Veckoavstämning och roliga klipp!

Dags för den veckovisa avstämningen av hur det ser ut i kampen om kvotplatserna, man måste ju i alla fall på något vis bygga upp lite drama om de två extraplatserna som ingen annars verkar räkna med. Och jag ska erkänna en sak, och det är att jag (tillsammans med min anonyma medhjälpare) har fördelat platserna lite galet tidigare listor. För det är ju faktiskt så att Forshagas hemmaplan (Ängevi) ligger längre norrut än Tyresö/Hanvikens (Tyresö ishall), och därmed så kommer kommer det vara Forshaga som först och främst får spela norra allettan om valet skulle stå mellan dessa två lag. Men nu kör vi väl igång?!

Dessa lag går till allettan norra direkt

1. Boden
1. Väsby
2. Piteå
3. Sundsvall
3. Lindlöven
4. Hudiksvall
4. Surahammar
5. Sollentuna
5. Forshaga

Dessa lag går till allettan södra direkt

1. Halmstad
1. Borås
2. Troja
2. Mariestad
2. Tyresö/Hanviken
3. Karlskrona
3. Visby
4. Västervik
5. Dalen

Dessa lag går till allettan via kvotplats

Clemensnäs 1,6 poäng/match -0,5 mål/match (till norra)

Tranås 1,56 poäng/match 0,44 mål/match (till södra)

Dessa lag jagar med en poäng/match i snitt eller mer

Vallentuna 1,33 poäng/match -0,11 mål/match

Mjölby 1,22 poäng/match -1,44 mål/match

Huddinge 1,13 poäng/match -0,75 mål/match

Grästorp 1,11 poäng/match –1,44 mål/match

Alvesta 1 poäng/match -1,9 mål/match

Förändringar sedan förra veckan

Clemensnäs, Vallentuna och Tranås ut från direktplats till allettan

Hudiksvall, Surahammar och Forshaga har avancerat till direktplats.

Clemensnäs och Tranås tar var sin kvotplats.

Borlänge, Wings, Mörrum och Mjölby ut från listan (har mindre än 1 poäng i snitt)

Alvesta har kommit in på lista med 1 poäng i snitt.

***

Idag tänkte jag bjuda er på lite roliga klipp som bonus. Alla klipp kommer från eminenta Hockeyettan play!

Helgens snyggaste räddning? Tobias Sandberg rånar Grästorps Rasmus Berndtsson på ett givet mål.

Helgens snyggaste mål? Kolla in Oscar Nordins sömlösa Zorro!

Att man slänger sig för att täcka skott ser man ju rätt ofta, men kolla in Tobias Aronssons målvaktsräddning för att rädda kvar pucken i zon!

Det är inte ofta domare ändrar sig, men här kör han pumpen för att signalera mål men ändrar sig efter konferens med kollegorna, trots att han själv framstår ha det klart bästa synfältet. Mål blev det i alla fall inte och därmed kunde Surahammar bli första lag att lugga Väsby på poäng.

Detta är nog första gången jag ser en spelare försöka nicka in pucken i mål! En storspelande Alexander Sundstrand i Grästorpskassen räddar dock Adam Karlssons nickförsök.

Till sist kan jag inte undanhålla er ett några dagar gammalt klipp, en riktigt härlig bröstvärmare av Lindlövens William Lindgren. Me like!

Omslagsfoto: Hudiksvall är nu uppe på direktplats, foto Oliver Åström Kalix

Det är i norr det händer och ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka!

Det är ganska många matcher som spelas denna söndag, hela 20 lag är inblandade i de tio ettanmatcherna. Och efter dagens matcher så är den västra ettan exakt halvvägs, den östra ettan saknar dock två matcher för att bli det, den södra närmar sig, medan den norra haltar högst betänkligt. Det är tråkigt när serier haltar så, det förstör möjligheten att läsa av en tabell och se hur laget ligger till, och därmed mistar man en del av spänningen. Men ändå så är det faktiskt i den norra ettan som de mest intressanta matcherna spelas i eftermiddag.

För idag är det de fyra topplagen som går i dust med varandra. Hudiksvall tar emot Piteå, medan Boden gästas av Sundsvall. Två möten där alla lag ii princip redan är klara för allettanspel, men därmed också två möten där det handlar om att pinka in revir inför allettorna.

Hudiksvall har endast spelat sex matcher, och har därmed spelat hela fyra matcher färre än dagens motståndare Piteå. Lagen möttes för exakt två veckor sedan, då vann hemmalaget Hudiksvall med 4-2 sedan man ägt matchen så gott som fullständigt, segersiffrorna var snarare i underkant. Då lyckades Hudiksvall effektivt kväva Piteås så normalt kreativa anfallsspel, och det var nog deras bästa match för säsongen så här långt. Var det en engångsföreteelse, eller har Hudiksvall hittat medicinen för att kväsa Piteå? Idag blir ett viktigt prov på det, lyckas Hudiksvall vara lika framgångsrika idag med så talar mycket för att Hudiksvall kommer ha övertaget resten av säsongen med.

***

Boden och Sundsvall lovar bli ett riktigt tungviktsmöte mellan två lag som gillar att spela fysiskt. I lagens första möte för säsongen så var det Sundsvall som vann en jämn tillställning med 3-2. Då var det dock på Sundsvalls hemmais, nu är det Boden som har den fördelen. Innebär det att vi kommer få en ny segrare? Sundsvall har ett lite mer spetsigt lag med två riktigt vassa kedjor som kan producera, Boden är dock lite formstarkare, man är faktiskt uppe i sex raka segrar nu, där man bland annat besegrat Hudiksvall. Boden är faktiskt en positiv överraskning så här långt jag tror inte många tippat dem som serieledare så här långt in i serien. Sundsvalls spets är dock inte lätt att komma till tals med, och jag tror att Sundsvalls Bodenvärvning Emil Lindblom säkert visar vad han går för mot laget han floppade i. Jag tror detta är en helt öppen tillställning.

