Idag var en dag helt utan match att se och det går ju inte an, så jag bestämde mig för att gå tillbaka och se en gammal match för att analysera den. Och det visade sig att jag faktiskt sett i stort sett allt som går att se (utan att ha en massa abonnemang på utländska och andra ”obskyra” betalkanaler), men matchen Dalen-Alvesta, som spelades i onsdags, hade jag inte sett i alla fall. Därmed så blev den min nästa match att sätta tänderna i!
Tittar man på förhand så var detta en match som Dalen var klara favoriter i. De har byggt ett lag med en stark backbesättning och en klart uppgraderad forwardsbesättning, om än en lite tveksam målvaktsuppsättning. Samtidigt så känns Alvesta klart försvagade, speciellt på backsidan.
Och ser man generellt på matchen så var också Dalen det bättre laget. Man hade ett klart spelövertag, vann skotten klart och borde ha vunnit matchen, något som även Alvestas assisterande tränare erkände efter matchen. Men ändå så var det Alvesta som kunde gå segrande ur striden med 1-2 efter sudden, hur kommer detta sig?
Svaret är visst hade Dalen ett spelmässigt övertag. Man hade klart längre etablerade anfall och ägde puck säkert 60-70% av tiden. Men det normalt sett rätt snabba omställningsspelet som Dalen brukar ha fanns inte där. Utan det blev långa, malande anfall, där Alvesta på ett bra sätt måste sägas, lyckades till stora delar hålla Dalen på utsidan. Dalen mötte hela tiden ett samlat försvar, och de var inte tillräckligt hungriga på att ta sig in på kassen och ta stryk. Det gjorde att Algot Persson i Alvestakassen hade en förhållandevis lugn afton, även om han stod för några riktigt fina parader emellanåt med.
För Alvesta var det lite tvärtom. De hade få långa anfall men snabbare omställningar, i stort sett uteslutande orkestrerade av matchens överlägset bästa spelare, Hampus Andréen. Med han som kreatör så kändes Alvestas snabba omställningar hela tiden farliga och även Dalenmålvakten Hampus Hedman fick visa sig på styva linan flera gånger om. Så även om Dalen var det klart spelförande laget, så var det chansmässiga rätt jämnt, och därmed så var det kanske inte så orättvist med en Alvestaseger ändå.
För Alvesta finns det mycket bra att ta med sig från matchen. Dels det disciplinerade försvarsspelet, dels det fina målvaktsspelet och även Hampus Andréens lysande omställningsspel. Laget kommer antagligen inte föra så många matcher, och då är det ju skönt att det förväntade spelet sitter direkt.
För Dalen så kan man också vara rätt nöjda med sin insats. Man kändes tunga och bra strukturerade, men med ett mer precist passningsspel så skulle man också själva kunna få till lite snabbare omställningar, och därmed lättare komma till målchanser. Men man skulle också behöva ha upp lite mer hunger framför mål, man får inte bli så bekväma i spelet att man nöjer sig med att spela på utsidan.
Då var träningsmatchresultaten från dagen uppdaterade, ni hittar resultaten från samtliga spelade träningsmatcher på denna länk.
Jag såg en av matcherna, den som var gratis för oss med abonnemang på hockeyettan play, nämligen Halmstad-Fredrikshamn. En jämn och tillknäppt historia mellan två lag som satte defensiven i första rummet och målchanserna var få och inte speciellt vassa. 1-1 efter 60 minuters spel speglade matchbilden väl, men i sudden var det Halmstad för hela slanten och det var också de som vann med 2-1 efter mål av Robin Dahse. 1-1-målet stod hemvändande Carl Westberg för, grovjobbaren som blivit en målskytt i Halmstad. Han har gjort hela fyra av Halmstads sex mål under de tre inledande träningsmatcherna!
Halmstad känns redan igen, även om jag tycker att de ännu inte riktigt fått till den där riktiga farten i spelvändningarna ännu. Men det kommer väl med lite mer träning. För tränar på det gör de, det märks, det var ändå klart bättre denna match än när jag såg dem mot Karlskrona. Halmstads spel med strikt defensiv och styrka framför egen kasse gjorde att de kunde hålla emot Fredrikshamns bästa stunder i matchen, och stundtals så fick de också träff i det tidiga checkingspelet. Men lite trubbigt är anfallsspelet allt ännu, men det kommer komma, det är jag övertygad om.
Sedan jag publicerade min sammanställning över vad man betalar för att följa sitt ettanlag så har jag nu fått in ytterligare uppgifter tack vare snälla läsare som skickat sina uppgifter till mitt messenger eller på min mail: hkrister@msn.com. Därmed så är det väl läge att posta en uppdaterad lista.
