OS är ett gissel, det tar alldeles för mycket tid från bloggandet! Igår så hann jag inte ens med att skriva om vecka 30:s bästa värvningar. Men det försöker jag gottgöra för idag genom att ranka alla 20(!) övergångar förra veckan. Och det var VÄLDIGT många VÄLDIGT vassa nyförvärv att ranka.
En före detta landslagsman med 443 SHL-matcher bland annat under bältet, det är klart att detta är en supervärvning av Visby. En rörlig och spelskicklig back som kommer dominera isen när han är inne.
Talangfull back som hade en kanonsäsong utlånad till Hästen för ett par säsonger sedan. Förra säsongen var dock blekare, men borde kunna steppa upp rejält i bra omgivning ett steg ner i systemet.
Christian Lindberg kommer fortsätta spela resolut i vinter, fast nu i Boråsdressen. Foto: Lars Svensson, Kristianstad
Var en toppspelare i sin prime, men numer har Daniel Anderssons powerforwardsspel tappat lite fart och därmed en del av sin spets. Men visst, en skicklig spelare fortfarande.
Sprutade in poäng i den norska andraligan säsongen som gick, men den är riktigt svag och därför är det svårt att veta riktigt var William står riktigt.
Det börjar närma sig säsongsstart och därmed så börjar det också bli dags att ställa sportcheferna till svars för den spelartrupp de satt ihop. Min förhoppning är att hinna med ett helt gäng, och allra först ut är Piteås nya sportchef, Anton Wallstén.
Anton Wallstén, det är ett nytt namn för oss hockeyettanföljare, kan du berätta lite om din väg fram till att bli sportchef i Piteå till att börja med?
– Jag kommer från Köping egentligen, jag spelade där och i IFK Arboga. Sedan flyttade jag till Stockholm och slutade spela där. Sedan har jag bott utomlands och jobbat i skidbranschen, i Österrike och Frankrike. Sedan träffade jag min fru och vi flyttade till Åre, sedan när vi fick barn så flyttade vi till Piteå där hennes föräldrar bodde. Då började jag spela igen, i Rosvik i div 2, och där höll jag väl på för länge egentligen. Men jag är i grunden en föreningsmänniska, jag är nästan för intresserad, även av föreningsstruktur, men även bygga lag och få en budget att få ihop. Vi är ett gäng som drivit Rosvik och det har gått bättre och bättre, så något bra måste vi gjort där. Sedan drog sönder knät förra säsongen så nu är det dags att sluta. Och jag har pratat med Piteå en del, jag är tränare för mitt barns ungdomslag där, sedan dök chansen upp med en vakant chef som sportchef och då hoppade jag på där.
Du hade tidigare samma jobb i Rosvik, upplever du att det är samma jobb eller är det stor skillnad?
– Det är väldigt likt mot hur vi jobbade skulle jag säga. Man gör listor och scoutar så gott det går. Sedan finns det videosystem och en del pengar att jobba med i ettan som gör att det blir lättare, men det är rätt likt. Det är ett väldigt intressant jobb, men intensivt under sommaren, så vill man vara ledig under sommaren är det inget man ska hålla på med.
Piteå har nu spelat två kvalserier i rad, vad har ni gjort bra?
– Scoutingen har varit bra, vi har hittat spelare som utvecklats bra, som gjort att vi fått starkt lag trots mindre spelarbudget. Sedan hade vi en bra tränare med, Mikael Aaro har varit viktig de senaste åren.
Ni har ett väldigt intimt samarbete med Luleå och Skellefteå verkar det som, hur ser det samarbetet ut?
– Vi håller kontakten och får sistaårsjuniorer och någon yngre med, och även några förstårsseniorer brukar komma. Sedan har Luleå som har 15 seniorforwards så det kan bli läge att låna också. Men vi kan inte bygga ett lag på att låna spelare, utan vi bygger ett fullt lag, sedan kan det som på vilken arbetsplats som helst komma sjukskrivningar, visst hade vi helst plockat upp killar från egna leden då men det funkar inte alltid heller. Men vi har inget formellt samarbete, utan det är en dialog oss sportchefer emellan.
Hur gör du annars när du lägger upp truppens kostnader, fördelar du den mellan lagdelar och bygger sedan utifrån det, eller hur gör du?
– Först tittar man på gamla spelare man vill ha kvar, de vill ofta ha en liten löneförhöjning med, sedan portionerar man ut det man har över. Man vill kanske ha en första och en andraback, då vet du ungefär vad det kostar, och så vidare. Ta målvaktssidan som exempel, där har vi kvar Johannes Sundström, och han kompletteras av Albin Nylund. Det var tråkigt att vi inte kunde behålla John (Vestermark, klar för Clemensnäs) men man kan inte lägga för mycket på målvaktssidan, man måste hålla spelarbudgeten.
Linus Hedman från sin Bodensejour. Foto: Oliver Åström, Kalix
Ni har ändå gjort några tunga tapp, vilka ser du som era tyngsta?
– Linus Hedman kanske, eller Carl Holmner Härgerstam som båda var duktiga. Även Oscar Eriksson som inte är presenterad av sin nya klubb ännu.
Hur tycker du att du lyckats täppa igen hålen?
Väldigt bra tycker jag, jag är ny på posten, men har gjort ett förarbete. Jag gjorde en lista vad jag behöver och stämmer det med spelarprofilen så har vi en match. Men det är ett lönekrig, det är tufft. Sedan är det viktigt att snacka med spelare med, om de är beredda att spela i ettan med oss, med allt vad det innebär av resor och allt, så de är nöjda de som kommer hit och att de vet vad det innebär.