***

När jag ändå är i skrivartagen: Ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka för att kunna ta ett större kliv framåt sedan. Se på Forshagas Christoffer Rasch. Han var en riktigt bra back, men kanske mer en i mängden i storlaget Karlskrona. Igår så var han isens kung när Forshaga mötte Borås. Visst, hans lag föll, men det var sannerligen inte Raschs ”fel”. Han var precis överallt på isen, skapade framåt i ena sekunden, för att i nästa rädda upp en defensiv situation. Målskytt men också lagets klart bästa defensiva spelare. Trygg med pucken, och noll misstag under matchen. Han var bra i Karlskrona, men i Forshaga så är han på en helt ny nivå. Lite som Gustaf Malmkvist, som gick från att vara en bra 5:e-6:e-back i Mariestad till att bli Tranås överlägset bästa spelare med både mest poäng i laget och stort defensivt spel. Det lönar sig ibland att våga ta ett steg tillbaka, för med ökat förtroende så kommer både spelglädje och ofta en bättre spelare ut på andra sidan.

Foto: Oliver Åström, Kalix

Det blev precis tvärtom!

Igår ställde jag frågan om Karlskrona och Mariestad skulle hitta tillbaka till vinnarspåret igen efter att de fått långa (7 respektive 5 matcher) segersviter brutna i matchen innan. Och det såg länge ut att bli ett ja för Karlskronas del och ett nej för Mariestads, men när matcherna var över hade det blivit precis tvärtom!

För Karlskronas del så såg det väldigt stabilt och tryggt ut 58 minuter, så långt hade man en 3-1-ledning på bortaplan mot Halmstad, och det var ett resultat som speglade matchbilden. Det var Karlskrona som styrde matchbilden och Halmstad hade otroligt svårt att ta sig igenom ett tajt spelande Karlskronaförsvar. Själva visade man upp ett starkt powerplay och ett snabbt omställningsspel, omställningsspelet som ju annars är Halmstads paradgren, men för aftonen så var det KHK som tog guld i den grenen. Sedan gillar jag Halmstads tränare Jens Berggard, han tar till alla medel ur sin verktygslåda för att hitta vägar till att vinna. Igår valde han att ta timeout och att plocka ut målvakten Felix Tengvall redan med nästan fyra minuter kvar för att ta in tvåmålsunderläget. Och med 1,40 kvar så lyckas man på något vis trycka in pucken efter en minst sagt tilltrasslad situation där i princip båda lagen låg i en hög vid målet innan pucken går in. Domaren stod bäst till där, men det var omöjligt att utifrån TV-bilder bedöma om det var korrekt. Och det var lite som att dra ur självförtroendekorken ut flaskan för KHK:s del, för efter det upplevdes man stressade och då kom också kvitteringen med 27 sekunder kvar, och bara 1,5 minut in i förlängningen så kom också Halmstads segermål. Kanske inte rättvist sett till hela matchen, men Karlskrona upplevdes betydligt mer stressade efter reduceringen så inte ologiskt sett till det. Nu kommer Karlskrona snart upp på vinnarspåret igen ändå, men det är aldrig roligt att förlora två matcher i rad.

***

För Mariestads del såg det lite tvärtom ut. För i nästan två perioder så klarade man knappt av att få ihop två passningar i rad. I den andra perioden så var det Tranås för hela slanten, man parkerade långa stunder i anfallszonen. Som tur var för hemmalagets del så spelade man ändå ett starkt försvarsspel, och det i kombination med en storspelande Tobias Sandberg gjorde att man trots det svaga spelet med puck ändå låg under med endast 0-1 inför den sista perioden. Och väl där var det som ett annat lag klev in på isen. Mariestad började åka mer skridskor, och framför allt så passade man i tid på lediga blad, vilket gjorde att den tunga Tranåscheckingen som de bedrivit så framgångsrikt i två perioder inte han in i pressen på samma sätt. Istället kom Mariestad loss med två snabba pass och sedan sköljde man över Tranås, med mer dump and chase mot vad man normalt bedriver, då man hellre vill komma in med pucken i anfallszonen under kontroll. Helt plötsligt var det Tranås som inte fick tid med pucken i egen zon, utan Mariestad kunde bygga långa anfall och hade två klockrena i virket innan till slut egna junioren Alex Fält kunde hitta in med en snygg kvittering med mindre än sju minuter kvar att spela. Sedan jagade man också ett segermål med en ny ribbträff bland annat, men det dröjde till sudden innan en på mage liggande Max Wennlund lyckades slå in en retur efter ett stolpskott.

Det var en match med dubbla besked från Mariestads del. Positivt var att man dels lyckades nolla Tranås fem powerplay, boxplay är annars något man haft stora problem med tidigare. Positivt var också att det svajiga försvarsspelet man hemfallit åt under förra säsongen och delar av denna också höll ihop på ett helt annat sätt än tidigare. Trots att man ställdes inför många tuffa lägen när man tappade puck när laget var på väg framåt så sorterade man ändå rätt hela tiden. Plus att man lyckades vända och vinna en match mot ett topplag, det är ju också starkt. MEN det fanns också tydliga brister. I två perioder så lyste det normalt så starka passningsspelet helt med sin frånvaro. Man slog den ena hårresande felpassningen efter den andra, och det MÅSTE man komma till rätta med, annars lär det inte bli någon lång säsong för Mariestads del. En annan svaghet under matchen var powerplay. Visst fanns intentionerna där, men inte ett mål på tre försök och de vassa lägena var få. En tredje grej att anmärka på var dumma utvisningar. I slutminuterna så drog man på sig två idiotiska utvisningar som kunde ha fällt laget om man inte haft så bra boxplay. Där måste spelarna visa betydligt mer disciplin.

Till sist: Mariestad firade efter matchen inför fansen på ett roligt sätt, snacka om att bjuda på sig själva!

***

Måste också få lyfta lite från några av de andra matcherna som spelades igår. Troja avfärdade Alvesta hur enkelt som helst med 6-0 inför hela 2371 åskådare i Vida arena. Man inledde målskyttet redan efter 50 sekunder, genom ett grymt mål av Oscar Nordin, kolla här!

Mörrum hade överraskande 1-0 mot Västervik en bit in i den tredje perioden, men trots att Mörrum vann skotten i den tredje med 18-14 så förlorade man den med hela 4-0 och därmed så har Västervik nu en åttapoängsförsprång ner till Alvesta på femteplatsen. Södra ettan är helt avgjord redan, vilket man väl tyvärr anade redan på förhand.  

