycket han vill i ett Kumla som kommer luta sig tungt mot rightarens spetsegenskaper.

7. Victor Andersson, Vallentuna

Huddinges satsning med en massa åldrande hemvändare må ha fallit mindre väl ut med en massa spelare som mest såg gamla och trötta ut, men det gäller verkligen inte Viktor Andersson. Rightaren är visserligen lite äldre, 29-år, men han bjöd upp med en grym skridskoåkning och har en intensitet i allt han tar sig för. Sätter en enorm press på motståndarna och det märks att han har allsvenska säsonger i ryggen, för det tempot har han i sig. Kanske inte lika stark i egen zon som i offensiv, men oj vad underhållande han är att se med pucken. 48 poäng på 40 matcher och bäste målskytt i laget säsongen som gick.  

6. Henrik Eriksson, Borås 

Att spela i ett bottenlag som får massor med stryk måste vara mentalt jobbigt, något man helst undviker. Men Henrik Eriksson måste man credda för att väljer att stanna också för tredje säsong i Borås, ett lag som inte får många röster i seriefavoritsvalet. Och han inte bara stannar, han levererar. Att ha ett poängsnitt över 1,26 i ett bottenlag imponerar, men han lyckas också med bedriften att ha riktigt bra plus/minusstatistik (+7, bäst i laget). En speedig målskytt som säkert både hade fått större rubriker och haft bättre stats om han valt att spela i ett topplag istället.

5. Joakim Högberg, Piteå

Speedig rightare med näsa för mål. Har tillsammans med Magnus Isaksson varit ett svårstoppat anfallspar i Piteå under flera år, men föregående säsong var laget så tunt att man delade på paret. Men Högberg fortsatte att leverera ändå, vilket visar att han inte var beroende av Magnus. Tyvärr drabbades han dock av en allvarlig fotskada i slutet av november vilket tvingade honom till operation och han missade därmed resten av säsongen. Nu är han dock fit for fight igen och därmed kan den som senast vann målligan innan Pajen-eran göra målvakterna osäkra igen.

Stefan Söder

4. Stefan Söder, Vallentuna

Stefan är en riktig legoknekt som farit land och rike (och utland med för den delen) för att med dödlig effektivitet ta sig an motståndare som framstår som chanslösa inför hans mäktiga vapen, ett ruggigt bra skott. Har hunnit bli 30 år gammal nu och har under sin 10 år långa seniorkarriär representerat 8 olika klubbar, och kommande säsong blir det en nionde. Var han är varit har han haft en ledande roll och framför allt är det hans målskytte som imponerar. Stark också på genombrott, och i powerplay är han en fruktat vapen med sin rightfattning.  

3. Oliwer Fjellström, Mariestad

Trots att han endast är 21 år gammal har han redan spelat SHL-hockey i tre säsonger, senaste SHL-säsongen blev det 40 matcher och såväl SM-guld som CHL-guld. Man kan ju undra vad en sådan talang gör i hockeyettan, men förklaringen ligger i den långvariga skada han drabbades av förra säsongen som höll honom borta från spel i stort sett hela säsongen. Men fullt återställd råder det inget tvivel om att den förra juniorlandslagsmannen besitter toppkvaliteter med hockeyettanmått mätt. Har riktigt bra fart på rören och ett bra skott, och kommer att få en ledande roll i Mariestads jakt på framgångar. Just den roll han söker när han kliver ner ett steg längre än vad han egentligen behövt. Det fanns flera allsvenska topplag som sökte Oliwers namnteckning. 

2. Marcus Paulsson, Mörrum

36 år gammal, men still going strong. Har mängder med SHL-matcher under sin karriär och adderade ytterligare 17 under säsongen som gick sedan han lånats ut från Mörrum. Så många matcher hade det inte blivit om inte Växjö ansett att han fortfarande tillför något också på högsta nivå. Grym avslutare och jobbar fortfarande stenhårt för laget. En dröm att ha för alla tränare.

