Ikväll så fortsätter lag begå sina matchpremiärer då tre lag gör sina första matcher för säsongen och ett gör sin andra. Här är matcherna som spelas:
Visby-Frölunda: Första matchen i Svenska spel trophy, där Visby, Frölunda, Djurgården och HV71 gör upp om titeln. Det är med andra ord idel tuffa matcher för Visby, och den allra tuffaste är nog kvällens. Frölunda har redan hunnit spela tre träningsmatcher och har besegrat Leksand och HV71 men förlorade mot Färjestad. Visby å sin sida åkte på en 2-4-förlust i sin första träningsmatch mot Tingsryd i fredags. Och det lär inte bli lättare ikväll när ett SHL-lag står för motståndet. Givetvis en rolig match att få spela och säkert bra för ekonomin, men frågan är vad den ger laget?
Tranås-Dalen: Två lag som inte spelat tidigare under säsongen, och denna match tänkte jag kolla in. Det är två västlag som har en del förväntningar på sig, de ska ju bara till allettan. Men det är alltid något lag som överraskar negativt, så jag tror båda lagen vill komma rätt in i säsongen. Extra intressant då det är två ”nya” tränare som fått sätta sin prägel på laget under försäsongen. Daniel Josefsson tror jag inte gjort några större förändringar jämfört med tidigare tränaren Pelle Gustavsson, men Phil Horsky i Tranås ledning tror jag vill förändra spelet i grunden. Mer hårt jobb, mer lagspel, och mindre finlir är nog det vi kan förvänta oss. Kan man se tendenser till det redan ikväll? Det är i alla fall jag nyfiken på!
RoKi-Boden: Boden åker till Finland och möter ett Mestis-lag i sin premiär. Det är alltid svårt att avgöra var sådant motstånd står, men RoKI kom trea i finska andraligan och bör vara en rätt kompetent motståndare. Jag är nyfiken på hur Fagervall kommer förändra Bodens spel, fortsätter man vara ett fysiskt lag med mycket kraft eller blir man mer lirande? Tyvärr lär det inte finnas möjlighet att se matchen, då den sänds på en finsk betalsajt.
***
Angående Boden: De kan nu sluta hoppas på Niklas Olausson, som tydligen är på g att sajna med Linköping. Nu får vi se om det blir något med Harju och/eller Mannberg istället.
Angående Visby: Tungt, sent avhopp av en av de mer tongivande de senaste åren. Eric Winbergh flyttar till fastlandet, undrar var han spelar kommande säsong? Ett fynd för de som lyckas landa den signaturen!
Till sist: Ni vet väl om att ni kan få en lista på alla träningsmatcher under hösten om ni klickar på ”Träningsmatcher -23” uppe i menyn på startsidan?
Edit: Christian Nyman och Fredrik Sandberg saknas i kvällens match för Boden.
För någon några veckor sedan så gjorde jag en genomgång av vilka lag som har flest följare på facebook. (Läs här) Idag var det en läsare som undrade om jag inte kunde göra samma genomgång med Instagram. Och givetvis så tar jag gärna emot idéer från er läsare, så jag satte omedelbart igång med uppgiften. Och det var flera klubbar som återfanns högt upp på facebookföljare som även återfinns på Instagrams topplista, men allra längst upp så tronar en riktigt överraskning: Det är nämligen Visby som har allra flest följare! Här nedanför har ni hela listan.
Antalet följare på instagram den 22/8-23. Blå bakgrund=norrlag Röd=öst Grön=väst Gul=syd
Jag har tidigare rankat lagens tränare och målvakter, nu tar vi klivet till backsidan. Vilket lag har egentligen södra ettans bästa backsida? Vem har svagast? Här är min ranking och en idé om hur de kan tänkas ställa upp om de vill spela med en mer offensiv och en mer defensiv i varje backpar!
Dennis Fröland, en av ettans bästa backar. Foto: Halland i fokus
1. Troja
Dennis Fröland – Carl Wäng Carl Ehrnberg– Daniel Karlsson Thörnros Kalle Bartholdsson – Rasmus Åkerblad Petter Sjöcrona – Malte Larsson
Det är en lite försvagad backsida jämfört med förra säsongen, men den är fortfarande stark. Dennis Fröland håller allsvenska klass som offensiv back och Carl Ernberg kan också leda en powerplayenhet. I övrigt är det dock mest defensiva kort att plocka fram, men där briljerar Wäng och ”Trucken” Karlsson, och även Kalle Bartholdsson är en stabil defensiv pjäs. Även Rasmus Åkerblad är en defensivback, så det ideala hade kanske varit en mer offensivt lagd back ytterligare. Sjöcrona och Larsson får stå på tillväxt, även om de säkert kommer få sina minuter de med.
