I en intervjuserie så tänkte jag försöka få till intervjuer med några av de förväntade topplagens spelare för att höra deras tankar inför säsongen, både för egen del, men framför allt för laget. Först ut är ettans bästa spelare (enligt Mjörnbergs topplista), Jesper Lindén, som varit Mariestad Bois trogen trots locktoner från lag högre upp i flera år nu.

Jesper Lindén, hur mycket följer du det som skrivs som hockeyettan?

– Inte alls mycket faktiskt, jag brukar försöka hålla mig borta. Jag har instagram och följer ettans instagram, men bara under säsongen. Men det är väl dags att börja följa snart, men jag försöker hålla mig undan det mesta som skrivs.

Så du är inte hockeyidiot?

– Nej mer fotbollsidiot i såna fall, jag följer den mer, premier league och så.

Men du har väl läst att Mikael Mjörnberg utsåg dig till ettans bästa spelare? Hur reagerade du på det?

– Ja det läste jag, men det är klart det är häftigt, det finns ändå ett antal spelare i ligan, så det är kul att få den titeln, även om jag inte håller med. Men jag hade en bra säsong och det var kul att få den utmärkelsen. Man uppskattar det givetvis, men lägger inte jättemycket vikt vid det.

Vad ser du som dina styrkor och vad behöver du förbättra?

– Jag har ganska mycket att förbättra, även om förra säsongen gick bra, men mitt eget spel kan utvecklas. Jag är inte den snabbaste, jag har inte den bästa klubbtekniken och jag kan skjuta bättre. Men jag jobbar hårt för laget och jag gör alltid mitt bästa och kan spela alla spelformer. Och förra säsongen när jag spelade med en fin kedja så blev det lite poäng med, så någon typ av skills finns det kanske ändå.

Många undrar varför du har blivit Mariestad trogen, vad är din förklaring?

– Det är ett lag och stad och klubb som tagit emot mig med öppna armar. Jag har fått stort förtroende och trivs enormt bra här. Det är också ett stort intresse på stan kring hockeyn, och det är roligt att spela i en klubb som strävar efter att ta sig uppåt, och det är det man vill bidra till.

Ni står nu inför en ny säsong. Hur känns din egen form, bättre än någonsin?

– Haha, vi har spelat en försäsongsmatch bara, så jag har allt varit i bättre form, men den ska jobbas upp, det finns några matcher att slipa på den. Men det ska bli kul när matcherna drar igång med.

På fredag väntar ett första derby för säsongen, hur mycket kittlar det?

– Mycket! Det är klart det ska bli jättekul, det är alltid ångestmöten. De är roliga men samtidigt en hel del ångest med att spela dem. Det roliga är att se var vi står oss och var Skövde står sig. De har några fler matcher i benen så de kanske ligger lite längre fram i matchform, men det är ett kul test och det ligger lite vikt vid de matcherna, så vinst är det enda som gäller även om det är försäsong.

Du är inte uppfostrad Boisare, men du känner ändå av vikten av matcherna?

– Det är väldigt hårda matcher. Jag har varit här i många år nu och det har bara byggts upp för varje match. Först hade man bara hört om dem, men sedan har hatet, om man säger så, byggts upp match för match, så det ligger mycket i de matcherna.

Vad säger du om att möta lokalrivalen redan under träningsmatcherna?

– Jag är lite tveeggad, det kan lätt bli konstiga matcher där man inte riktigt sätter spelet på samma sätt, vilket kanske är meningen med träningsmatcher. Men samtidigt är det roliga matcher att spela, så det är lite dubbelt.

Vad säger du om lagbygget då?

– Bra tycker jag, Calle (Johansson, sportchef) har fått ihop det riktigt bra, med mycket offensiv spets som kommit in, så det känns väldigt spännande.

Har ni haft en starkare forwardssida under dina år?

– Det tror jag faktiskt inte, sedan är det alltid svårt att jämföra, men inte på papperet i alla fall.

Ni har väldigt många starka offensiva spelare, det finns ingen risk att det blir lite framtungt?

– Jo men det är det nog, men sedan Ronny tog över har vi spelat mer offensivt, så det passar nog ganska bra tror jag.

Vad säger du om målvaktssidan?

– Den är jättestark! Isac kom upp förra året och blev förstamålvakt och gjorde det jättebra, han var otroligt bra på slutet. Och vad Sandberg kan behöver vi inte snacka om, han vet ju alla oavsett om man är Boisare eller kommer från någon annan ettanklubb vad bra han är. Han kan bli ett riktigt spöke för motståndarna i vinter!

Är backsidan er akkilleshäl?

– Nej det skulle jag inte säga. Visst vi tappade Broeng till Kalmar som var en bra back, men Thelander är skicklig och vi har stabila och starka backar. Vi förlängde med Tobias Aronsson, en av ettans absolut bästa backar i mina ögon, så vi har lite mer stabilitet i bak.

Vad ser du för förändringar med nya tränaren Ronny Helander?

– För det första är det en annan person med en annan ledarstil och social nivå. Sedan har han gjort lite ändringar i spelet, vi har fått lite mer fria tyglar på några ställen och lite tydligare direktiv på andra. Men vi har friare och snabbare uppspel och en mer flygande hockey.

