Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor gick schlagerlåten för ett gäng år sedan. Och lite den regeln gäller faktiskt även inom hockeyn. Vill du nå framgång kan du inte bara ha lirare, du behöver spelare som kan spela på gränsen, eller till och med över ibland. Spelare som kryper under skinnet på motståndarna och ser till att få dem att tappa fokus, men också för att bereda lirarna plats på isen. Men vilka är lagens allra största busar? Här är de jag tror kommer vinna den interna utvisningsligan i den södra ettan!
Det är inte några bromsspår efter Otto Henell när han spelar hockey. Det är full fart in i varje situation, kan han dela ut en tackling så gör han också det. Fått ett litet rykte om att spela fult, men så är det inte, mer hårt och tufft.
Hela ettans mest utvisade spelare förra säsongen, och den enda som drog på sig över 100 minuter, nämligen 109. Spelar hela tiden på gränsen, med tuffa tacklingar och stenhårt närkampsspel. Älskar att komma i 120 blås och trycka upp rädda motståndarbackar i sargen. Det gör att de skvätter iväg puckarna nästa gång han kommer, och därmed ett utmärkt tillfälle till att vinna puck och sätta tryck.
Gagic är inte bara en poängspelare, han har även en förmåga att gå ut på isen och vara förbannad på allt och alla. Han älskar att dela ut ett tjuvnyp, att tjafsa, att trycka upp spelare i sargen. Han ger och han tar, vilket även leder till ett och annat matchstraff. Förra säsongen hade han hela 92 utvisningsminuter, tredje mest i hela ettan. Det finns inget som talar för att han kommer ge vika i vinter!
Karlskrona har ingen riktig tuffing, och det kan jag faktiskt tycka är en svaghet de har i laget. De skulle behöva en murbräcka för att bereda plats för sina mer puckskickliga spelare. Jag må tro att Sebastian Sundlöf vinner utvisningsligan, men det är mer för att det inte finns några andra alternativ. Sundlöv försöker i alla fall spela på kropp när han jobbar hårt i sin fjärdekedja, men det är knappast så han sätter motståndarbackarnas knän i gungning när de får syn på honom.
Oliver Glenmar väckte upprörda känslor efter ett par vårdslösa tacklingar och många ville ha långa avstängningar på honom. Men samtidigt som han väckte ont blod, så hade förde han säkert med sig en viss respekt hos motståndarbackarna, och även om han inte själv drog nytta av det så hjälpte det i alla fall till med att lyfta Krif som lag.
Hade en energiroll i Kristianstad säsongen som gick och tog den rollen på fullaste allvar. Och vad ger ett lag mer energi än att se en spelare dela ut rejäla proppar? Wennström hade hela 51 utvisningsminuter säsongen som gick, och det var inte på grund av för mjukt spel.
Väger man 96 kilo ska man utnyttja det, det är i alla fall Filip Brahms motto. Tvekar aldrig att sätta in sina kilo i närkamperna och tar gärna lite gruff för att hålla rent framför egen kasse. Sedan kan det bli någon extra tvåa för att han inte riktigt hänger med alltid, men merparten är för hans skoningslösa attityd.
Även Troja saknar den där riktiga ettermyran som kryper så in under tröjan på motståndarna att de drar på sig onödiga tvåor. Det är samma svaghet som jag skrev när det gällde Karlskrona. Men en som i alla fall gärna delar ut offensiva tacklingar då och då är veteranen Carl-Johan Sjögren. Det kan mycket väl räcka för att bli mest utvisad i laget.
Transatlanter är vana att spela tufft, speciellt backarna kan vara riktigt elaka. Och det verkar vara en riktig elaking som Tyringe värvat i Samuel Tetreault. 75 utvisningsminuter säsongen som gick, och jag tror inte han kommer dra på sig mindre denna säsong, om han nu får spela hela.
Gjorde sin första seniorsäsong säsongen som gick och var verkligen inte någon blyg viol. Han slängde runt sina 90 pannor med energi mot framstormande forwards och drog som vanlig på sig en massa utvisningsminuter. 61 stycken blev det till slut, och jag tippar på minst lika många denna säsong.
Jag såg två matcher igår, dels Visbys match mot Tingsryd, dels Forshagas möte med norska Comet. Och det var två helt olika matcher, där Visbymatchen spelades i högt tempo och med bra intensitet, medan Forshagamatchen inleddes i rätt bra tempo men sedan tappade mer och mer ju längre matchen led.
Tingsryd hade klar fördel i den första matchen. Dels så bör de ju naturligt vara starkare då de spelar allsvenskan, dels har de kommit betydligt längre i förberedelserna då de redan varit på is i två veckor och redan spelat en träningsmatch innan. Visby å sin sida hade bara tre isträningar i benen.
Det var också Tingsryd som inledde klart bäst. De höll i taktpinnen hela första perioden egentligen, även om Visby försvarade sig väl med näbbar och klor och höll Tingsryd borta från de allra vassaste lägena. Men i slutet av perioden så begår Olle Andersson, som annars gjorde en riktigt bra match, ett misstag när han krockar med egen spelare när han ska kliva fram från burskyddet och tappar pucken och Tingsryd tog ledningen.
I den andra perioden så spelar Visby upp sig. De lyckas spela förbi Tingsryds hårda press på ett betydligt bättre sätt och kan på så vis flytta upp spelet och den andra perioden är rätt jämn, även om Tingsryd kanske hade lite mer puck.