#8 Jesper Solomon Frisell är i försvarszonen ibland med, men inte så ofta… Foto: Halland i fokus
2. Karlskrona
Jesper Solomon Frisell – Marcus Björk Gustav Berglund – Hugo Wendt Christoffer Rasch – Martin Fransson Christopher Lynch – Vilde Persson
Har vässat sina defensiva pjäser, där Marcus Björk och Hugo Wendt är spelare som är trygga i spelet i egen zon. Det gör att spelare som Solomon Frisell och Berglund kan släppa loss sin offensiva potential. Tredje backpar består av två hyfsat allrounda backar med bra potential. Fjärde backpar får vi se hur mycket de får spela. Men tre av backparen håller i alla fall hög ettanklass.
3. Kristianstad
Filip Persson – Oskar Hassel Anton Davidsson – Isak Renemark Charlie Björlin – Viktor Wahldén
Paret Persson-Hassel kommer bli ett backpar av toppklass, där båda behärskar båda delar av spelet, även om Persson kanske är lite mer offensivt lagd. Unge Anton Davidsson får agera spelmotor med mer rutinerade Isak Renemark som defensiv stöttepelare, det känns också som en bra backduo. Björlin och Wahldén tar tredjefiolen, inte så pjåkigt tredje backpar faktiskt.
4. Vimmerby
Oskar Lindgren – William Alftberg Elias Lindgren – Johan Norberg Pelle Ström – William Dageryd Adam Lindblad – Erik Fernhall Theo Kennmark
Vimmerby har hela nio backar under kontrakt, så den är bred. Men den är också spetsig. Man har två riktigt spelskickliga herrar i bröderna Lindgren. De kommer få driva var sin femma både i fem mot fem-spelet och i powerplay. Alftberg och Norberg är stabila, defensiva backar. Pelle Ström får sköta spelet i tredjeparet och kommer lösa det utmärkt med sin rutin, han kompletteras med en resolut spelande Dageryd. Övriga backar är med för att se och lära.
5. Borås
Filip Bratt – William Eriksson Emil Rangedal – David Rosander William Svensson – Alfons Bonander Christoffer Häggblad
Topp 2-backparen lär bestå av idel nyförvärv, där jag tror att spel- och skridksoskickliga Filip Bratt, som är offensivt lagd, skulle kunna passa bra med mer fysiska och defensivt lagda William Eriksson. Ett andra backpar skulle kunna bestå av Emil Rangedal i en mer offensiv roll, medan David Rosander, som egentligen är en tvåvägsback, skulle få ta lite mer defensivt ansvar. I tredje backpar kanske jag chockar en del som väljer orutinerade Alfons Bonander före mer rutinerade Häggblad, men jag har sett Bonander flera matcher och tycker det finns en hög potential där. Sammantaget två bra backpar och ett rätt bra tredje, en klar uppgradering jämfört med förra säsongen.
6. Krif
Martin Ekström – Herman Håkansson Lukas Fredin – William Petersson Isac Wignell – Love Bergvall Lucas Folkesson – Isac Wignell
Veteranen Ekström och unge Lukas Fredin är två offensivt lagda backar som får ansvar för att driva spelet och spel i powerplay. Herman Håkansson och William Petersson får balansera upp backparen som ändå känns rätt bra. Tredje backparet lite mer utfyllnad, och fjärde får nog inte många minuter.
7. Alvesta
Caleb Efting – Måns Hermansson William Wennström – Victor Kembel Elias Wiberg – Kasper Hagberg Alex Lindh
Alvestas backsida är i stort sett helt nykomponerad, endast Måns Hermansson, Kasper Hagberg och Alex Lindh är kvar. Jag tycker dock att man fått in rätt bra namn, backsidan skäms inte för sig. Ett första backpar med två rutinerade rightbackar med offensiva Caleb Efting och mer defensivt inriktade Måns Hermansson håller bra klass. William Wennström är en riktigt bra värvning från Tranås, och han kompletteras av nyförvärvet från Vänersborg, offensivt starke Victor Kembel. I tredje backpar återfinner vi Vännäsvärvningen Elias Wiberg och Kasper Hagberg, det är nog ett svagt kort dock.
