Då har det gått en vecka sedan senaste genomgången av veckans värvningar, och därmed är det hög tid att leverera en ny lista. Denna gång är det en lite längre lista än senast, detta då det helt enkelt har skett fler vassa värvningar. De här tycker jag är de allra bästa av de som skedde från den den 8/7 till och med den 14/7 (igår).

1.       Viktor Hertzberg (F), från Frisk Asker till Väsby

Viktor Hertzberg är ett klassnyförvärv på ettannivå, i konkurrens med Bois värvning av hemvändande Max Wennlund det kanske allra vassaste så här långt under silly season. En kille god för 30+ poäng i allsvenskan kommer givetvis spruta in poäng också i ettan. Är en tämligen komplett spelare, med bra speed, skott och spelförståelse.

2.       Lucas Feuk (F), från Hudiksvall till Väsby

Men Hertzberg är inte ensam poängspruta in till Väsby denna vecka, för även Lucas Feuk har starka offensiva kvaliteter. Senast han spelade i Väsby, säsongen 21/22, så gjorde han 34 poäng på 42 matcher, och även om han kanske inte riktigt fick ut den höga kapaciteten i Hudiksvall, så finns kapaciteten där. Med sin speed och fina teknik kombinerat med ett bra skott så är han ett ständigt hot.

3.       Carl Hjälm (G), från Skövde till Sundsvall

Hjälm är en trygg och stabil målvakt med en hög lägstanivå. Här kan Sundsvall ha gjort ett fynd som gör att man inte kommer sakna Christof von Burgh alltför mycket.

4.       Tim Bothén (D), från Visby till Karlskrona

Tim Bothén har varit runt i ett gäng ettanklubbar nu och har gjort det bra var han än varit. En spelskicklig back som kommer passa bra in i Karlskronas nya sätt att spela med mer fart och nord-sydhockey. Kommer kunna ge forwards bra puckar att jobba med.

5.       Filip Pilö (D), från Tyresö/Hanviken till Huddinge

Filip Pilö har gjort ett gäng matcher i allsvenskan men inte riktigt lyckats ta en plats. Men visst är det en skicklig back som har sina främsta skills offensivt, där han med fin skridskoåkning och spelsinne gör stor nytta.

6.       Oliver Lexenberg (D), från Mariestad till Huddinge

En klassisk defensivback, stor, stark och elak. Skridskoåkningen kanske lämnar lite att önska, men framför mål och i sargspelet är han defintivt en tillgång.  

7.       Simon Siwert (F), från Skövde till Grästorp

Tittar man på poängskörden säsongen som gick för Simon Siwert så kanske man undrar om detta verkligen är en så bra värvning. Men då har man inte sett den centern spela, för han är en skicklig spelfördelare  som också jobbar hårt över hela isen. Siwert kommer göra nytta hos nykomlingen.

Strömsbro har en stark säsong i ryggen, och inte bara på det sportsliga planet. För trots att de tvingades upp i den norra ettan sent, efter budgeten var satt, så förbättrade man sitt resultat med 1,2 miljoner kronor. Trots det så fick man ingen licens, och detta då man är en del av en sektionsförening. Kmhockey.se ringde upp klubbens ordförande Peter Agell för att låta honom förklara läget.

Ni fick avslag på licensen, men som jag förstått det tycker ni att det är lite knepigt hanterat, kan du förklara varför?