Markus Persson

1. Markus Person, Borlänge

Hockeyettans egen (mål-)kung som regerar isen efter eget behag. Han inte bara vinner målligan, han dominerar den fullständigt! Förra säsongen gjorde han 39 mål mot tvåans 26, (trots sex färre matcher spelade), säsongen innan gjorde han 36 mot tvåans 24. Säsongen som gick vann han också poängligan och var tvåa i plus/minus-ligan, imponerande! Den store, starke ”Pajen” är så gott som omöjlig att få stopp på med sin tyngd och kraft och besitter dessutom både speluppfattning och skottstyrka. Otroligt viktig för sitt Borlänge och spelar uppåt 30 minuter per match utan att tröttas, ett fysfenomen som är väldigt seriös med sin träning och kost.

Och här kommer då Kristoffers lista!

15. Henrik Eriksson, Borås

Eriksson har förvisso hunnit fylla 32 år men det tycks inte stoppa honom när det kommer till att leverera för sitt Borås. Nya tränaren Johan Hellström har en självklar ledare med näsa för mål här och Eriksson kan bli tungan på vågen för Borås i den tuffa söderserien i vinter. Gjorde förra säsongen 47 poäng på 36 matcher och säsongen innan i Hockeytvåan var produktionen 42 på 25 matcher.

14. Alexander Henriksson, Skövde

Skövdes bästa spelare de senaste åren bör vara en självklarhet för en Skövdesupporter att skicka in på listan. Och om sanningen ska fram så var det här ett av de enklaste valen på listan. Henriksson har blommat ut till en riktig poängspruta och gjorde förra säsongen 34 poäng på 36 matcher och utsågs till Årets spelare i klubben av supportrarna. Hade anbud från så väl ligakonkurrenter som från Allsvenskan men valde att stanna kvar i moderklubben för att ta laget i sitt hjärta tillbaka till den absoluta toppen av Hockeyettan.

13. Victor Romfors, Troja/Ljungby

Victor Romfors är en personlig favorit att se på en ishockeyrink. Romfors kan göra det oväntade och kan utmana vilken motståndarback som helst när han är på rätt humör. Poängproduktionen har inte alltid kommit upp i den nivå som finns inom honom men i rätt omgivning i Troja/Ljungby så kan det mycket väl bli mer än 29 poäng den kommande säsongen.

12. Martin Pärna, Halmstad

Martin Pärna var en del av den fruktade kedjan Pärna-Borg-Berling säsongen 17/18. Då gjorde Pärna 49 poäng på 33 matcher. Säsongen efter blev dock ingen succé. Pärna hade svårt att hitta rätt i omgivningarna och provade på spel i både Vimmerby och Mariestad innan han vände tillbaka till Halmstad där poängen började trilla in på nytt. Förra säsongen höll han sig i Halmstad och visade att det är där han är som bäst. 39 poäng på 42 matcher och en starkt bidragande orsak till att Halmstad tog sig hela vägen till Hockeyettanfinalen.

11. Pelle Hedlund, Grums

Grums poängkung Pelle Hedlund är fortfarande bara 23 år men har redan fått gott om ögon på sig från andra klubbar, under några timmar var han rent av klar för en seriekonkurrent under sommaren. Men till slut konstaterade alla parter att ett gällande kontrakt fanns och det kommer bli oerhört spännande att se hur det påverkar både Grums som Hedlund själv under säsongen. Förra säsongen fick Hedlund sitt riktiga genombrott i klubben och gjorde 34 poäng på lika många matcher för sin klubb. Han hann dessutom med en utlåning till så väl Karlskoga (sju matcher) och Karlskrona (sju matcher) under säsongen.

10. Anton Tano, Boden

Den lille snabbskrinnaren från Kiruna har under flera år varit en producerande spelare i alla klubbar han representerat. De senaste två har klubben hetat Teg och där har Tano levererat 80 poäng fördelat på 45 mål och 35 assist. Till kommande säsong har dock den snabbskrinnande forwarden lämnat Umeå för Boden och där kommer han med all säkerhet fortsätta ösa in poäng i vinter.