Ludwig Wulf, stabil back defensivt. Foto: Halland i fokus
8. Halmstad
Ludwig Wulf – Jonathan Lundgren Tom Johansson – Hampus Johansson Andreas Andersson – Elias Dynell
Halmstad är i desperat behov av en spelskicklig back. Som det är nu så har de tre backpar med rätt bra defensiva backar, men ingen som kan spela i offensiva lägen och i powerplay. Förra säsongen fick man spela med fem forwards i numerärt överläge, det kan bli så igen. Men defensivt ser det ändå tryggt ut.
9. Mörrum
Hugo Lindman Gustavsson – Linus Björk Isak Ask – Filip Brahm Tobias Brahm – Hugo Blomberg Emil Andersson – Kimi Harju
Mörrum har gott om rightare, så de kan få en i varje backpar vilket är en fördel. Spelskicklige Hugo Lindman Gustavsson är den starkaste offensiva kraften och får säkert spela första powerplay. Men även Isak ask kan ta en roll i powerplay. Linus Björk är stabil defensivt, precis som bröderna Brahm. Blomberg, Andersson och Harju känns dock som lite av nödlösningar på grund av svag ekonomi.
10. Tyringe
Samuel Tetreault – Elias Svensson Dervall Melker Bergman – Max Kroon Mads Christian Hanneborg – Simon Sundqvist Jag tror att man kommer satsa i alla fall till att börja med på kanadicken Tetreault som förstanamn på rostern och i powerplay. Han har gjort en hel del poäng tidigare i karriären, visserligen i svaga ligor, men ändå. Han får sällskap av Elias Svensson Dervall som en stabil kompanjon både defensivt och offensivt. I andra backpar så får Melker Bergman ta det offensiva ansvaret, Max kroon är en utpräglad defensiv back så han kan ta hand om den. Till sist Hanneborg och Sundqvist som mer får försöka spela 0-0.
Nu var det ett tag sedan jag gjorde en uppdatering av denna lista, men nu har jag i alla fall fått in uppgifter för två nya föreningar. Dels från Tranås, dels från Alvesta. Och det förstärker bara bilden vi sett hela tiden:
Det är västlagen som får betala klart mest i hallhyra. Fyra av fem västlag som jag fått uppgifter om ligger topp fem bland dyraste hallhyrorna. Endast Lindlöven kommer billigt undan.
Alvesta ligger precis som alla andra söderlag på den billigaste halvan vad gäller hallhyror. Samtliga sex söderlag ligger bland de tio billigaste.
Billigt är det också för de flesta östlagen: Huddinge är allra billigast, Tyresö/Hanviken tredje billigast, Linden femte billigast. Det är egentligen bara Nyköping som har en rätt dyr hyra av östlagen.
Norrlagen är också rätt dyra.
Kostnad att hyra per timme om inget annat anges. Är det snedtecken mellan på matchhyra, så är den lägre siffran träningsmatchhyra.
Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor gick schlagerlåten för ett gäng år sedan. Och lite den regeln gäller faktiskt även inom hockeyn. Vill du nå framgång kan du inte bara ha lirare, du behöver spelare som kan spela på gränsen, eller till och med över ibland. Spelare som kryper under skinnet på motståndarna och ser till att få dem att tappa fokus, men också för att bereda lirarna plats på isen. Men vilka är lagens allra största busar? Här är de jag tror kommer vinna den interna utvisningsligan i den norra ettan!
Det gör ont att möta Henri Tamminen! Foto: Oliver Åström, Kalix
Bara för att Boden blir av med seriens största buse innebär det inte att man står utan attityd. För i Henri Tamminen så får man just det. En spelare som verkar leva för att åka runt och tacklas, det känns som att motståndarspelarna har en måltavla på ryggen när Tamminen är inne. Hans uppgift är att mangla motståndare, och det är en uppgift han gärna lever upp till.
De tre senaste säsongerna snittar Westermark 66 utvisningsminuter per säsong, och då förstår man vilken typ av back det är. En elak en som inte backar för att ta till alla medel som krävs för att vinna hockeymatcher.