– Det är knepigt hanterat generellt då det slår stenhårt mot en sektionsförening som vi är, med flera idrotter och sociala projekt och även en fritidsgård. Vi är i praktiken en ungdomsverksamhet där man inte kan jobba med vinster, vissa av våra verksamheter får inte heller gå med vinst. Så det är svårt när en liten del av hela verksamheten ska bära kapitalkravet för hela omsättningen, även för de andra verksamheterna. Vi har en väldigt stor omsättning i och med att vi har så många sektioner, så vi skulle behöva ha ett eget kapital på 1,4 miljoner, vilket vi inte hade så det fick vi nedslag på. Sedan gick vi nedslag också på att vi inte kunde styrka att vi hade följt handlingsplanen förra säsongen, vi hade ju dispensår. Men vi hade ändå förbättrat resultatet med 1,2 miljoner, och det trots att vi fick ett sent besked om att vi hade blivit omplacerade till den norra ettan efter budgeten var satt, en omplacering som gav oss en miljon extra i utgifter. Så jag tycker inte vi blivit hörda. Sedan brister det från oss med, men vi är en ideell verksamhet som inte lyckades svara på alla frågeställningarna i tid, men det handlade om ett par dagar bara, det blir lite väl fyrkantigt kan jag tycka när man faller på sånt. Så det är såna synpunkter vi har, och så då på licenskravet i stort som jag började med. Så vi bygger ett case med många komponenter, det handlar dels om att åskådliggöra det, men också att berätta om hur handlingsplanen utvecklats senaste tiden, då det är många privatpersoner och företag som ställt upp. Gävle är Brynäs, så jag förstår inte själv ens att så många vill hjälpa oss. Så vi har kapitalet på plats och lösningen till hands, nu handlar det om att få det formaliserat och presenterat för överklagandenämnden. Så är läget, vi har veckan på oss och landar in i något bra förhoppningsvis framöver.  

Om vi plockade ut och skärskådade endast hockeyverksamheten, når ni licenskravet då?

– Det skulle vi göra skulle jag säga. Hockeyn omsätter 5,5 miljoner totalt och 8% av det är 440 000 det hade vi klarat med råge. Det gör det svårt, vi kan inte jobba med de andra verksamheterna och dess utmaningar. De kan göra en satsning som är tung ett år och det slår hårt mot oss. Det handlar inte om vanskötsel utan det är så det funkar i föreningsvärlden. Något lag kanske kommer till slutspel man inte räknat med, och så kostar det extra, eller så förvinner en sponsor som inte har råd, så ser verkligheten ut. Så det är mycket enklare om man bara tittar på hockeyverksamheten.

Jag har pratat med en insatt att endast hockeyverksamheten ska inkluderas, tar ni upp det i överklagan?

– Hade det stått beskrivet i licensbestämmelserna att det är så, så hade detta varit en ickefråga. Sedan är det en juridisk text som går att tolka på många olika vis, men vi och vår jurist tolkar det inte så, utan där redovisar man allt som en koncern, och beräknar egna kapitalet på hela koncernens omsättning. Men nu har vi gått ut och äskat pengar från omgivningen men även lagt en helt ny handlingsplan som handlar om att bryta isär verksamheten för att kunna särredovisa hockeyverksamheten, detta för att säkra den långsiktiga verksamheten. Men jag tror att det är ett litet uppvaknande även för förbundet, de förstår att det verkar galet, så vi jobbar på det här hoppas att det ordnar upp sig. Men vi står fortfarande inför utmaningen, vi vi vill inte ner i tvåan, det hade blivit jobbigt för oss. Jag tycker det är synd om en förening som är etablerad och som spelat slutspel de senaste åren, vi tycker vi haft något på gång och tagit steg framåt hela tiden, så det vore verkligen tråkigt att inte kunna slåss vidare.

Med fyra lag som riskerar att degraderas om deras överklaganden inte går igenom, så är det dags för treorna i kvalserien att börja förbereda sig för att få en förfrågan. Tidigare under dagen så fick jag tag i laget som står först i kön att få förfrågan, KB65, nu är det tvåan i kön, Malung, som för kmhockey.se redovisar sin inställning. Svarar på frågorna gör vice ordföranden och den sportsligt ansvarige, Ola Olsson.

Hur skulle ni ställa er om ni får en förfrågan om att ta plats i ettan?

– Det är som med allt något man måste titta på i styrelsen och hela föreningen, det är ändå ett åtagande som är rätt stort. Det är många saker som man måste titta på, det är ju många som har problem med ekonomin, så det är en faktor. Sedan är det klart att tidsmässiogt och förberedelsemässigt är det inte mycket utrymme, så det är så en svår nöt att knäcka. Man har byggt ett lag efter förutsättningarna som fanns i våras, så det är svårt då man har en trupp för tvåan.