9. Adam Hirsch, Dalen

Adam Hirsch har varit en flyttfågel sedan han lämnade juniorhockeyn och Brynäs organisation. Innan han lämnade hann han med tio SHL-matcher och gjorde 49 poäng på 45 juniormatcher. Därefter väntade Blekinge och Kallinge/Ronneby. Hirsch stod för 18 poäng under sin första säsong som senior men kände sig ändå inte nöjd. Flyttlasset gick till Södermanland och Nyköping där Hirsch var en av lagets absolut bästa spelare förra säsongen. 29 poäng på 40 matcher blev det. Nu har flyttlasset gått ännu en gång och nästa destination är HC Dalen i de småländska skogarna. Det kan vara ett bra steg för Hirsch där han kommer bli en ledande spelare och få mycket speltid.

8. Max Lalander, Lindlöven

En annan personlig favorit tar sig in på listan över Hockeyettans bästa forwards. Lindlövens viktigaste spelare de senaste åren. Tyvärr tvingades han avbryta förra säsongen på grund av en elakartad huvudskada. Men nu är Lalander tack och lov på benen igen och kommer att inleda säsongen i Lindlöven för sjunde säsongen i rad, och går in på sin åttonde säsong i klubben. De tre senaste har han varit assisterande kapten och han kommer göra sitt yttersta för att ta sitt Lindlöven till Allettan även kommande säsong.

7. Petter Mäkitalo, Piteå

En av Piteås bästa spelare förra säsongen var Petter Mäkitalo. Karriären inleddes i Skellefteå AIK och han hann med juniorlandskamper för både U16 och U17 landslaget innan han reste över pölen för att testa på livet i USA. Där blev det bara en säsong och när han kom hem till Sverige hamnade han i Piteå. Där har han levererat poäng i en stadig ström under tre av de senaste fyra säsongerna. Han har dessutom hunnit med en i Borlänge. Men förra säsongen var det Piteå som gällde på nytt och då blev det 33 poäng på 30 matcher från Mäkitalo. Nu siktar både han och Piteå på en bättre säsong och Mäkitalo har potential att stänka in över 40 poäng under en säsong om han får vara skadefri.

6. Ryker Leer, Nybro

Kanadensaren Leer kom till ö-laget Visby förra säsongen och presenterade sig omgående. Han visade att han visste var målet fanns och gjorde 45 poäng på 47 matcher för Visby/Roma. Nu har han flyttat till fastlandet och ska den här vintern försöka göra avtryck i Liljas Arena. Något han med all säkerhet kommer att lyckas med. Leer är en typisk sniper som vet hur man gör för att avgöra matcher. I rätt omgivning kommer Leer producera en mängd poäng och se till att Nybro tar sig längre än förra säsongen.

5. Björn Jonason, Huddinge

När det pratas poängspelare i Hockeyettan är Björn Jonasson ett ständigt återkommande namn. Den lille snipern har näsa för mål och har under alla sina år i Hockeyettan levererat gott om poäng för sina klubbar. Totalt har Jonasson gjort 514 poäng på 468 matcher i division ett. Sedan säsongen 16/17 har Jonasson varit en av Huddinges bästa attraktioner och vissa matcher har han själv gjort entrépengen värd. Jonasson kommer även i år vara en ledande spelare i Huddinge och han har gott om tricks i sin repertoar för att lura motståndare och målvakter.

4. Eric Gustafsson, Nybro

Att Eric Gustafsson skulle lämna Tranås för en seriekonkurrent var det nog ingen som räknade med. Men till den här säsongen har han gjort just det. Istället för den svart/vit/gula tröjan så blir det svart/rött och Nybro. Efter 410 matcher i Tranås tröja så har Gustafsson valt att testa vingarna i Nybro Vikings och han kommer med all säkerhet göra avtryck i Liljas Arena i vinter. Gustafsson har en bra blick för spelet och är skicklig på att hålla undan motståndare. Han är tuff att ta pucken ifrån och han kommer göra Nybro till ett bättre hockeylag i vinter.