Visby mattades dock i den tredje perioden och Tingsryd tog ett lite fastare grepp om matchbilden igen, även om Visby fortsatt försvarade sig bra. Visby lyckades få in en reducering till 2-3, men 2-4-målet kom sedan i tom kasse. Men jag tycker ändå att Visby ska vara nöjda med sin insats, de försvarade sig väl och vågade spela puck. Fredrik Sandberg och Elias Lindström gjorde fina insatser.
***
Forshaga inledde i riktigt bra tempo mot ett Comet med bland annat Pelle Hedlund och Axel Lindström i laget. Man tog ett rätt rejält grepp om händelserna och borde ha haft ledningen med ett par kassar efter den första perioden. Man spelade bra med puck på spelare i fart, ett spel som man inte haft på några år upplever jag. Men trots spelövertaget och stolpskott och missade frilägen så stod det bara 1-1 efter den första perioden sedan en ensam Cometspelare tillåtits ensam göra mål mot fyra Forshagaförsvarare, det var lamt.
I den andra perioden fick Forshaga några långa byten i egen zon, vilket gjorde att man i slutet av perioden såg ganska så möra ut. Då kom också såväl 1-2 som 1-3 efter spelvändningar. Forshaga lyckades dock komma tillbaka in i perioden och hade bud på reducering flera gånger om innan 2-3 sedan föll i slutsekunderna av andra.
I den tredje så sjönk tempot och spelkvaliteten, det märktes att det var två trötta lag på isen. Det blev mest ställningskrig, tappade puckar och få målchanser, och matchen slutade 2-3.
Då matchen sändes okommenterad har jag svårt att ge individuell kritik, men Linus Skager hade något jättebyte men var i övrigt blek. Andra storstjärnan, Tobias Björklund, spelade inte.
***
I eftermiddag så möter Troja Odense, en match jag givetvis ska se. Odense fick fullt upp igår mot Halmstad. Det var först i den tredje perioden man lyckades vända och vinna med 5-4 mot ett Halmstad som saknade sina två storstjärnor Jacob Crespin (ögoninflammation) och Robin Dahse (sjuk). Utan att ha sett matchen så verkar det som att Halmstad stod upp riktigt bra mot danskarna som normalt ska hålla bra allsvensk klass. Det blir spännande att se hur de står sig mot Troja!
Jag har tidigare rankat lagens tränare och målvakter, nu tar vi klivet till backsidan. Vilket lag har egentligen västra ettans bästa backsida? Vem har svagast? Här är min ranking och en idé om hur de kan tänkas ställa upp om de vill spela med en mer offensiv och en mer defensiv i varje backpar!
1. Mariestad
Tänkbara backpar Tobias Aronsson – Johan Frick Andreas Thelander – Simon Svensson Manne Håkansson – Filip Stenlund William Sundberg
Ett förstabackpar i toppklass, där Aronsson är en skicklig spelmotor medan Johan Frick är en defensivback av klass. Andreas Thelander hoppas man mycket på, en spelskicklig back som får stabile Simon Svensson vid sin sida. Manne Håkansson har redan två säsonger på seniornivå trots att han bara är 19 år fyllda, och är ett riktigt löfte medan Filip Stenlund är en välväxt egen junior som gjorde det bra när han fick chansen säsongen som gick i en defensiv roll.
2. Tranås
Tänkbara backpar Markus Magnusson – Martin Lindberg Viktor Nilsson Westlund – Gustaf Malmkvist Martin Skärberg – Filip Forsmark Love Palm – Samuli Rahikainen
Magnusson och Viktor Nilsson Westlund är två spelskickliga herrar som säkert kommer få spela såväl powerplay som viktiga offensiva minuter. De kompletteras av två stabila och rutinerade mer defensivt lagda backar som ger två bra backpar. Unge Skärberg kompletterar Filip Forsmark i tredje backpar, där finns potential men hur mycket får de ut? Palm och Rahikainen helt ok backup.
3. Skövde
Tänkbara backpar Adam Thilander – Axel Abrahamsson Axel Eriksson – Karl Jonsson William Johansson – Isac Ollas Mattsson
Har bara sex backar än så länge, vilket gör att de dras ner ett snäpp i rankingen. Här märks det att man satsat på mer offensivt skillade backar, Axel Abrahamsson är egentligen enda defensivbacken. Han blir en nyttig motpol till Adam Thilanders betydligt mer offensiva läggning. Ett backpar av hög ettanklass. Andra backpar är inte lika tryggt, Axel Eriksson är förstaårssenior medan Karl Jonsson har en hel del rutin men har gått oväntad kräftgång efter en lovande start på karriären. Kan tvåanvärvningen William Johansson anpassa sig till ettan på ett bra sätt så finns potential.
4. Dalen
Tänkbara backpar Kalle Holm – Sebastian Ehrenflod Linus Jacobsson – Gustav Särenborg Simon Lindblom – Joebe Martin Victor Nilsson
Backparet Kalle Holm-Sebastian Ehrenflod kommer vara riktigt starka, både offensivt och defensivt. Även de andra två backparen håller bra klass, speciellt om man kan få samma utveckling på backarna som man brukar få.