Det låter som att du är lite skeptisk till att tacka ja?

– Ja, vi har varit i ettan rätt nyligen och vet vad som krävs både ekonomiskt och med resor, så då känns det tufft, Sedan ska jag inte förekomma styrelsen, men det känns som att det är en svår situation, men får väl se, de har gått igenom många lag redan. Jag kan inte bestämma hur det blir, det måste styrelse ta beslut om.

Finns det något som talar för ett ja?

– Det positiva är ju att det är ett större intresse och att de yngre kan få chansen på en högre nivå, så vi får värdera alltihop och se var vi landar.

Fyra lag fick avslag på sin licens för en dryg vecka sedan och är just nu i en överklagandeprocess. Hockeyettan har i ett pressmeddelande sagt att ifall något av dessa lag inte får igenom sin överklagan så kommer lagen som kom trea i kvalserien till hockeyettan att tillfrågas. Överst på den listan står den lilla Örnsköldsviksklubben KB65, där KB står för Köpmanholmen-Bjästa. Kmhockey ringde därför upp deras ordförande, Johan Holmberg, för att höra lite hur de ställer sig om de erbjuds en plats.

Hur ställer ni er till om ni får en förfrågan om att spela hockeyettan kommande säsong?

– Det är intressant för vi är det bästa tvåanlaget som finns kvar som inte fått frågan, det vill jag hävda utan att sticka ut hakan. Sedan har vi börjat titta på det organisatoriskt, men vi har inte kommit så mycket längre än så då vi inte formellt fått frågan ännu. Sedan är det en ekonomisk aspekt i det hela med som kanske inte är lätt alla gånger, men visst kommer vi diskutera det några varv innan vi kommer till beslut. Men de som följde tvåan vet att vi kommit högre upp om vi inte förlorat mot Vännäs efter sudden i den tredje omgången från slutet. Då blev det lite patron ur, annars hade vi kommit tvåa, men när chansen till förstaplatsen försvann så blev det som sagt var lite naturligt patron ur.  

Har ni ekonomi i balans annars?

– Vi har definitivt en ekonomi i balans, sedan om man ska chansa och spela något år och jaga ökade intäkter, det är något man måste titta på om det blir aktuellt.

Det låter på dig som ni tycker det i alla fall vore intressant att få frågan?

– Det är klart det är det!

Hur tror du ni skulle kunna stå er sportsligt?

– Sportsligt blir det tufft, vi har inte byggt ett lag för ettan, utan för att tillhöra toppen av tvåan. Sedan har vi många spelare som skulle kunna spela i ettan, men vi har inte spetsen som kanske behövs. Så där är vi. Men det är inte värre än att det skulle gå att lösa.

Vad talar för att ni tar steget?

– Det är att vi har en vision att spela så högt som möjligt, vi gjorde en omstart för 6 år sedan i division 3, sedan gick vi upp i tvåan för tre år sedan och där har vi varit nu och är Norrlands bästa div 2-lag. Så vi har byggt steg för steg och sedan om det är dags att ta klivet upp i ettan nu eller om tre år, det bestämmer inte jag, utan kollektivet.

Bäcken gjorde en magisk säsong och tog sig hela vägen till ettan, och äntligen skulle Göteborg få en ettanklubb igen. Men för en dryg vecka sedan kom dråpslaget, licensnämnden nekade Bäcken licens och stängde dörren för ettanspel. Kmhockey.se ringde upp Bäckens ordförande Peter Hermansson för att höra hur klubben agerar nu och en hel del annat.

Peter, hur har er satsning mot ettan sett ut?

