Det är ungefär en och en halv månad kvar till seriepremiär i Hockeyettanserierna, men trots det så vet vi fortfarande inte hur det blir med eventuell publik på läktarna.

KM Hockey ringde upp ligachefen Mats ”Horndal” Johansson för att höra om de fått några besked från det mötet Svenska Ishockeyförbundet hade med Kultur- och demokratiminister samt minister med ansvar för idrottsfrågorna Amanda Lind.

– Vi har fått vara med i dialogen hela vägen men vi var inte med på mötet som Hockeyförbundet hade, sen har vi inte fått speciellt mycket information av vad som framkom på mötet, men det är klart att vi vill spela inför publik under säsongen, säger Mats ”Horndal” Johansson.

För många av klubbarna i Hockeyettan kommer det bli stora hål i plånboken om man inte får ta in publik på matcherna, det är det nog ingen som betvivlar. Men när ett besked kan komma i just den frågan är det bara Amanda Lind och regeringen som har vetskap om.

– Vi har fortfarande ett samarbete med ATG och Kanal 75 så alla klubbar kommer att webbsända sina matcher, berättar Mats ”Horndal” Johansson.

Hur stor är risken att klubbar kommer gå omkull om de inte får släppa in publik under säsongen?

– Det är klart att den risken finns, det handlar inte bara om biljetter utan att försäljning i diverse caféer och souvenirshopar under matcherna som klubbarna blir av med också, så det är klart att alla är beroende av publik på läktarna, säger Mats ”Horndal” Johansson.

Att det pågår en pandemi har givetvis inte undgått någon och Svenska Hockeyförbundet tillsammans med de olika ligorna har tagit fram ett protokoll med diverse punkter på som alla lag ska följa under säsongen, där både spelare, ledare och publik finns med. Det protokollet är överlämnat till både polis och regeringen i hopp om att publikrestriktionerna ska lättas.

– Det är en mängd olika punkter, men vi har inte satt något antal utan det kan bli en viss procent som lagen får släppa in, beroende på arenans kapacitet, berättar Mats ”Horndal” Johansson som ändå låter positiv när han pratar om det.

Vad händer om några lag får sjuka spelare under säsongen?

– Det är en fråga vi jobbar stenhårt med att hitta en lösning på, vad händer om spelare insjuknar på morgonen? Vill motståndarna spela om de vet att det finns sjukdomsfall i motståndarlaget? Vill domarna döma om de vet att det finns smitta i något av lagen? Det är en hel del vi har att jobba med, men jag är optimistisk och tror vi hittar lösningar om det skulle bli så, säger Mats ”Horndal” Johansson.

På lördag håller Hockeyettan sitt uppskjutna årsmöte och ligachefen räknar med att det blir ett lugnt årsmöte.

– Ja det har varit ”städat” alla andra år så det blir nog inga större diskussioner i år heller, säger Mats ”Horndal” Johansson.

Till den här säsongen har dessutom ett nytt slutspel röstats fram och det är ”Horndal” väldigt nöjd med.

– Ja det är jag, det känns som ett spännande upplägg med ett slutspelsträd och att vi som enda liga har kvar kvalserien. Sen får vi se om det blir en succé eller ett fiasko men jag tror mycket på det här upplägget, avslutar Mats ”Horndal” Johansson.

KM Hockeys nyaste förstärkning på bloggen är en 34-årig kille, född och uppväxt i Skövde men numer bosatt i Lysekil.

Jag har blivit ombedd av mina kollegor på bloggen att göra någon form av presentation av mig själv. Så då får vi göra ett försök.

Vem är jag?

Jo som sagt, 34 år gammal, 35 i december om vi ska vara petiga till och med. Jag har följt Skövde IK sedan början/mitten av 1990-talet och har under flera olika sejourer skrivit för lagets hemsida.

Har även varit en kort sväng på Hockeyettan.se och skrivit för dem. Men förra säsongen var det enbart Skövde IK som gällde.

Att kärleken till Skövde IK är stark tror jag de flesta som följer laget förstod under säsongen 19/20 när jag valde att åka på samtliga matcher utom en förra säsongen, till hemmamatcherna var det knappt 20 mil enkel väg. Så totalt sett blev det knappt 2400 mil under säsongen!