Om vi stannar i södra så vann Pantern jumbofinalen emot Tyringe med 2-1. Därmed så är det Tyringe som är ensamma i botten, tre poäng bakom nämnda Pantern.

I östra så har Väsby hade tagit 21 poäng av 21 möjliga innan man igår mötte Surahammar. Och det var överraskande Surahammar som blev första laget att norpa en poäng av seriesuveränerna. Man föll visserligen med 2-1, men först i sudden. Enligt vittnen på plats var Väsby mer än lovligt mätta, men Surahammar ska ändå ha cred för att man inte gav upp på förhand. De visar upp en helt annan krigarinställning än vad man gjort de senaste två säsongerna, och de är nu endast målskillnad ifrån en allettanplats!

Hittar de tillbaka på vinnarspåret igen?

Sju imponerande matcher i rad blev det, men senast mot Troja så tog till slut Karlskronas fina segersvit slut. Mariestads kanske inte var lika lång, men man hade ändå fem raka segrar innan man senast föll mot Dalen. Hittar de tillbaka på vinnarspåret ikväll?

 Ja för det är dessa båda lag som är inblandade i dagens matcher med mest toppmatchsaura. Framför allt ska det bli spännande att se en riktig seriefinal när serieledande Halmstad ska försöka behålla den när Karlskrona kommer på besök. Nu har visserligen Halmstad en match mer spelad, men tar de tre poäng idag så kan inte Karlskrona gå om även om de vinner sin hängmatch. Det var ändå mot just Halmstad som Karlskrona tog sin mest imponerande seger under säsongen, hemma i omgång tre så tillfogade man Halmstads deras enda förlust så här långt när man vann med 6-3. Där lyckades man utnyttja sin fart på ett riktigt bra sätt, och det normalt så välorganiserade Halmstadsförsvaret kom i gungning på ett sätt man inte är van att se. Just den farten måste Karlskrona få upp, annars så kommer man fasta i Halmstads försvarsnät och då är det fördel Halmstad. De kommer då kunna ligga och hålla insida för att sedan kontraslå när läge dyker upp, och då är de hypergiftiga. Det ska bli spännande att se hur Karlskrona reagerar på att de fick sin segersvit spräckt, kommer de vara ännu mer taggade, eller känner de sig mer mänskliga? Jag tror att dagens match kan vara rätt viktig, kan de skaka av sig förlusten och vinna igen så tyder det på styrka, men vid förlust så kan tankarna börja komma.

***

Även Mariestad hade en stark segersvit som bröts senast mot Dalen. Men om Karlskrona förlorade för att man mötte ett bättre lag, så var inte så fallet i Mariestads match. Men det är faktiskt inte ovanligt att det blir så för Mariestad mot Dalen, man är ofta det klart dominerande laget som skapar klart flest och bäst målchanser, men likt förbannat så är det Dalen som står där som segrare till slut ändå. Dalen har blivit något av ett spöke för Bois. Det som fällde Bois var ett svagt boxplayspel, Dalen lyckades både kvitter och slå in ledningspucken i spel med en man mer och därmed var man 100%-iga i numerärt överläge.

Dags för en ny tuff uppgift för Mariestad ikväll, när Tranås kommer på besök. Tranås kommer med två starka segrar mot Forshaga och Dalen i ryggen, och verkar hitta mer och mer tillbaka till det där spelet som gjorde dem framgångsrika förra säsongen. Mariestad å sin sida har mer och mer hittat rätt med sitt försvarsspel, där inledde man lite svajigt men man jobbar nu konsekvent på ett annat sätt. Jag tror på en underhållande match, för det är de två lag i västra ettan som vill spela offensivt, som vill ha långa byten i anfallszonen och på så vis trötta ut motståndaren. Det handlar med andra ord om vilket lag som får bäst träff i sitt checkingspel, Mariestad har lite snabbare spelare, men Tranås har några riktigt smarta backar som är bra på att spela sig ur hård press, så vem som går segrande ur denna schackmatch är svårt att förutse.

Foto: Halland i fokus

Kommentator med ambitioner!

Han är bara 26 år, men har kommenterat Surahammars matcher ända sedan säsongen 18/19. Och det är väl vackert så, men Simon Mälbergs kommentatorsgärning sträcker sig längre än moderklubben. För varje gång Mariestad spelar hemmamatch, så reser han 20 mil enkel väg för att kommentera deras matcher med! Jag blev nyfiken på varför och bestämde mig för att göra en intervju med den pratglade yngligen.

Att resa 20 mil enkel väg för att kommentera en hockeymatch, hur får man för sig det?

– Ska man se rent själviskt så har jag en dröm om att bli kommentator professionellt, så vill någon ha en kommentator så gör jag det. Och när Mariestad sökte kommentator så är det en av ettans mest prenumererade ettanklubbar, så det är ett bra skyltfönster, och syns man inte så finns man inte. Jag har ändå pluggat i Vara och jobbat lite för Radio Skaraborg med, så jag trivs gött i den delen av landet.

Men att pendla så långt!

Det är inget nytt för mig, när jag började kommentera för Surahammar så bodde jag i Karlskoga, så då pendlade två timmar enkel resa till varje match. Och när jag pluggade i Vara bodde jag i Trollhättan, så då var det fyra timmar enkel resa, men då gjorde jag inte alla matcher. Det finns tre ställen jag är oövervinnerlig på, där jag har min friplats: Det är när jag sänder, när jag står på scenen och när jag kör bil, jag tycker det är härligt att köra bil, skriksjunga och allt vad det är, då är två immar inte så farligt.

Hur länge har du kommenterat för Surahammar?

– Sedan säsongen 18/19 hart jag hållit på, och det tog mig fram till 20/21 innan jag började tänka att jag kunde bli något inom kommentering. Då sökte jag journalistutbildningen, men har ändå blivit kvar. Det är också Sura som går först när matcher krockar, det är ändå min moderklubb, jag är född och uppväxt i bygden och har svårt att släppa taget.

Du har under dina år haft en riktigt vass bisittare i sändningen med, gamle förbundskaptenen ”Kurre” Lundmark!