Priser för säsongen 24/25 om det inte är en * efter, då är det priser för säsongen 23/24. Nya uppgifter med fet och kursiv stil!
Som ni kan se så är det några nya rekord som kan noteras. Västervik har generösast gratis entré, då alla upp till 23 år går in gratis. Ett annat överlägset rekord är Borås entrépris: 180 kronor för att lösa en ståplatsbiljett, det är dyrare än att gå på SHL-hockey och ett sjukt överpris! Där tycker jag verkligen att klubben borde tänka om så att folk har råd att gå. Även Väsby och Tyresö/Hanviken har rätt dyra entrépriser, med 130 kr respektive 120 kr. Har ni fler uppgifter så skicka till mig så kommer jag uppdatera listan fortlöpande!
Topp och bott så här långt:
Billigaste ståplats: Huddinge, 75 kr. Dyrast ståplats: Borås, 180 kr.
Givmildast fri entré: Västervik, gratis entré för 23-åringar. Snålast fri entré: Karlskrona, gratis entré för 7-åringar
Billigaste sittplatser: Huddinge, Nyköping, Sollentuna, Surahammar, Kiruna, Clemensnäs, Borlänge och Västervik 100 kr. Dyraste Sittplatser: Troja 240 kr
Två träningsmatcher fick bli kvällsunderhållningen så här på fredagskvällen, och det var två rätt olika tillställningar. För matchen Tingsryd-Karlskrona bjöd ändå på rätt bra passningsspel och tempo mellan två lag som hängde ihop, medan Borås-Nyköping bjöd på en sorglig blandning av svaga passningar och mediokert lagspel.
Men vi börjar väl med Tingsryd-Karlskrona, en match jag egentligen inte tänkt se då jag redan sett Karlskrona i två matcher, men då matchen startade en timme innan alla andra så fick det bli så. Samtidigt var det intressant att se Karlskrona igen med tanke på att jag var nyfiken på att se om man skulle få se det tempostarka eller det temposvaga Karlskrona. Ni som läst mina artiklar från matcherna kan säkert dra er till minnes att jag imponerades av deras tempo mot ett tempostarkt Kalmar, men när man senast mötte Halmstad, som gärna drar ner på tempot, så stämde min farhåga att man själva kanske skulle få problem att dra igång tempot. Då borde Karlskrona kanske bättre hitta rätt i kvällens match, då Tingsryd ändå är ett allsvenskt lag med ett högre allsvenskt tempo i sig. Men hur såg det då ut?
I två perioder såg det faktiskt inte alls så bra ut som jag trodde. Visst hade man 2-2, men det var Tingsryd som stod för det tempofyllda, medan Karlskrona agerade passivt och mest fick inrikta sig på att försvara sig. De där snabba omställningarna från Kalmarmatchen såg man inte mycket av. Men så i den tredje perioden, så släppte man lite på defensivtänket, och började istället att själva sätta fart på skridskorna och sätta högre press på Tingsryd. Det gav positiva följdverkningar över hela isen. När man var igång med skridskoåkningen kom man närmare Tingsryd och kunde också understödja varandra bättre. Man fick snabbare stopp på Tingsryds anfall och vann ofta pucken högre upp i banan. Helt plötsligt så var det Karlskrona som styrde och ställde och lika ologiskt som det var att Karlskrona hade 2-2 efter två perioder trots att man var tvåa på det mesta, lika ologiskt var det att Tingsryd vann perioden med 1-0 (eller egentligen 2-0, hur domaren kunde missa det målet är en gåta). Så visst, man går från matchen med en 3-2-förlust, men förhoppningsvis också med lärdomen att man måste släppa bromsen och köra, för då är man ett riktigt bra lag.
***
Jag skrev att Borås-Nyköping var ”en sorglig blandning av svaga passningar och mediokert lagspel” i ingressen, och jag får väl förklara mig lite känner jag. För sanningen är den att Borås såg helt ok ut, de var större, starkare, snabbare, bättre ja allt du kan tänka dig i ordboken som kan beskriva det ena lagets överlägsenhet. Spelare som Anton Davidsson, duon Vincent Reimer-Adrian Dahlén och kedjan med Storm-Eriksson-Netterberg gjorde riktigt bra premiärmatcher. Men så hade de inte mycket till motstånd heller.
För jag har sett många matcher under mina år som bloggare. Men frågan är om jag någonsin sett ett lag med sämre passningsspel än det som Nyköping visade upp i afton. Det var så att mitt kompisgäng som jag spelar innebandy med hade skämt ögonen ur oss om vi presterat på den nivån, och då är vi ändå (mestadels) gamla gubbar utan talang. Passningar på en meter kunde gå 3 meter fel. Och fanns det en motståndare att slå bort en passning på så gjorde man det. Att så konsekvent inte få till två passningar i rad är nästan en bedrift, eller ja det var nästan så att man inte fick fram en passning i rad långa stunder.