I övrigt så jobbar jag som sportjournalist på Lysekilsposten sedan augusti -18 kombinerat med att jag är ordförande för supporterklubben Rebellerna. Så utöver alla matcher så blir det några extra mil till alla styrelsemöten och det är väl ytterligare ett tecken på att kärleken till klubben är ganska stor.

Den här säsongen blir det dessutom lite extra då jag får chansen att hjälpa till på KM Hockey.

Jag hoppas att jag ska kunna bidra med en del krönikor och en del rankinglistor, likt Mats och Krister gjort sedan tidigare.

Näst ut på min odyssé bland hockeyettans allra bästa spelare är centrarna. Denna viktiga position som det bara finns en enda av i varje femma, och därför begränsar jag också uttagningen till endast 10 stycken. En exklusiv skara som alla är tongivande i sina lag och som kan göra skillnaden mellan succé och fiasko.

10. Victor Crus-Rydberg, Kalmar

Ett superlöfte som snittade en poäng per match som 18-åring i superelit och som spelade AHL-hockey som 19-åring. Men som senior tog det tid innan det tog fart på karriären, ett misslyckat år i allsvenskan med Vita Hästen följdes av ett lika misslyckat år i ettan med Vimmerby. Men när han tog ytterligare ett steg ner i tvåan till Kalmar fick han tillbaka självförtroendet igen och föregående säsong så kunde man se kvaliteterna som gav honom rubrikerna i junioråren. Väldigt skicklig med klubban och bra spelsinne, Kalmars framgångar kommer vara intimt förknippade med hur bra Crus Rydberg lyckas.

9. Niclas Lehmann, Vallentuna

Niclas Lehmann är ovanligt storvuxen för att vara center och också ovanligt bra skytt för att vara center, de brukar ju mer vara spelfördelare. Men den delen av spelet behärskar han också på ett bra sätt. Utnyttjar sin storlek bra och är svår att ta pucken av. Lite förvånande att han ännu inte fått chansen att spela allsvenskt (utöver två matcher som junior), och då har han ändå varit med och spelat upp såväl Västerås som Troja i finrummet. Men en klasscenter på hockeyettannivå är han!

8. Anders Skoog, Tranås

Likt ett fint vin blir Ander Skoog bara bättre och bättre säsong för säsong och vid 29 års ålder är han bättre än någonsin. Inte den snabbaste på rören men oerhört spelintelligent och med snabba och hårt jobbande yttrar vid sin sida så kan speldosan Skoog koncentrera sig på att spela fram vilket passar honom utmärkt. Gick under säsongen som gick om Filip Peterson som förstecenter i Tranås, laget som fortfarande var i spel när säsongen avbröts.

7. Douglas Lögdal, Mariestad

Många snackar om Eddie Davidsson som en riktigt vass center på hockeyettannivå (ja även allsvensk nivå), men faktum är att i Mariestad var det Douglas som var förstecenter under de år båda spelade i Mariestad. Han kanske inte är lika spektakulär som Eddie, med samma kliniska passningar, men han ser alltid ut att ha mer tid med pucken än alla andra och får alltid pucken till sig då han läser spelet så enormt bra. Det ser man när man tittar på poängkolumnen, men det märks också i den andra ändan av banan där han ofta står rätt. Det märktes också under hans allsvenska tid i Vita Hästen, där han hade fint poängsnitt trots att han matchades hårt mot motståndarnas bästa formationer och han var oerhört uppskattad hos allsvenskarna. Hade han inte propsat på att få lämna så hade de aldrig släppt honom.

6. Patrik Elfsberg, Borlänge

Markus Perssons vapendragare i flera år nu och väldigt viktig för att ”Pajen” ska leverera på den höga nivå han gör. Playmaker, poänggörare och klok defensivspelare i ett. Också en ledare vid sidan av isen, och har varit väldigt delaktig i de framgångar Borlänge nått under senare år. Är kanske inte den som tränar allra hårdast men klockar ändå stundtals uppåt 30 minuter per match i speltid, så viktig är han för laget. 