– Inledningsvis var det så att vi egentligen inte hade för avsikt att nå ettan med förra årets lag, utan målet har varit att vara ett topplag i tvåan. Men a-laget, med den skrala budgeten vi hade, den ska ha varit näst minst i hela tvåan, ställde till det lite för oss och gick hela vägen. Så vi var inte riktigt förberedda på det, och sedan dess har vi som en liten ideell förening jobbat mot klockan för att få det att funka. Det var helt nytt för oss med licens och vi var lite naiva i sammanhanget och det var det vi fick känna på i samband med licensprövningen. Men vi ska överklaga och sitter med de sista dokumenten nu och hoppas att det ska gå vägen. Vi har ändå en historik som klubb med stark stöttning i omgivningen oavsett nivå vi spelat på tycker jag, men detta har inneburit att vi nu har fått ett enormt stöd, så vi har fått en stöttning som gör att ekonomin nu ser långt mycket bättre ut än vad vi anat att den skulle vara. Sedan skulle vi fortfarande vara den minsta klubben i ettan monetärt, men det har blivit en positiv effekt med den stora uppbackningen. Så övertygad om att det går vägen.

Jag har läst ett uttalande från föreningen där ni uttalar er om att ni var överraskad över den missade licensen, då ni hade haft en positiv kontakt med licensnämnden, vad var det som överraskade er?

– Nu var det inte jag som hade den kontakten, utan Mats Dynevik, vår vice ordförande, men i och med att vi var nya och inte blivit utsatt för prövning tidigare så hade vi en dialog vad som krävdes av oss, men vi förstod ändå inte hur hård kontrollen var. Sedan kanske vi misstolkade informationen som vi fick, men det har skett en del missförstånd i den verbala dialog vi haft med nämnden, och vi har också kanske varit naiva hur strikta kraven de facto är. Men det som också gjorde att vi inte förstod hur hårt det var är att alla runtomkring sagt att man alltid får ett dispensår, och får man det budskapet så tror man det, även om vi som sagt var kanske var lite naiva.

Har ni fått chans att skicka in en handlingsplan?

– Vi skickade in en budget som visade ett kraftigt överskott, och jag jobbar som politiker så jag är van vid att skicka in handlingsplaner av olika slag så jag vet ju att de kan se väldigt olika ut, men vi trodde att det skulle räcka. Sedan fick vi frågor men de var inte tillräckligt tydliga för oss, så vi förstod inte vad som saknades. Men jag vill inte peka finger, vi var naiva och trodde att vi skulle få licensen av orsakerna som jag sa, men känslan är kanske att nämnden ville markera lite extra i år också.

– Ska vi ändå lyfta fram något positivt av det här är det att vår budgeterade sponsorintäkt redan nåtts, så det är en positiv bieffekt, att vi skulle nå den redan i juli månad trodde vi inte.

Nu ska ni skicka in ett överklagande, vad är det för formaliafel ni hoppas gör att ni lyckas emd överklagandet?

– Vi förtydligar dokumentationen, att det framgår tydligt vad vi ska göra ska hantera den ekonomiska situationen. Vår utgångspunkt måste vara att vi rättar till det vi kan rätta till, sedan är det en tolkningsfråga vad som är ett formaliafel, vi vill inte peka finger på andra, utan vi får fortsatt ha en dialog, men vi tycker att vi kan påvisa visa saker som nämnden valt att tolka på ett sätt som vi inte gör.

Nu hamnar ni i lite av ett limbo där ni inte vet vilken serie ni spelar i nästan säsong. Hur gör ni nu?

– Vi jobbar som att vi får godkänt på överklagandet, vi måste jobba som att vi har en licens, annars hamnar vi i ett väldigt utsatt läge. Så folk har fått skjuta på sin semester för att få allt på plats, men vi jobbar i övrigt som att vi fått licensen.

Om ni nu får en licens, hur ska ni då kunna hävda er i ettan?

– Det är mer spännande att prata om. Vi har alltid haft en underdogstämpel på oss, till oss kommer du inte för att tjäna pengar, vi har inte dem. Hit kommer du om du är ung, talangfull och vill utvecklas, och det är också den ungdomliga entusiasmen som har tagit oss till ettan och det är den vi ska fortsätta jobba med. Sedan är det en attraktionskraft att vi är en central Göteborgsklubb. En annan sak är att många såg det som att vi spelade som en ettanklubb redan förra säsongen, så det ska bli spännande att se hur vi kan hävda oss. Vi har absolut spelare med ettankompetens, sedan får vi se hur de hävdar sig.