Jag tänkte vi ska gå igenom nyförvärven ni plockat in, ska vi börja med Oliver Casselsten?
– Det är kul med Oliver, honom tittade jag mycket på i kvalserien, där han spelade i Halmstad utlånad från Rögle. Han är lite liten till växten, för hockeymässigt är han på en högre nivå. Han ville hit framför allt, det är intressant. Hans tjej har spelat hockey i Luleå tidigare, så de vet vad det innebär. Han flyttar upp i dagarna här. Han är en tvåvägsback, smart, ligger steget före, sätter sig inte i några problem alls. Han skapar sig tid, bra blick, ser spelet och har ett krispigt förstapass, han kan spela överallt på isen.
Emil Rangedal gjorde det riktigt bra i Borlänge men fick kanske inte ut max i Borås. Foto: Mats Tjernström
Då tar vi nästa back på listan, det handlar om Emil Rangedal…
– Kul med Emil! Det är en Malungskille som spelade i Borås förra säsongen, där han inte fick ut det jag tycker mig se i honom. Borås hade ett riktigt intressant lag, men fick inte ihop det förra säsongen. Han är inte så stor fysiskt, men han är ändå stark defensivt. Smart, viker inte undan, kan det mesta på isen. Har en offensiv uppsida också som han inte fick ut förra året. Det är en bra kille med, driven, jag skrev kontrakt med honom sedan fixade han allt själv med jobb och lägenhet och så vidare.
Då går vi till forwardssidan, Isak Holmström…
– Det är en Pitekille även om han är född i USA, det är ju Tomas (Detroitlegandar) son. Han är storväxt och bra på det mesta. Jag Kollade honom i Luleå J20, men senast spelade han i NAHL, en rätt bra liga, och han gjorde det bra de matcher jag sett på video. Han passar oss i bra i vår mall, så en bra spelare. Sedan är det positivt med Piteåbakgrund med, men det är viktigt att prestera också, och inte bara spela här för att han kommer härifrån. Han är bra skridskoåkare, spelar tajt på motståndarna och jag tror på en offensiv uppsida hos honom, kommer han bara rätt in i det så kommer han trycka in en drös puckar också.
Viggo Nordström…
– En lite mindre kille, men otroligt skicklig, bra på att trycka dit pucken. Jag har kollat honom i J20, vår nya tränare Sebastian Fuchs har också haft med honom att göra med. Gjorde sista året i CHL-ligan i Kanada. Jag tror det gjorde honom gott, han gjorde lite som han ville i J20, nu spelade han i en liga med ett fysiskt hårdare spel och inte lika mycket tid på sig. Han lärde sig att gå rakare på mål, så det var en bra förberedelse för seniorhockey för hans del. En otroligt seriös kille, vill vara hos oss nu men vill till SHL.
Då tar vi sista nyförvärvet, Oskar Lundkvist…
– En Piteåkille som gjort junioråren i Luleå, en landslagsman. Han ska bli extremt spännande att se, kul med en Piteåkille som vill vara här och är bra på det mesta, han kan spela alla spelformer.
Vad ska in på sista platserna?
– Jag har presenterat backen Linus Lindmark, han förlängde vi med två år förra säsongen. På forwardssidan gäller detsamma för Kalle Strömbäck och Gustav Nordlund.
Är ni färdiga alltså?
– Vi har en backplats kvar och där hoppas vi att en junior ska kunna kliva in och ta den, annars roterar vi. Sedan kanske vi tar in någon under säsongen, men budgeten är där den är. Så de vi kliver på is med så får vi se om alla håller sig fiska och krya. Sedan är det alltid bra att ha bra relationer med SHL-grannarna.
Har du sparat en slant för att värva under säsongen, eller är allt förbrukat?
– Det har jag inte riktigt, utan jag har använt det jag skulle använt upp, sedan kanske man kan samla in under säsong men då måste det vara rätt namn. Vi vill visa våra juniorer att de får chansen om de är bra nog att spela. Vi vill ha så bra juniorverksamhet som möjligt.
En spelare som nästan kan räknas som ett nyförvärv är ju om Viktor Edström kan spela, hur är status där?
– Han är fullt frisk. Även Nylund åkte på knäskada förra året och gjorde bara 10 matcher, men han är också fit for fight.
Ni har även en ny tränare i Sebastian Fuchs, vad kan du säga om honom?
– Det är en kille från Stockholm från början, men han avslutade karriären tidigt på grund av skada och blev tränare. Han började i Lidingö som tränare, sedan Luleås juniorer och nu börjar han sin seniortränarkarriär här. Jag är extremt överraskad över honom, en bra kille som tänker hockey lika som mig. Så inga stridigheter, vi ser hockey på samma sätt.
Han har ju tränat juniorer tidigare, det kanske passar bra med erat föryngrade lag?
– Ja vi hade ganska ungt förra året med. Vi vill ha utvecklingsbara spelare, ska du till norra och van att åka mycket buss, så blir det inte så stor omställning, det är större om du spelat söderut. Sedan går det inte att ta från j20 och tro att de dominerar allt för mycket, för J20 nationell har alla i princip spelat i.
Vad har du då för förväntningar på säsongen?
– Steg ett är att ta oss till allettan, allt annat är dåligt från vår sida. Sedan får vi ta det pö om pö, men vi vill spela länge i vår, sedan får vi se hur upplägget blir. Kvalserien är en dyr serie att spela i, men ettan är en nationell serie, p och vill vi spela där så får vi budgetera för det med. Men jag gillar om det blir NHL-slutspel, det enda jag saknar är valprocessen, annars kanske man åker på en långresa till Stockholm ändå. Det pratas ju om att kanske köra nationellt redan från semifinalen då den södra ska vara bättre, men nu har de ju tappat sitt bästa lag så nu har det jämnat ut sig. Sedan får vi se om det blir åtta lag i några serier och tio i andra, eller hur de löser det, det är inget drömjobb att göra.
