Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Didrik Bodin är Hudiksvallsupportern som spelar punk och följer hockeyn i ”Kyrkan” troget. Han berättar om rivaler, laget och hur roligt det är med många fanatiker på en och samma plats.

Kan du börja med att presentera dig för oss! (Vem är du, vad jobbar du med osv)

– Hej! Jag heter Didrik och när jag inte sitter på långbänken i ”Kyrkan” och gormar så jobbar jag som stödassistent på ett LSS-boende, och spelar bas i ett punkband.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

– Jag fick upp ögonen för HHC när de tog sig tillbaka upp i division 1 säsongen 06-07, då var jag 11 år gammal. Hjältar som busen Yngve Gustafsson, toppmålisen från allsvenskan Tobias Bössfall och guldcoachen Sune Bergman är några man minns än idag!

Hur mycket hardcore är du?

– 7/10 kanske? Jag hänger med varje säsong och håller mig så uppdaterad som jag orkar, men det finns de som är värre än mig.

Vilken är den roligaste resan du varit på?

– Jag har faktiskt bara varit på en bortaresa, det var playoff 3 match 2 mot Östersund, då fick vi däng med 5-2 eller något sånt där. Det var en jobbig match att se på, men kul ändå med en resa med likasinnade och dessutom då se sig om i ”Öikans” fina arena.

Vad är ditt bästa supporterminne?

– Det finns ett gäng, men när vi tog emot Nybro hemma i en playoff-match för ett par år sedan var speciellt. Vi låg under med tre mål med fem minuter kvar, lyckades kvittera och vann i sudden. Jag tror vi slog ut dem med det faktiskt. Det var så grymt skönt att knäppa alla experter och södersupportrar på näsan!

Vad gör ditt lag så speciellt?

– Hudik Hockey har inte några fornstora dagar att stoltsera med, och har en bra bit kvar kulturmässigt till ett gäng andra lag i ligan, men intresset i staden växer lite för varje år och vi har varit väldigt nära att ta klivet upp i några år nu. Det känns som en förening med framtiden för sig, och det är kul att hänga med på det!

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

– Hetaste känslorna har uppstått i mötena med Östersund, även om de spelar i allsvenskan nu. Vi har spelat i samma serie mot dem längre bak, och bytt en lång rad spelare med varandra under tiden jag hängt med. Det har alltid blivit tighta, heta matcher mot dem. När de gick upp så var deras supportrar minst lika förtjusta över att det inte var Hudik som gick upp kändes det som. Annars börjar en rivalitet med Boden växa fram känns det som – de är ju kontroversiella, och toppkonkurrent i norra ettan där vi spelar nu.

Vad säger du om årets lagbygge?

– Det känns bra! Några riktigt spännande nyförvärv. Umegård till exempel kan bli hur bra som helst om vi har tur. Feuk och Torstensson känns också spännande. Samtidigt har vi fått behålla till exempel Eckmyhl, Jansson och Wiberg. Jag tror att vi kommer vara bättre den här säsongen än förra.

Hur långt kommer ni att gå i år?

– Jag hoppas att det bär hela vägen upp till allsvenskan, men då krävs det verkligen att stjärnorna står rätt. Kvalserien känns åtminstone realistiskt!

Vilka kommer slåss med er när det summeras?

– Det finns ett gäng. Väsby, Karlskrona och Kristianstad för att nämna några. Mariestad kan nog också ta sig till kvalet i år.

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

– Helt otroligt kul att så många fanatiker är samlade på en och samma plats! Det blev ännu roligare att följa ligan när jag hittade in i gruppen för några år sedan. Jag kan dock tycka att pajkastningen mellan vissa supportrar blir på väldigt låg nivå ibland, men så är det med supportrar överallt antar jag.

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

– Mer om Hudik, givetvis! Annars tycker jag du gör ett fantastiskt jobb, Krister. Det märks att du brinner för Boisen och Hockeyettan, inte minst på din aldrig sinande fantasi när det kommer till vad nästa artikel ska handla om.