Ja hur vill ni spela?

– Vi vill bli mer puckförande och spelande, sedan har vi frihet att inom vissa ramar göra lite vad vi vill i offensiv zon. Det handlar om att hitta mer in på centern och på så sätt få mer fart i uppspelen och komma samlade.

Ni har siktat mot kvalserien de senaste åren, men snubblat på vägen. Vad talar för att ni når längre denna säsong?

– Förra säsongen var väldigt speciell, där vi föll på målsnöret emot Piteå efter en minst sagt turbulent säsong. Vi bytte spelsystem och gjorde ändringar i spelet, och sånt tar tid. Det har vi kunnat bygga från start denna säsong vilket talar för oss. Sedan har vi ett bättre lag med, så det mesta talar för att vi ska kunna göra det bättre. Sedan är det alltid svårt att nå dit, det finns många lag som vill vara med och slåss, men jag tror vi har stor möjlighet att lösa det.

Vilka blir de stora konkurrenterna?

– Det är här min kunskap om ettan faller kort… Men jag gissar att Kristianstad kraftsamlar efter att ha ramlat ur allsvenskan och får ett bra lag. Karlskrona har alltid bra förutsättningar, de har väl sajnat 10 nya toppspelare till denna säsong som vanligt. Troja är alltid bra, även om de haft det lite struligt, och Väsby verkar kunna sajna vad de vill. Sedan har vi Hudiksvall som är i kvalserien nästan varje år dessutom. Så visst finns det starka konkurrenter, det kommer vara svårt ta sig dit, det finns många svåra konkurrenter att tampas emot.

Nu har första spelbolaget kommit ut med odds för vilket lag som kommer vinna den norra ettan. Det är Coolbet som var snabbast ut ur startblocken, och de ser Hudiksvall som storfavoriter. De pekar på tre allsvenska värvningar där de särskilt tror på Modolånet Carl Umegård. Hudiksvall ger nästan bara hälften av oddset som tvåan Boden gör, vilket säkert kan uppfattas som lite överraskande med tanke på att laget har en till stora delar ny backsida och en ny tränare. Boden har betydligt mer kontinuitet i lagbygget, och har dessutom fått in meriterade tränaren Joakim Fagervall, så frågan är om inte oddsen på Boden känns som mer attraktivt. Generellt kan sägas att det skiljer väldigt mycket i odds mellan lagen. Här är alla odds.

Vinnare Hockeyettan Norra
Hudiksvall 1.55
Boden 2.85
Piteå 7.50
Sundsvall 26
Kalix 51
Strömsbro 51
Clemensnäs 101
Kiruna IF 201
Vännäs 301
Örnsköldsvik 501

Man kan också spela på premiäromgången, här är oddsen för den. Som ni kan se finns det rätt klara favoriter i samtliga matcher.
Boden – Kiruna IF 1.10 – 9.00 – 14.00
Hudiksvall – Vännäs 1.05 – 11.00 – 20.00
Kalix – Piteå 3.50 – 4.50 – 1.72
Strömsbro – Clemensnäs 1.58 – 4.50 – 4.25
Örnsköldsvik – Sundsvall 4.95 – 4.75 – 1.47

38 träningsmatcher är spelade, och de allra flesta har gått som förväntat, men det finns också resultat som inte gjort det. Nu är detta bara träningsmatcher och inga poäng står på spel, men någon form av indikation på var man står tycker jag ändå de ger. Därför tänkte jag syna de resultat som jag tycker sticker ut så här långt.

Tvåanlaget Sollentuna har inlett säsongen starkt. De vann sin första match mot Vallentuna med 1-0 efter sudden, för att i andra matchen slå Wings med klara 4-1. I sin tredje match sedan så förlorade de med knappa 2-1, med avgörande mål i den tredje perioden först, mot de stora favoriterna i ettan, Väsby. Frågan är om det är ett styrkebesked av Sollentuna, eller om det är ett svaghetstecken hos ettanlagen man mött?

Tranås har spelat två träningsmatcher och blivit nollade i båda (Tranås-Dalen 0-1 e str och Kalmar-Tranås 5-0). Spelmässigt har det ändå rätt långa stunder sett helt ok ut, men problemet med målskyttet kan vara ett tecken på att laget saknar spets vad gäller målskyttet. Visserligen så visade nya kanadensaren George Diaco fina tag i matchen mot Kalmar, men inte heller han lyckades spräcka målnollan. Tranås behöver bli rakare på mål och få in mer trafik framför kassen, men kanske också hitta någon naturlig målskytt, annars kan detta bli ett problem som varar även in i seriespelet.

Forshaga har också problem. Förlust mot Comet med 2-3 och i förrgår förlust mot tvåanlaget Grästorp med 1-4, och jag har sett större delen av de matcherna och Forshaga har att jobba med. Vare sig Tobias Björklund eller Linus Skager har fått ut det man kan förvänta sig av dem, men så kanske träningsmatcher inte ger dem 100% pepp heller.

Nyköping ägde hela första perioden mot Linden, men sedan kom Linden in i matchen och kunde vända och vinna den med 2-1 efter straffar. Det var en match i rätt lågt tempo, men där Lindens förstakedja med Helldén-Staforelli-Ekholm överglänste stjärnorna Linus Lundström och Pontus Karlsson i Nyköping.