Kom bara fyra i utvisningsligan förra säsongen, men jag tror att han bättrar på den placeringen säsongen som kommer. Är den i mitt tycke med mest attityd i ett stjärnfyllt Hudiksvall. Har rollen som brunkare och sköter den med stolthet och iver.
En opolerad back, som tyvärr drar på sig en hel del onödiga utvisningar i sin iver att försöka spela resolut. Skulle kunna dra ner antalet utvisningsminuter rejält om han valde att tänka sig för och spela lite smartare.
Väger man 90 kilo är det klart man ska använda dem! Och Jesper gillar att checka hårt på motståndarna, och delar dessutom ut en och annan liten tjuvsmäll, allt för att få motståndarna ur balans.
Gystav Marnetoft bidrar med inställning till Piteå. Foto: Oliver Åström, Kalix
Det finns ingen riktig attitydspelare på det sättet att man har en polis som back eller en grinder som ska mala ner motståndarna. Men i nya Gustaf Marnetoft har man i alla fall en spelare som älskar att spela fysiskt och gärna är med där det händer.
Strömsbro har överlag ett väldigt fysiskt spelande lag med många utvisningsminuter, men den största busen av dem alla är Emil Lindgren. 72 utvisningsminuter drog han på sig under säsongen! En spelare som väger 92 kilo och som bestämt sig för att använda dem alla.
En liten chansning. Men Linus Millner Westberg har dragit på sig mycket utvisningar under hela sin juniortid, och när han nu tar steget upp på seniornivå så tror jag inte han kommer backa utan snarare visa upp sin fysiska sida än mer.
Hade nästan tre gånger så många utvisningar som tvåan i den interna utvisningsligan förra säsongen, och då har han ändå dragit på sig betydligt fler utvisningar tidigare i karriären. I Filöip Nordin så har Vännäs en spelare som spelar på gränsen och ofta även lite över.
Kom tvåa i interna utvisningsligan säsongen som gick, trots att han bara spelade hälften av matcherna. Är inte så storvuxen, men attityd finns i överflöd!
Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor gick schlagerlåten för ett gäng år sedan. Och lite den regeln gäller faktiskt även inom hockeyn. Vill du nå framgång kan du inte bara ha lirare, du behöver spelare som kan spela på gränsen, eller till och med över ibland. Spelare som kryper under skinnet på motståndarna och ser till att få dem att tappa fokus, men också för att bereda lirarna plats på isen. Men vilka är lagens allra största busar? Här är de jag tror kommer vinna den interna utvisningsligan i den östra ettan!
Blir av med sin minst sagt resolute back Fredrik Lundin och därmed så saknar laget en riktig tuffing. Men Alexander Starck gillar i alla fall att checka hårt och får ta rollen.
Åldermannen Björn Jonasson har en vinnarskalle som få andra, trots att man normalt brukar tappa lite sånt med ålderns rätt. Men han tävlar, och tävlar tufft, i varje situation och är konstant grinig ute på isen är känslan. Det är en del av förklaringen till att han fortfarande håller.
Stensson fick ett stort genombrott säsongen som gick med 20 poäng på 35 matcher. Men en kanske mindre smickrande statistik är att han också drog på sig 82 utvisningsminuter! Spelar tufft, ofta på gränsen, och ibland över.
Segeltorps enda spelare förr på 90-talet (-99). Ligger konstant på många utvisningsminuter under hela sin karriär. Senaste säsongen blev det 43 i tvåan, risken är stor att det blir ett gäng till när tempot skruvas upp.
Segeltorpsvärvningen Daniel Ohlsson gillar inte trafik framför mål. Därför använder han de medel han har för att hålla rent framför kassen, och ibland innebär det lite väl bryska metoder. Men samtidigt nyttig spelare på det sättet.
Det finns ingen tuffing alls vad jag kan se i Vallentuna. Men Niclas Gruvstål är i alla fall en förstaårssenior som visat lite attityd i sista junioråret, kanske han tar med sig det till seniorspelet?
Stor och stark back som utnyttjar att han väger 90+ kg. Smäller på, backar inte för att ta en fajt heller. Drog på sig hela 82 utvisningsminuter säsongen som gick!
Träningsmatcherna är igång, men det finns fortfarande några riktiga spetsar som inte skrivit kontrakt ännu. Spelare som skulle kunna göra skillnad för alla lag i ettan. Jag ska försöka ta pulsen på spelarna, hur tankarna går och när de kan tänkas komma till beslut. Det blir givetvis en del snack om deras karriärer med. Först ut är femman i ettans poängliga: Jesper Ylivainio.