5. Alexander Kovalonok, Lindlöven

Kovalonok är för bra för de lag han varit i egentligen under i stort sett hela sin karriär. Han har hållit till i klubbar som Arboga och Kumla, men också i Lindlöven som dock håller lite högre klass. Speciellt när man har klasscenter Kovalonok i laget. Han återvände till Lindesbergslaget inför säsongen som gick och levererade direkt och lyfte också laget till deras första playoffspel via en alletta. Med 54 poäng så var han topp 5-poänggörare i ligan och han var lika viktig också i andra delar av spelet och som ledare på och vid sidan av isen. Hade han inte haft ett så bra jobb hade han spelat allsvenskt för länge sedan.

4. Kristoff Kontos, Boden

Tung center med fina händer och spelsinne. Var i allra högsta grad bidragande till den fullständiga metamorfos som Vimmerby gick igenom. Från att vara en stor besvikelse under hösten till att bli ett stort utropstecken efter jul och i playoffspel där man slog ut såväl Krif som Huddinge och hade ledningen med 1-0 i matcher mot Hudiksvall innan säsongen avbröts. Med sina åtta poäng på sju playoffmatcher ledde han laget och han kommer att lämna ett stort hål efter sig i Vimmerby. Boden kan skatta sig lyckliga över att ha fått in en riktig förstacenter, något de saknade lite förra säsongen.

3. Sami Tamminen, Visby

Det är bara att kolla på meriterna så förstår man att det är en riktigt vass värvning som Visby har gjort. Med spel i Liiga under tre säsonger och i Mestis i fyra så har han samlat på sig en hel del rutin trots att han bara är 23 år och fortfarande har mycket utveckling i sig. Han beskrivs som en spelare med bra skridskoåkning, spelsinne och skott och kommer vara den som ska ersätta förra säsongens succéfinne Teemu Huttu. På papperet ser det i alla fall bra ut poängmässigt, för han har levererat på samma nivå som företrädaren på Mestis-nivå och Huttu var aldrig uppe på Liiganivån. Det som oroar något är den rätt svaga plus/minusstatistiken, men så har han också spelat i bottenlag vilket givetvis gör det svårare att få bra statistik där.    

2. Magnus Isaksson, Piteå

Magnus Isaksson går nu in på sin åttonde säsong i Piteå och han har alltid varit otroligt viktig för laget men i takt med att styrkan på omgivningen försvagas så blir hans roll bara viktigare och viktigare. Den skridskostarke centern med det fina spelsinnet backar inte för att spela fysiskt och är en ledare på isen på alla sätt. Också i poängligan där han tillhört topp 7 i hela ettan i stort sett hela ettankarriären.

1. Niklas Johansson, Karlskrona

I fem raka säsonger har Niklas Johansson varit en väldigt bra producerande allsvensk center, de senaste två i Karlskrona. Därför så var förlängningen av honom trots degraderingen till hockeyettan den kanske bästa värvningen Karlskrona kommer att kunna göra. Med den aviserade man att man menar allvar med att direkt ta sig upp i allsvenskan igen. Niklas är en väldigt spelskicklig center som garanterat kommer göra mycket poäng, han har vunnit den interna poängligan i Karlskrona båda säsongerna i allsvenskan. Kommer vara den som ska leda laget säsongen som kommer i egenskap av storstjärna och kapten.

I lördags listade jag de 10 bästa målvakterna i hockeyettan, idag är turen kommen till backarna. Men då det finns betydligt fler backar än målvakter så valde jag att ta ut topp 15 istället för att få med några fler av alla duktiga försvarsspelare som vi kan se i hockeyettan. Det var ruggigt svårt måste jag erkänna, men till slut så rankade jag dom så här.

15. Martin Ekström, Krif

En efter en föll de namnkunniga spelarna ifrån när Krif valde att skära på spelarbudgeten inför föregående säsong. Men en av få som stannade var den stora backklippan Martin Ekström, och han betydde massor för sina backkollegor med sin rutin. Fick en väldigt stor roll i laget och tog tillvara det på bästa sätt genom att sätta nytt personligt rekord i antal poäng och var monumental för att laget faktiskt överträffade sig själva lite med tanke på det mindre namnkunniga lagbygget.