Boden åkte på en rejäl överhalning mot finska Mestislaget RoKi med hela 7-1 i sin premiär. Det är alldeles för stora siffror även i en premiär. Men å andra sidan så tog man en gruvlig revansch på sig själva då man i sin andra match vann mot Kiruna med samma siffror. Fast å andra sidan åkte Kiruna på en 9-3-förlust i sin andra match, mot Piteå, så det kanske snarare är ett tecken på att Kiruna fått en minst sagt usel start på träningsmatchandet.

Borlänge har baissats rätt rejält om att de verkar ha ett riktigt ungt budgetlag, men i sin första träningsmatch så vann man faktiskt med 3-2 mot Strömsbro efter sudden. En bra start för Borlänge, det ska bli spännande att följa dem de kommande matcherna, kanske de kan vara en dark horse i västra ettan?

Alvesta har spelat två matcher mot två traditionellt sett starka ettanlag. Matchen mot Karlskrona började man riktigt uselt och låg under med 4-0 efter halva första perioden. Men när matchdimman skingrats så skrevs förlustsiffrorna till mer beskedliga 5-3. I nästa match mot Dalen startade man också svagt, 1-0-underläget var kraftigt i underkant. Men Alvesta vaknade också i denna match och ledde faktiskt ett tag matchen med 3-2, även om man till slut föll med 4-3. Om man istället spelar från start så kanske man kan tävla om poäng i vinter.

Ännu ett par kommuner har nu återkopplat med siffror över hallhyror, så nu är vi uppe i 24 kommuner som redovisat. Denna gång är det Hudiksvall och Falun, och båda lagen hamnar på den övre tredjedelen, ja Hudiksvall hamnar till och med som tvåa vad gäller timhyra för sin hall. Falun har en hög timkostnad med, men rätt billig matchhyra. Det innebär att översta tredjedelen av kommuner som redovisat hallhyra består av fem västlag och tre norrlag.

Vår historieodyssé genom hockeyettan går vidare. Jag fick tips om en Borlängelegendar, Sören Hortlund, som varit aktiv i Borlängehockeyn som spelare och ledare sedan 1965! Så med hjälp av honom och Wikipedia-artikeln om Borlänge HF så har vi samlat lite historia om Dala-laget.

Hockeyn i Borlänge har funnits början på 60-talet då tre klubbar fanns i staden: IF Tunabro, Kvarnsvedens GoIF och IK Rommehed. Tunabro var det stora laget i staden, de spelade tre säsonger i högstaligan runt 1970, med spelare som Anders Kallur, Roland Eriksson, Göran Högosta och Christer Englund, men när de sedan ramlade ur efter lite ekonomiska bekymmer så tog IK Rommehed över och fick kvala upp till högstaserien 79/80, men föll mot Karlskoga i en tredje och avgörande match.

Men att vara tre klubbar i samma stad tär på ekonomin, och i slutet av 70-talet slog sig först Tunabro och Kvarnsveden sig samman till Borlänge HC, och efter säsongen 80/81 så anslöt även Rommehed och det nya namnet blev HC Dobel.

Namnet kom av att SSAB lanserade en ny produkt, plåt med plast uppe på, som hade namnet Dobel, och för att lansera det nyheten så sponsrade de den nybildade klubben med en hel del pengar.  

1993 så fanns inte avtalet om Dobel längre så då bytte man även namn till Borlänge HF. Sedan säsongen 99/00 har man spelat i hockeyettan, och den största framgången var när man vann säsongen 17/18 vann hockeyettanfinalen mot Huddinge i två raka matcher och gick till kvalserien. Även säsongen 15/16 gick man till kvalserien mot allsvenskan. Faktum är att sedan den säsongen så har man kvalspelat uppåt varje säsong.

Under de första åren spelade man ishockey på en konstfrusen uterink, efter några år fick den ett tält över sig. Tidigt på 80-talet byggdes sedan Borlänge ishall, efter samma ritningar som Avestas ishall. Den har en kapacitet på 1600 åskådare, vilket man hade en match i allettan mot Östersund under sina framgångsrika år andra halvan av 2010-talet. Sedan tio år har man också en träningshall, den är dock bara igång under den kalla delen av året.

Till sist några elitspelare från klubben: Jens Bergenström (Leksand), Viktor Mårtensson (Leksand/Västerås), Mattias Ritola (Leksand, Frölunda, Detroit Red Wings), Tomas Forslund (Calgary), Gabriel Karlsson (Leksand/Timrå).

Citat från Sören Hortlund:

”Jag var med och startade IK Rommehed 1965. Tunabro var de stora då, de var ju uppe i högst serien,  medan vi spelade i tvåan. Men sedan fick de ekonomiska problem medan vi var lite bonniga och höll ekonomin under bättre översikt så då tog vi över och gick upp i ettan.”