– Ja bisittare har det varit dåligt med i Mariestad ännu, men jag har ändå ha fått kommentera med ”Kurre” och det är få förunnat. Det är en jävla ära rent ut sagt, jag har lärt mig en hel del av honom. Som det är där med att man ska snacka med tränare inför matcherna, jag är med honom nere och pratar och de blir mycket snack om styrspel och annat som jag inte förstår, men det är roligt och lärorikt att vara med. Men han är också en riktigt härlig människa. Han skulle vara med i Surahammars sändning som jippo en gång, men sedan blev han kvar för han tyckte vi var ett härligt gäng. Han är 80 år och åker ut till Surahammar varje match för att få kommentera, det är stort ändå.

Vad har han lärt dig?

– Både hur man ska se på hockey, och att jag inte var så påläst som man jag trodde att jag var. Så jag drar in saker som en svamp av det han berättar. Men också om hur man kan bolla snacket med varandra, samtidigt som jag ska försöka korta ner honom, för han är väldigt bra på att prata, hehe. Sedan har man fått lära sig en massa hockeyhistoria, och han är dessutom makalös på att känna alla tränare. Han vet precis alla tränare och vet var de har varit, vad de har för släktingar och så vidare. En enda gång så kände han inte tränaren och det var så ovanligt att vi var tvunga att ta kort på dme båda tillsammans. Sedan vill jag göra en stor shoutout till Mattias Forsberg med, han var min bisittare i flera år och har jobbat för Radio Västmanland och gjort en massa ideellt arbete i föreningen. Det var han som gjorde att jag blev kommentator, sedan dess har det flutit på.

Är det samma sak att kommentera i Mariestad eller är det någon skillnad gentemot i Surahammar?

– Det jag skulle säga är att det blir lite mer nyhetens behag av att dyka upp i Mariestad, isura är man en del av tapeten, i Mariestad när jag snackar med Ronny (Helander, tränare), så skiner de upp som solar, för de gillar jobbet jag gör och gillar att kommentatorn kommer och snackar hockey. Sedan även om Surahammar har en välberest klack och kan göra en hel del ljud, så är det en väldigt, väldigt bra ljudvolym på klacken i Mariestad, även om Fredrik Josefsson sagt att det kan vara ännu bättre. Sedan får man höra lite nya ramsor som man får lära sig referenserna till. En annan skillnad är att man märker man att man kommer till en förening där grundförutsättningarna är mycket bättre, det är mer folk och ekonomisk bättre. Sedan kan tycka att det är lite kul med alla jippon de har runt matcherna, men oktoberfest och allt vad det är. Sedan är det väldigt rolig hockey också, det är verkligen som Ronny beskriver att han vill se hockey spelas. Det är en fartfylld och teknisk hockey, sedan har de haft det svårt i Surahammar, men Mariestad är ett helt annat monster. Jag har kommenterat en allsvensk match mellan Södertälje och Västerås, jag skulle vilja påstå att tempot ligger på samma nivå i Mariestad, och då är det ju underhållande att både se och kommentera.  

Är det ishockey du kommenterar eller kommenterar du annat med?

– Egentligen vill jag kommentera fotboll faktiskt, men i Surahammar är hockeyn stört, farsan var kanslichef där under flera år och jag spelade själv ishockey där, så jag har vuxit upp i hallen. Men jag kommenterar vad som helst, men fotboll kanske är högst upp ändå.  Sedan samlar jag på tröjor med, men jag är så besatt att jag fått begränsa mig till att köpa matchtröjor från lag jag besökt, så nu har jag en Boiströja med! Så jag har nog en 50 matchtröjor från olika klubbar.

Häromdagen kunde vi läsa att Mörrums kommentatorer fått motta hatmail, har du varit med om det?

– Nej inte på det viset som kommentator, det var värre på radion faktiskt. Den enda kritiken är att bilden kunde vara skarpare eller så, och att jag tar det väldigt seriöst.

Får man någon cred?

– Ja, i alla fall så jag känner att det är gott nog. Man måste ändå ha klart för sig att det är en massa olika sändningsteam i etan som gör detta på hobbynivå, då kan det hända saker som med Mörrums trasiga capture-kort. Då får man lösa det så gott det går, det finns ett talessätt att man ska gå några mil i samma skor innan man dömer någon, det tycker jag man ska tänka på.

Är du öppen för fler lag?

– Skulle jag jobba heltid så får vi ta det då, men jag kommenterar vilket lag som helst, det är bara att säga till så löser jag det så gott det går, det är inga problem att resa och hockey är kul.

Vad är dina ledord som kommentator, vad är viktigt för dig?

– Mina råd till andra som vill prova detta är att ta det inte så seriöst, nu gör jag det som vill nå proffsnivån, men glöm inte att man är sig själv. Det är det som är fint med ettan, att det är lokala kommentatorer som hittat sin nisch. Ta det inte för allvarligt.

– Sedan att göra så gott man kan för att hålla det rättvist, att kunna kritisera men också ha koll på båda lagen, så gott det går. Sedan kommer jag alltid hitta namnen på Surahammarspelarna snabbare, men gör din research så du vet vad du snackar om. För gör du en ordentlig research så blir det enklare, så kommentera schysst och ha kul!

Har du själv någon favoritkommentator?

– I Hockeyettan är det enkelt att säga de två som varit professionella med Lasse Kinch och Magnus i Gripen, men jag tycker om han i Tranås, för där har man ändå hittat sin nisch. Sedan kan det bli lite för internt ibland, men han har hittat sin grej, det hörs att han tycker det är kul att hålla på.

– Överlag så är det Henrik Strömblad, den rösten är så inprintad i mitt huvud. Hade jag kunnat byta röst med någon så är det han jag skulle byta med. Oavsett om han går upp i register eller har vanlig röst, så är han så skön att lyssna på. Sedan Niklas Holmgren som jag skrev till innan jag sökte journalistik, om det var bra att ha utbildningen, så sa han ja och att tålamod är en dygd.

Omslagsbild: Skärmdump från hockeyettan play

Spräckta segersviter

Två starka sviter sprack igår när såväl Karlskronas som Borås sju matcher långa segersviter spräcktes. Och det var faktiskt inte något att säga något om, man mötte helt enkelt ett för dagen bättre motstånd. För visst kunde man skönja lite akilleshälar i de båda obesegrade lagen?