5. Surahammar
Tänkbara backpar Karl Markström – Isak Wallén Sebastian Tellström Jovicic – Emil Andersson Wille Hedqvist – Johan Andersson Gustav Lagerlöf
Hoppas fortfarande på David Lidström men utan honom så kan det formeras på detta sätt. Markström och Jovicic blir de som bär offensiven och tar hand om speltiden i powerplay, då det är två spelskickliga herrar. De kompletteras av två rejäla backar i form av Wallén och Emil Andersson, det känns som en bra match. Hedqvist och Johan Andersson lite mer utfyllnad.
6. Borlänge
Tänkbara backpar Adam Bäckehag – Oscar Kellerstam Henning Rothsten – Elias Lustig Emil Danerhag – Tim Björkman Simon Nyhlén Persson – Pontus Bergman
Har en ung men ändå intressant backsida. Adam Bäckehag är ledaren på backsidan och den som kommer få mest förtroende i powerplay. Kellerstam mer defensiv, som gillar att smälla på. Rothsten och Elias Lustig är två lovande killar med rätt hög potential. Danerhag och Björkman fick en del istid säsongen som gick och får agera tredje backpar.
7. Forshaga
Tänkbara backpar Tobias Björklund – Oscar Ramqvist Linus Carlsson – Oliver Åkelid Daniel Gheorgiu– William Eriksson
Tobias Björklund kommer få spela så mycket han bara orkar i alla spelformer, han är toppklass i ettan och klart starkaste back i laget. I övrigt är det svårt att lyfta fram någon särskild. De har en del ettanrutin, men har inte gjort några större avtryck.
8. Lindlöven
Tänkbara backpar Filip Halvordsson – Gustav Lindström Ludvig Hendén – Hannes Wenell
Lindlöven har bara fyra backar under kontrakt med en vecka kvar till deras första träningsmatch! Man kan undra vad de väntar på? Första backparet med Halvordsson-Lindström håller dock bra klass, medan Hendén-Wenell är unga backar med utvecklingspotential.
9. Mjölby
Tänkbara backpar Kevin Kallonen – Anton Kellman Liam Thell – Alexander Skoglund Hannes Rydin Irebro – Hugo Andersson Alwin Rosén – Ludwig Strand
Jag tror att nyförvärven Kallonen och Thell får playmakerrollen i var sitt backpar. De har båda gjort bra med poäng i tvåan, det ska bli spännande att se vad de kan omvandla de siffrorna till i ettan. Kellman har en del nyttig ettanrutin, bra skridskoåkare som är bra med puck. Bakom dessa tre är det dock tvåanspelare av suspekt klass.
10. Falun
Tänkbara backpar Filip Hedberg – Lukas Mååg Ibrahim Qufaj – Markus Svensk Philip Hesselgren – Fredrik Sandberg David Thögersen – Pontus Eriksson Nils Elfsberg
Har en bra numerär (nio backar) men spetsen kanske det är si och så med. Första backparet med Hedberg och Mååg är ändå rätt bra ettanklass och andra backparet med talangen Qufaj kanske kan bli ett utropstecken. Tredje backpar och neråt känns dock väldigt tunt.
Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen.Sundsvall har ett nystartat a-lag som kom igång inför säsongen 19/20, men Vincent Bodin har följa laget betydligt längre än så trots att han bara är 25 år. Han berättar bland annat om trycket Sundsvall har på läktarna, som han menar är i toppklass i ettan!
Kan du börja med att presentera dig för oss!
– Jag heter Vincent Bodin, är 25 år gammal och bosatt i Sundsvall, men ska nu i höst flytta till Örebro för studier. Varit supporter till de blå sedan barnsben och de senaste säsongerna (sedan A-laget startades upp igen inför säsongen 2019/2020) varierat mellan att stå i klacken eller sköta musiken i arenan under hemmamatcherna, där jag föredrar det förstnämnda. Innan dess stod jag enbart i klacken.
Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?
– När jag var nio år gammal var min pappa tillsammans med en kvinna vars två söner höll på Sundsvall Hockey, och en gång tog de med mig på match mot Rögle hemma i Gärde. Detta var säsongen 2006/2007 när Sundsvall spelade i hockeyallsvenskan och jag minns att Rögle vann med 1-0 efter att Pär Arlbrandt gjort det enda målet. Jag skulle säga att jag har hållit på Sundsvall sedan dess, men eftersom jag inte bodde i stan på heltid under den perioden så såg jag endast några matcher per år. Det var främst när jag kom upp i 14-15-årsåldern som jag började gå på fler matcher och stå i klacken, alltså vid 2012 när Sundsvall precis hade åkt ur HA och istället fick möta närliggande lag som Kovland, Njurunda, Brunflo, Kramfors och Sollefteå. Av förklarliga skäl blev det betydligt fler bortaresor då, så det var väl någonstans där det “började på riktigt” så att säga.
Hur mycket hardcore är du?
– Svår fråga men tillräckligt “hardcore” för att aldrig ens ha övervägt att göra som många polare och välja andra närliggande lag som Timrå eller Modo, trots att dessa är på en betydligt högre nivå sportsligt. Jag missar ytterst sällan en hemmamatch och åker även på några bortaresor per säsong.
Vilken är den roligaste resan du varit på?
– Min första resa var Almtuna borta säsongen 2011/2012. Vi tog över Gränbyhallen och skapade ett ordentligt tryck där, så trots förlust med 0-5 får jag ändå säga att den ligger högt uppe på listan även om det blivit ett antal resor genom åren. Annars var det magiskt att slå Timrå borta under 2015/2016 när båda lagen spelade i hockeyallsvenskan, men vet knappt om man kan kalla det “resa” med tanke på hur nära avstånd det är.