Adderar man till det att försvarsspelet mestadels bestod i att stå still i en box framför mål, att press och understöd var obefintligt och att man knappt vann en närkamp på hela matchen, och alla förstår att det var ett under att man förlorade matchen med blott 5-2. Ett under som till stor del förklarades av en storspelande Wagner i Nyköpingskassen. Att de förlorade sin första träningsmatch med 12-1 mot ett J20-lag när Wagner saknades förvånar tyvärr inte.
Nu ÄR Nyköping ett helt nybyggt lag, ett lag med idel (i princip) unga och oprövade spelare, och det ÄR tidigt på säsongen. Men jag tror att många Nyköpingssupportrar är rätt glada över att inget lag ramlar ur ettan efter säsongen, i alla fall efter att ha sett denna match. Det finns att slipa på, om man säger som så…
***
När jag ändå är igång så måste jag få kommentera kommentatorer. Vad viktiga de är. Jag såg igår Huddinge-Tranås som endast hade matchljud, vad trist det blev! Jag tänkte att värre än så här kan det inte bli. Men så såg jag även Tyringe-Växjö J20, som i två perioder sändes helt tyst! Inte ens ishallsljudet fick man, och då blev det ÄNNU sämre. Därför blev jag glad när det helt plötsligt blev kommentator i tredje perioden, och därtill en bra sådan. Han kunde namn, han kändes rätt kunnig och så vågade han stick ut. Min favoritkommentar (som han som om en spelare i egna lag, plus för det!) var när han sa något i stil med: ”Så tar han fram en stor j-a yxa och slår honom i ryggen med!” (eller yxan var en klubba, men var så klockren!).
Som supporter så ligger det givetvis i mitt intresse att jag ska ha råd att se mitt lag spela. Men hur ser prisbilden ut mellan klubbarna egentligen, har alla lags supportrar samma möjlighet att följa sitt lag, eller är det så dyrt hos vissa att man måste avstå matcher? Jag bestämde mig för att gå igenom alla lags hemsidor för att få en bild över var priserna ligger hos olika lag runtom i ettanlandet.
Jag delade in dem i sex kategorier: Stå=Pris för en vuxen ståplats Ungdomar=Hur gamla barn/ungdomar får gå in gratis? Sitt min=Pris för vuxen på billigaste kategorin sittplatser Sitt max=Pris för vuxen på dyraste kategorin sittplatser Årskort stå=Pris för vuxen på ståplats, under grundserie och allettan (en del inkluderar slutspelet med) Årskort sitt=Pris för vuxen på sittplats, under grundserie och allettan (en del inkluderar slutspelet med)
Priser för säsongen 24/25, utom för de med *, där är det priser för säsongen 23/24.
Som ni kan se så saknas det fortfarande en hel del uppgifter, många lag har inte någon info på sin hemsida över huvud taget, vilket man kan tycka är märkligt, för visst vill man ha publik på sina matcher? Andra har bara försäsongsmatcher upplagda, och då det oftast inte är samma priser under försäsongen som under säsongen, så ville jag inte använda dessa uppgifter. Här kommer ni läsare in i bilden! Jag hoppas kunna fylla alla tomrum så att vi kan få en helhetsbild av hur priserna ser ut, det ligger ju ändå i vårat intresse som supportrar att betala rätt pris, eller hur? Alla uppgifter skickas till mig, antingen på min messenger, eller på mail, hkrister@msn.com, så uppdaterar jag listan allt eftersom!
Topp och bott så här långt:
Billigaste ståplats: Huddinge, 75 kr. Dyrast ståplats: Halmstad och Troja, 130 kr
Givmildast fri entré: Wings, gratis entré för 19-åringar. Snålast fri entré: Karlskrona, gratis entré för 7-åringar
Billigaste sittplatser: Huddinge, Kiruna, Nyköping, Sollentuna, Surahammar, Clemensnäs, Borlänge och Västervik 100 kr. Dyraste Sittplatser: Troja 240 kr
Igår var jag iväg och såg mitt Mariestad spela sin första träningsmatch borta mot ettannykomlingen Grästorp. Det blev med andra ord inga fler matcher igår, men idag har jag sett igen Karlskrona-Halmstad och Huddinge-Tranås, samt sett matchen Tyringe-Växjö J20 live, så nu är det väl läge att sätta lite ord på det jag såg. Av naturliga orsaker kommer fokus bli lite på Mariestads match,, jag hoppas att ni har överseende med det.