Karlskrona har imponerat riktigt mycket de inledande matcherna, där man med sin fart lyckats åka sönder motståndet, och dessutom haft en helt annan rakhet i sitt spel än de senaste säsongernas misslyckanden. Addera dessutom att man varit riktigt stabila defensivt, där man lyckats hålla motståndarna på utsidan och gett målvakten Carl Malmqvist rätt behagliga resor under matcherna, även om han givetvis inlett riktigt starkt han med.

Man inledde också helt ok emot Troja, men ska jag vara riktigt ärlig så var det en rätt trist historia i den första perioden. Jag hade hoppats få se snabba spelvändningar och mycket puckar på mål och kamp framför desamma. Men av det såg man inte mycket, målchanserna lyste så gott som helt med sin frånvaro, istället kändes det som mest en enda lång sargkamp, kamper som Troja vann en stor majoritet av. De kändes flera kilo starkare och kanske också lite hetare. Det gjorde att Troja förde spelet och hade de längre anfallen. Samtidigt hade de betydligt enklare att ta sig igenom mittzonen, medan Karlskrona körde fast gång på gång i Trojas styrspel. Med undantag för Karlskronas klarast lysande stjärna för kvällen, Axel Björnkvist, så fanns det få spelare som hade kraften och farten för att bestiga det berg som Troja satte upp i mittzonen.

Samtidigt så hade Troja också de svårt att skapa chanser. Karlskronas försvarsspel var fokuserat och sorterade situationerna väl, så länge man nu orkade. För ju längre matchen led, desto mer möra började Karlskronaspelarna att se ut, och då kom också de små misstagen. Misstag som Troja är ett för bra lag för att inte kapitalisera på. Det var kanske inte några mål som kom efter långa malande anfall, utan små individuella misstag som kommer när man inte riktigt orkar hålla uppe skärpan. Trojas konsekventa fysiska spel gav till slut utdelning, och att segersiffrorna skrevs till 5-2 var rätt logiskt med tanke på det. Troja imponerade verkligen med ett lag som verkligen checkade in och gjorde jobbet.

***

Matchen mellan Lindlöven och Borås var betydligt mer underhållande, framför allt i den första perioden, trots att matchen kom att sluta med målsnåla 1-0. Och det var Lindlöven som stod för merparten av underhållningen. Laget satte enorm press på ett Borås som verkade överraskade av att hemmalaget spelade så friskt offensivt. Lindlöven har några fina forwards som är riktigt pucktrygga och när de fick gung på Borås så kändes det farligt gång på gång. Borås är ju annars ett otroligt starkt defensivt lag, och trots att de såg ut att vara nere för räkning flera gånger så lyckades de ändå rida ut stormen, delvis tack vara en storspelade Viggo Andrén, men också för att man är så tunga och starka i de bakre leden. Men till slut kom dock 1-0, och efter det så vet jag inte om det var Lindlöven som blev lite passiva, eller om det helt enkelt var så att Borås insåg att vi inte bara kan försvara oss när vi ligger under. För då släppte de lite på säkerhetsbältet och försökte skapa något framåt med. Och visst hade de ett par strålande chanser, men då klev Lindlövenmålvakten Jonathan Frykholm fram och gjorde ett par riktigt vassa räddningar. Samtidigt så tappade aldrig Lindlöven strukturen defensivt, man såg oerhört trygga ut med att ägna sig åt försvarsspel, och därifrån sedan kontraslå. Nej detta var faktiskt en riktigt bra match, där Lindlöven imponerade. Men nog kan jag tycka att Borås borde bjuda till lite mer offensivt!

***

Det spelades också ett toppmöte i den norra ettan, där Sundsvall till slut fick ge sig mot Hudiksvall med 3-1. Jag såg bara de två första perioderna, men så långt stod det 1-1 med mersmak för Sundsvall, så lite överraskad blev jag när jag såg slutresultatet. Nu kan jag som sagt var inte uttala mig om hur det såg ut i period 3, men i de två första perioderna slogs jag av två saker vad gäller Hudiksvalls spel.

1. Hur trygga de är i sin defensiv. Sundsvall var det spelförande laget och skapade en hel del målchanser, men Hudiksvall drabbades aldrig av någon panik utan behöll strukturen och var på så sätt ändå med i matchen.

2. Hur lite de imponerar i offensiven. Missförstå mig rätt, de är ett bra lag, men jämför man med tidigare årgångar av Hudiksvall är laget så här långt en mycket blek kopia vad gäller det offensiva spelet. Tidigare årgångar har det känts som en ostoppbar tidvattenvåg när Hudiksvall kommit till anfall. De har sköljt över motståndarna i våg efter våg och anfallen har kunna pågå i många minuter med flera vassa målchanser innan motståndarna till slut lyckats rensa pucken. I år så är anfallen så korta, och det är betydligt glesare med målchanser. Det där riktiga flytet i anfallsspelet där passningarna gått som ett snöre fram och tillbaka till mer eller mindre öppna mål förekommer inte längre. Nu gör man istället de flesta målen på spelvändningar, inte efter etablerat anfallsspel. Så är känslan i alla fall.

***

Till sist: Tyringe har ”skrivit en avsiktsförklaring” med Gustav Berling. Där har man verkligen en spets, om nu klubbens supportrar öppnar upp sina plånböcker.

Foto: Halland i fokus

Tre toppmöten

Av tradition så spelas hockeyettanomgångarna på onsdagar och söndagar, men allt oftare så flyttas framför allt onsdagsmatcher till fredagar för att kunna sälja öl och kanske i viss mån för att man tror att det lockar mer publik. I år så är onsdagsmatcherna förhållandevis sällsynta, därför är vi verkligen inte bortskämda med att ha hela 15 matcher ikväll att kunna bänka oss framför. Och vill man se topphockey så kan man se tre riktiga toppmöten ikväll: En i norr, en i väst och en i syd.

 I norr så får vi äntligen se den moraliska finalen spelas. För i alla fall på förhand så tippades Hudiksvall och Sundsvall vara lagen som gjorde upp om seriesegern. Nu haltar serien väldeliga, så de ligger bara tvåa och sexa, men går man på snittpoäng och snittmålskillnad så är det Hudiksvall som toppar före just Sundsvall. Sundsvall har sju segrar på åtta matcher, även om tre av segrarna kom efter ordinarie tid, men de har ändå bevisat att de är otroligt svårbesegrade. Hudiksvall har tagit poäng i alla sina fem spelade matcher, men har endast tre segrar.