Berätta hur din hockeyeresa började!
– Den började i Övertorneå, där spelade jag till jag var 15. Vi hade ett kanongäng med 96:or och 97:or, med Isak Pantzare och Jonathan Harju som spelade i Tingsryd förra säsongen, Anton Toolanen som spelade i Lindlöven, bland annat. Så det var där jag startade, sedan blev det hockeygymnasiet i Luleå, men där hade jag otur med en skada sista året så jag hamnade efter och hamnade i ettan då de satsade på andra.
– Då kom jag till Asplöven med Per Kentä som ramlat ur allsvenskan. Tanken var att vi skulle studsa tillbaka direkt, men vi åkte ut mot Mariestad om jag kommer ihåg rätt. Därefter blev det Boden två säsonger. Där hade jag en väldigt fin tid med ”Nobbe” (Robert Norberg) och Petter Nilsson, två personer som ligger mig varmt om hjärtat, så det var en rolig tid. Sedan blev det Mora där det inte alls gick bra, jag fick inte vara den spelare jag är och då är det svårt att göra något vettigt. Jag spelade typ 5 minuter per match och då blir det svårt.
– Sedan kom jag tillbaka till Boden igen. Då hade jag rätt stukat självförtroende, så den säsongen hade jag önskat mig mer av och fick också en skadad i slutet av säsongen, så det var tråkigt.
– Sedan gick jag till Narvik. Där gick det ändå rätt bra med en halv poäng per match i högstaligan, men jag fick gå, de hade förväntat sig mer då jag var import, så de plockade in nya. Det blev inget bättre med dem så jag vet inte vad de gjorde bytet för egentligen…
– Då hamnade jag i Troja, det var det roligaste jag varit med om då jag fick vara med om att gå upp. Jag gjorde en bra slutdel av säsongen och hade en stor roll och hjälpte laget att gå upp. Så Troja ligger mig fortfarande varmt om hjärtat, att få vara med och vinna var väldigt speciellt!
– Sedan senaste säsongen så gick jag till Piteå, där jag hade en fantastiskt säsong. Jag blev utlånad till Tingsryd i slutet av säsongen och visade då att jag klarade av att göra poäng även på den nivån…
Jesper Ylivainio är ruskigt spelsugen! Foto: Oliver Åström, Kalix
Ja fyra poäng på sju matcher är bra!
– Jag och jag hade bud på mer men det studsade inte rätt på slutet. Men jag hade en rolig säsong med mersmak, men pendlandet blev för jobbigt, då jag är bosatt i Boden, så det är där jag är just nu.
Många trodde nog att du skulle gå till Boden igen, inför förra säsongen, men du valde rivalen Piteå. Vad var det som avgjorde det valet?
– Jag hade varit borta en hel säsong nästan, och kände att Piteå var det bästa för mig att komma igång. Jag fick dessutom en centerroll, jag har ju alltid spelat vinge innan. Men jag har alltid tyckt att centerrollen är navet i ett lag, det är därifrån man kan bygga upp spelet och att då få spela center lockade mig.
Är det just att man blir mer involverad i spelet och får mer puck som gör att du föredrar den rollen?
– Ja och att få fördela lite djupare ifrån banan. Ett bra anfallsspel kräver ett bra utspel ur egen zon och sedan att fördela ut spelet från mitten ut på kanterna, och jag gillar att ha puck och sedan fördela ut den. Så det är egentligen det det handlade om, och det var en roll ingen nämnt tidigare och det kittlade att få prova på. Så det var av av den anledningen.
Nu står vi i slutet av augusti och du står utan kontrakt fortfarande. Hur går tankarna nu?
– Jag tränar och ligger i. Per Ledin hjälper mig så jag har is både morgon och kväll i Sunderbyn. Så jag tränar på, jag hade en bra säsong. Men när man skulle vara som bäst, så var jag trött, så jag hade en del att träna ifatt. Jag har fått mersmak och är väldigt sugen på hockey, men jag behöver träna upp mig så jag har fysvärden som en SHL-spelare, så just nu tränar jag som en idiot.
Finns det några intresserade klubbar?
– Alternativ har jag absolut, haft, men jag har valt att träna just nu. Så det passar bra med Sunderbyn när jag är bosatt i boden.