Många pratar om att det saknats en Göteborgsklubb i ettan, varför har det varit sådan skugga bakom Frölunda?

– Bra fråga! Men Göteborgs stad är ingen hockeystad, det är brist på ishallar och en ständig konkurrens om istider med konståkning och annat. Göteborgs stad är en svår omgivning att utvecklas i som klubb, det är ena delen, sedan kan vi addera att tittar man på många klubbar som lyckas så har klubben en central roll i sitt närområde så alla sluter sig samman runt laget. I Göteborg är det svårt att hitta det på samma sätt. Sedan är ishockey en dyr sport att utöva tyvärr, och det är inte helt enkelt att finansiera en ettanklubb. Mölndal var väl uppe i allsvenskan, men det var väldigt många år sedan nu, och det visar hur svårt det är att avancera. Sedan spelar vi i den södra serien med, och det är ju den svåraste med, så det finns utmaningar.

Om ni nu får spela ettan, hur ska ni utnyttja närheten till Frölunda?

– Vi har redan ett bra samarbete via vår juniorverksamhet. Vill du inte flytta till ett gymnasium ute i landet så kommer de duktiga till oss som inte väljer Frölunda. Det finns även såna som valt oss då de vill ha mer istid än vad de skulle fått in Frölunda, som Joel Benjaminsson som lika gärna kunnat spela i Frölundas organisation. Så vi har ett bra samarbete och Frölunda har sagt att man vill utveckla det ytterligare. Sedan har de en annan helhet att ta hänsyn till, och vi hade givetvis önskat vara ännu intressantare att samarbeta med, men vi kan inte klaga på att Frölunda inte hjälper till.

Kan det bli aktuellt med lån av juniorer?

– Det är inte omöjligt, sedan har jag svårt att bedöma hur många som klarar ettan. Hockeyssverige har en utmaning att glappet ökat mellan ettan och juniorserierna, så jag kan inte bedöma hur många som kan ta steget. Vi ska ha en egen trupp, men vid skador så kan vi få möjlighet att låna spelare, men i vilken utsträckning är svårt att säga, det gäller ju att de håller med. Så det är en av sakerna som gör att vi vill spela ettan för att skapa en attraktivitet för oss.

Vad för spelare kommer bära er om det nu blir ettanspel?

– Det är det som är så spännande med vårt lag att det är svårt att identifiera enskilda spelare, vi är ett kollektiv som presterar. Men skulle jag peka ut några så är Markus Dynevik en, han har en oerhört härlig karaktär och var den som gjorde flest mål under grundserien. Sedan Joel Benjaminsson, som är oerhört kylig, i allt han gör på isen, och till sist kulturbäraren Alexander Esbjörs, får han vara skadefri så kommer han vara en av de bättre spelarna i ettan, det är jag övertygad om. Men jag vill stryka under att det är laget som kommer göra att vi når framgång, men det är de tre är som sticker ut lite.

Jag skickade ut ett meddelande igår innan jag gick in i radioskugga (vänner på besök) i förhoppning om att kunna täcka räkningen för kmhockey.se på 1233 kr. När jag idag går in och tittar på bankkontot så blev jag ärligt talat chockad, för de 300 kronorna som tidigare fanns där hade fått sällskap av ytterligare 10 700 kr! 101 givare bidrog med allt ifrån 20 kr till hela summan! Jag är så sjukt tacksam för stödet, att det finns så många som är beredda att skänka en slant för att stötta bloggen gör mig både glad, stolt och ödmjuk, vilket även alla fina hälsningar jag fått i samband med swishar bidragit till. Ni är för många för att namnge alla, men ni ska alla ha ett enormt stort tack för ert stöd! Detta ger mig energi att fortsätta försöka ge er bästa möjliga täckning av våran favoritserie, hockeyettan!

Jag har också genomfört en lottning av en vinnare som ska få en exklusiv artikel av sitt lag. Vinnare blev Anton Wallstén, passande då han var den som fick mest lotter då han skänkte hela summan. Så om du Anton skickar mig ett PM på vilket ditt lag är så kommer en artikel asap!