Mariestad stod för en riktigt imponerande förstaperiod för säsongen när man formligen rivstartade mot Grästorp. Grästorp fick absolut ingen tid i ro med pucken, och Mariestad fullföljde så fort läge gavs, så Grästorpsspelarna blev manglade gång på gång. Kombinera den farten med ett koncentrerat och bra passningsspel och Mariestad stod för den kanske starkaste insatsen jag sett i en enskild period jag sett av de sexton förstaperioder jag sett av olika lag så här långt under säsongen. Och även om man inte lyckades bibehålla den skärpan och farten i tre perioder, så stod Mariestad ändå för en riktigt bra insats, och hade inte Alexander Sundstrand stått för en jätteinsats i Grästorpskassen så hade 4-1-segern varit betydligt större. Mariestads backspel imponerade också, det verkar ha blivit en rejäl uppgradering av den lagdelen jämfört med förra säsongen. Kevin Engvall (två mål), Max Wennlund (1 mål och starkt centerspel), Emil Smedberg samt Wiggo Weinö var väl de av nyförvärven som visade mest offensivt för aftonen. Matchen var överlag väldigt underhållande, för i den andra perioden och framåt försökte Grästorp svara upp i det fysiska spelet, och det blev en match full av tacklingar, heta känslor och småbråk, precis som ett derby ska vara. Och Grästorp visade sedan de spottat upp sig att de inte är så oävna ändå, Berntsson och Kivelä var riktigt bra och offensivt finns det kreativitet i laget.
***
Halmstad fick tämligen smärtfritt gå fram till en 4-0-ledning borta mot Karlskrona redan efter 6 minuter. Det var några märkliga situationer bakom ett par av målen och Karlskronas supportrar var milt sagt upprörda över domare Jim Bergkvist efter matchen. Men i två perioder så kontrollerade Halmstad matchen tämligen komfortabelt, Karlskronas passningsspel nådde inte alls upp i samma höjder som i deras första match mot Kalmar. I min text efter den matchen så frågade jag hur Karlskrona skulle klara att hålla uppe tempot i en match där man inte får hjälp med det (som Kalmar gör med sin höghastighetshockey) och i två perioder så klarade de det inte alls. För många och långa burskydd, för omständliga och oprecisa uppspel och en Halmstadsmur i mittzonen stoppade allt vad fartfyllt anfallsspel heter. Det blev något bättre i den tredje perioden, men det var för lite och för sent för att vända matchen, som alltså vanns till slut av Halmstad med 4-2. Två storspelande andremålvakter i Adam Ahnberg och Fabian Arwidsson förtjänar att lyftas fram.
***
Huddinge var det bättre laget i matchen mot Tranås i 2½ period ungefär, men det tog tid innan man gick utdelning. 2-0 kom dock i tät följd i den andra perioden, och det var helt följdriktigt. Huddinge kändes hetare, de vann insida betydligt oftare än Tranås gjorde och det var först sedan Tranås fått 2-1-målet i powerplay i mitten av den tredje perioden som de tände till och tog striden framför motståndarmålet och vann lite kamper. Men också i deras fall var det för lite och för sent. Huddinge var lite mer påkopplade, lite snabbare i tanke och i ben, och var beredda att ta lite mer stryk för att vinna matchen. Ett bra första prov för ett i stort sett helt nytt Huddinge.
***
Tyringe var det bättre laget i två perioder mot Växjös J20-lag, Man agerade med mer struktur och med en tydligare spelidé och kontrollerade matchen väl. I den tredje perioden blev det dock lite mer tuta och köra, och det passade J20-laget mycket bättre. De kvitterade Tyringes 3-2-ledning i slutsekunderna, men Tyringe drog ändå det längsta strået i sudden. Så länge Tyringe orkade hålla fokus och spela pucken istället för att tuta och köra så såg det ändå inte så illa ut.
Bodens nya tränare och sportchef, Arto Sirviö, har en inblick i det finska systemet jag tror att många av oss svenska hockeysupporters saknar. Därför blir det en del av frågeställningen i dagens intervju, men givetvis svarar Arto även på frågor om truppen, konkurrenter och en hel del annat.
Under normala intervjuer så har jag inlett med frågan hur sportcheferna ser på allt som hänt i hockeyettan under sommaren, men jag tänkte lägga det på en annan bog med dig. Du är ju från Finland, där man testat på det här med stängd toppserie, hur har det fallit ut?