”Största spelaren från Rommehed var Tomas Forslund”. ”Det är inte lätt att leva i skuggan av Leksand, de tar all publik och alla sponsorer

Idag så fick jag ett första intryck av nykomlingen Alvesta, då jag såg deras match mot Dalen. Och det var verkligen en blandad kompott de bjöd på, så frågan är om man blev så mycket klokare…

För efter de första tio minuterna undrade man hur Alvesta överhuvudtaget kunnat kvalificera sig för spel i ettan. Jag har sett en hel del tvåanlag möta ettanlag i träningsmatcher, och visst har ettanlagen varit bättre, men tvåanlagen har i alla fall varit med på isen. Det var inte Alvesta. De såg ut som förskräckta små skolpojkar som med beundran i blicken stod och såg på när stora starka pojkarna fick göra lite som de ville. 1-0 efter de första tio minuterna hade kunnat vara mycket mer, för så långt hade inte Alvesta ens försökt att spela hockey. Men så får de ett powerplay, och kvitteringen kommer, och helt plötsligt verkade det som att de förstod att det faktiskt inte var idoler de mötte, utan motståndare av kött och blod. Man började åk skridskor, kom då närmare och började tävla om det i alla fall. Att det blev 2-1 i slutet av perioden var dock inte ologiskt med tanke på att Alvesta ändå spelade lite naivt i vissa stunder.

I periodpausen pratade Alvestalegoknekten Shane Heffernan att de måste inse att de också hade duktiga spelare, och att de måste åka mer skridskor och fullfölja tacklingar, en klockren analys som laget sedan till period 2 verkade ta till sig. För då tog man för sig på ett hela annat sätt, och det ledde till att Dalen började dra på sig utvisningar. Det gjorde att Alvesta fick bra momentum som man sedan kunde bygga vidare på även i spelet 5 mot 5, och det var i den spelformen man gjorde såväl 2-2 som 2-3.

I den sista perioden så blev det dock omvända roller. Det var Alvesta som drog på sig den ena tvåan efter den andra och det höll givetvis inte i längden. Två mål i powerplay för Dalen gav 4-3-seger och sett över tre perioder så får väl det anses rättvist.

Jag tror att detta var en väldigt nyttig lärpeng för Alvesta. De lärde sig att de måste kriga från första till sista nedsläpp. De måste lära sig att vara lite naiva i hemjobbet, det är stenhårt hemjobb som gäller oavsett om man har två backar kvar mot två framstormande forwards. Man lärde sig säkert också att det inte funkar att bli pucktittande, man måste gå på kropp. En annan lärdom är att man inte kan dubbla och trippla på samma spelare, då blir det någon ledig någonstans.

Bra i Alvesta? Victor Lindman bäst tillsammans med Måns Hermansson, men jag gillade också lille liraren Ebbe Fjellström och kanadensaren Heffernan blir viktig, det märktes vilken rutin han besatt.

Dalen då? Nej ingen match att skriva hem om. Visst de dominerade kraftfullt första tio, men så mötte man också ett pojklag (som Alvesta uppträdde). Lite slarvigt med pucken, lite pass bakom och så vidare, men så var det också bara en andra träningsmatch för deras del. Men en spelare ska i alla fall hyllas: Felix Lidgren, vilken lirare!

Jag fick ett tips från en av mina adminkollegor på hockeyettan:
– Varför skriver du inte om klubbarnas historia? Det skulle jag älska att läsa om, och jag tror det är fler med mig.
En god idé tänkte jag, en idé som är alldeles för bra för att inte göra något av. Därför så gjorde jag en intervju med en Boislegendar, Key Lund, och det gav denna lilla historiebeskrivning om Mariestad. Hoppas den uppskattas!

Hockey har det spelats länge i Mariestad, redan under 40-talet så bildades de första hockeyklubbarna i staden. Små samhällen runt staden som Lyrestad, Hasslerör, Ullervad och Tidavad hade alla sina egna lag. Inne i Mariestad så var det cykelklubben Mariestads cykelklubb, MCK, som startade upp lag i slutet av 40-talet, men även Leksbergs bordtennisklubb och Leksbergs fotbollsklubb hade lag. Då spelade man på en grusplan på Vänershof som spolades upp på vintrarna, och den delades med bandyn.

1960 så fick man en konstfrusen is på platsen där ishallen står idag, och 1964 så byggde man med hjälp av ideella krafter taket över isen, som då blev Sveriges fjärde ishall. Endast Johanneshov och Matojärvi ishall är idag äldre.

1967 så bestämde sig en lokal affärsman, Arne Norlander, sig för att satsa på ishockeyn. De tre innerstadsklubbarna slogs samman till Mariestad Bois och några stjärnor värvades in, som Sven-Allan Ellström, Roland Särnholm och Lars-Bertil Eriksson. Laget snubblade på mållinjen då man kom tvåa och missade avancemang till allsvenskan, som dåvarande högstaserien hette.

I samband med skapandet av nya klubben så bestämde man sig för att göra ett nytt klubbmärke, som byggde på stadsvapnet. Stadsvapnet kommer från hertig Karls (sedermera Karl IX:e) besök i Mariestad när han skulle grunda staden. Han såg då en oxe kliva upp ur floden Tidan som rinner genom staden. Så en oxe som kliver ur ett blått band blev stadsvapnet och därmed också klubbmärket.