Är du flyttbar?
– Jag är flyttbar absolut, men det är klart att Boden finns med, jag har inga hard feelings mot dem, jag och Fagervall kommer ju från samma by med. Så vi har pratat med varandra men inte mer, jag tränar på så får vi se.
Avgörs det ödet kanske av vad Boden landar för spelare? Det pratas ju om stora fiskar som Johan Harju, Niklas Olausson och Daniel Mannberg, att du kanske står på väntelista ifall de landar dem eller inte?
– Nej inget så! Jag tränar just nu, det är det som är tanken så får vi se vad som dyker upp. Men sugen på att spela hockey, det är jag.
Hur ser prioriteringsordningen ut? Ettan, allsvenskan eller utomlands?
– Det är klart att helst vill jag spela allsvenskan, så är det ju om jag får välja så. Men det hade också varit roligt att vara med och gå upp med ett lag med, så är det, det var stort.
Du vill gå till ett lag som kan utmana om avancemang?
– Ja precis!
Spelar det någon roll var i Sverige det är?
– Nej egentligen inte, men det ska kännas rätt i magen. VI får se. Men just nu tränar jag.
Du verkar riktigt sugen i alla fall!
– Ja det skulle man kunna säga, jag är sugen! Det florerade rykten att jag skulle lägga av, det har jag inte funderat på ens, så jag vet inte varifrån det kommer.
Det har ryktats om en hel del klubbar för din del: Boden, Piteå, Hudiksvall, Kristianstad. Har det legat något i de ryktena?
– Jag har i alla fall klubbar som haft avtal på bordet åt mig, så kan jag säga. Men det känns ointressant att prata om klubbar på det sättet, jag är där jag är just nu. Vilka klubbar som varit intresserade eller inte är ointressant, men visst har det funnits och finns.
När vill du komma till beslut?
– Jag har inget datum så, det är inte så att jag går och tänker att har jag ingen klubb det eller det datumet är det katastrof, men jag ligger i, jag ska vara redo när det väl blir klart.
Så du har ingen deadline att du i alla fall vill vara spelklar till när seriespelet drar igång?
– Jag låter det vara osagt, med tiden visar det sig.
Det snackas mycket om spelarbudgetar, och även om jag har rätt bra koll på vad de olika lagen har så vill jag inte gå ut med dem ifall de skulle vara fel. Dessutom så kan siffrorna skilja sig lite från förening till förening beroende på vad man inkluderar i dem. Ingår tränare i spelarbudgeten? Ingår sociala avgifter? Ja det är bara ett par olika saker som kan skilja vilket gör siffrorna blir svåra att jämföra. Men idag tänkte jag lyfta fram en annan sak som ger en klar indikation på var spelarbudgeten ligger i de olika föreningarna, nämligen hur istiden ligger.
Hur kan det vara en indikation på hur hög spelarbudgeten är kanske ni undrar? Jo, ett lag som tränar två pass per dag, både förmiddag och eftermiddag kan ju inte ha spelare som jobbar då, för de kan ju inte vara på två ställen samtidigt. Då lär de med andra ord vara heltidsproffs på hockeyn, annars skulle de ju svälta ihjäl (speciellt med tanke på hur mycket energi de lägger ner om de ska träna två gånger om dagen). I ettan finns det ett lag som har heltidsproffesionella spelare, nämligen Hudiksvall. Här är en bild på deras träningstider.
Hudiksvalls istider.
De lär med andra ord ha en väldigt hög spelarbudget, kanske till och med den största. Ett annat lag som hade samma förutsättningar för sina spelare var Nybro, här en bild på deras istidschema för föregående säsong.
Nybros istider 22/23.
Detta är alltså klubbar där spelarna uteslutande sysselsätter sig med ishockey., eller iaf har tillräckligt många för att det ska vara meningsfullt att ha två istider.
Många kanske lyfter på ögonbrynen och tänker att Väsby då, har inte de heltidsproffs med tanke på alla deras hamburgermiljoner? Här är deras istider.
Väsbys istider.
Som ni kan se så startar inte deras träningar förrän kl 15, även om målvakterna startar en timme tidigare.
Då finns det faktiskt söderklubbar som tränar tidigare. Här är toppklubbarna Karlskronas och Trojas istider.
Karlskronas istider.
Trojas istider.