– I Finland har man inget kvalspel uppåt till Liiga, utan där kan man bara kvala om Mestistiteln, men det är mest äran att slåss om då. Det har gett fattigare klubbar på Mestisnivå och det har varit flera konkurser där. Det fanns ingen ekonomisk fördel för lagen som satsar alls. Så det har inte gynnat finsk hockey. Som jag ser det var det ett stort misstag att stänga serien. Jag tycker att man skulle tittat på Sverige där man kan gå upp och ner mellan serierna. Nu vet jag att man ska göra om saker till nästa år, då ska Mestissegraren spela en match mot sista Liigalaget en matchserie om sju matcher där vinnaren spelar i Liiga. Sedan kan jag personligen tycka att 16 lag i Liiga är lite för många, det finns inte så många finska lag, och sedan stängningen är det många som hoppat av. Jag är idrottsfantast, jag tycker det var fel att stänga den till 100%. Sedan kan det bli dyrt för lag att åka ur Liiga, så det finns en risk att lagen går i konkurs, och det är inte bra.
I Sverige så skiljer det väldigt mycket mellan SHL och allsvenskan i intäkter, ser det likadant ut i Finland?
– Ja det är samma stora skillnad där, men i Finland är inte siffrorna officiella som de är i Sverige, så det är svårt att säga exakt hur de ser ut.
Då när vi fått en lite lektion om finska hockeysystemet så ska vi prata Boden med. Just nu har ni två målvakter, sju backar och tio forwards, vad mer vill du ha in?
– Vi har en till back egentligen som vi väntar svar på. Sedan behöver vi mellan 2-3 forwards till och där finns det ett par som vi har diskussioner med sedan länge. Sedan har vi ett par spelare som är skadade, och som vi inte vet riktigt när är de redo för spel. Är de redo i januari först, måste vi snabbt hitta ersättare för dem dessutom. Jag har pratat med Josh Laframboise bland annat om han har någon radarkompis som skulle kunna passa in hos oss. Så det kommer han titta efter. Så det är vanligt snack med tränare och sportchef, men 2-3 spelare till ska in. Samtidigt är det en vinst i att vi inte är fulltaliga ännu, då har vi fått chansen att testa våra J20-spelare och de har gjort det helt ok. Detta har jag ju nytta av senare, för då vet jag hur bra de är och om de går att använda framöver, om man kan lita på dem eller om vi måste plocka in spelare. Det ger en bra signal till våra juniorer med, de ser att man kan få chansen. Men 2-3 spelare är vi ute efter fortfarande.
Var i hierarkin ska dessa spelare in?
– Det varierar lite grann, visst ska vi ha in minst en spetsspelare som kan bli en supporterspelare, den ska vara på toppkanten i laget. Sedan vill vi ha in en spelare som kan spela både ytter och center ifall man åker på skador. Sedan ringer agenter, men det handlar om vad man är beredda att ge med. Vi har vi våran budget som vi håller oss till, vi ska inte spendera pengar vi inte har. Sedan spelar vi bra under vintern kan det öppna upp sig för att ta in fler spelare om vi behöver. Men vi ligger bra till nu, och får vi in 2.3 spelare till och håller oss hela så är det ok.
Har ni en mindre budget denna säsong?
– Vi ska ha möte imorgon och där kommer det diskuteras. Samtidigt vet jag inte budgeten från ijol då jag inte var här då. Men jag har fått en budget och det är den jag jobbar efter. Många föreningar har supporterspelare, då kan man höra med sponsorer och supportrar och få spelare på det viset. Sedan har hockeyettanföreningarna det tufft ekonomiskt på slutet, så där ska vi vara smarta. Vi behöver några spelare till, men inte till vilket pris som helt, det finns många bra spelare på marknaden fortfarande.
Finns det några förlängningar du tyckt var extra sköna att få in?
– Det är svårt då jag inte var med i början när avtal skrevs, men när man tittar på truppen utan J20-spelare, så är jag nöjd med de vi fick förlängt med. Sedan är det skavanker hos någon, så vi kan inte avgöra var vi ligger exakt. Men om ett par veckor så kan jag bättre se helheten, vilka kedjor och backpar vi kan ha och så. Vissa är naturliga, vi har två kedjor som kan spela redan nu. Men sedan får vi se när vi får några spelare till, då kanske vi mixar runt lite och då blir laget starkare. Att hissa eller dissa efter två veckors träning och en match är inte rätt.
Var det någon spelare som lämnat som ni velat behålla?
– Det är några spelare i gruppen som vi förhandlar med fortfarande. Får vi dom klara så är det positivt, om inte så måste vi titta på spelare utifrån. Då tittar på först och främst på spelare från närområdet eller spelare som spelat i Boden tidigare, det finns många ettanspelare ännu utan kontrakt.
Anton Hjalmarsson hämtas in från Kalix. Foto: Oliver Åström, Kalix
Då ska vi gå igenom era nyförvärv, och vi börjar med målvakter och Anton Hjalmarsson. Vad kan du säga om honom?