Vad är ditt bästa supporterminne?
– För mig är det svårt säga något annat än sista matchen i Kvalserien säsongen 2014/2015 när vi vann mot Södertälje och gick upp i Hockeyallsvenskan, och såklart de tre derbysegrarna mot Timrå under säsongen som följde. Tyvärr blev det en bitter eftersmak eftersom vi åkte ner i Hockeyettan direkt och ytterligare ett år senare (sommaren 2017) fick lägga ner A-laget p.g.a. ekonomin. Hade föreningen skött sina kort rätt tror jag vi hade haft hyfsat goda möjligheter att gå om Timrå i näringskedjan, men det är som det är. Jag tycker annars det finns många riktigt fina minnen från förra säsongen 2022/23! Under SCA-Cupen stod vi upp riktigt bra i derbyt mot Timrå, både på läktaren och isen med en hedersam 3-6-förlust mot ett SHL-lag med ordinarie trupp vilket kändes som en vinst för oss. I serien får höjdpunkterna anses vara de två bortavinsterna mot Hudik samt de sista hemmamatcherna i Allettan mot Piteå och Boden, och i slutspelet mot Hanviken och Kalmar. Vi skapade ett otroligt tryck på läktaren under de matcherna, enligt mig det bästa på många år i Gärde!
Vad gör ditt lag så speciellt?
– Det är såklart jättehäftigt att Alexander och Thomas Steen valt att engagera sig i Sundsvall och inte någon större klubb, men jag skulle säga supportrarnas närhet till spelarna. Sedan vi startade upp A-laget igen inför säsongen 2019/2020, framförallt under förra säsongen, så har det kommit mycket nytt, yngre folk till klacken samtidigt som de äldre är kvar. Våran klack har fått ett rejält uppsving och även om vi exempelvis kanske bara är 30 personer där någon match så blir det ändå ett väldigt bra tryck när samtliga de 30 står och sjunger konstant i tre perioder. Till skillnad från större klubbar med fler supportrar tycker jag det är häftigt när man märker att varje enskild individ i vår klack faktiskt kan påverka utgången i matchen, för man ser verkligen att spelarna får mer energi och blir mer taggade när vi bara fortsätter och fortsätter sjunga oavsett resultat. Det trycket vi skapade i flera av matcherna skulle jag absolut säga är speciellt på den här nivån, och utan att vilja nedvärdera de andra lagen så har vi den bästa klacken i hockeyettan norra och bör ligga högt upp även om man räknar in samtliga fyra serier.
Vilka ser du som era stora rivaler och varför?
– Det är utan någon som helst tvekan Timrå. Egentligen borde någon äldre ur våra supporterled svara på den här frågan, men även om det numera skiljer två divisioner mellan lagen så finns en infekterad rivalitet och historia där som sträcker sig tillbaka långt innan jag ens var född. Jag har under min uppväxt fått lära mig att man alltid ska “hata Timrå” i alla lägen, haha. Vi har inga rivaler på samma sätt i Hockeyettan men om jag skulle säga något lag är det självklart Hudiksvall med tanke på avståndet och att de matcherna drar mest publik.
Vad säger du om årets lagbygge?
– Vi går in i säsongen med samma målvaktspar som de tre tidigare säsongerna. Rönnqvist är en klart duglig målvakt på den här nivån, men von Burg har en högre högstanivå och förhoppningen är att han ska ta kliv och bli mer jämn över hela säsongen nu. Tunga tapp av framförallt Englund och Avehag gör att jag tycker backsidan på förhand ser svagare ut i år, men samtidigt är det svårt att veta vad vi kommer få av nyförvärven Eklund, Millner Westberg och Falberg som samtliga gör sina första säsonger på seniornivå. Eklund har åtminstone gjort mycket poäng i J20 Nationell så förhoppningen är väl att han ska bli någon form av powerplay-back. Trots att vi tappat viktiga spelare som Sirén och Marnetoft så tycker jag nog forwardssidan ser bättre ut än förra säsongen då vi ersatt dessa med spännande värvningar i Larsson, Nyman och Westerlund, som samtliga gjorde mycket poäng i sina respektive klubbar den gångna säsongen. Det mest spännande nyförvärvet tycker jag dock är Filip Wiberg som har 104 matcher i hockeyallsvenskan på sitt CV men varit utlånad mycket. Nu kommer han vara med redan från start och få kontinuitet, vilket jag tror kan leda till hans stora genombrott. Den stora stjärnan är annars Sebastian Kaijser som ska leda det här laget och göra flest poäng. Värt att nämna är att Åhlin och Hedlund var två av våra bästa spelare i slutspelet i fjol och bör kunna vara bättre över hela säsongen nu, samtidigt som Westling Alm hade ett sämre fjolår, men var riktigt bra säsongen innan och förhoppningsvis kan studsa tillbaka.
Hur långt kommer ni att gå i år?