Som ni kan se så tränar båda lagen efter lunch och ger sina spelare samma möjligheter ungefär. Det indikerar rätt tydligt att Trojas budgetbygge kanske är billigare än tidigare, men att de fortfarande har en väldigt hög spelarbudget. Jag har också fått information om att Kristianstad ska börja träna kl 13 (även om deras istider inte ligger öppna på nätet) vilket indikerar att alla spelare är minst halvtidsproffs.
Om vi kikar på några topplag till, hur ser deras förutsättningar ut? Boden hamnar ett litet snäpp efter, de börjar sina träningar kl 15.15.
Bodens istider.
Vimmerby kommer strax efter med träningstider kl 15.30.
Vimmerbys istider.
Då har vi väl bara ett tippat topplag kvar att redovisa (Piteå går inte hitta istider för), och det är Mariestad. Där ser man att spelarlönerna inte alls är i nivå som för de andra, då spelarna behöver jobba heltid (eller näst intill) då träningen inte kan börja förrän 16.50 (målvaktsträning en timme tidigare, löneförmån för ass klubbchef Sandberg? ;-)).
Nu var det ett tag sedan synade de senaste sillyhändelserna, nio dagar närmare bestämt, så det är väl hög tid att analysera vad som hänt sedan senast.
Föga överraskande med tanke på att de ar mest hål kvar att fylla, så är det Kristianstad som varit mest aktiva på värvningsfronten. Här är deras spelare in sedan senast:
Filip Lennström (RW): En spelare som huserat i de lägre hierarkierna i Pantern, Mora och Vita Hästen och nu säkert kommer kunna ta en större roll i ettan. En spelare som spelar rätt fysiskt och har ett bra skott.
Charlie Björlin (D): En back som slog igenom i Nyköping men som sedan gjort ett par säsonger i norska högstaligan. Utpräglat offensiv med bra pass, men svag defensivt.
Mathias Hellgren (C): En tvåvägscenter som kan bli en nyttig pjäs längre ner i hierarkin, det är viktigt att även ha spelare som nöjer sig med det.
Sebastian Lundman (LW): En kille från Malmös J20-lag som tas in på try out. Ett lite oskrivet kort.
***
Piteå har också gjort en riktigt spännande värvning. Finske poängsprutan Tommi Niskanen har gjort massor med poäng i finska Mestis innan han föregående säsong gjorde en sejour i den ungerska ligan. Känslan är att Piteå hittat en bra spets till sitt annars betydligt trubbigare lag, med tanke på avhoppen av Isaksson, Högberg och Ylivainio.
***
Annars har sillyfronten mest präglats av avhopp. Borlänge tappar en av sina få rutinerade spelare när Oscar Haaraoja lämnar. Ingen stjärna kanske, men just erfarenheten han hade kommer saknas.
Kiruna har ett tapp och en in. Anton Elenius fick antagligen inte plats i en vässad forwardssida utan går till tvåanlaget Kiruna city. Adam Oja kommer från tvåanlaget Göta/Traneberg, men backen har tidigare spelat i ettan med bland annat Kumla. Känns mer som bredd än spets.
Kalix fortsätter tappa spelare, nu lämnar även backen Libor Machan för spel i den slovaksika ligan.
Mörrum tappar Sebastian Freed Karlsson till Olofström. Det är en hel del ettanmatchers rutin som lämnar där, något man mått bra av att ha.
***
Jag vill också passa på att lyfta ett par andra saker: Jag såg Trojas träningsmatch igår mot Odense. Jag måste säga att jag blev lite förvånad över hur bleka Odense var. De hade inte alls samma tempo som Troja hade, där kedjan med Jesper Emanuelsson och Lucas Macklin i spetsen rev stora hål i danska försvaret. Odense såg sega och trötta ut redan från start, och hade förvånansvärt långsamt passningsspel om man betänkte att de ändå gjorde sin fjärde träningsmatch. Sedan var de tunga och beredde Troja en del problem ändå, men jag hade betydligt större förväntningar på danska ligatrean. Men cred till Troja som bjöd på tempofylld ishockey där samspelet ändå såg helt ok ut. Utöver nämnda Macklin och Emanuelsson så tyckte jag Oscar Nordin såg intressant ut.