Hur ser du på att lag kastades ut?
– Jag tycker det är hårt, men tyvärr rättvist. Jag lider med spelare, ledare och ideell krafter och fans, hoppas alla föreningar fortsätter leva så det fortsatt finns lag att heja på. Alla har inte misskött sig, men haft fel i redovisning, men de som levt på pengar man inte har, det är inte rätt. Vi är inte bäst i klassen heller, vi har det knapert med. Till stor del då vi gått så bra sportsligt. Så vi når inte upp till kraven, vilket innebär sänkta budgetar, men vi får ihop ett slagkraftigt lag ändå , men vi får inte tumma på reglerna ändå. Sedan ska det bli intressant att se vad lagen i norr ställer för lag på isen, det är viktigt att vi får många bra lag med intensiv hockey. Det skulle vara kul med nytt norrlag med, och då inte bara ett som blir inkastat. Jag hoppas att KB65 tackar ja, även om man kanske undrar hur de ska få plats med ett division ett-lag till där i Örnsköldsvik, men de har något bra på gång där. Nu håller de på med ett sargbyte där nu och har en ok hall och ett bra driv runt laget, de tränar till exempel redan som ett div ett-lag.
Hur ser du på norrhockeyn?
– Jag tycker det är viktigt att Boden går för det med, de har en stabil ekonomi och välskött förening, och är våra största konkurrenter. Jag hoppas Kalix jobbar på, Hudiksvall ser fortsatt bra ut, Sundsvall har ett bra lag på gång med. Clemensnäs är bra på g med och har en bra organisation. Kiruna med. Sedan klagar vi på att det är långt att resa till matcher för oss, men Kiruna har det än värre, det är Stockholm som är deras närmaste match tidsmässigt då de kan flyga dit. Sedan verkar det vara jobbigare för söderlag att flyga norrut, än det är för oss att flyga norrut, men det är väl vad man är van med. Asplöven startat upp.
Min kärlek till ishockeyn började en vinterdag på slutet av 1970-talet. Min pappa hade anmält mig till något som hette Bladet Pucken, en hockeyskola som bestod av små serier med lag döpta efter NHL lagen på den tiden. Där och då började min resa på rinken och sedermera utanför rinken på läktaren.
Jag heter Andreas Lennartsson och är uppvuxen i Kristianstad, spelade ishockey i KIK tills jag var 19 år, då satte en olycklig axelskada stopp för mig. Men skadan satte inte stopp för mitt intresse och min kärlek till sporten. Jag och min pappa har tillbringat oräkneliga timmar på läktaren i Kristianstads ishall kollandes hockey. Vi har varit med om framgångar och motgångar, spännande importer i form av transatlanter, finnar och en och annan polack. Väljer inte att skriva alla namn, då jag troligtvis kommer att glömma bort någon. Men det är många fina och duktiga ishockeyspelare som burit KIK-tröjan genom åren, självklart inte enbart vassa importer utan en stor mängd egna produkter som varit tongivande.
I mitten av 90-talet flyttade jag till Kalmar för att studera och har blivit kvar där sedan dess. Självklart har mina besök i ishallen där hemma i Kristianstad blivit färre men följandet av mitt KIK har bestått. En lång tids satsning, ca 10 år, för att ta sig till HA lyckades tillslut. En glädje som var enorm hos både föreningen och hos fansen i nordöstra Skåne. En glädje som varade i ca en handfull säsonger. Jag har sett en del HA matcher på plats, följer på sociala medier och har sett i stort sett övriga matcher på TV. Jag har varit glad över att mitt KIK var där dom var, vet att de under hela mitt liv kämpat med ekonomin, varit tuff konkurrens om sponsorer i staden då handbollslaget som var/är i toppen lockar de stora investerarna, intresset för handbollen är och har varit stort i min barndomsstad, en tuff konkurrenssituation såklart.
Inför förra säsongen kom då en sen tvångsdegradering till HE pga ekonomin, en dag jag minns med fasa. Det andades ändå en positiv vind över föreningen. En bra trupp sattes ihop på kort tid av sportchef Malm och en intressant tränarduo stod i båset. En ny transparent styrelse var på plats med en ordförande som syntes i media och visade att det fanns en tydlig och klar väg tillbaka till HA. Tji fick jag och alla andra. KIK snubblade på mållinjen att ta sig upp igen, plötsligt var det Vimmerby som stod som segrare. Självklart var jag besviken, arg, ledsen och uppgiven som så många andra med KIK hjärta, men när allt hade landat och satt sig lite hos mig tyckte jag nog att det var rätt bra. Skynda långsamt snälla ni, tänkte jag. Ett ungt lag hade inte orkat mentalt i kvalserien, se till att truppen stannar så intakt som möjligt, fyll på med rutin och det kommer och lyckas. Ha koll på ekonomin bara, dök upp i mina tankar med. Det skickades inga signaler, i alla fall inte som jag uppfattade det , om en dålig ekonomi, att det kämpades med att få ihop det förstod alla men ingen var beredd på den chock som skulle komma. Jag började ana lite oråd när KIK inte förlängde med Piva, när sportchef Malm skulle dubbeljobba som assisterande, när ordförande avgick pga tidsbrist. Men skam den som ger sig för sina negativa tankar, jag fick signaler om spelar förlängningar som var klara från föregående trupp, vassa nyförvärv presenterades och jag andades optimism. Men så kom den dagen då allt rasade. Nedflyttade två år i rad, en ekonomi som inte finns, en förening utan ordförande där årsmötet flyttas fram och flyttas fram. En stor smäll i mitt hockeyhjärta, min förening är på väg att ta slut. Hur går det vidare nu? Vad händer? Hur ska man lyckas få ihop en trupp på så kort tid? Står konkursen vid dörren och knackar på? Många frågor med väldigt få svar just nu. Jag tror att konkursen är nära, tror att det bästa kanske vore att börja om i trean, släppa upp de juniorer som finns och blanda upp med lite äldre spelare. Bygg inte nytt i gammalt, det blir inte bra, bygg något stabilare, en solid och fast grund att stå på, skynda långsamt och ta tillvara på alla de gröna och engagerade KIK hjärtan som finns i staden, folk som brinner för klubben, för sporten. Jag har tyvärr lite för långt hem för att kunna engagera mig fysiskt, hade jag fortfarande bott kvar eller av någon anledning flyttat tillbaka hade jag sedan länge knackat på dörren till kansliet och erbjudit dem mina tjänster, stora som små. Men nu är ju verkligheten den att jag bor i Kalmar där jag har KIKs ersättare i HA att titta på och följa, vilket jag gör. Kanske KIK skulle ta en titt på det arbete som Kalmar HC har gjort det senaste decenniet? Satsningen kom i division tre och nu är de där de är.