Lagen möttes i Hudiksvall i slutet av september, och då vann gästande Sundsvall med 2-1 efter straffar. Då dominerade Sundsvall kraftigt i den första perioden, men lyckades inte få in mer än en enda puck trots spelövertaget. Och ju längre matchen led, desto mer kom Hudiksvall in i matchen, och även om de kanske inte förtjänade det sett över 60 minuter, så lyckades de faktiskt knipa en poäng. Jag såg Hudiksvalls senaste match mot Boden, och visst såg det rätt stabilt ut, men jag tycker inte att man hade den där riktiga spetsen som man har haft de senaste åren. Så gjorde de också bara ett mål, och därmed kunde Boden inte helt orättvist vända och vinna efter sudden. Senaste Sundsvallsmatchen jag såg var deras möte med Piteå, vilket gav en Sundsvallsseger med 4-3. Jag tycker att Sundsvall under den matchen visade lite bättre tag än vad Hudiksvall visade mot Boden, därför uppkommer frågan om det är Sundsvall som ska ses som favoriter? Nej i mina ögon är detta en helt öppen match, där jag tror att laget som lyckas tillbringa mest tid i anfallszonen kommer att vinna. För de är båda tunga offensivt, och det blir jobbigt att hålla koncentrationen uppe under långa byten i egen zon.

***

I västra ettan har Borås idel segrar så här långt, sju raka viktorior har det blivit. Men laget har ändå varit lite ojämnt, och i senaste matchen mot bottenlaget Borlänge så var Borlänge bara tio sekunder från att ge Borås deras första förlust. En sådan prestation kommer man inte kunna komma undan med när man ikväll möter Lindlöven. Och Lindlöven är verkligen inget dåligt lag, man har bland annat besegrat såväl Tranås som Dalen och ligger just nu på en fjärdeplats. Dock är man farligt nära strecket, så varje poäng kommer bli viktig, och kan man slå Borås så ser det helt plötsligt mycket ljusare ut.

Borås spelar en riktigt tung ishockey, där man älskar att spela fysiskt, och defensivt så har man några riktiga klassbackar. Adderar man att man har ett rätt utpräglat defensivt spelsystem så förstår man att de är jobbiga att möta och att göra mål på. Lindlöven gillar också att spela defensivt för att sedan få till snabba omställningar, så frågan är vilket lag som kommer ta initiativet? Jag tror på en riktigt tuff drabbning med två lag som inte kommer backa i närkamperna, frågan är om Lindlöven orkar stå emot bara.

***

Så till söder och det länge emotsedda mötet mellan Troja och Karlskrona. Där har Karlskrona imponerat allra mest, de har gått fram som en slåttermaskin och har sju raka segrar och imponerande 30-8 i målskillnad. Laget har endast släppt in mer än ett mål i en enda match, och då vann man ändå klart mot Halmstad med 6-3. Laget strålar verkligen av självförtroende och agerar med en sådan självklarhet ute på isen, allting blir liksom rätt.

Troja å sin sida har också imponerat så här långt. 16 poäng på sju matcher och en snittmålskillnad på 4-2 (typ) vittnar om det. Framför allt tycker jag att Troja visar upp en helt annan offensiv jämfört med förra säsongen, det är inte alls lika runt utan puckar läggs mot mål hela tiden med mycket trafik framför. Man upplevs på något sätt både tyngre och snabbare än förra säsongen.

Jag tror att detta kommer att bli en riktig holmgång med två lag som gillar att ställa om snabbt. Det ger ett böljande spel med mycket målchanser och detta är nog den mest underhållande matchen att se på ikväll.

***

Till sist lite silly: Piteå har jagat ersättare för Fredrik Granberg allt sedan han lämnade för spel i Liiga, nu tror man sig ha funnit ersättaren. Det handlar om finske Tom Grönblom som snittat runt en halv poäng per match i Mestis, det är starka papper. Nu ryktas man också bli av med sin poängkung, såväl Nybro som Östersund rycka i Piteås poängkung Oskar Lundkvist. För att ge plats åt nyförvärvet så ryktas det som att såväl Tranåsvärvningen Oscar Gustavsson som Kristianstadsvärvningen Elliot Ekefjärd är på väg bort. Att Tranås skulle vara intresserad av Oscar är ingen avancerad gissning.

Foto: Halland i fokus

Det tätnar i västra!

Drygt en tredjedel av serierna har nu spelats, och redan är trenden tydlig. Spänningen i två av de fyra serierna är obefintlig, medan den verkar leva ett tag till i alla fall i den östra. Men det stora hoppet om att få uppleva drama får istället ställas till den västra ettan, där helgens resultat bidrog till en riktigt spännande, het och jämn tätstrid. Idag tänkte jag vi ska kika lite på streckstriderna i de fyra serierna.

I den södra ettan så är Karlskrona, Halmstad och Troja i praktiken redan klara för allettan. Samtidigt kör Västervik fullständigt kör över alla de fyra bottenlagen, då spelar det mindre roll att de har svårt att leverera med de tre topplagen, de har ändå fyra poängs marginal ner. Söderserien känns med andra ord redan nu avgjord, den lilla spänningen som ändå kan finnas är om något av de fyra bottenlagen kan utmana om kvotplatserna. Men så måste något lag kliva fram och vinna en stor majoritet av matcherna mot bottenkollegorna, för mot topplagen lär de kamma noll, skillnaden i klass är för stor helt enkelt. Än så länge har inget av de fyra där nere riktigt tagit den bollen, och lyfter sig inte något av dem så blir det nog svårt att ta en kvotplats.

***

I den norra ettan må det se lite mer ovisst ut, men det är mest en illusion. Anledningen till att det ser öppet ut är att Hudiksvall spelat 3-4 matcher färre än konkurrenterna, när de spelat ifatt så kommer de med nuvarande poängsnitt ha ungefär fem poäng ner till strecket, precis som nuvarande tvåan och trean Sundsvall och Piteå. Clemensnäs har dock gjort det bra och lär sluta femma, och poängsnittet är så pass bra att kan man behålla något liknande så är man definitivt med och bråkar om en kvotplats till allettan.