Kmhockey.se drivs av mig på min fritid. Det är en helt gratis sida där jag försöker ge alla hockeyettanintresserade avslöjanden, intervjuer, rankingar och allt annat av nyhetsvärde för att höja intresset för hockeyettan. Jag har inga som helst inkomster för sidan, utan allting är ideellt. Men nu har jag fått en räkning av one.com för kmhockey.se vid ett väldigt olämpligt tillfälle. Semestern har kostat på och det blir väldigt tufft att lösa räkningen på 1233 kr. Därför har jag nu en vädjan till er, går det crowdfunda till räkningen? Alla summor, stora som små, mottas tacksamt på swishnummer 073 505 61 31. För varje tia som skänks så erhåller man en lott där priset är att jag gör en exklusiv artikel om ditt lag. Detta är något jag gjort en gång tidigare under alla mina år som bloggare (köp av en kontorsstol), och då var stödet imponerande stort, så hoppas på att ni kan tänka er att ställa upp igen. Stort tack på förhand!

Tidigare idag kunde kmhockey.se redovisa siffror från Västerviks budget, siffror som till stor del var svåra att få att gå ihop. Nu har jag fått tag i Västerviks ordförande, Urban Widén, som får ge sin förklaring till siffrorna.

Merchförsäljning: Ökar från 147 000 kr till 500 000 kr.

Urban: Den har tidigare legat på 500 000, men förra säsongen ville vi sälja ut det vi hade, så vi sålde bara från lagret utan att ta in något nytt. Men i år arbetar vi med en ny leverantör och kommer ta in nya fräscha produkter och då kommer också intäkterna öka.  

Biljetter+säsongskort: Minskar från 1 850 000 kr till 1 800 000 kr.

Urban: Västerviksborna är medgångssupportrar som gillar när laget vinner och straffar oss hårt när vi förlorar, så då är det bättre att ligga i topp i ettan än botten i allsvenskan, även om inte Brynäs kommer.

Försäljning kiosker och restaurang/bar: Ökar från 1 830 000 till 2 240 000 kr.

Försäljningen är inte borta bara för att det blir nytt ägandeskap, utan nu blir det professionella ägare som sköter upphandling och så på ett proffsigt sätt. Så det är bättre att få 50% av ett större belopp än 100% av ett litet belopp, så det blir bättre för klubben. Förra året gick vi 100 000 i vinst, tidigare  år med 5-600 000m så nu räknar vi med en vinst på uppåt en miljon och hälften går till klubben så vi räknar med en ökning på 400 000 där.

Deltagaravgifter: Ökar från 1 000 000 kr till 1 600 000 kr.

Urban: Vi har inte höjt avgifterna på länge, de har legat still sedan 2019, så det blir en indexgradering där. Sedan har vi försökt jobba med istiderna, så att lagen får träna mera, då behöver vi mera istid som vi köper in, så sett till per timme is så är det en sänkning av avgifterna, så de får till godo där.

Cuper och läger: Ökar från noll till 750 000 kr.

Urban: Vi har inte haft några såna förut, men nu har vi ett läger vecka 32, ett under sportlovet och ett efter säsongen. Västervik är en populär stad så det kommer inte vara svårt att få ihop lag. Sedan när vi får en ny hall så kommer vi ha is på sommaren och då kommer vi kunna ha sommarläger med.

Sponsring: Ökar från 6 700 000 kr till 8 800 000 kr.

Urban: Det är inte så stor ökning, vi har behövt fylla på eget kapital bakåt i tiden för att få licenser, nu är det reda pengar så i princip är det en miljon mera in i sponsring än tidigare. Nu har vi också en inarbetad säljchef som kom ny inför förra säsongen, nu har han kunnat bygga upp kundbas och så anställer vi en spelare som kommer jobba halvtid som säljare dessutom. Sedan sätter vi in en åtgärdsplan med, får in en miljon mindre eller mera så vet vi exakt vad vi ska göra från start, det som ska tas bort eller läggas till, så vi inte hamnar felaktigt ekonomiskt. Sedan har vi täta månadsrapporter där vi stämmer av hela tiden.