Snälla älskade KIK, skynda långsamt, bygg nytt, bygg stabilt! För er själva, för alla ungdomar i er verksamhet, för fansen, för sporten.
Då går vi i mål med min genomgång av nuvarande hockeyettanhallar som jag besökt. Eftersom det är den sista genomgången så blir det fyra arenor som presenteras denna gång. Det kan eventuellt komma en eller två bonusartiklar med forna ettanhallar (Skövde, Östersund, Nybro, Kalmar, Vita Hästen, Arboga, Grums och ev någon till).
Stiga arena (Tranås)
Byggd: 1978
Publikkapacitet: 2100
Minne: Stiga arenahar det blivit några besök i. Där finns en av få hallar med två trummisar, som jag förstått det två bröder, som trummat där i många år nu. Det brukar bli bra kamper när vi kommer med en busslast, även om Tranås har en betydligt starkare och större klack på bortaplan. Har vid ett tillfälle blivit intervjuad av deras webbsändning i en paus angående mitt bloggande. Ett annat starkt minne är när vi åkte ner till Tranås samma dag som Covid-larmet kom, dagen efter så förbjöds det först publik på arenorna och sedan stoppades spelet helt. Vi hade då vunnit bortamatchen (den vi var på) med 1-0 och hade ena benet i en kvalserie, men något kvalseriespel blev det alltså aldrig.
Betyg på hall: 4 En rätt bra ettanarena, har läktare på båda sidor, ståplats på ena sidan och sittplats på andra. Lagom stor och med rätt bra akustik.
Ljungby arena (Troja)
Byggd: 2015
Publikkapacitet: 3500
Minne: Här finns det många minnen från, det allra främsta givetvis när Troja gör ett segermål i en avgörande slutspelsmatch EFTER att tiden gått ut. Då var det upprört kan jag lova! Men det finns också positiva minnen, som när vi åker till Ljungby med halva laget borta i princip och en viss andrekeeper vid namn Arvid Ljung (som ägnat de få framträdande han gjort innan med att släppa in allt i princip) helt plötsligt får en lidnersk knäpp, står på huvudet och vinner matchen mer eller mindre på egen hand åt Bois. Efter det gick det gjorde han en magisk säsong och fick givetvis spela allsvenskan säsongen efter. Annars så är man mest överraskad över att så mycket publik (som det brukar vara iaf) kan låta så lite. När jag varit där har de inte haft en klack värd namnet, vilket måste sägas vara överraskande för en klubb med så anrik historia. Ett annat minne är när vi inte fick gå till kiosker och kaféer för vår egen säkerhet, tydligen så fanns det hemmasupporters som man inte litade på riktigt.
Betyg på hall: 5 I nuvarande etta så är det den bästa ettanhallen. Visst, NKT arena i Karlskrona är större och med bättre faciliteter, men den är inte anpassad för spel i ettan, därtill är den för stor. Enda minuset med Ljungby arena är att man står så långt ut i hörnet som bortaklack att det blir svårt att se.
Visby ishall
Byggd: 1975
Publikkapacitet: 2000
Minne: Hit har det blivit några resor, tyvärr aldrig någon organiserad bussresa, mer att man åkt ett gäng med bil. Vid ett tillfälle så hade jag absolut inga pengar, så jag hade inte råd att åka med, även om jag ju så klart ville. Då sa en av spelarnas föräldrar, Urban Engqvist, att det är klart du ska åka med! Så han bjöd mig på hela resan, hotell, resa, inträde, ja rubbet! När vi åkte färja över så fick en annan spelarförälder, pappa till Tobias Sandberg, som anslöt vid färjeterminalen, sätta sig i bagageutrymmet för att det var fullt annars i bilen. På så vid kom han med i färjepriset bilen+passagerare. Visby är annars en fin stad med mycket historia, men när vi vandrat runt i staden som man ju gör, så förstår man att det kan vara ganska blåsigt och kallt i staden på vintern. En annan gång så var vi på besök under en playoffmatch. Vi hade vunnit hemma klart, men åkte på två riktigt sura förluster och åkte ut på bortaplan. Efteråt så var vi tvungna att hitta på något för att höja humöret lite, så vi åkte och bowlade, där hamnade vi mitt i en gymnasieklassfest av något slag vilket gjorde att det var bra drag. Jag loosade som vanligt på bowlingen, men humöret blev iaf bättre.