1983 sattes publikrekord i hallen då 4400 åskådare såg derbyt mot Skövde IK. Då var det dock ståplatser runt om, sedan början av 90-talet så har en kortsidesläktare rivits för att ge plats för café och ena långsidan har fått sittplatser, så numer är maxkapacitet i Mariehus arena 2400 åskådare. Arenan kanske är mer känd under namnet Katrinhallen, ett namn den fick av sponsrande pappersbruket Katrinefors bruks varumärke Katrin.

1984 var laget ännu en gång nära att avancera till högsta serien (då elitserien), men man föll i playoff 3 mot HV71 med 3-4 och 7-8, båda efter sudden. Det fanns ett par riktigt lovande spelare i laget då som senare gick till elitserien, Staffan Lundh och Peter Ottosson. Andra spelare som senare framträtt i SHL som fostrats i Mariestad är Tommy Samuelsson, Tomas Mitell, Stefan Axelsson, Per Lundell, Ola Thorwalls, Eddie Larsson, Sebastian Collberg, Viktor Andrén, Harald Lückner, Karl Helmersson med flera.

Laget var under 90-talet länge med och slogs i toppen av hockeyettan, då den näst högsta serien, men satsningarna tärde på ekonomin och 1998 gick man i konkurs och fick starta om en ny klubb under namnet Mariestad Bois HC som fick starta i division 4. År 2000 var man dock uppe i ettan igen och har spelat där sedan dess, med undantag av säsongen 08/09, då man spelade i allsvenskan. Men man föll dock ur direkt. Det är för övrigt enda laget som inte fått kvala sig kvar i allsvenskan, då man denna säsong krympte serien.

Under 00-talet så byggde man en träningshall för egna medel och med hjälp av ideella krafter, så numer har man tillgång till två isytor, Mariehus arena och JTM-hallen.

Infon kommer från Key Lundh, gammal spelare i MCK, Bois och Hasslerör, men sedan många ideellt arbetande för klubben.

Lite minnen från hans tid som spelare:
”Jag spelade egentligen bandy, men då kom ”Professor” Lundström, som tränade MCK, och såg när vi tränade. Han frågade då om vi inte skulle spela ishockey istället för den där gubbsporten bandy, så på den vägen var det.”

”Hasslerör var det laget som överlevde längst av lagen i kransorterna. De spelade också i ishallen, och dit gick många av de gamla Boisarna när de inte ville satsa på att träna så mycket, vi tränade ändå tre gånger i veckan och spelade två matcher i veckan dessutom. Det gjorde att de fick ett bra lag som avancerade från trean, men det var ingen som ville börja träna så det blev inget avancemang”.

”Vi hade väldigt mycket folk på matcherna, det kunde vara 100 personer och titta bara vi hade träning”.

”Jag kommer ihåg en match mot Färjestad, då hade ”Professorn” ett papper med hur jag skulle spela. Jag skulle aldrig gå över offensiv blå, och fick jag pucken skulle jag bara slå icing direkt! Sedan hade vi en gubbe som låg uppe och fiskade bara, och vid ett tillfälle så fick han pucken och gjorde 1-0. Publiken var som galna, vi slog bara icning hela tiden. De vann dock matchen med 2-1, men sista målet kom bakifrån, den gick igenom nätet!”

”Vi spelade ofta i Värmlandsettan och mötte lag som Viking, Forshaga, Deje, Kil och Sunne, och alltid när vi vann så åkte vi ett ärevarv i en rondell i Karlstad under stort jubel.”

”Jag minns en match mot Färjestad, så sa vår målvakt Kalle ”Plopp”: Ta ni Asplund så tar jag resten! Asplund var en back som sköt hårt som bara den. Efter matchen kom en reporter från Karlstad och frågade vad han kallades. Men ”Plopp” dög inte så i tidningen dagen efter stod det att ”Skyddsnätet” räddade Mariestad från storförlust”.

”Året vi satsade mot allsvenskan så var vi i Finland på träningsläger veckan innan den viktiga matchen mot Karlskoga (som vann serien red anm). Men det var ju inte vi vana vid, så vi har helt nertränade när matchen sedan spelades så vi förlorade stort!”

”Jag är fast med att hjälpa Bois, det är ett måste nu. Det är så roligt att träffa folk, både att träffa gamla spelare man pratar minnen med, men också nuvarande spelare i laget, som Johan Frick och Lukas Larsson. Då får man ge dem lite beröm, för det förtjänar de!”

Vill du ha din klubbs historia berättad? Har du i så fall tips på vem man kan prata med? Skicka mail till mig på hkrister@msn.com så kanske just din klubb får sin historia nedskriven!

Licensnämnden som vanligtvis är i fokus en gång om året har till uppgift att pröva om föreningarna uppfyller de krav som finns och därmed kvalificera sig för fortsatt spel i respektive serie.

Det finns fyra områden där föreningar måste uppfylla kraven för att erhålla sin licens:

• Stabil ekonomi
• God organisation
• Ungdomsverksamhet
• Arena 

Det som oftast är i fokus är området ”Stabil ekonomi”. I stora drag finns där tre områden:

• Obestånd (föreningen måste kunna betala sina skulder)
• Kapitalkrav (för 2023 eget kapital om 5% av intäkterna)
• Krav på likviditet (typ finns likviditet för att klara av nästa års förväntade utgifter)

I princip allt ovan ska vara uppfyllt per den 30 april.