14. Tobias Aronsson, Mariestad

Det var inte konstigt att ynglingen med den otroliga blicken hade flera allsvenska lag som ville skriva kontrakt med honom. Men Tobias gjorde det kloka valet att stanna en säsong till i ettan för att få massor med istid och en ledande roll. Sådant utvecklar ofta en ung spelare mer än en roll längre ner i hierarkin i en allsvensk klubb. I Mariestad har han fått mycket istid i powerplay bland annat, och tackade för förtroende med att komma trea i ettans målliga för backar. Det är inte så vanligt att hamna så högt som förstaårssenior, det brukar ta längre tid att komma in i seniorspelet, men Aronsson är en talang utöver det vanliga som säkert kommer att ta ytterligare kliv nu när han känt på en hel seniorsäsong.

13. Robin Axbom, Nyköping

Det tog ett tag men till slut skrev han på för ännu en säsong i Nyköping. Nyköping har annars tappat en hel del av sin spets, men laget fick därmed behålla sin kanske viktigaste spelare. Den skridskostarke backen med det fina spelsinnet har gjort ett par försök på allsvensk nivå utan att riktigt slå igenom, men på hockeyettannivå så innebär han poänggaranti.

12. Måns Hansson, Troja

När Troja blev av med både Jonathan Nielsen och Alexander Edström, den backduo som burit deras offensiva backproduktion i många år, så sökte sportchef Daniel Håkansson med ljus och lykta efter något som kunde ersätta. Ljuset föll på Måns Hansson, en blott 22-årig rightback som trots sin ringa ålder ändå besitter en hel del rutin. Han var med och kvalspelade hela vägen till playoff 3 med Kristianstad första seniorsäsong och noterades då för finfina 32 poäng. Han testade några matcher med Oskarshamn i allsvenskan och han har varit också spelat i den Österrikiska andraligan AlpsHL innan han nu återvänder till Sverige och hockeyettan. Han lär få en hel del förtroende med tanke på hålen som uppstod i Trojas offensiva backuppställning, så förutsättningar finns för att han ska kunna göra en riktigt fin säsong.

11. Erik Lindström, Nybro

Erik går nu in på sin nionde säsong i Nybrotröjan och har blivit något av en institution på sin backplats i topplaget. Hans betydelse för laget underströks när han förra säsongen också fick överta kaptensbindeln. Har bara blivit bättre och bättre med åren och är inte bara stark offensivt med mycket poäng, utan är också kapabel defensivt.

10. Fredrik Lindström, Tranås

Tranåsbacken inledde säsongen ovanligt svagt säsongen som gick, men efter en utlåning till Västervik så vaknade den storväxte backen till och var precis sådär bra som vi vant oss vid. 28 poäng under grundserie och alletta följdes upp med 6 poäng på 7 matcher i playoffspelet och han var helt avgörande för att Tranås fortfarande var kvar i playoff när spelet avbröts.

9. Oskar Carlsson, Vimmerby

En tvåvägsback som levererar både i egen och offensiv zon. Är en sådan där back som man älskar att ha i ett lag med en hög lägstanivå, en spelare man vet vad man få i match efter match. Det var inte hans fel att Vimmerby underpresterade under grundserien säsongen som gick, men han var i allra högsta grad bidragande till det lyft man fick efter under vårserien som sedan gav en enorm självförtroendeboost in i playoffspelet där man mycket väl kunde ha fått spela allsvenskt kvalseriespel om inte säsongen avbrutits. Under playoffspelet noterade Oscar för finfina 5 poäng på sex matcher och hade +8(!) i plus/minus.

8. David Berg, Lindlöven

Det är en njutning att se David Berg med självförtroende. Rörlig med fin blick som alltid ser ut att ha mer tid med pucken än de andra på isen. Det visade han prov på under flera säsonger i Lindlöven innan först AIK och sedan Oskarshamn och Södertälje fick upp ögonen för honom. Sista säsongen i Södertälje var kanske ingen jättesuccé även om han inte gjorde bort sig, men nu väljer han att samla nytt självförtroende i trygga Lindlöven igen. Det ska bli spännande att se om han kan fortsätta där han slutade senast i Lindesbergslaget, kan han det så kommer han att kunna vara en spelare som höjer laget också förbi allettanspel.  