Betyg på hall: 2 Här snackar vi gammalt och slitet! Inte den äldsta hallen, men känns som om den är 100 år gammal. Trött kiosk och trött i största allmänhet.
ACT-hallen (Västervik)
Byggd: 1984
Publikkapacitet: 2500
Minne: Här var jag ett par gånger innan de gick upp, och det starkaste minnet är från säsongen 14/15 när vi föll i ett playoffspel mot dem. Jag har för mig det blev 5-2 till Västervik som hade ett grymt lag med bröderna Engsundh, Joacim Hedblad, Emil Georgsson och väldige Dan Pettersson bland annat. Västervik upplevdes alltid ha en mindre rink, jag vet inte om så var fallet, men det kändes alltid som det var närmare väg från sarghörnet in till kassen och det blev även mycket mer närkamper när man spelade i Västervik. Eller så var det sättet de spelade på bara som gjorde att det kändes så. Betyg på hall: 3 Vad jag kommer ihåg en ordinär ettanhall med en större läktare på ena sidan och en mycket mindre på andra.
Min vandring längs med minnenas allé fortsätter idag med bland annat min egen hemmaarena, men också nykomlingen Panterns ishall, Kirseberg, samt Surahallen är med på dagens genomgång.
Mariehus arena (Mariestad)
Byggd: 1964
Publikkapacitet: 2550
Minne: Min hemmaarena och här finns givetvis hur många minnen som helst. Som när vi gick upp i allsvenskan efter att ha skurit ner en spelarbudget till en spott i havet, där vi kunde säkra platsen platsen på hemmaplan i den nästa sista omgången av kvalserien genom att besegra Väsby med 4-3 inför en överfylld arena. Eller när vi sedan besegrade Malmö IF den allsvenska säsongen och trycket var så enormt så MrMadhwk, som var på plats, varit en inbiten Boisare sedan dess. TV-sändningen bokstavligen hoppade av trycket som var i hallen när alla jublade. Eller alla magiska derbyn, det var ett derby där folk stod på kiosktaket så det bågnade så de som jobbade inte kunde stå raklånga där inne. Eller när Bois föll sent i kvalet mot elitserien… Men också alla vänner man skaffat där i klacken, underbara människor som likt jag brinner för en förening och bestämt sig för att ge också sina röster för att hjälpa laget. Alla spelare man fått äran att intervjua, alla lyckliga och olyckliga stunder som det innebär att vara hängiven ett lag. Eller alla skratt man delat med kunder till supporterkiosken kommit in för att handla av mig. För mig är Mariehus arena ett andra hem!
Betyg på hall: 3 För mig är det givetvis en femma, men jag måste vara objektiv. Det är en sliten arena, Sveriges näst äldsta det fortfarande spelas i. Men det är ändå en lagom stor arena, intim med nära till isen, och bra tillgång till kiosker, kafé och ettans godaste hamburgare. Lite dålig sikt dock längst ute i hörnen på arenan. Plus för att man har en stor bildskärm där man kan följa sändningen.
Kirsebergs ishall (Pantern)
Byggd: 1970
Publikkapacitet: 1500
Minne: Panterns ishall har jag bara varit i en enda gång, och det är länge sedan nu. Men det var inget besök som lockade till att återkomma måste jag säga. Dels var det stora pelare som skymde sikten, dels var det iskallt! Aldrig frusit så mycket i en hall som jag gjorde då! Som tur var så kunde vi värma oss på en liten mysig krog efteråt, kommer dock inte ihåg vad den hette eller var den låg.
Betyg på hall: 1 Detta är nog den sämsta hallen jag varit i, att ha flera pelare mitt i synfältet när man ska kolla är idiotiskt, det kan knappast vara en arkitekt som ritat detta, iaf inte en arkitekt som gillade ishockey! Och kallt som sagt, och därtill sliten.
Surahallen (Surahammar)
Byggd: 1976
Publikkapacitet: 1800
Minne: Surahammar har man varit i några gånger nu, och känslan är att man alltid åker hem med en förlust i bagaget. Det spelade liksom ingen roll om man mötte dem på den tiden då de var ett evigt stryklag, nog lyckades de vinna mot Mariestad ändå! Jag tror dock aldrig vi lyckats få iväg en bussresa dit, utan det är med kompisar och far det blivit bil upp. Min far var ofta av det negativa slaget, ”det här går aldrig” var betydligt närmare än ”jag har en bra känsla” i hans vokabulär. Vid en resa till Surahammar så lät det som vanligt: ”Det skulle inte förvåna mig om vi förlorade!”. Jag kunde bli rätt trött på det där ibland så jag sa: ”Ska vi slå vad? Vinner Bois får du bjuda på pizza, annars bjuder jag!” Vi brukade alltid ta en pizza efter matcherna. Vem som fick bjuda den gången? Givetvis jag!
Betyg på hall: 2 Surahammar är en trött arena, sliten och med eftersatt skötsel är känslan. Dock kan man se ”Sura-Pelles” tröja upphissad i taket.
Det finns fortfarande en hel del spännande spelare kvar på free agent-listan på eliteprospects, men innebär det att de inte har sajnat med någon klubb? Nej så är det inte givetvis, många avvaktar att stämplingstiden går ut eller har andra orsaker till att de inte har blivit presenterade av sin klubb. Men var hamnar de då? Jag går i denna artikel igenom de 20 spelare som gjort flest poäng och reder ut var de hamnar.
1. Gustav Lindberg, fw Kristianstad 14+26=40 poäng
Var en av spelarna som hamnade på pottkanten när Kristianstad blev degraderade. I min intervju med honom idag så visste han ännu inte vilken klubb det skulle bli för hans del, men räkna med ett lag som kan betala bra.