3. Marcus Paulsson, Mörrum

Lika självskriven på listan som flera andra spelare. Mörrums assisterande lagkapten klev in i laxarnas lag förra säsongen och stänkte in 40 pinnar på 28 matcher. Inte illa för en ”gubbe” på 36 år. Han avslutade säsongen två serier högre upp i SHL med Växjö Lakers. Där blev det 17 matcher och fem poäng. Paulsson har gott om erfarenhet och har bland annat över 400 SHL matcher, slutspel inräknat, plus knappt 200 matcher i Allsvenskan. Marcus Paulsson kommer att få dra ett tungt lass i Mörrum i vinter också men är det någon som kan göra det så är det Paulsson.

2. Victor Andersson, Vallentuna

Att inte ha med Victor Andersson på den här listan vore naturligtvis tjänstefel. Han har under hela sin karriär sprutat in poäng i parti och minut och han kommer med all säkerhet göra det även i vinter för nya klubben Vallentuna. Förra säsongen spenderade Andersson i Huddinge och gjorde 49 poäng på 42 matcher. Han kommer vara viktig för att Vallentuna ska ta sig långt i vinter och får han vara hel och skadefri så kan det mycket väl bli han som skjuter Vallentuna till Allettan i vinter.

  1. Markus Persson, Borlänge

Hela Hockeyettans poängkung de senaste säsongerna är självskriven på en lista över de 15 vassaste yttrarna i ligan. Markus Persson har under de senaste två säsongerna i Borlänge stänkt dit 129 poäng på 78 matcher. Ett helt okej facit och Markus Persson bär sitt Borlänge under de tuffa matcherna.

Halmstad på jakt efter jättevärvning

Enligt uppgifter till kmhockey.se så för Halmstad just nu diskussioner med en spelare som skulle bli en av de största värvningarna på hockeyettannivå på många, många år. Den före detta landslagsspelaren och svenska mästaren Alexander Johansson har nämligen byggt hus i Halmstad och står just nu utan kontrakt och det har öppnat upp för Halmstad att kanske kunna få in den namnkunnige smålänningen i laget. Alexander blev svensk mästare i Växjö säsongen 14/15 och har också varit lagkapten i Färjestad bland annat. Efter sju SHL-säsonger så vände han inför förra säsongen utomlands och spelade för tyska Grizzlys Wolfsburg. Men nu står han som sagt var utan kontrakt och med tanke på att han fyller 32 i slutet av året så närmar han sig kanske slutet på karriären. Halmstad hoppas därför lyckas med konststycket att knyta till sig den tidigare landslagsspelaren med en plan också för hans framtid efter ishockeyn. Hur ömsesidigt intresset är hos Alexander Johansson är för den södra allettanvinnaren är dock oklart.

Kort rapport från Hockeyettans årsmöte

Idag hade Hockeyettan sitt årsmöte i Stockholm. På grund av den rådande pandemin fick varje klubb endast skicka en deltagare till mötet som gick av stapeln på Scandic Infra City.

44 av 47 klubbar var enligt rapporterna närvarande. Till stora delar var det en dag med positiva tongångar där fokuset var att alla fortsatt ska jobba tillsammans.

Ronnie Glysing blev omvald som ordförande ytterligare ett år. Övriga ledamöter som valdes på årsmötet var Carl-Magnus Jonsson (omval), Patrik Jämteborn (nyval), Christer Larsson (nyval). Jan-Erik Sundqvist, Stefan Fransson och Göran Lilja valdes på två under årsmötet 2019. Till suppleanter valdes Johnny Odhner (omval) och Anders Karlsson-Zolland (nyval).