Tilläggas ska även att föreningarna ska inlämna en delårsrapport senast den 31 januari som är per 31/12 som inte helt behöver omfatta kravet om likviditet samt senast 28/2 ge in en resultatprognos för resterande del av verksamhetsåret.

Om vi fokuserar på den ekonomiska delen kan man ha synpunkter på vissa delar men i stort är väl andemeningen att man ska sköta sin klubb ansvarsfullt. Återkommer till ordet ansvarsfullt.

I mitt tycke sker det för ofta, nästan årligen, att klubbar blir underkända och inte uppfyller de krav som finns. Anledningarna är många, men inte alltför sällan verkar dessa föreningar tagna på sängen och de håller inte på långa vägar med och det blir panikåtgärder när det väl sker (då det i regel redan är försent). 

Vad beror det på att man försätter sig i situationen och nästan likt ett spädbarns gripreflex slår ut med armarna, högljutt protesterar och bedyrar att man är felaktigt behandlad? Förstår man inte de regler/förutsättningar som finns, tolkar man dom fel, är det ett sätt att skylla ifrån sig eller finns det andra orsaker? Man kan tycka vad man vill om hur regelverket är utformat, men det är som det är och då har man bara att förhålla sig till det.

Utifrån sett verkar det som att det finns, om än få, klubbar som är slarviga med regelbundna uppföljningar, tar för stora risker och som inte agerar i tid när det börjar bli för stora avvikelser från budget. Att lägga en budget är heller inte enkelt. Det blir lätt att man vill och tror för mycket och därför är uppföljning, och att kunna/våga agera i ett tidigt skede, viktigt när avvikelserna börjar kännas obekväma. Sedan ska man ha respekt för att många kubbar har det tight redan från början, med låg omsättning, inte minst de som dessutom har en extra ekonomisk ryggsäck i form av långa resor.

Med ovan i baktanke tänker jag på något som slog mig när Troja i slutet av mars gick ut och vädjade till sina medlemmar, supportrar och sponsorer om ekonomiskt stöd, eftersom de hade ett underskott om typ 1-1,5 mkr och var i stort behov av att snabbt få in pengar. Visst, man kan hamna i knipa trots att man varit försiktig och agerat ansvarsfullt.

I samma meddelande framgår att man i ursprungliga budgeten räknat att behålla nivån av sponsorintäkterna det vill säga jämfört med föregående år då man låg i HA, vilket känns väldigt offensivt och ambitiöst. Publiksiffrorna budgeterades till för Trojas del normala, vad det nu innebär?

I samma meddelande framgår att redan under hösten var publiksiffrorna låga och att sedan även sponsorintäkterna var kännbart lägre. Rimligtvis fortsätter trenden och är styrelsen ”i grunden en kostnadsmedveten organisation” som de själva skriver, borde de analysera situationen och kanske till och med sett över vilka eventuella åtgärder som kan komma behöva vidtagas.

Analys och uppföljning görs säkerligen och ingen annan än styrelsen har väl koll på hur resonemangen gick. 

Vi kan konstatera att inför AE meddelar föreningen att man rekryterat både Rommel och Macklin.

Man har alltså vunnit budgivningen på en av de hetaste spelarna i AE som fanns att tillgå och även på ytterligare en duktig spelare. Trots att det finns klara negativa indikationer på att ekonomin är ute på väldigt tunn is, så väljer man att öka på kostnaderna.

Anledningen till rekryteringarna är väl helt klart att man vill öka sina chanser att ta sig till kvalserien och väl där ha möjligheten att ta sig tillbaka till HA.

Är det i det läget kostnadsmetvetet och ansvarsfullt agerat? Knappast!

I samma meddelande, som refererades till tidigare, skriver man också ”att få föreningar i hockeysverige matchar IF Troja-Ljungbys verksamhet. Den är känd för sin bredd och sina fina resultat” osv vilket man bara kan instämma i, det är en fin och anrik klubb. 

Vilket också gör att det är svårare att förstå att man inte agerar mer riskavert när det finns indikationer på att det inte går som tänkt.

 Ska man vara lite cynisk finns det tre scenarion varför det blev som det blev:

1.   Man hade ingen riktig uppföljning eller koll, och antog att allt var i sin ordning och att utrymme fanns i budgeten för förvärv för att sedan, försent, upptäcka att så var inte alls fallet.

2.   Man hade indikationer på att föreningen kunde vara på väg mot ett stort underskott men vad gör det då om det blir några hundratusen till? Det kan vara så att förvärven kan vara skillnaden på fortsatt spel i HE mot uppflyttning i HA. Man räknar kallt med, eller känner sina sponsorer och supportrar så väl, att man vet att de kommer ställa upp med pengar.

3. Eftersom nämnden tar in dels en delårsrapport (utan likviditetsrapport) senast den 31/1 och en resultatprognos för resterande del av verksamhetsåret som ska vara inne den 28/2. Kan det vara så att det är licensnämnden som reagerat efter att ha läst prognosen, satt kaffet i halsen, och hintat att licensen är i fara? Det skulle rimma med att klubben går ut först i slutet av mars och desperat vädjat om pengar. Vilket i så fall tyder på att man haft väldigt dålig kontroll. 