– Jag sticker ut hakan lite och säger att vi kommer gå minst lika långt som förra säsongen (semifinal i slutspelet) då vi slog ut Hanviken och rentav vann en av hemmamatcherna mot Kalmar som nu ska spela hockeyallsvenskan. Det lär ha gett värdefull rutin till vårt unga lag som återigen bör ha goda möjligheter att ta oss till Allettan och därefter norpa en av de åtta slutspelsplatserna. Väl i slutspelet har vi ett tungt lag som är jobbiga att möta vilket passar perfekt i just den typen av matcher. Samtidigt tror jag inte att vi på långa vägar är redo att gå upp i HA och att vi därför åker ur antingen i semifinalen eller i kvalserien.
Vilka kommer slåss med er när det summeras?
– Jag har lite dålig koll på de andra lagen, men Hudiksvall kommer att sluta etta och Boden tvåa medan vi och Piteå slåss om tredje/fjärdeplatsen. Femma blir Strömsbro, eller kanske Clemensnäs.
Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?
– Perfekt grupp för att få bättre koll på lagen i de andra serierna. Jag tycker dessutom att det är småkul att läsa lite ”gnabb” mellan supportrarna när det exempelvis varit något derby i den södra serien, haha. Det är något vi inte direkt är bortskämda med i den norra serien med tanke på avstånden mellan lagen.
Vad vill du se mer av på kmhockey.se?
– Jag tycker redan ni gör ett bra jobb med att bevaka Hockeyettan!
Jag har tidigare rankat lagens tränare och målvakter, nu tar vi klivet till backsidan. Vilket lag har egentligen norra ettans bästa backsida? Vem har svagast? Här är min ranking och en idé om hur de kan tänkas ställa upp om de vill spela med en mer offensiv och en mer defensiv i varje backpar!
1. Hudiksvall
Tänkbara backpar William Eckmyhl – Philip Eriksén Lucas Torstensson – Alex Brännstam Marcus Linderborg – Filip Lander Hannes Lindström
Har tappat hela fem backar, men har med sina värvningar fått en tydligare rollfördelning. Lucas Torstensson, William Eckmyhl och Marcus Linderborg kan tänkas ta de offensiva rollerna. Det är tre riktigt starka offensiva kort. De defensiva rollerna kommer Philip Eriksén, Axel Brännstam och Filip Lander ta, även om Filip är rätt offensiv han med. Hannes Lindström blir gissningsvis sjundeback (om nu inte Linderborg får ta den rollen). Det är en ovanligt lätt backsida, topp 6-backarna väger 82 kg som tyngst!
2. Boden
Tänkbara backpar Isak Pantzare – Max Kardewall Felix Dahlroth – Kevin Arvidsson Erik Hannu – Jens Andersson Viktor Aresprång
Värvningen av Isak Pantzare sticker givetvis ut positivt. Där har man en liten, men ändå tufft spelande back med riktigt bra skridskoåkning som gärna fyller på i anfallen. Offensiva är även Felix Dahlroth och nyförvärvet Erik Hannu, där Dahlroth också lär göra en hel del poäng framför allt. Jens Andersson, Kevin Andersson och Max Kardevall får därmed ta den defensiva rollen i backparen medan Viktor Aresprång får agera sjundeback. Offensivt ser det riktigt spännande ut, men defensivt kanske man inte är riktigt lika starka.
3. Piteå
Tänkbara backpar Alexander Popovic – Fredrik Bergdahl Fredrik Granberg – Henrik Claesson Oscar Eriksson – Edvard Björk Jonathan Lidman – Linus Lindmark
Har gjort ett par starka värvningar i Alexander Popovic och Fredrik Granberg, där Popovic är en uttalat offensiv back, medan Granberg behärskar spelet i båda riktningar. Det är nog dom två det ska kretsa kring i det offensiva spelet, för samtliga övriga backar är åt det defensiva hållet. Fredrik Berghahl är en oöm back som gillar att smälla på, lite samma stuk har Henrik Claesson och det lär bli dessa som kompletterar Popovic och Granberg. Oscar Eriksson kan nog få ta en offensiv roll i tredje backpar tillsammans med någon av juniornyförvärven.
4. Sundsvall
Tänkbara backpar Algot Landin – Samuel Eklund Anton Falberg – Nils Nordh Linus Millner Westberg – Emil Wengelin Erik Nordlander – Oscar Edström Petré
Har en väldigt ung backsida där Algot Landin är 23 medan resten är 21 år eller yngre. Tre av nyförvärven är förstaårsseniorer med bra poängproduktion i J20 Nationell senaste säsongen. Samuel Eklund, Anton Falberg och Linus Millner Westberg kommer få någon form av offensiv roll antagligen om man ska utnyttja deras styrkor. Algot Landin är också stark offensivt, men löser även defensiven, så frågan är vem av juniorerna har får kampera med? Nils Nordh och Emil Wengelin får ta defensiva roller. En ung och lovande backsida, men också väldigt oprövad.
5. Kalix
Tänkbara backpar Johan Pettersson – Oscar Kohlström Alfred Hjälm – Markus Hansson Johan Diberius Sköld – Markus Nilsson Adam Weiberg – Fariz Hamid
Johan Pettersson led av ljumskarna i slutet av förra säsongen, vilket gjorde honom i stort sett stationär. Nu hoppas man att vila läkt ihop, och har han det så är det givetvis en toppback offensivt. Alfred Hjälm är en annan skicklig offensiv back, och det är dessa två som kommer vara vapnen i powerplay och offensiva situationer. De defensiva positionerna försvaras av Markus Hansson och Markus Nilsson först och främst, men också av nyförvärven Johan Diberius Sköld och Oscar Kohlström får ses som defensiva.