– Det är en proffsig spelare, ser man honom på träningar är han väldigt noggrann, det är en bra kille för oss. Han vill träna på hög nivå och krigar om att vinna. Det är positivt! Sedan är det träningar plus 30 minuter match per målvakt, så det är svårt att avgöra var han står, ge mig fem matcher mot bra motstånd så vet jag mer sedan.
Då tar vi den andre målvakten, Felix Stenmark?
– Lite samma som med Anton, en målvakt som är välskolad. Han jobbar mycket. En ung målvakt, så det finns en del att jobba med givetvis, men väldigt tävlingsinriktad och vill mycket, han vill verkligen vinna målvaktskampen varje träning.
Då tar vi backvärvningar och Gustav Hedberg…
– Han har en bra framtid. Han spelar stabilt och har bra blick, kollar läget vad som händer runt honom hela tiden. Sedan, träning ger färdighet, men han gjorde det också helt ok första matchen. Att spela mot ett SHL-lag är tufft, vi hade bara tre killar som spelat mot SHL-motstånd tidigare, så det var lite speciellt.
En positiv insats i matchen mot Luleå tyckte jag Vigor Andersson gjorde…
– Han är också en spelare som gör bra ifrån sig på träningar och under matchen. En storväxt kille, de tränar hårt och det är nya Bodenstuket att man har inte haft J20-spelare som kan blomstra och ta plats i a-laget, men Vigor är ett exempel på att man kan komma till Boden och utvecklas.
Josh Laframboise är både en attitydspelare och målskytt. Foto: Sofei Alexandra Kitteröd
Då kliver vi till forwards och Josh Laframboise!
– Vi scoutade honom via lite kontakter och fick bra feedback och även med hans agent. Han har varit i Sverige och mött Boden så han vet vad det handlar om. Han har bra attityd. Han har inte hunnit vara med så mycket ännu, men det märks att det är en typisk kanadensare med bra händer och bra skott. Sedan har han haft nya skridskor så han har haft det lite svårt med skridskoåkningen. Det går inte säga hur bra han är ännu, men han har varit med på 3-4 träningar och vi hoppas han kan vara med och spela redan på lördag om pappersarbetet hinns med.
Till sist, Västeråslånet Karl Andersson…
– Honom hade vi bra dialog med med Västerås, även agenten. Han spelade en hel del allsvenska matcher, han kanske inte hade så många minuter i alla matchen, men han spelade ändå många matcher där och spelade stor roll även en stor roll i deras J20, så han spelade över 70 matcher. Nu blir det lite mindre matcher, men jag förväntar mig att han tar en stor roll i laget och han har redan visat på träningar att han är en smart spelare med ett bra skott, som utnyttjar det på ett bra sätt. Sedan med vem han ska spela får vi se när alla pusselbitar är på plats, men han har offensiva kvaliteter.
Hur jobbar du med målbilder?
– Det ska man vara försiktig med i början, man måste få mycket information först. Se vad som händer på träningar, sedan får man se vilka mål vi ska ha vad gäller vår fysiska status, hur gör vi för att utveckla den. Ska vi rusa och bygga snabbt eller ska vi bygga den på ett bra sätt och över tid. Sedan vill alla som håller på med idrott vinna. Det ser jag inte bara som föreningens projekt, utan det är varje enskild spelares projekt, att alla måste göra sitt yttersta. Att om spelare se att jag är inte färdig än, jag vill bli starkare, då kan man bygga en målbild för individen, så varje individ får sin egen. Har man såna spelare vi har, så visar de tycker jag bra karaktär, bra dialog mellan varandra, men också att man skämtar och har en bra känsla, att vi är tillsammans.
Boden är av tradition en topplag i ettan. Känner ni press att leverera?
– Nej det är inte rätt sätt att se det, det är en möjlighet. Sätter man ord som press innan man byggt färdigt, pressen finns alltid där, men hur behandlar man pressen? Har man rutinerade spelare och ledare i och runt laget så blir pressen mildare. Det ska man ha nytta av. Vi har dukitga ledare och erfarna spelare som är vana vid pressen och kanske till och med stressen som det kan vara, att man SKA vinna. Istället ska man känna att vi ÄR tillräckligt starka för att vinna, vi kan vinna matchen och serien, det är en mental aspekt i det hela med.
Hur bra koll har du på konkurrenterna?
– Man kollar ju vilka spelare de skaffat. Sedan blev det lite annorlunda med bara åtta lag och 21 matcher, men det är en fördel för oss. Vi kommer spela mot lagen många gånger och kan jämföra oss under resan i träningsmatcher och sedan se resultaten från andra lag. När alla matcherna startar får man feedback via videon, man ser andra lag, det är en fördel i hockeyettan. Man ser sina misstag och sina bra saker. Ofta lyfter man saker som gjorts fel, det viktigt är att man också lyfter saker som är positiva med.