Lindberg lär vara eftertraktad. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd
2. Robin Dahse, fw Halmstad 14+24=38 poäng
Det skulle förvåna oerhört om det inte blir ett år till i Halmstad för en av ettans bästa spelare.
3. Adam Byström Johansson, c Hudiksvall 15+19=34 poäng
Får en rejäl löneökning när han valde att förlänga med Hudiksvall till slut.
4. Alexander Bjurström, c/f Hudiksvall 14+20=34 poäng
Bjurström blir ännu ett tapp för Hudiksvall, kommer spela för Visby.
Filip Lennström kommer bli viktig för Troja. Foto: Lars Svensson
5. Filip Lennström, f Kristianstad 17+16=33 poäng
Är klar för Troja, där han är deras andra supporterspelare.
6. Fredrik Forsberg, f Väsby 15+15=30 poäng
Ska spela i Polen kommande säsong.
7. Isak Jonsson, f Lindlöven 10+20=30 poäng
Kommer spela i Lindlöven också kommande säsong.
8. Marcus Andersson, c Vallentuna 15+14=29 poäng
Inget hört faktiskt, men skulle förvåna om han inte dyker upp i Vallantunatröjan inom kort.
9. Viktor Bernhardtz, Halmstad 12+17=29 poäng
Karlskrona blev utslagna av Halmstad säsongen som kommer, och ni vet uttrycket, kan vi inte slå dem så får vi köpa dem. Och det är precis det Karlskrona gör med Bernhardtz.
10. Christian Hägg, f Väsby 9+20=29 poäng
Det verkar som att den skicklige yttern lägger skridskorna på hyllan.
11. Martin Skärberg, b Tranås 8+20=28 poäng
Klar för allsvenskan (kommer dock inte ihåg vilken klubb).
12. Karl Umegård, f Hudiksvall 9+18=27
Kommer fortsätta sin karriär i Hudiksvall.
13. Jesper Ylivainio f Boden 7+20=27 poäng
Det kommer bli hårda förhandlingar, men nog lär det bli Boden ändå till slut.
14. Caleb Efting, b Alvesta 9+17=26 poäng
Samuel Eriksson har gjort sitt i Hudiksvallströjan för denna gång. Foto: Oliver Åström, Kalix
Inte hört något om Efting, men kanske en återkomst till Mörrum skulle kunna vara aktuell?
15. Samuel Eriksson, f Hudiksvall 10+15=25 poäng
Kommer lämna för spel i Norge.
16. Emil Öhrvall, f Kristianstad 9+16=25 poäng
Klar för spel i hårdsatsande Västervik.
17. Linus Pettersson, f Kristianstad 9+16=25 poäng
Kommer spela utomlands (Norge?).
18. Henrik Olsén, f Hudiksvall 7+18=25 poäng
Blir Hudiksvall trogen.
19. Joel Thulin, f Mariestad 4+21=25 poäng
Sajnade för Tyresö/Hanviken men då klev Almtuna in och nöp honom.
I och med att de fyra lagen som nekades licens nu har fått sina avslag, så innebär det att spelarnas kontrakt i klubbarna nu bryts, något jag kunde avslöja i min intervju med spelarfacket SICO. Därmed så står 72 spelare nu utan kontrakt, och därmed till marknadens förfogande. Men hur pass attraktiva är spelarna på marknaden? Sist ut är Bäcken, som dock har ett stort gäng med spelare med anknytning till Göteborg, så frågan är hur många som är flyttbara?
Bedömning: A=Borde vara intressant för lag högre upp i seriesystemet B=Borde vara intressant för topplag i ettan C= Borde vara intressant för lag under toppen D= Kanske får svårt att få ettankontrakt
Kommer från en bra säsong i Alvesta och borde kunna vara intressant för lag lite längre ner i hierarkin i ettan. Rörlig back som det fortfarande finns utveckling i.
Har sprutat in poäng i tvåan under de senaste säsongerna och borde inte ha saknat ettananbud. Så undrar om han är flyttbar? Men är han beredd att göra det så borde han absolut vara intressant för budgetlagen i ettan.
Även Linus Johansson har gjort bra med poäng. Flyttade tillbaka till Göteborg inför säsongen som gick efter ett par säsonger i Vänersborg. Är han redo för en ny utflykt?
Gustav Lindberg fick något av ett personligt genombrott säsongen som gick med 40 poäng på 36 matcher i Skövde. Ett Skövde som efter säsongen gick i konkurs, och när Lindberg sedan valde att spela i Kristianstad så förlorade också de sin ettanstatus. Men hur tacklar han dessa prövningar och hur ser han på sin framtid? Kmhockey.se ringde upp Gustav för en pratstund.
Du har verkligen maximal otur, först spelade du i Skövde som nu gått i konkurs och denna säsong skulle du spelat i Kristianstad som nu blev degraderade. Hur är känslan?
– Man har inte varit med om det här förut, men det är självklart tråkigt, men det är inte mycket jag kan göra. Man har inte varit klubblös i slutet av juli någon gång tidigare, så det är mycket tankar om hur man vill göra nu. Men det är segt när man varit inställd på att spela i Kristianstad hela sommaren, så blir det så här.
Märkte du av Skövdes problem under din tid där?
– Jo det gjorde man väl, men sedan kanske det inte drabbade mig, Men som lag så hanterade vi det på ett riktigt bra sätt tycker jag. Sedan borde vi ha gått till slutspel, vi behövde en poäng sista fem matcherna och löste inte det, så man var ruggigt bitter efter säsongen.