6. Kiruna
Tänkbara backpar Philip Kemi – Eddie Ahlmark Wiljami Kupiainen – Adam Oja William Palovaara – Nils Inga Willy Halmkrona
Philip Kemi är en notorisk poängback och kommer få en stor offensiv roll i laget, tillsammans med finska nyförvärvet Wiljami Kupiainen. Övriga backar är mer defensivt lagda, där bland annat finske Eddie Ahlmark gjort sig känd i södra ettan för sitt burdusa spel.
7. Strömsbro
Tänkbara backpar Philippe Caron – Leon Okonkwo Prada Calle Westerlund – Olle Hellström Fredrik Larsson – William Mann Fabian Fahlstedt
Calle Westerlund och Philippe Caron är värvade för att kunna ta de offensiva rollerna i laget. Men de kommer från tvåan, så frågan är hur de fixar det steget? Resten av backarna är defensiva, och mest intressant av dessa är nog Leon Okonkwo Prada.
8. Clemensnäs
Tänkbara backpar Ludvig Stenvall – Nils Gustafsson Nils Gustafsson – Daniel Nyberg Sebastian Martti – Jesper Sand Roden Daniel Boman
Har värvat nyttig rutin i Ludwig Stenvall och Daniel Nyberg. Stenvall kommer få mycket istid i alla spelformer, Nyberg är mer defensivt lagd. En offensiv back som är kvar är Nils Gustafsson som gjorde nästan två poäng per match i tvåan. Det är dessa tre man kommer bygga mycket runt, övriga får mindre roller.
9. Vännäs
Tänkbara backpar Marwin Wedemo – Isak Sandström Wilhelm Ytfeldt – William Wellén Robin Eriksson – Robin Gren Jesper Salén
Här var det mycket oprövat, men fyra backar spelade i alla fall ettan under förra säsongen och de kommer givetvis få många minuter. Marwin Wedemo kan göra en och annan poäng tillsammans med Mölndalsvärvningen Wilhelm Ytfeldt. Isak Sandström, William Wellén och Robin Eriksson får huvudansvaret för spelet i egen zon.
10. Örnsköldsvik
Tänkbara backpar Oskar Bergström – Lucas Flygt Anton Fält – Wille Persson Kevin Bergkvist – Elias Hörnquist Oscar Liv – Hannes Alander Emil Jonsson
Oskar Byström hade en kanonsäsong så länge han fick vara med förra säsongen och kommer få bära offensiven. Kevin Bergqvist, Anton Fält, Wille Persson och Lukas Flygt har ettanrutin sedan tidigare utan att glänsa, medan resten är helt oskrivna.
Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Linus Kristoffersson är mångårig ordförande i supporterklubben Blue Foxes och är ett välkänt Tyringenamn. Han berättar för oss om vinster mot Rögle och mycket annat!
Kan du börja med att presentera dig för oss!
– Jag heter Linus Kristoffersson är 46 år. Född o uppväxt i Hässleholm. Bor i Tyringe sedan två år med min 8-åriga dotter Matilda på halvtid. Har också en vuxen son. Jobbar som rörläggare/anläggare.
Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?
– Var på min första match -87 när jag följde med en kompis och hans föräldrar.
Hur mycket hardcore är du?
Om hardcore betyder att man framförallt under säsong lever och andas Tyringe Hockey, att man går in på sitt 9:e år som ordförande och haft i stort alla roller i föreningen från styrelseuppdrag till korvgrillning så får väl svaret bli Superhardcore !
Vilken är den roligaste resan du varit på?
Finns massor av härliga resor med många härliga minnen, men måste jag välja någon så får det bli en playoff-match mot div 1 uppe i Skara där vi vann på straffar. En hel busslast Tyringesupportrar höll låda matchen lång och vi vann efter stor dramatik på straffar. Året var 2013.
Vad är ditt bästa supporterminne?
Även om de är längesen och jag inte var så gammal så får jag nog säga vinstmatcherna mot Rögle i slutet av 80-talet med 5-0 och 7-4.
Vad gör ditt lag så speciellt?
Egentligen är de väl inget speciellt med mitt lag för den stora massan. Men för mig och väldigt många Tyringebor så är Tyringe Hockey väldigt speciellt. Har fått några av mina bästa vänner genom mitt lag och några av mitt livs bästa upplevelser.
Vilka ser du som era stora rivaler och varför?
Kristianstad är såklart den stora rivalen nu i modern tid. Såklart på grund av det geografiska läget men också på grund av många tuffa matcher och känsliga övergångar. Efter att ha varit storebror i alla år så har ju KIK fått låna den rollen ett antal år nu. Drömmen är ju såklart att ta tillbaka den platsen. Sedan har de varit ganska hård stämning mellan supportrarna, vilket också byggt på rivaliteten.
Vad säger du om årets lagbygge?
Årets lagbygge är väl inte helt olikt dom senaste säsongernas och vi är som vanligt tippade i nedre regionen av tabellen. Men jag är glad att vi har behållit en större del spelare än tidigare säsonger och tycker där är en hel del utvecklingspotential i många av dom ”gamla” spelarna och även en del nyförvärv som ser intressanta ut. De viktigaste för vår del tror jag blir att få ihop gruppen/laget och på så vis bli ett starkt kollektiv som tillsammans vinner hockeymatcher. Sen hoppas jag fortfarande att vi kan få in något riktigt bra nyförvärv till, framförallt en back.