7. Adam Thilander, Skövde

Adam hade egentligen en riktigt bra säsong i allsvenska Almtuna med nästan en halv poäng per match i snitt som förstaårssenior innan han valde att bryta kontraktet mitt under säsongen och flytta hem till Skaraborg igen. Det är Skövde tacksamma över, för rightaren är en klassback på hockeyettannivå. Spelar med sådant lugn så han ger trygghet till hela laget i försvarsspelet och offensivt är han väldigt bra med fin skridskoåkning. Den före detta juniorlandslagsmannen noterades för 30 poäng under säsongen som gick och var starkt bidragande till att Skövde åter kunde nå allettan igen.    

6. Nicklas Strid, Strömsbro

Var ett väldigt stort löfte som junior och vann backarnas poängliga i superelit med nästan en poäng per match i snitt säsongen 13/14. Den säsongen fick han också chansen att spela med Brynäs i SHL 12 matcher, men när han sedan säsongen efter skulle prova vingarna i allsvenskan så fick han det inte riktigt att lyfta och sedan dess har 26-åringen inte fått chansen på den nivån igen. På ettannivå levererade han dock bra med poäng men när han lämnade för hemstadens Strömsbros lag i tvåan så undrade nog många om han slutat satsa. Men det blev istället en fin nystart för den spelskickliga rightaren och under säsongen i tvåan snittade han närmare två poäng per match och det momentumet tog han med sig till ettan där han snittade över en poäng per match. Det är otroligt fina siffror för en back, det var bara till allsvenskan flyktade Erik Flood som gjorde fler poäng.

5. David Westlund, Östersund

David är egentligen en stark defensiv back med bland annat en hel säsong i SHL med den rollen, men har utvecklat offensiven under de senaste åren i hockeyettan och är nu en rätt komplett back. Är fortfarande väldigt stark i man mot man-spelet och bidrog på det sättet starkt till Östersunds oerhört starka defensiv säsongen som gick, men kom också trea i den interna poängligan med sina 19 poäng. Hade dessutom bäst plus/minus i laget.  

4. Filip Lander, Hudiksvall

En spelskicklig back som ansluter från allsvenska Timrå där han inte fick förlängt trots riktigt bra siffror då han noterades för 12 poäng men framför allt +20 i plus/minusstatistiken. Nu när han kommer ner en nivå så kommer också hans poängskörd säkerligen att öka, hans spelskicklighet och rörlighet är två riktigt vassa vapen som kommer tillföra mycket till ett Hudiksvall som annars tappat en del. Att ersätta en spelare som Erik Flood kommer inte bli lätt dock.  

3. Jens Hellgren, Hanhals

En väldigt defensivstark back med 10 års rutin från allsvenskan och dessutom en SHL-säsong. Hanhals får i Hellgren precis det dom behöver: En stor och back som kan stänga ytan framför egen kasse och som kan ta mycket istid i de avgörande defensiva lägena. Kommer kanske inte briljera i offensiven, men med ett steg ner i seriesystemet så kommer han säkert få axla en del offensivt ansvar också.

2. Tommy Wargh, Boden 

Med tre SHL-säsonger och tre KHL-säsonger i ryggen så är han kanske ettans mest meriterade spelare. En spelskicklig back som läser spelet bra och dessutom är väldigt skicklig i powerplay. Har varit lite skadad det sista och det är osäkert om han ens kan spela denna säsong. Gör han inte det kommer det att vara ett grymt tungt tapp för Boden, speciellt som den andra superrutinerade Bodenbacken, Per Savilahti Nagander, valt att lägga skridskorna på hyllan.

1. Johan Pettersson, Kalix

Den skridsko- och spelskickliga rightbacken Johan Pettersson har dominerat poängligan från sin backplats under många år, trots att han inte spelar i något topplag. Han förblir Kalix trogen trots att han måste ha haft många kontraktsförslag att ta ställning till också högre upp i seriesystemet. Dock valde han att faktiskt spela allsvenskt i sex matcher med Modo under slutet av säsongen som gick med två assist och +/-0 i statistik vilket visar att han verkligen inte gjorde bort sig. Lagkaptenen får hur mycket istid som han bara orkar och vill och betyder massor för sitt lag. Kan han bära Kalix till allettan igen?