Igår rankade jag de tio förstamålvakterna i den södra ettan, nu har turen kommit till den västra ettan. Det är en serie med många riktigt bra målvakter, till exempel så var det tre västmålvakter topp fem i allettan södras målvaktsliga. Men vilka är de allra bästa i årets upplaga? Här är min ranking av lagens förstamålvakter!

1. Tobias Sandberg, Mariestad

Han var målvakten med bäst statistik i såväl J18-allsvenskan som J20 Superelit, och som senior så har han haft bäst räddningsprocent i sin etta fem gånger. Förra säsongen tog han till slut chansen att spela i allsvenskan, och där var han med och bidrog till att hans lag, Vita Hästen, gjorde sin bästa säsong på flera år. Nu vänder han dock ”hemåt” till Mariestad och även om han kommer få stenhård konkurrens av förra säsongens genombrottsmålvakt Isac Ohlsson, så är det ändå Sandberg som tronar på västra ettans målvaktstopp.

2. Viggo Andrén, Tranås

Viggo Andrén lånades ut av Frölunda till Tranås säsongen som gick och hade en riktigt bra första säsong på seniornivå. Han konkurrerade ut betydligt mer rutinerade Victor Johnsson och kom fyra i allettan södras målvaktsliga, trots att laget kanske gick lite knaggligt. Med en räddningsprocent på 91,45 som placerade han sig på en fjärdeplats i allettan södras målvaktsliga, och det var inte förvånande alls att Tranås signade honom för ännu en säsong när han nu blir senior.

3. Felix Tengvall, Skövde

Felix Tengvall kommer få kampas med Carl Hjälm om att få vakta målet i Skövde. Men jag håller ändå Tengvall som det något vassare kortet av de båda, och därmed så skulle det vara han som får stå merparten av matcherna. Så var det inte i Krif, där han hade tuff konkurrens av Emil Cederlund, men han fick ändå stå en hel del matcher och gjorde det då riktigt bra. Så bra att han hade hela 94,61 i räddningsprocent, endast slagen av nämnde Cederlund, men före Borås Konstantin Barulin. Kan han komma upp i den nivån i Skövde så kommer han innebära ett ordentligt lyft för Skaraborgarna.

4. Andreas Bosson, Forshaga

I två säsonger i rad så har Andreas Bosson inlett som förstamålvakt i Hudiksvall för att sedan petas. Det har säkert stor roll i att han nu väljer att byta från topplaget till mindre bemedlade Forshaga. Det är givetvis ett oväntat steg, men ett glädjande sådant för Värmlandslaget, som nu får en riktigt bra förstamålvakt att luta sig emot. Bosson hade 91,58 i räddningsprocent under grundserien säsongen som gick, och hade en vinstprocent på imponerande 82,35%. Några sådana vinstsiffror lär han inte få i Forshaga, men nog kommer han hjälpa laget vinna matcher.

5. Jonatan Frykholm, Lindlöven

Under grundserien så var det faktiskt kollegan William Kias som hade bäst facit av de båda, även om de delade broderligt på matcherna. 90,84 i räddningsprocent är dock klart godkänt. Och när det sedan drog ihop sig till allettanspel så var det ändå den mer rutinerade Frykholm som fick stå lite mer och hade då också klart bättre räddningsprocent (90.52%) än Kias.  

6. Oliver Norgren, Borlänge

Oliver Norgren hade en rent ut sagt svag grundserie, där både han och laget hade svårt att hitta någon högre nivå. Men efter jul så kom segrarna och därmed självförtroende både för honom och laget. Borlänge blev bara starkare och starkare och gick hela vägen och vann den norra vårettan, mycket tack vare Oliver Norgrens eminenta målvaktsspel. Till slut landade han på en räddningsprocent på en bra bit över 93%.