Heta frågor till Boden

Boden hockey har varit på tapeten de senaste dagarna av flera orsaker och då inte bara sportsliga sådana. I måndags så bildade man ett aktiebolag för att kunna driva A-lagets satsningar mot hockeyallsvenskan mer effektivt och på lördag så är de en av deltagarna på Hockeyettans årsmöte, en för stunden av vissa väldigt ifrågasatt sådan. Boden har ju valt att inte skriva på Hockeyettans samarbetsavtal och är nu dragen inför skiljedomstol av sin egen ligaförening. Det finns med andra ord en del att prata om med Joakim Svensson, före detta ordförande i klubben, numera marknadsansvarig.

Joakim Svensson, marknadsansvarig Boden

Om vi börjar med att prata om att ni bildat ett aktiebolag för tävlingsverksamheten, hur kom ni fram till det beslutet?

Vi har en utvecklingsplan som innehåller många delar men en del i den är att oavsett vår långsiktiga satsning på elitverksamhet för representationslaget skall, oavsett vad som händer, inte våra ungdomar kunna påverkas på annat sätt än genom positiva effekter om bolaget skulle gå bra. Den ekonomiska delen i vår plan är att när vi närmar oss 15 mkr i omsättning ska vi bilda ett separat bolag för den delen av verksamheten. På samma sätt som föreningarna i SHL och de flesta klubbar i Hockeyallsvenskan. Vi har gjort en analys och kommit fram till att fördelarna överväger nackdelarna. Vi köper varor och tjänster idag för stora belopp med full moms medan vi i huvudsak säljer entréer och livsmedel som har lägre moms. Vårt överslag på föregående säsong gav vid handen att vi skulle ha minskat våra kostnader med ca 1 mkr om vi varit ett bolag. Vi har valt att starta aktiebolag nu trots att vi inte riktig nått 15 mkr i omsättning ännu av främst tre olika anledningar. Det främsta motivet är att vi vill värna ungdomsverksamheten, för man vet aldrig med en offensiv satsning, det kan räcka med att vi sladdar i serien och några stora sponsorer hoppar av så kan det gå snabbt utför. Vilket vi nu har sett prov på under tiden med Covid-19. De andra motiven är som SAGTS ovan att vi kommer att minska kostnaderna på momsen samt att vi kommer att kunna göra affärer inom flera områden i vinstsyfte. Pengarna vi sparar in inledningsvis är planerade att gå till att utöka personalstyrkan samt att så snart möjligt börja träna på eftermiddagar.

Du ser inga nackdelar med att gå in i ett aktiebolag?

Taxor för träning i hallen är dyrare för företag än föreningar, det är dock i sammanhanget mindre summor. En annan sak är att vinst i ett företag innebär vinstskatt som inte finns i en förening.

På lördag är det dags för Hockeyettans årsmöte. Vad har du för förväntningar på det?

Det har jag inga större förväntningar på om jag ska vara ärlig. Vi har försökt förmedla hur vi bedriver vår verksamhet och vilka behov vi har till Hockeyettans ledning i flera år nu men inte fått något som helst gehör. Så att det skulle förändras till lördag under samma ledning är inte sannolikt. Vi fick årsmöteshandlingarna igår tisdag via posten i brev vid 15-tiden på eftermiddagen och det är typiskt Hockeyettan att inte följa sina egna stadgar och skicka ut handlingarna i tid. Nu när de skjutit fram årsmötet torde de kunnat skicka ut handlingarna i juni. Det är en massa sidor i inbundet pappersformat som inte går att distribuera utan handpåläggning till berörda så det finns inte någon rimlig eller reell möjlighet för våra ideella styrelsemedlemmar att sätta sig in i materialet på ett bra sätt.

Ni har ju en konflikt med Hockeyettan, vad grundar sig den i enligt dig?

Den grundar sig i att vi anser att avtalet som de vill att vi ska skriva på inskränker för mycket på våra möjligheter att sköta och utveckla vår förening som vi önskar.

Fast är ni inte svåra att samarbeta med bara, de andra klubbarna skriver ju under?!