Den andra saken var ett Visbyinitiativ. De gick ut med att man kan köpa ett säsongskort för bara 500 kronor, och då ingick de sex matcher i Svenska spel trophy med tre SHL-lag! Jag vet inte vad jag ska tycka: Som supporter blir jag givetvis väldigt glad, vem hade inte bara behövt betala 500 kr för att se alla matcher med ens lag liksom?! Men å andra sidan så kliver klubbperspektivet fram. Publikintäkter är ändå den kanske viktigaste intäkten för klubben (i konkurrens med spons), och får man bara in 500 kr för en hel säsong per åskådare, hur ska man då få verksamheten att gå runt?
Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor gick schlagerlåten för ett gäng år sedan. Och lite den regeln gäller faktiskt även inom hockeyn. Vill du nå framgång kan du inte bara ha lirare, du behöver spelare som kan spela på gränsen, eller till och med över ibland. Spelare som kryper under skinnet på motståndarna och ser till att få dem att tappa fokus, men också för att bereda lirarna plats på isen. Men vilka är lagens allra största busar? Här är de jag tror kommer vinna den interna utvisningsligan i den västra ettan!
Leon Cadei väger 103 kilo och adderar man till det att han har bra fart på fören och även spelar rätt vårdslöst så förstår man att det blir en del utvisningsminuter på 20-åringen. Tvekar aldrig att tacklas.
En 98-kilos betongklump som personifierar Dalens försvarsspel. Det gör ont att spela mot Dalen, eller som Mariestads tränare sa: De är ju förbannade redan innan matchen börjar! Tävlingsnivån är hög, redan från första nedsläpp så får lagen ofta en chock över tufft det är att vinna kamperna, speciellt framför Dalens mål. De vinner ofta på att det är stängt i den farliga ytan, ofta av Ehrenflod som inte backar för att ta till alla medel i verktygslådan, skoningslöst från första nedsläpp.
Vann den interna utvisningsligan säsongen som gick med 38 utvisningsminuter, och jag misstänker att det inte blir färre nu när det blir spel i ettan istället för i tvåan. Allting går fortare och då är det lättare att komma fel eller på efterkälken. Men en tuffing som kommer vara nyttig för Falun i vinter.
En riktig powerforward som utnyttjar sin fart och sina 97 pannor på bästa sätt. Sätter tung press på motståndarbackarna och backar inte för att skapa lite oreda framför motståndarmålet.
Såväl William Lindgren som Joshua Karlsson, de två resliga backarna, inte blir kvar så saknas de där riktiga tuffingarna i Lindlöven. Men Emil Norberg är inte bara en poängspelare, han har också frejdighet i spelet som generar både en del gruff och även utvisningar, det gör att han får bli valet.
#26 Simon Svensson håller rent framför mål. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd
Hård-hårdare-Simon Svensson. Obeveklig både mot motståndare och sig själv där han i ena stunden käkar puck bokstavligen när han täcker ett skott, för att i nästa ögonblick dela ut en stenhård tackling. En polis framför mål som alltid ser till att hålla rent, då blir det också ett och annat kramkalas. Förra säsongen gav det tre matchstraff och 99 utvisningsminuter, näst flest i hela ettan.
Han må ståta med fina poängstats, men tittar man på utvisningsstatistiken så ser man att det är en mångbottnad back som Mjölby värvat i finska Kevin Kallonen. Konstant höga utvisningsminuter pekar mot en resolut spelande back som med andra ord kan visa vägen i flera dimensioner.
Retstickan Josh Laframboise. Foto: Sofie Alexandra Kitteröd
En ettrig spelare, kanske inte nödvändigtvis den spelare som tacklar mest, men ligger hela tiden nära motståndarna och stör och drar sig alltid in i situationer när det blir hett- Älskar att trashtalka och krypa under skinnet på motståndarna.
Ännu en back som inte bara har poäng i sig. Under sin sista juniorsäsong så drog Markström på sig hela 120 utvisningsminuter, och han har nästan varje säsong legat på över 50 minuter. Jag tror att det kommer göra ont att ta sig in framför Linus Marcko i vinter!
Tranås har ingen riktig tuffing, och det tror jag kan vara en förklaring till kräftgången de senaste åren. Man väger för lätt helt enkelt och får svårt att hävda sig i en tuff alletta. Men Casper Andersson spelar i alla fall frejdigt, det ger honom bustiteln i Tranås, trots att han långt ifrån är någon som smäller på så fort läge ges.