***

I den östra ettan så lever serien dock för stunden, även om en spik i kistan slogs in igår när Tyresö/Hanviken vände ett 1-3-underläge till en 5-4-seger i slutsekunderna. Det gör att man nu ryckt lite i streckstriden, där Väsby och Visby redan i praktiken är klara för allettan redan. Huddinges kräftgång har öppnat upp om den sista platsen dock, för nog klarar väl Vallentuna av att norpa en av platserna? Den sista platsen ser i nuläget ut att stå emellan överraskningslaget Sollentuna, som nu verkar ha tappat lite momentum efter en stark start, och Surahammar, som spelat oväntat stabilt och igår besegrade just Sollentuna med 3-2 efter sudden. Nu skiljer endast två poäng mellan de båda lagen, och då har Surahammar en match färre spelad. Nu avgörs mycket om vilket av de båda lagen som klarar av att bita i och fortsätta leverera över tid.

***

Så till den västra ettan, serien som ser ut att få stå för spänningen denna säsong. I och med Danlens seger mot Mariestad efter sudden, och Tranås seger mot Forshaga med 6-2 (i en tillställning som verkligen var upp och ner i prestation av de båda lagen), så är det nu snuskigt jämnt. Eller ja, Borås har ryckt åt sig en trepoängsledning och även Mariestad har lite marginaler neråt, men sedan kommer Dalen på 13 poäng följt av Lindlöven, Tranås och Forshaga som samtliga har 12 poäng. Tranås seger var med andra ord riktigt viktig för att de inte skulle tappa i streckstriden, precis som varje toppmatch (vilket är många) kommer vara av typen sexpoängsmatcher. Att avgöra vilka fem lag som går till allettan är i praktiken omöjligt, men samtidigt så har sexan rätt bra med poäng och bör kunna vara med i kampen om en kvotplats.

***

Men hur ser det då ut i kvotplatstävlingen just nu? Jag kör som vanligt min veckoavstämning med nuläget!

Allettan norra

1. Boden

1. Väsby

2. Sundsvall

3. Piteå

3. Tyresö/Hanviken

4. Clemensnäs

4. Lindlöven

4. Sollentuna

5. Vallentuna

Allettan södra

1. Karlskrona

1. Borås

2. Halmstad

2. Mariestad

2. Visby

3. Troja

3. Dalen

4. Västervik

5. Tranås

Kvotplatssställningen:

5. Hudiksvall 2,2 poäng/match +2 i målskillnad/match (till norra allettan)

6. Forshaga 1,71 poäng/match +0,29 mål/match (till södra allettan)

Dessa jagar närmast en kvotplats (lag med ett snitt på 1 poäng eller högre)

6. Surahammar 1,47 poäng/match -0,29 mål/match

7. Wings 1,14 poäng/match -1,57 mål/match

5 Hudiksvall 2,2 poäng/match, 2 målskillnad/match, 2,6 mål/match (till norra allettan)

6 Forshaga 1,71 poäng/match, 0,29 målskillnad/match, 3,14 mål/match (till södra allettan)

7 Borlänge1 poäng/match -0,57 målskillnad/match 2,29 mål/match

8 Huddinge 1 poäng/match -1 målskillnad/match 2,86 mål/match

8 Grästorp 1 poäng/match -1,71 målskillnad/match 2,14 mål/match

5 Mörrum 1 poäng/match -2,13 målskillnad/match 4 mål/match

9 Mjölby 1 poäng/match -2,29 målskillnad/match 4,57 mål/match

Foto: Fotograf Erik Hellqvist

Nyckelpersonen: Så påverkar Brödernas rekonstruktion hockeylaget!

Häromdagen så kunde man läsa att Brödernas restauranger tvingas att genomgå en företagsrekonstruktion. Då uppkom givetvis diskussioner om hur detta skulle påverka hockeyettanlaget Brödernas Väsby, som märks på namnet har de ju ett intimt samarbete. Jag har nu efter lite jagande lyckats få till en intervju med Michael Wallén, som är en riktig nyckelperson i både föreningen och restaurangföretaget. Han är nämligen delägare i Brödernas restauranger och jobbar med deras event/försäljning och partnerskap, samtidigt som han numer också är kommersiell- och marknadschef för hockeyklubben Brödernas Väsby.

Hur startade egentligen det här med samarbetet med hockeyklubben Brödernas Väsby?

– Vi har alltid sedan starten av Brödernas restaurangerna jobbat aktivt med samarbeten i olika idrottsföreningar och sporter och sen flera år tillbaka varit sponsorer/partners till cirka70 lag/år, vi brinner för föreningslivet och den kraft man kan skapa tillsammans. Nu har det på slutet gått tuffare för restaurangdelen, nu finns inte den kassan, men vi försöker hjälpa till på de sätt vi kan, från att styra upp saker med supportrar eller andra aktiviteter, för att synas med idrotten som vi älskar.

– Men om vi tar det från allra första början så är jag delägare i restaurangkedjan och jobbar med våra event och partnerskap med föreningar och företag för Brödernas räkning, samt säljer in foodtrucken och catering till både privatpersoner och företag. Det var jag och min kompis Joakim Wiklander (en av grundarna för restaurangerna) som startade Brödernas hockey tillsammans i division fyra från början. Vi har spelat hockey tillsammans som unga och har ett bra kontaktnät inom hockeyvärlden. Så vi fick en idé om att skapa ett hockeylag med några kända profiler. Från början var det en rolig pr-grej men snabbt återupptäckte vi hur fantastiskt roligt det är med ishockey. Att sitta i omklädningsrummet och snacka skit, allting runt hockeyn är så himla roligt. Så då sa vi till varandra att detta ska vi satsa på stenhårt. Och då vi båda är rätt envisa av oss, och när vi bestämmer oss för att satsa på något så gör vi det mer än helhjärtat, så då satsade vi på detta. Det innebar att vi skaffat oss ett helt ideellt heltidsjobb till, utöver det på Brödernas restauranger. Vi sa då, halvt på skämt och halvt på allvar, att inom tio år ska vi spela i SHL. Vi gick snabbt igenom fyran till trean och sedan snabbt upp i tvåan. Då spelade vi ute på Värmdö, och startade också upp ett juniorlag. Men det var brist på istider, och vi hade en hel del legender som ”Fimpen” och Axelsson som kanske inte var beredda att göra fyra träningar och två matcher i veckan. Därför var vi tvungna att tänka lite nytt, antingen skruva om hela laget alternativt starta ett samarbete med en annan förening. Det var i det läget Tom Tärnström (Sportchef Väsby), hörde av sig till oss och undrade om vi inte skulle sponsra med en skylt i hallen. Han kom in på kontoret och vi började snacka om hur tufft det är att driva en ettanförening, och att Väsby hade problem ekonomiskt just då. Då väcktes en tanke hos oss och diskussionen va igång. Efter ytterligare några möten så var det bestämt, vi kom överens om att slå samman Brödernas hockey och Väsby. Vi tyckte de hade ett bra upptagningsområde där längs med E4:an och problemet med istider och spelare skulle vara löst.