Vilka slåss ni med om allettanplatserna?
– Det är en svår fråga, då jag inte har koll på hur lagen spelat ännu. Jag har ingen koll på hur de gick ifjol, mer enskilda spelare. Jag har inte sett strukturen heller, men det är åtta bra lag. Men jag vet att när vi spelat DM så får man en bra bild av hockeyettan norra.
När räknar du med att ha fullt lag?
– Jag hoppas kunna svara på det när vi spelat Roki-matcherna, då hoppas jag att vi har någon eller alla med. så de är på plats vid DM sedan. Då hoppas jag vi har fullt lag.
Efter att han rankat alla söderlags lagdelar från bäst till sämst och gett dem en placering från 1-8, så är det nu dags att summera placeringspoängen och på så vis få fram det lag som rent matematiskt kommer vinna den södra ettan. Med andra ord ett första litet serietips. MEN, det är inte mitt slutgiltiga tips. För det kan till exempel skilja mindre mellan ettan och fyran i en lagdel, än mellan fyran och femman. Om ett lag är etta i en lagdel och tvåa i en annan, medan ett annat lag är tvåa i den ena och etta i den andra, behöver inte det betyda att de är lika bra bara för att de har samma summa. Men en viss matematisk indikation ger det, och fram till min slutgiltiga bedömning där jag väger allt på en guldvåg och adderar lite magkänsla, så får ni i alla fall här ett hum om ungefär hur starka lagen är.
1. Västervik
Målvakter: 2
Backar: 3
Forwards: 1
TOTALT: 6
Västervik har byggt ett kanonlag med tre starka lagdelar, där framför allt forwardssidan sticker ut positivt.
2. Karlskrona
Målvakter: 1
Backar: 4
Forwards: 2
TOTALT: 7
Karlskrona har byggt om ordentligt och ser trots neddragen spelarbudget starkare ut.
Karlskrona kommer vara med i toppen och bråka, det står klart. Foto: Lars Svensson, Kristianstad
3. Halmstad
Målvakter: 5
Backar: 1
Forwards: 3
TOTALT: 9
Halmstad kan inte slå ur underläge längre. De har en urstark backsida och även forwardssidan är klart vässad. Frågetecknet är väl målvaktssidan.
Halmstad kan inte slå ur underläge i år! Foto: Halland i fokus
4. Troja
Målvakter: 4
Backar: 2
Forwards: 4
TOTALT: 10
Troja har också ett förstärkt lag, där de är med i toppen och slåss i alla lagdelar.
Ibland gapar man efter lite mycket, och det var precis det jag gjorde idag. Jag siktade på att efter jobbet först hinna med en intervju med Bodens sportchef, följt av att se matcherna Västervik-Troja samt Tingsryd-Tyringe. Men intervjun med Arto Sirviö drog ut till en timme (kommer på bloggen senare i veckan), så där missade jag en stor del av den första perioden av den första matchen, och sedan var jag dessutom tvungen att göra en inför matchen-intervju för Bois hemsida så då missade jag delar av den andra matchen med. Men lite intryck hann jag ändå få av de båda matcherna, men något helheltsintryck är det inte.
Troja var ett nummer större än Västervik, framför allt i den andra perioden. Troja satte hård och hög press på Västervik och det gjorde att Västervik spelade fast sig gång på gång. Troja såg överlag ut att ha linjer i sitt spel, medan Västervik mest ägnade sig åt att försöka hitta långa pass till offensiv blå, där en ensam Västervikspelare skulle försvara sig och pucken till resten av laget hann upp, vilket de sällan gjorde. Troja vann den andra perioden med 4-0 och det var helt i sin ordning, inte ens normalt så starke Viktor Kokman hade någon bra period.
Till den tredje så gick Troja ner sig lite, man åkte lite mindre skridskor och det gav Västervik mer tid att bygga anfall, även om det mer byggde på individuell skicklighet snarare än så mycket linjer. Kanadensarna Diaco och Watson låg då bakom mycket, och två snabba Västerviksmål gav lite spänning i matchen. Men en Troja-timeout senare så släppte Troja lite på bromsen igen och efter det var det inget snack. 6-3-segern var helt i sin ordning. Troja var det svårt att plocka fram några lysande stjärnor, även om Carl-Henrik Edwardsson trivdes fint mot sitt gamla lag. Även Fröland var stark som vanligt. Men framför allt var man ett kollekiv där alla chippade i och gjorde sin del. Jag tyckte mig också se ett rakare Troja än förra säsongen, något jag tror är precis det Troja behövde. För Västerviks del så var det en första träningsmatch, jag tycker det märktes. De åkte och sökte och letade lite för mycket, behövde längre tid för att komma till beslut, och blev då också uppkäkade av ett intensivt Troja. Med lite mer spel intränat och lite mer matchvana så kommer besluten tas snabbare och då kommer det också se bättre ut.