Nej, verkligen inte, vi är för samarbete så länge tanken är att alla inblandade ska ha ut något av samarbete och att parterna är lyhörda för ingående parters behov. Vi har under årens lopp skickat många förslag på ändringar vi vill göra i avtalen, små ändringar anser vi men de tillåts inte. Vi har träffat Hockeyettans ledning i februari och då var vi överens om att skriva över sändningsrättigheterna om vi fick samma som övriga men när Hockeyettan skickade tillbaka avtalet efter mötet så skulle Boden få avdrag för skadestånd?? Vi har inte gjort något fel. Vi har valt att inte skriva under ett med oss icke förankrat affärsavtal vilket står varje organisation fritt att göra. Vi meddelade Hockeyettan att vi inte acceptera något skadestånd. I slutet på juni hade vi möte med Hockeyettans ledning tillsammans med ombud och då erbjöd vi igen att vi skriver över rättigheterna om vi får samma som alla andra men inget intresse för att komma överens fanns, vi uppfattade då att Hockeyettans ledning behöver någon att skylla ATG:s besvikelse över dem på. Vi blev övertygade när vi förstod att Visby tillåts göra ändringar i avtalet. Något som de hela tiden hävdat vara omöjligt för oss.

Fast krävde ni inte en hel del pengar också?

Nej, vi ville bara ha 1/46-del av intäkterna minus overheadkostnaderna. I senare skede i sommar har vi såklart sagt att vi vill ha betalt för våra advokatkostnader som helt orsakats av Hockeyettans ledning genom deras val att påkalla skiljenämnd över ett gammalt och utgånget avtal som de själva inte kan leverera enligt.

Fast ni bytte ju sändningsplattform också?!

Vi hade en dialog med Staylive om att vi gärna ville fortsätta sända via dom. Men StayLive svarade att de inte kunde låta oss sända vidare på Staylive eftersom Hockeyettans ledning inte tillät det. Vi bytte plattform efter upprepade mail till Hockeyettans ledning där vi klargjorde att om de inte betalar ut våra pengar för sändningar vi gjort/gör enligt gällande avtal så ser vi inte dem som en seriös organisation och kommer att byta plattform. Vi ser inte att vi kunde ha gjort på något annat sätt i den situationen. Dessutom hade ju Hockeyettan vid denna tidpunkt inte några egna sändningsrättigheter eftersom deras avtal med SIF hade löpt ut och de inte hade kommit överens med SIF.

Men har inte Hockeyettan sändningsrättigheterna egentligen, i så fall bryter ni ju mot dom?

Nej, sändningsrättigheterna har den som genomför verksamheten. Eftersom det är en förbundsserie krävs dessutom tillstånd från SIF. Vi har haft ett eget sändningstillstånd från SIF. Det fick vi långt före Hockeyettan lyckats komma i mål med SIF för egen del.

Så ni är inte giriga bara?

Nej, vi är inte giriga! Vi försöker sköta vår förening och vår verksamhet på bästa sätt för våra medlemmar. Vi behöver fungerande serier, vi behöver motståndare, vi kan absolut tänka oss att omfördela intäkter från webbsändningar mellan föreningarna men då behöver vi ha ett tydligt system eller ett regelverk för hur det ska gå till, ha möjlighet att påverka, ha insyn, veta hur pengarna fördelas samt hur det utvecklas från år till år. Det svar vi hitintills fått när vi ställt frågor runt detta är alltid det kommer att bli jättebra, ni kommer att tjäna stora pengar och när vi frågat igen efter de stora pengarna så har svaret varit att någon måste förlora för att det ska bli bra för många. Inte några bra svar tycker vi, ska bli bra eller att förlora betalar inte våra räkningar!

Nu är det hela draget inför skiljedomstol, när kommer besked därifrån?

Det vet jag faktiskt inte, Hockeyettan ska komma in med något i slutet av augusti hörde jag igår, men när det ska vara klart vet jag inte.

Du är inte orolig över att ni blir uteslutna ur föreningen Hockeyettan och inte får spela i hockeyettan? 

Nej, det är jag inte. Det känns inte som att det skulle gagna någon part och såvitt jag vet är vi kvalificerade och har erhållit licensen för spel i förbundsserien Hockeyettan säsongen 20/21.