Spelarlöner a-lag (inkl tränare): Minskar från 11 700 000 kr till 7 700 000 kr.  

Urban: Lönenivån är lägre i ettan och för vår del handlar det om att skaffa halvtidstjänster till spelarna, så det blir naturligt med en neddragning där. Men tidigare så har vi haft mellan 3-5 nordamerikaner, de kanske inte är dyrare på plats, men det tillkommer flygresor och andra kostnader som gör att de kostar mer. I ettan blir kostnaderna mindre då ettanspelare är vana att betala lägenheter själva och så vidare. Så löneläget ligger väl som hos de flesta lagen i övre delen av ettan.  

Övriga kostnader runt a-lag (ej material): Minskas med 5 400 000 kr.

Urban: Det är tjänstebilar, lägenheter och allt möjligt som man måste krydda med för spelarna i allsvenskan, det blir ett helt annat löneläge nu, mer realistiskt.

Västervik går verkligen all in denna säsong. Jag har fått ta del av delar deras budget och det finns många siffror som man verkligen undrar hur de tänkt när de fått fram. Överskattade intäkter och underskattade utgifter verkar vara ett genomgående tema, och summerar man budgeten så kan man sammanfatta den med ett ord: Glädjesiffror!

Här är siffrorna med kommentarer:

Merchförsäljning: Ökar från 147 000 kr till 500 000 kr.

Hur man ska mer än tredubbla merchförsäljningen när man går ner en division?!

Biljetter+säsongskort: Minskar från 1 850 000 kr till 1 800 000 kr.

Med minskat antal spelade matcher, förra säsongen spelade man 55 matcher, nu 36 (+ maximalt 10 slutspelsmatcher) så ska man alltså ändå dra in i princip lika mycket pengar. Och då i en lägre serie och utan publikmatcher som Brynäs och AIK tex.

Försäljning kiosker och restaurang/bar: Ökar från 1 830 000 till 2 240 000 kr.

Man räknar alltså med en kraftig ökning av intäkterna trots att man har tappat hälften av sina restaurangintäkter då man sålt av 49% av sina aktier där. Och det med minskat antal matcher dessutom…

Deltagaravgifter: Ökar från 1 000 000 kr till 1 600 000 kr.

Här väljer man att öka avgifterna för barn och unga kraftigt (med 50%) och räknar ändå med ett ökat antal deltagare… Känns som att ungdomarna får vara med och bekosta satsningen på seniorlaget.

Cuper och läger: Ökar från noll till 750 000 kr.

Man har inte haft cuper sedan 2020, och det kanske är därför de drar till med en så vild önskesiffra. Jag har pratat med två stycken erfarna cuparrangörer, och båda säger att det är helt orealistiskt att dra in såna summor från noll, speciellt om det inte finns en inarbetad organisation av cupverksamheten. Det tar dessutom tid att etablera en cup så att man får lag som anmäler sig, och man måste ha en väldig massa cuper som är fulltecknade för att dra in 750 000 kr.

Sponsring: Ökar från 6 700 000 kr till 8 800 000 kr.

Visst, man anställer en säljare till, men att öka sponsringen så kraftigt när man går ner en serie…

Spelarlöner a-lag (inkl tränare): Minskar från 11 700 000 kr till 7 700 000 kr.  

Det är en väl tilltagen spelarbudget i alla fall.

Övriga kostnader runt a-lag (ej material): Minskas med 5 400 000 kr.

Jag vet inte vad det finns för övriga kostnader runt ett a-lag som inte är löner eller material, mer än bussresor då. Man undrar ju om de ska cykla till bortamatcherna?