– Man måste ha klart för sig att Brödernas restauranger är en sak, Brödernas hockey en annan. Föreningen bedrivs precis som vilken annan ettanförening som helst, det vi gör är att lägga en himla massa ideella timmar och att utnyttja vårt stora kontaktnät för att hitta samarbeten med företag. Jag tror att den traditionella sponsringen är på väg bort, nuförtiden vill företag tjäna pengar på att synas med föreningarna. Det handlar om att ge dem ett nätverk där de kan få tillfälle att knyta affärskontakter och på så vis tjäna på det. Jag ringer säkert 40 samtal om dagen för att hitta samarbeten runt ishockeyn. Vi gör det helt ideellt för att vi brinner för ishockeyn, och för att få en fungerande ekonomi för Brödernas/Väsby hockey, för det är tufft att få det att gå runt i hockeyettan. Sedan gäller det att hitta företag som kan dra nytta av varandra, så man kan få till kopplingar där företagen också tjänar på det.

Om jag förstår dig rätt så satsar ni inga pengar från restaurangerna, men satsar ni av egna pengar?

– Du har förstått rätt, vi satsar inga pengar från Brödernas restauranger i dagsläget, men vi satsar av privata medel. Joakim är delägare i andra bolag tillsammans med sin kompanjon Monir och de har gått in och stöttat. Oftast kostar ju dessutom säljtjänsterna som vi står för, men varje krona vi drar in går till föreningen i dagsläget. Sedan hjälper ju restaurangdelen till på så sätt att vi kan nyttja det närverket de har av leverantörer och skapa synlighet och styrka tillsammans, på så vis finns ju en koppling. Vi har ett tioårigt avtal med Väsby, och de har ett tioårigt avtal om att låna namnet Brödernas, och restaurangerna drar givetvis fördel av det PR-mässigt. Annars hade de lika gärna kunnat heta Micke & Jocke/Väsby hockey, hahaha. Så klubben drar nytta av Brödernas restaurangers nätverk, men vi står inte och faller med det.

Så att restaurangerna Brödernas nu genomgår företagsrekonstruktion får egentligen inga konsekvenser för hockeyklubben?

Det är absolut inga konsekvenser. Vi bedriver den som vilken annan förening som helst, så inga konsekvenser alls.

Då avslutar vi väl med en hockeyfråga: Vad tror du om Väsbys chanser i år?

– Brödernas Väsby, hahaha! Nej man jag tycker att det ser väldigt spännande ut, vi har fått ihop ett väldigt bra lag där vi har visat mer go och hunger än tidigare år, även om det sett helt ok tidigare ut med, så har vi steppat upp det, Så vi har bra chanser i år, men det är ett nålsöga att gå upp från ettan, det finns många bra ettanlag. Men jag ser förväntansfullt fram emot resten av säsongen!

Kalix ordförande: Det är billigare med importer!

Igår så skrev jag en artikel där jag redogjorde för hur importerna levererade och hade frågeställningen om det var en vettig investering. Då möttes jag av ett antal inlägg som tryckte på att framför allt i norr så blir det faktiskt billigare att anställa utlänningar än svenskar. Men hur ligger det till egentligen, jag bestämde mig för att ringa upp en klubbs ordförande som är flitig med att värva transatlanter, Anders Englund i Kalix.

Men innan jag ger er intervjun så vill jag ge er grunden till att jag skrev att det var orimligt att värva annat än spets som import är migrationsverkets regler som står på denna länk. Där finns en massa regler om att man måste spela på minst ettannivå med mera, med mera, men också att de måste erhålla en månadslön om minst 14300 kronor för att få visum. Och ska man ha en så väl tilltagen lön så bör man också leverera efter det, det var min utgångspunkt. Nu till intervju med Anders.

Du har i somras i en intervju i Norrländska socialdemokraten slagit fast att det är billigare att värva importer än att värva svenska spelare. Hur kan det bli billigare det?

– Det är som med allt annat, hittar man en transatlant som kört fast och vill testa den europeiska marknaden, eller som kanske ser det som ett äventyr samtidigt som de kan göra en karriär här, eller så kanske det tycker att konkurrensen är lägre, det kan vara olika saker., Men det finns både de som kostar pengar och de som är billigare. Men om vi tittar på jämlik kompetens är svenska spelare dyrare generellt sett.

Är det spetsarna eller bredden eller både och som är dyrare med svenskt?

– Det är svårt att generalisera, men vi tar ju inte hit en transatlant för att bredda truppen, utan för att de ska agera spets. Sedan om man lyckas eller inte varierar ju givetvis.

Enligt migrationsverkets regler för idrottsvisum så måste man ha en lön på minst 14300 kronor för att få visum. Menar du att svenskar är dyrare än då?

– Det får du nog kolla upp, det är inte de nivåerna vi ligger på rakt över.

Man kan komma undan billigare?

– Ja absolut.

Är det svårt att locka spelare till norr?

– Egentligen tror jag du skulle behöva prata med sportrådet, jag för inte dialog med spelare, men vi har ju ändå lyckats med att få hit spelare. När de väljer Kalix handlar det mer om att få bra utvecklig, man kommer inte till Kalix för jobbtillfällen eller för alla fina bostadsmöjligheter eller det rika kulturlivet om jag säger som så. Utan man vill bygga en potentiell hockeykarriär för att flytta till Kalix. Men det finns säkert utmaningar för alla norrlag.

Det finns färre importer i ligan i år, vad tror du att det beror på?

– Om jag ska gissa så kan det bero på att det är färre lag i ettan. Det finns en massa med spelare som ändå har ettanklass, så tar du bort fyra lag så frigör du x antal spelare i det.