Denna säsong är ingen vanlig säsong som ni alla känner till. Coronan slår hårt mot samhället och kanske speciellt hårt mot idrotten som tvingas spela inför tomma läktare samtidigt som de får minskade sponsorintäkter. Jag tar för givet att regeringen kommer att komma med stödinsatser för att rädda klubbarna med tanke på den viktiga insats de gör för folkhälsan. Varje förening som går omkull skulle innebära stora samhällskostnader i form av barn som inte får rörelse i sin vardag eller kanske hittar på andra mer destruktiva saker istället. På lång sikt kan det bli förödande för ett samhälle. Varje satsad krona ger mångdubbelt igen och det skulle jag bli mycket förvånad om inte riksdagen inser.

Att föreningarna hanterat situationen olika är solklart. En del bara kör på och tror att det kommer att lösa sig, andra har dragit i handbromsen rejält. Lindlöven är ett exempel på det förstnämnda, man fick spelartruppen att gå med på att stryka den första månaden helt och hållet och sparade därmed in en månadslön. Smart! Ett exempel på klubbar som bara kör på är Nybro som fått in flera vassa nyförvärv. Visserligen har man också tappat några tunga namn, men satsningen mot allsvenskan känns som allvarligt menad. Förhoppningsvis har de ekonomi till att fixa också att spela utan de många åskådare som normalt löser biljett. Nybro är ju det lag som kanske drabbas hårdast av spel inför tomma läktare då de har högst publiksnitt.

En sak man tydligt märkt av på marknaden är att den varit betydligt mer segdragen än den brukar vara. I normala fall är trupperna spikade i stort sett innan midsommar, i år så är det lag som fortfarande saknar flera spelare. En annan effekt av Coronan är att spelarna oftare valt tryggheten framför pengarna. Många spelare har valt att flytta hem, andra har tyvärr lagt av för att satsa på yrke eller familj. Den tydligaste trenden är dock att lagen valt att presentera sina stora värvningar först nu när trupperna återsamlas. Mängder med fina namn har anslutit det senaste, igår återvände till exempel David Berg till Lindlöven och idag Johan Eriksson till Strömsbro. Två spelare som gör att deras allettanaktier stiger rätt bra.

Men det är inte bara pga Corona som gör att säsongen är speciell, efter denna säsong så ska antalet lag dessutom bantas ner till 40 i hockeyettan. Det innebär att åtta lag ska bort och därmed blir det hela sexton lag (eller ja 15, norra saknar ju ett) från hockeyettan som ska kvalspela för att behålla hockeyettanstatus fram i vår. En välbehövlig spetsning enligt några, ett svårt slag för hockeyn i norr menar andra. Men så är det i alla fall bestämt och det betyder att man behöver gå till allettan eller placera sig på plats 1-3 i fortsättningsserierna för att slippa ett nervöst kvalspel. Säkert extra nervöst för de lag som inte brukar behöva sitta i den sitsen, med så många lag så kommer det oundvikligen bli sådana lag också. Försök själv till exempel utse fyra bottenlag i den södra ettan så ser du vad tufft det kommer bli!

Jag älskar att sitta och kolla på eliteprospects i silly season-tider och jag är långt ifrån ensam om det. Det kan man se när man kikar på statistiken hur många som kollat in spelarnas sidor. Men vilken spelare i västra ettan är mest klickad på eliteprospects egentligen? Här är en topplista på alla spelare som har mer än 50000 klick!

1. Markus Persson, Borlänge 148747
2. Henrik Thegel, Skövde 100469
3. Linus Skager, Köping 80878
4. Viktor Lennartsson, Forshaga 80355
5. Johan Erkgärds, Grums 80056
6. Adam Thilander, Skövde 78264
7. Douglas Lögdal, Mariestad 59009
8. Ludvig Collberg, Mariestad 56673
9. Martin Olsson, Skövde 53133
10. Kristian Röykås Marthinsen, Dalen 52388

Och här är hur mycket klickade respektive lag är i den västra ettan:

1. Skövde 407544
2. Mariestad 399504
3. Borlänge 382369
4. Surahammar 344196
5. Lindlöven 277739
6. Kumla 259462
7. Forshaga 193117
8. Dalen 171217
9. Grums 159313
10. Linden 134985
11. Köping 116028
12. Malung 112265