Så summa summarum: Det är en samling med glädjesiffror som ska göra att man till slut hamnar på ett plus på 2,5 miljoner kronor. I mina ögon är det mer troligt att det hela slutar i konkurs…

Det har skrivits om det tidigare många gånger och kommer antagligen skrivas om det minst lika många gånger till. Men jag måste ändå slå in den där (för många av oss) öppna dörren en gång till för att i alla fall göra vad jag kan för att se till att den någon gång också öppnas. För det finns så mycket att vinna på att ha en dörr på glänt, snarare än en kattlucka. Att få alla att se att möjligheter finns och att drömmarna kan blir verklighet. Och då menar jag inte bara för hockeyettanlagen, jag menar för hela det svenska hockeysystemet.

Vad är ishockey? Det enkla svaret är givetvis ett bollspel som bedrivs på is med hjälp av klubba och puck. Men om vi vågar sträcka oss lite längre, ställa oss på tå och se bortom det där enkla och självklara. Om vi väljer att se in i ishockeyns själ och hjärta. Vad ser vi då?

För mig är hockey känslor. Passion. Glädje men också sorg. Spänning givetvis. En samhörighet att samlas kring. En dröm att förverkliga tillsammans med andra med samma dröm. En gemenskap att skratta och jubla med, men också att gråta tillsammans med.

För så är det ju. Glädje kan inte finnas utan sorg. Skratt kan inte finnas utan tårar. Och glädjen känns aldrig lika stark som om man inte först upplevt sorg. Drömmarna är det som föder känslorna, det som får en att känna eufori eller melankoli, det som gör att du fortsätter sträva tillsammans med likasinnade för att en gång få stå där vid målet. Utan drömmar ingen drivkraft, utan drömmar inga känslor, utan drömmar så finns inte hockeyn längre.

Nu åter till den där dörren. För mig är dörren upp i seriesystemet samma sak som drömmen. För det är ju drömmen om avancemang som gör att vi alla ses där i hallen. Som spelare, ledare, funktionär, sponsor eller som supporter. För att få känna den ultimata glädjen av att nå målet efter allt arbete man lagt ner, tillsammans. Eller att i alla fall få ana framgången, bara man kommer riktigt nära så man kunnat ana vad som finns där på andra sidan dörren.

Men ju mindre den där dörren står öppen, desto färre lag får uppleva den där känslan. Av att nå målet, eller i alla fall ana att NÄSTA gång, då jäklar tar vi det där sista lilla steget. Men är dörren stängd med lås och bom, med en liten kattlucka som man kanske kan få ta sig igenom om man övervinner 78 hinder på vägen, hur många kan då få känna lyckan, eller i alla fall ana lyckan och tro på den nästa gång? Hur många orkar fortsätta kämpa om man aldrig får den där livskraften som framgång eller nästan framgång ger? När tristessen och frustrationen är det enda som finns kvar?

Vi behöver alla det där hoppet. Drömmen måste få leva för fler om vi ska ha en levande ishockey. Ju öppnare dörr, ju fler lag som kan få komma ”in i värmen”, desto mer drömmar kommer väckas. Hos mig som supporter. Hos alla ledare och spelare. Hos de där småknattarna som funderar på vad de ska göra med sina liv. Hos föräldrar som ska skjutsa sina små till träningar och matcher många långa och mörka kvällar. Finns den öppna dörren så finns ljuset, och drömmen lever!

Men det är inte bara för att vi ska få ungdomar till sporten som drömmar måste få finnas. Det är inte bara för att alla runt lagen ska kunna se att drömmarna lever. Det är också för att få en ekonomi som fungerar på annan nivå än den allra högsta. För med större utbyte mellan serierna, så kommer inte bara nya lag ner och syresätter serierna, utan med följer också pengar och förståelse. En större förståelse för att alla divisioner har sina problem att tampas med. Och med förståelse så tror jag att man tar bättre och mer genomtänkta beslut för alla. Pengar skulle trilla ner i systemet och vi skulle i slutändan få både bättre bredd och, faktiskt, också en starkare spets. För med en välmående breddverksamhet, så kommer också spetsen att ha föreningar att hämta talanger ifrån. Som bonus skulle man dessutom slippa en massa lag som är livrädda för att ramla ur en serie, då det är så gott som omöjligt att komma upp igen. Win-win-win. Låt drömmarna leva!