Hur långt kommer ni att gå i år?
Skulle såklart vilja säga att vi kommer gå till allettan och visst inget är omöjligt. Men ska man tippa lite mer med hjärnan så hoppas jag att vi kan ha 2-3 lag bakom oss efter höstserien och sen vara med och kriga så högt uppe som möjligt i fortsättningsserien efter jul.
Vilka kommer slåss med er när det summeras?
Några division 2 lag kommer vi i alla fall inte slåss mot i negativt kval.
Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?
Jag tycker gruppen hockeyettansupportrar är ett riktigt bra forum för alla oss som älskar våra lag som håller till i hockeyettan. Roligt att läsa alla sakliga inlägg o artiklar som är rena fakta, men även allt ”skitsnack”, rykten och skvaller.
Vad vill du se mer av på kmhockey.se?
Jag vill under hösten se massor av inlägg om Tyringesegrar som överraskar alla andra följare. Men framförallt vill jag läsa fler hyllningar till Krister Holm som gör ett helt fantastiskt jobb och lägger ner massor av tid till glädje och nytta för över 5000 följare. Något som verkligen är värt en stor eloge.
Visst har några lag (Piteå, Hudiksvall och Skövde) redan tjuvstartat, men ikväll är det ett helt koppel med lag som spelar sina första matcher för säsongen 23/24. Eller vad sägs om dessa matcher?
Det är med andra ord sex ettanlag som kastar sig in i hetluften idag.
Visby lär få en tuff match mot allsvenska Tingsryd, som inte bara kommer från en högre serie, de har dessutom redan spelat en match (förlust 0-1 mot Kalmar). Det brukar göra rätt stor skillnad när man fått en match i benen redan, så Visby får finna sig i att vara rätt klara underdogs.
Mörrum möter Krif i ett klassiskt Blekingederby. Nog smäller derbyna mot KHK lite högre, men det finns också en stor rivalitet mellan Mörrum och Krif. Det ska bli en intressant värdemätare kring var lagen står. Båda lagen snackar allettan, men båda lär inte kunna gå dit, utan det vill till att slå rivalen om man ska ha en chans. Därmed lär det stå en hel del prestige i matchen, här handlar det om att sätta sig i respekt redan från start!
Halmstad gillar att möta danska lag på försäsongen och gör så också i år. Odense är ett starkt lag som kom trea i den danska ligan och har bland annat ex-Tingsrydaren Jakob Heljemo i laget. Odense har två segermatcher i benen redan så Halmstad lär få fullt upp.
Vallentuna väljer att mjukstarta med en match mot topplaget i den östra tvåan, Sollentuna. Även här är det ett derby, så visst lär det vara lite känslor inblandade även här, även om Vallentuna bör ro hem detta.
Forshaga har en riktigt häftig träningsmatch mot norska andraligalaget Comet Halden. Matchen spelas nämligen i Frölundsborg! Motståndet är inte så himla pjåkigt det heller, det var bland annat hit som Nybroratade Pelle Hedlund och Trojaspelaren Axel Lindström gick. Så Forshaga lär få fullt upp!
Det har bara sänts en match av de tre matcherna som spelats på försäsongen, den mellan Skövde och länsrivalen Grästorp, Boistränaren Andreas Appelgrens nya klubb. Jag såg den givetvis och det blev faktiskt en oväntat tuff drabbning, där Grästorp stod emot riktigt bra stora delar av matchen. Ju längre matchen gick så tog dock Skövde över mer och mer, och 4-3-resultatet spelglade matchbilden rätt väl. Intryck av Skövde? Svårt att säga en första träningsmatch, men firma Smedberg-Lindberg inledde i alla fall matchen väl, och nyförvärven Elias Andersson och Axel Eriksson glimtade väl till någon gång. Till slut var det ändå grovjobbarkedjan med Möller och Artursson som vann matchen åt Skövde när de malde ner ett allt mer tröttkört Grästorp.
Övriga matcher som spelats: Piteå-Luleå 7-6 (Piteå hade 6-0 i handikapp) Hudiksvall-Brynäs 1-9
Silly season är mer eller mindre över och istället kommer fokus mer läggas på kommande träningsmatcher. Men idag så fick jag ett väldigt trovärdigt tips att Kalix kommer ta in en amerikan på try out. Spelaren det gäller är 21-åriga centern Mack Keryluk, som senaste säsongerna spelat i amerikanska NAHL-ligan. Det är ingen toppliga, men en helt ok liga, och i laget Janesville Jets var han bland annat lagkamrat med Karlskronabekantingen Christoffer Lynch. Nu ska han provspela med klubben så får vi se om det innebär att han blir centern som Kalix är på jakt efter.
Edit: Kan också addera mer spännande nyheter på Kalixfronten. Tjecken Marcel Kanara (från Boro/Vetlanda) och Axel Boberg (Strömsbro) är också på try out. Målvaktsbackup blir antagligen egna junioren Tim Svensson. Någon Libor Machan lär det dock inte bli i Kalix denna säsong.
Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Piteåsupportern Michael Högglund berättar om hur han blev kompis med Östersunddsupportrarna Presidenterna.
Kan du börja med att presentera dig för oss! (Vem är du, vad jobbar du med osv)
– Mitt namn är Michael Hägglund och jobbar som lokalvårdare på polisen i Piteå. Är 45 år och lever ihop med min sambo Sandra Josefsson och våran dotter.
Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?
Började följa min far runt mitten av 90 talet och då var det mer nyfiket. Sen vid 99-00 började jag supporta Piteå hockey.
Hur mycket hardcore är du?
Kan säga att jag är på så gott som på varje match. Och jag och min sambo har varit ute på många borta resor från Kiruna i norr till Huddinge i Söder.
Vilken är den roligaste resan du varit på?
Ja du finns många resor man har goda minnen ifrån men kan ta ett exempel Östersund borta då vi vann både matchen (laget) och vi supportar vann halva potten.
Vad är ditt bästa supporterminne?
Mitt bästa minne måste jag nog säga när vi träffade presidenterna (Östersund) vi är goda vänner och under många år bodde vi hos några av supportrarna när vi var på turné.
Vad gör ditt lag så speciellt?
PHC har ju fostrat många NHL killar. Holmström Renberg Öhlund m ed flera. Och fått många som varit på gränsen till SHL(elitserien) att växa och blivit riktig bra spelare. (Per Lindholm, Skellefteå är ett exempel.)
Vilka ser du som era stora rivaler och varför?
Våra största rivaler är nog Boden. Vi har ju en så kallad hat kärlek. Och är ju ett hett derby.
Vad säger du om årets lagbygge?
I år har vi satsat ganska ungt lag men många av dom är i utvecklingsfas som jag tror mycket på.
Hur långt kommer ni att gå i år?
Målet är allettan sen får man se.
Vilka kommer slåss med er när det summeras?
Jag tror Boden och Hudiksvall lär vara med i racet.
Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?
Tycker den är bra men skulle behövas skriva lite mer om Norra serien.
Vad vill du se mer av på kmhockey.se?
Jag vill ha lite mer skrivning om Norra serien annars är jag nöjd.
Det finns givetvis ett gäng spelare som vill vinna den interna poängligan, men det finns bara en i varje lag som kan lyckas. Men vem? Det tänkte jag försöka titta in i kristallkulan och förutse. Sist ut är den södra ettan.
När alla stjärnor från förra säsongen lämnat utom Måns Hermansson, så får man leta poängligavinnare bland nyförvärven. Och visst kan man hoppas på att spelare som Joakim Stjern Svensson och Otto Henell ska blomma ordentligt, men är det realistiskt att de ska tre-fyrdubbla sina poäng? Nej det förefaller orealistiskt, då är det mer sannolikt att Victor Lindman klarar av att i alla fall göra hälften av de poäng han gjorde i tvåan. Det skulle innebära 26 poäng, och med det lär han vinna interna poängligan med marginal.
Henrik Eriksson är en spelare med poänggaranti i ettan. På hans tre senaste ettansäsonger har han gjort 113 poäng på 106 matcher. Även om Borås värvat intressant så tror jag ingen kan komma upp i de siffrorna, och de som är kvar är också en bit efter.
Svaret i Halmstads är lika givet som svaret på frågan ”Bajsar björnar i skogen?”. Robin Dahse vann interna poängligan förra säsongen med hela 14 poäng, och antagligen kommer inget av nyförvärven upp ens i hälften av de 36 poäng som han gjorde. Kan nyförvärvet i slutet av förra säsongen, Albin Blomberg, komma tvåa?
Crus Rydberg kommer få en klassisk spelfördelarroll i Karlskrona, som en spindel i nätet ska han fördela ut pass på Bergström och Cruseman (som det antagligen blir). Därmed kommer han få en hel del assist och det ger honom förstaplatsen i Karlskrona.
Det finns flera tänkbara kandidater i Krif: Veteranen Andreas Nordfeldt, tunga duon Daniel Andersson och Sebastian Magnusson, starke Jesper Hultberg och mitt val, Jesper Ahlgren. Ahlgren är en spelare som är där det händer, han är inte rädd för att sticka in näsan framför mål och styra eller slå in returer. Det passar Tisells hockey alldeles utmärkt, och därmed så tror jag han nyper interna poängligatiteln.
Har varit en fruktad poänggörare även i allsvenskan med sin fart och irrationalitet. Jag tror att han kommer få ännu mer utväxling på det när han möter lite långsammare backar, lite mindre fysiska och lite mindre placeringssmarta. Sedan finns det konkurrens om titeln, men Linus känns som en sannolik vinnare.
Klubbikonen valde att stanna trots svag ekonomi och han inte bara stannar, han fortsätter även leverera. Förra säsongen blev det 36 poäng på 28 matcher, kan han göra något liknande kommande säsong så kommer han inte ha någon överman.
Har levererat på hög nivå i den danska högstaligan, där klassen i alla fall på topplagen är allsvensk. När han nu går ner i ettan så har jag svårt att tro att poängskörden kommer att vika, snarare tvärtom. Och med 40+ poäng så blir han svårslagen.
Ludvig Jansson eller Heiiki Harju? Det är väl de två enda tänkbara alternativen. Men då håller jag en slant på att finske Heiiki Harju ändå vinner, han kom före i poängligan säsongen som gick och har nu etablerat sig en säsong i serien och i laget.
Han kommer få hårdare konkurrens om titeln nu när Martin Pärna ansluter från Krif med. Men kapten Karlsson blir bara bättre och bättre säsong för säsong och jag har svårt att se någon snuva honom på att vara tuppen i hönshuset!