Vad var det som avgjorde att ni missade, är det det här med att ”det sitter i väggarna”?
– Det var ju 12 nya spelare, så jag vet inte om det påverkade, men vi hade hoppats på mer självklart. Jag tycker att vi hade det som krävdes för slutspel, sedan kanske vi inte gått hela vägen, men det hade varit roligt att ge ett slutspel till publiken.
För egen del då, du gjorde ju en riktig kanonsäsong!
– Ja jag är nöjd, men det är bitter eftersmak då man ville gå långt. Men jag trivdes ändå väldigt bra med alla i klubben, spelare och ledare och så.
Vad gjorde att du kunde ta kliv poängmässigt jämfört med tidigare säsonger?
– Vi hade bra kemi i kedjan, jag, Henriksson och Söder. Sedan läste jag att Söder fick kritik, men för mig var han en väldigt viktig spelare, utan honom och Henriksson så hade jag inte gjort så mycket poäng, så det är inte alltid det man ser på läktarna stämmer kanske. Men jag gjorde bra med poäng direkt och fick självförtroende, sedan var jag väldigt revanschsugen efter säsongen i Mariestad, där jag avslutade starkt men hade ingen bra start på säsongen.
Efter säsongen så valde du alltså Kristianstad, hur gick tankarna där?
– Det kändes ju som ett steg upp, Kristianstad var i kvalserien och är ofta ett bra ettanlag och har även varit i allsvenskan flera år, så jag hade höga förväntningar. Sedan lockade det att få Sörensen som tränare med, man kunde lära sig mycket av honom.
Ställde du några frågor om ekonomi inför att du skrev på?
– Nej det gjorde jag inte, jag har jag aldrig gjort det när jag sajnat med en klubb, men det får man väl ha med sig framöver. Sedan var det inte bara jag, agenten var ju också med, och han hade inte fått några indikationer på det alls heller. Agenten var lika chockad som mig. Sedan vet man ju inte om sportchefen visste om det heller.
Nu närmar det sig slutet på silly season och du står utan klubb, hur tänker du?
– Jag vill göra klart med något snart, jag pratar med några klubbar, samtidigt försöker jag träna på och göra mig klar för nästa säsong.
Vart bor du nu?
– Hemma i Enköping hos föräldrarna, så det är där jag spenderat sommaren, sedan är jag mycket i Västerås med.
Har du fått några intressanta anbud då?
– Jo det tycker jag, så det ska nog lösa sig. Hade jag inte känt för det så hade jag nog väntat, det är viktigt man känner för klubben med.
Vad blir viktigt för dig i valet, roll, att det är en toppklubb eller annat?
– Man vill vara i ett bra lag, men också ha den rollen man är bäst i, så det är en blandning. Men det hockeymässiga är det viktigaste. Går hockeyn bra brukar det andra lösa sig med.
Hur funkar det mentalt, med att nu behöva ställa om från att spela till Kristianstad till att nu få jaga ny klubb?
– Man tänker ju väldigt mycket, man satt lugnt och sedan fick man beskedet om det första avslaget, och då skulle ju klubban överklaga, och det lät väldigt positivt av vad vi fick höra, sedan när beskedet kom så gick man sätta fart. De flesta lag drar ju ändå igång den 5/8 så det är bara någon vecka kvar.
Hur mycket info fick ni under processen?
– Några meddelande bara, men det var ju styrelsen som höll i det, men så fort malm fick info så fick vi den med.
Blir man bitter att man inte fick veta mer tidigare?
– Mer tråkigt, jag hade sett fram emot att åka dit och spela, sedan lider man med supportrarna det är ju deras klubb liksom.
Blir det ett topplag för din del?
– Förhoppningsvis blir det något bra lag, det finns många bra ettanlag, men inget är klart än i alla fall.
Jag tycker uppriktigt det är roligt att skriva den här artikelserien, för jag drar mig till minnes alla roliga (och mindre roliga) händelser man varit med om under sina år som Boissupporter. En riktigt nostalgitripp längs minnenas allé, och jag hoppas verkligen att det också kan ge er inspiration att ge er ut och besöka andra hallar än er egen. Resan dit är minst lika mycket en upplevelse att uppskatta som själva matchen. Och ger det er inte inspiration, så kanske det i alla fall ger er en stunds underhållning samtidigt som ni får lite kunskap om hur hallarna ser ut runt om i hockeyettan. Trevlig (förhoppningsvis) läsning!
Part Arena (Kalix)
Byggd: 1972
Publikkapacitet: 2086
Minne: Kalix var det ena stoppet på min norrlandsturné, där Boden var det andra. Även när vi besökte Kalix var det kallt, kallt, och meterdjup snö. Vi var bland annat förbi bandybanan och tittade kommer jag ihåg. Mitt största minne därifrån är att jag trummade, något jag normalt inte gör, fram tills att jag slog i fingret i metallringen runt trumman så blodet började spruta! Det kom en och annan svordom ur munnen då kan jag säga. Det finns en anledning till att jag inte är så lämplig som trummis…
Betyg på hall: 4 En rätt bra hall med god sikt åt alla håll och kändes rätt fräsch med.
NKT Arena (Karlskrona)
Byggd: 2005
Publikkapacitet: 5050
Minne: Här har jag varit två gånger, men det mesta minnet kommer från min första resa dit. Det var en arrangerad bussresa som det var dåligt intresse för, med tanke på hur lång resan var, men den blev i alla fall möjlig tack vare att spelarna gick in och sponsrade. Men då det mest var pensionärer som hade möjlighet att åka (var arbetsdag dagen efter) så var klacken inte speciellt stor. Men vi krigade på riktigt bra ändå, det var inte många sekunder vi var tysta. Under en av pauserna så fick Peter Synnermark tag på mig när jag gick i korridoren och sin vana trogen (på den tiden) så skulle han givetvis ha en intervju.