Jag vet inte vilket av scenariona som skulle vara mest oroande beroende på ur vilket perspektiv man ser det? Kanske det finns ett fjärde?

 Licensnämnden tar förvisso in delårsrapporter från föreningarna men i slutänden är det vad siffrorna visar per den sista april som betyder något, eller snarare allt. Inte hur resan dit gått till.

Att agera ansvarsfullt med föreningens ekonomi verkar inte beröras alls i regelverket, vilket egentligen betyder att styrelser är fria att ta höga risker med ekonomin under året bara man lyckas hitta pengar att stoppa in innan den 30 april om inte tärningarna rullat rätt. 

Om det finns klubbar som agerar ansvarslöst och med hög risk i sin verksamhet, drabbar det onekligen de som agerar ansvarsfullt och inte tar risker med sin ekonomi. Följden blir att man på ett sätt snedvrider en sund (hockey)marknad till att likna ett kasino.

Till sist tummar upp till de klubbar, som Karlskrona, Kalmar med flera, som under förra säsongen toppade sina trupper med fina förvärv som var finansierade, well done!

Av: ZeroHockey

 Förra säsongen mötte Skövde Troja i en tidig träningsmatch och båda lagen imponerade då storligen, kanske främst Skövde. Jag kallade det då för den första riktiga matchen på träningssmatchsäsongen. Men det är svårt att kalla dagens match för samma succé, i alla fall för Skövdes del. För detta kom att bli en tämligen enahanda historia där Skövde hade stora problem att hänga med överhuvudtaget.

Men vi tar det väl från början. Troja parkerade de första femton minuterna i Skövdes zon i stort sett. Troja satt hög press och Skövde bjöd på den ena borttappade pucken eller felpassen efter den andra. Det såg stundtals ut som vuxna män mot barn på isen, där Troja hade fullständig lekstuga mot ett stillastående Skövde. Att det bara stod 2-0 efter den första perioden var nästan märkligt, det kunde stått både 3- och 4-0 med lite mer effektivitet i avsluten.

I slutet av den första perioden började Skövde lyfta ut en gubbe och bara lyfta upp pucken mot den för att få lite andrum, det gjorde att pressen avtog lite. Och det var lite så man fortsatte jobba i den andra perioden. Det gjorde att Skövde fick i alla fall temporära andningshål, men speciellt mycket eget spel hade man inte. Det var Troja som stod för det ordnade spelet, chansskapandet och målgörandet även i den andra perioden Två nya mål och 4-0 inför den sista perioden.

I den sista perioden gick Troja ner lite i tempot och man tappade i passningskvalitet och då kunde i alla fall Skövde vara med och leka lite. Man får också till en 4-1-reducering, på en av få riktigt vassa målchanser, men med några minuter kvar så kommer 5-1 och även om slutresultatet sedan skrevs till 5-2 var det inget snack om saken.

I Troja så var det kedjan med Mattias Persson-Oskar Nordin-Kevin Engvall som var allra framfusigast. Så fort de var inne så kändes det som att Troja skapade tryck och målchanser. Även Jesper Emanuelsson gjorde en bra match.

Fanns det inga ljusglimtar i Skövde då? Jo jag tycker ändå att Carl Hjälm, trots fem insläppta, ska ha klart godkänt. Det var ingen lätt match för honom med flera närlägen och frilägen när Skövde hade svårt att ge honom riktig hjälp. Ett annat plustecken är nye backen Axel Erikssons offensiv. Han må ha lite brister i spelet i egen zon, men han är väldigt trygg med pucken och mjuk i skridskoåkningen.

Omslagsbild: Det blev ingen rolig eftermiddag för Skövdes lagkapten Axel Abrahamsson. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd

Jag har rankat alla seriers tränare, målvakter och backar, och därmed så är det bara forwards kvar. Vilka har vassaste offensiva uppställningen egentligen? Här är min ranking!

1. Väsby

Väsby har byggt en imponerande mix med offensiv spets kombinerat med nyttiga rollspelare. Offensivt så hade man sedan tidigare starka namn som Tobias Liljendahl, Carl Åsell, Nicklas Nousiainen, Adam Falk och Dick Axelsson. Till detta har man nu också adderat ett par av ettans starkaste målskyttar i Joni Nikko och Henrik Rommel, och dessutom SHL-meriterade Fredrik Forsberg, som mer varit en nyttig rollspelare i SHL men som givetvis kommer kunna göra en hel del poäng med nu när han tar klivet ner i ettan. Han kommer dock säkert fortsättas lägga ner ett hårt jobb tillsammans med andra nyttiga attitydspelare som Christian Hägg (med många strängar på sin lyra), Erik Aterius, Filip Rydström, Axel Olsson och nya Gilbert Gabor. Ettans kanske starkaste forwardssida.

2. Visby

Blev visserligen av med ett par spetsar i Emil Öhrvall, Eric Winbergh och Linus Lundström, men har i mina ögon ersatt dem bra. Dels har man lyckats få tillbaka nyttiga tvåvägscentern Anton Johansson, dels har man fått in två bra värvningar från Halmstad i Karl Påhlsson och Melker Iversen. Kan också Lukas Jidenius och Nils Bohlin blomma igen så har man en riktigt bra offensiv spets och bredd. För man har ju också fått behålla skicklige centern Elias Lindström vilket gör att man kan få ihop i alla fall två vassa offensiva enheter. I övrigt har man flera hårt arbetande yttrar och en klok tvåvägscenter i Adam Lidström.