***
Tyringe blev det inte så mycket kollat på mer än den tredje perioden. Men där tycker jag att Tyringe överraskade positivt. Man föll visserligen med 3-2 mot Tingsryd, men man krigade verkligen och gav det allt man hade för dagen. Precis det man måste orka göra varje dag även under seriespelet. Karl Andersson i Tyringekassen hann göra ett gott intryck på mig, men i övrigt såg jag lite lite för att ge mer spelarkritik.
Jag vill skriva det ännu en gång då jag märkte att flera inte förstod detta. Men här kommer ett matematiskt tips, där jag låter lagdelarnas placering i respektive lagdel (i min tidigare artikelserie) summeras för att på så sätt få en ranking av hur lagen ligger till. Detta är alltså INTE mitt slutgiltiga tips, för att ge det så måste man vikta positionernas tyngd, man måste ta hänsyn till tränare, historik och en hel massa annat som i slutändan blir en magkänsla som mitt slutgiltiga tips sedan ger. Men det kommer inte på några veckor ännu, så tills dess får ni nöja er med detta matematiskt tips. Men det är väl inte illa det?!
1. Mariestad
Målvakter: 3
Backar: 2
Forwards: 1
TOTALT: 6
Mariestad har ett till stora delar ombyggt lag, men har framför allt en spännande forwardssida. Enda riktiga svagheten som går att se på förhand är att man endast har en seniormålvakt.
Blir det Mariestad som vinner västra ettan i år? Foto: Sofie Alexandra Kitteröd
2. Borås
Målvakter: 4
Backar: 1
Forwards: 3
TOTALT: 8
Backsidan är en av ettans starkaste, men på målvaktssidan måste någon av de två målvakterna kliva fram och på forwardssidan så måste några av chansningarna falla väl ut.
Förra säsongen så floppade ett topptippat Borås, lyckas man bättre i år? Nu har man ändå ett ÄN bättre lag! Foto: Anders Gustafsson
3. Tranås
Målvakter: 1
Backar: 3
Forwards: 6
TOTALT: 10
Förra säsongen lyckades Phil Horsky förvandla ett gäng no names till riktiga spetsar, i år behöver han lyckas med samma konststycke på forwardssidan. Lyckas han med det så kan placeringen givetvis bli högre, för såväl målvaktssidan som backsidan är bra.
Kan Horsky förvandla gråsten till guld igen så kan Tranås utmana om en serieseger. Foto: Halland i fokus
4. Lindlöven
Målvakter: 2
Backar: 6
Forwards: 4
TOTALT: 12
Lindlöven har återigen ett lag som kommer slåss om allettanplatserna. Men då måste backsidan steppa upp.
5. Forshaga
Målvakter: 5
Backar: 4
Forwards: 5
TOTALT: 14
Forshaga på allettanplats igen, ja efter några magrare år kan det bli så sedan man med hjälp av några riktiga spetsvärvningar har något spännande på gång.
Kan Forshaga nå allettan igen? Intressanta värvningar har de i alla fall gjort! Foto: Oliver Åström, Kalix
Dalen har absolut ett lag för allettanspel, men då måste någon av målvakterna kliva fram ordentligt. Forwardssidan är starkare än på väldigt länge och backsidan håller den med.
Blir det mer jubel i Dalen i vinter? Då måste målvakterna visa framfötterna. Foto: Halland i fokus
7. Grästorp
Målvakter: 8
Backar: 7
Forwards: 9
TOTALT: 24
Ettans mest spännande nykomling med ett lag som kommer kunna överraska. Men allettan blir tuff att nå.
8. Mjölby
Målvakter: 7
Backar: 10
Forwards: 8
TOTALT: 25
Det blir knallhårt om de fyra sista platserna, kan Mjölbys målvakt tjäna några placeringar åt laget?
9. Borlänge
Målvakter: 6
Backar: 9
Forwards: 10
TOTALT: 25
Det blir knallhårt om de fyra sista platserna, mycket avgörs hur bra Borlänges målvakt sköter sig.
10. Falun
Blir det mer derbyjubel för Falun i vinter? Foto: Sebastian Rönnholm, Falun
Målvakter: 10
Backar: 8
Forwards: 7
TOTALT: 25
Det blir knallhårt om de fyra sista platserna, Faluns forwardssidan är den starkaste av de fyra där nere.