Betyg på hall: 5 En arena byggd för SHL och med det helt andra faciliteter än övriga ettanarenorna.
Lindehov (Lindlöven)l
Byggd: 1976
Publikkapacitet: 1800
Minne: Lindehov har man varit i ett antal gånger, så det finns några minnen. Jag kommer bland annat ihåg en match där Bois ledde med 5-4 och hade pucken i anfallszonen med sex sekunder kvar. Lindlövenspelaren Max Lalander hade varit den enda som hållit Lindlöven i matchen, då Bois dominerat matchbilden fullständigt. Därför kom det som en rejäl kalldusch när Bois tappar pucken bakom offensiv kasse, ett snabbt pass upp på vänsterkanten där nämnde Lalander fick pucken och i matchens sista sekund också kvitterar! Eländes elände, och inte blev det bättre av att nämnde Lalander gjorde sitt femte mål i matchen i sudden och gav Lindlöven segern. Ett kul minne var också när vi på väg in fick se en epa-traktor på parkeringen, en splitter ny porsche! Eller när vi hade några småkillar som tyckte det var jätteroligt att komma och vifta med små Lindlövenflaggor framför oss när de tog ledningen. Det var inte lika roligt när Bois sedan gjorde fem raka och vann matchen… Eller som när några andra småbarn kom fram och frågade om vi inte kunde byta lag och heja på Lindlöven för de hade ingen hejarklack.
Betyg på hall: 3
Träläktare på ena sidan bara, men man ser bra. Jag föredrar träläktare faktiskt, de blir inte lika jobbiga att stå på som betong. En ordinär ettanarena, varken mer eller mindre.
I och med att de fyra lagen som nekades licens nu har fått sina avslag, så innebär det att spelarnas kontrakt i klubbarna nu bryts, något jag kunde avslöja i min intervju med spelarfacket SICO. Därmed så står 72 spelare nu utan kontrakt, och därmed till marknadens förfogande. Men hur pass attraktiva är spelarna på marknaden? Jag tänkte gå igenom samtliga 72 spelare, lag för lag, och ge mitt omdöme. Nu har turen kommit till Strömsbro.
Bedömning: A=Borde vara intressant för lag högre upp i seriesystemet B=Borde vara intressant för topplag i ettan C= Borde vara intressant för lag under toppen D= Kanske får svårt att få ettankontrakt
Visst finns det inte många målvaktspositioner kvar att slåss om, men Viktor Eriksson är en målvakt som definitivt kan vara med och bråka om de som finns kvar. Hade en räddningsprocent förra säsongen på 93,4% och har en hel del nyttig rutin.
Markus Nykvist Sandrud är definitivt ingen dålig målvakt, men jag tror inte han är med och bråkar om de två målvaktspositioner som finns kvar, då står det andra före i kön. Det troliga är väl att han blir kvar.
Byström gjorde en kanonsäsong i Örnsköldsvik och borde ha öppnat ögonen för fler än Strömsbro. Ett lag som Piteå brukar ha svårt att locka backar norrut, då kanske en spelskicklig back som Byström skulle kunna vara ett alternativ?
Har varit runt i några klubbar och vill han vara kvar på ettannivå så borde han kunna hitta en ny klubb, dock kanske inte någon av de större, men kanske lag typ Mörrum.
Ung back som visserligen har bra facit från J20 Nationell, men kommer nog få svårt att sno någon av backplatserna som är kvar. Är dessutom fostrad i Strömsbro, så borde bli kvar.
Förra säsongens stora positiva utropstecken på backpositionen i Strömsbro med sin fina skridskoåkning och blick. 22 poäng på 38 matcher stod han för, och borde kunna vara ett alternativ även för klubbar med ambitioner.
Tim gjorde sin bästa seniorsäsong säsongen som gick, och då det finns gott om klubbar som jagar forwards så borde han kunna nypa en plats, om han nu vill.
En klassisk sniper som är en av få i Strömsbro med målgaranti. Då blir man med en gång attraktiv på marknaden, och vill han spela ettanhockey också nästan säsong så borde han inte ha några problem att hitta ny klubb.
Visst borde Dahlström kunna få ett kontrakt om han så önskar, det är ändå en kvalitetsspelare med bra tvåvägsegenskaper och fart, men som kapten så tror jag att han väljer att följa med skutan i djupet (till tvåan).
Var en riktigt talangfull junior som sedan gjorde det kanonbra sina två säsonger i Linden, fram till han blev skadad. Snittade så långt en poäng per match. Där gjorde Strömsbro ett riktigt fynd, men jag undrar jag om han vill bli kvar och spela tvåanhockey, där känns han överkvalificerad. Lär få en del påringningar.
En kombination av hårt jobb, bra skott och en hel del lir dessutom. Snittar en halv poäng per match och borde vara ett vettigt alternativ för många klubbar.
Har en klart stigande formkurva där han bara gör mer och mer poäng. Senast blev det 34 på 41 matcher, och då blir man intressant även för lag ur den högre hierarkin. Spelar dessutom fysiskt och intensivt, så en nyttig spelare på många sätt.
Förstaårssenior som hade fina säsonger i Färjestads juniorer. Bra skott och hårt jobb är hans kännetecken, egenskaper som borde locka. Kan det bli en hemkomst till moderklubben Grästorp månne?
En attitydspelare som alltid gör jobbet är alltid välkommen in i ett lag. Men jag tror ärligt talat att det inte är någon idé att fråga ens, för han lär bli kvar i Strömsbro.