3. Huddinge

Huddinge har satsat på en ombyggnation och jag måste säga att forwardssidan ser riktigt spännande ut! Spetsnyförvärven Alex Ek och Johannes Nilsson är klass på nivån och hemvändaren från Segeltorp Robin Carneholm är också en spännande värvning. Dessutom har man fått behålla det mesta av det bästa från förra säsongen, med trotjänande stjärnan Björn Jonasson i spetsen. Men även Joakim Hälleström, Anton Kalte och Filip Runbjer an ta offensivt ansvar och det ser med andra ord både spetsigt och brett ut och de kommer säkert jobba stenhårt med under nygamle tränaren Fredrik Mälbergs ledning.

4. Nyköping

Har visserligen (antagligen) tappat sin storskytt Sören Dietz Larsen, poängligtvåan Isak Dahlin och nyttige Elias Jakobs, men har istället fått in ett par riktiga spetsar vilket gör att man ändå känns klart intressanta ut offensivt. För Pontus Karlsson och Linus Lundström tillför både målskytte och poänggaranti och kommer givetvis kunna axla stora roller. Intressant ser också värvningen av Hampus Engman ut, och värvningen av Joel Myrberg Andersson tror jag kan bli riktigt lyckad. Man har också fått behålla trotjänande spetsar i form av Christian Axelsson och Albin Ivarsson Hamberg, De kan utgöra två spetskedjor, och som stark tredjecenter kan man mönstra Albin Kedbrant, och John Moberg skulle vara ett starkt namn i en tredjekedja. Det finns med andra ord både bra bredd och spets i Nyköping denna säsong.

5. Tyresö/Hanviken

Tappar ännu en gång sina spetsar, denna gång Joel Thulin, Fredrik Schlyter och Mattias Sundberg. De var dock ersättare för andra nyckelspelare, så ska de lyckas täta luckorna ännu en gång? Svaret känns inte som ett givet ja, men visst finns det spelare med potential i laget. Nyförvärven Isak Dahlin (Nyköping), Tim Kämpeberg och Sebastian Frantz (båda Huddinge), Eric Eljas (Köping) samt Filip Karlsson Tägtström känns alla som spännande värvningar, medan man har kvar David Karlström och Alexander Karlsson. Det gör att man ändå ser ut att kunna få till i alla fall två potenta offensiva kedjor, och det kan sedan kompletteras med spelare som David Ljusbol, Daniel Nilsmats, Isak Sörell med flera som kan göra det hårda jobbet.

6. Wings

Tappade många spetsar i slutet av förra säsongen, därför måste givetvis spetsvärvningen av Oscar Pentler kännas riktigt bra. Han skulle kunna flankeras av exempelvis Mateusz Szurowski och förra årets stora utropstecken Dennis von Walden. Gustav Eurenius skulle kunna centra en kedja med Tim Dackell och Emil Gabrielsson och därmed skulle laget kunna ha två rätt starka offensiva enheter ändå. De därbakom känns inte helt hopplösa heller, så forwardsidan är inte så pjåkig.

7. Linden

Har till stora delar behållit samma forwardsuppsättning som man hade förra säsongen, dock så lämnar bröderna Mäkinen. Nyförvärven är inga som givet går in i förstalinorna kan göra säkert ett bra jobb i en tredje eller fjärdekedja. Förra säsongens succékedja med Andrés Staforelli, Lucas Ekholm och Adam Helldén lär få förnyat förtroende att agera spjutspets, och Christoffer Norlin, Thom Flodqvist och Alexander Larsson kan bli en helt ok andrakedja.

8. Vallentuna

Har tappat några riktigt tunga namn i Gustav Jansson, Christian Holmblad och Jacob Lundin, och nyförvärven känns, med undantag möjligen av finske Matias Valta, som att de inte håller samma klass. Lucas Paulsson och Gustav Eriksson är dock kvar och de kommer behöva ta en än större roll, detsamma gäller Oskar Söderberg och Markus Andersson. Tvåanvärvningarna Albin Olofsson (Sudret) och Emil Carlqvist (Grästorp) kanske också kan bidra med en del poäng och hårt jobb.

9. Enköping

Det är svårt att se de där riktiga spetsarna i Enköpings lag. Man har ett par som gjort ok med poäng under flera år i Daniel Andersson och Tobias Smids, och man hade ett lyckat nyförvärv i slutet av förra i Lukas Henze. Därtill kan man addera årets nyförvärv Tim Friberg. Men sedan? Nej detta känns tandlöst!

10. Segeltorp

Inte en enda spelare i Segeltorp hade platsat i en topp 2 kedja i ett enda östlag. Det är mer eller mindre omöjligt att lyfta fram spelare, men Adam Björklund och Simon Delden kan jag tänka mig är två av spelarna man kommer bygga runt i alla fall. Men detta ÄR ettans svagaste forwardsuppställning, utan konkurrens.