7. Oskar Blomgren, Dalen

Det kanske är lite överraskande för många, men jag tror faktiskt att det blir Oskar Blomgren som kommer ta över manteln när Oscar Malm nu lägger rören på hyllan i Dalen. Oskar är ett riktigt löfte, 18 år gammal vann han målvaktsligan i fortsättningsserien i J20 Nationell, med en räddningsprocent på 93,52%, och hans 91,27 från grundserien är inte dålig den heller med tanke på att hans Malmö var ett bottenlag. Han fick även chansen i U19-landslaget, så att det är en stor talang råder det inget tvivel om. Det ska bli spännande att se hur han fixar klivet upp i seniorhockeyn.

8. Lucas Rheynecludes, Surahammar

Lucas Rehynecaludes har en märklig karriär. Han var en stor talang och fick chansen i såväl U17- som U19-landslaget, men valde efter junioråren i stort sett hoppa över en säsong. Därefter valde han spel i tvåan, innan han säsongen som gick spelade 10 matcher för Tyresö/Hanviken och 2 för Wings. Det är denna märkliga karriär som gör att jag rankar ner honom, för man undrar ju hur seriöst han tar sin hockey? För när han väl står så gör han det bra, han har över 91 i räddningsprocent i de tolv ettanmatcherna från förra säsongen, men hur många kommer han spela i vinter? Bestämmer han sig för att spela så tror jag dock att han blir förstavalet före Linus Marcko.  

9. Simon Zurawski, Mjölby

Det är en rutinerad keeper som nykomlingen Mjölby har till sitt förfogande. 31-årige Simon Zurawski har ett par säsonger i ettan med Lejon, men har annars spelat i tvåan, där han tillhört de absolut främsta, säsongen 19/20 var han den allra främsta till och med.

10. Philip Aldenrud, Falun

23-årige Philip Aldenrud hade sin klart bästa säsong i sin unga karriär säsongen som gick. Med en räddningsprocent på finfina 93,2 i seriespelet och 92,7 i slutspelet så ledde han laget hela vägen till seger i den västra kvalserien. Men det är ett kliv upp, och det vill till att Philip presterar på topp för att etablera nykomlingen.

Christer Larsson är både ordförande och sportsligt ansvarig i Forshaga, och har med andra ord tusen järn i elden. Men han har inte mer att göra än att han de senaste veckorna landat två riktiga bomber i Tobias Björklund och Linus Skager. Men hur bär han sig åt, och blir de kvar i klubben? Detta och mycket annat i denna matiga intervju!

Lilla Forshaga har landat två riktiga bomber på bara ett par veckor, dels Linus Skager, dels Tobias Björklund. Hur lyckas ni?!

– Vi jobbar alltid på våra värmlänningar som är ute i periferin, de brukar vilja flytta hem någon gång. Sedan om det blir tillfälligt eller för gott vet man inte. Men vi har koll på spelare som Kandergård, Lennartsson och Klint, för att se om de är sugna på att flytta hem.

Det måste vara väldigt skönt då att det ger utdelning med så tunga namn!

– Ja det var lite vad vi siktat på för att ge rutin och stabilitet till vårt unga lag.

Blir de kvar hela säsongen då?

– Det är avsikten i alla fall, både från vår och deras sida. Kontrakten är skrivna på ett år, men du vet hur det funkar i hockeyn, vi har inte ekonomin att sätta emot om allsvenskan klubbar kommer och bjuder och vill inte göra det heller för den delen. Vi vill att spelarna ska spela här och utvecklas till att ta nästa steg.

Är det drag kring hockeyn i Forshaga nu efter de här två värvningarna?

– Jag hoppas det blir bättre, varit lite tunnsått ett tag, men hoppas på att öka publiksiffrorna, rolig premiär mot Mariestad borta med. Försöka göra något, att ha buss ner så en bra start och sedan Falun hemma, så kan få en bra inledning. Kan man få framgång så kommer folk, men allmänt dåliga siffor, bara Färjestad.  

Vad säger du om er senaste säsong?

– Senaste säsongen blev inte vad vi räknat med, vi tappade också Jonas Nyman redan innan säsongen drog igång, och ”Foppa” (målvakten Erik Forsberg) och Nordström inför vårserien, de går inte ersätta. Vi fick in Jakob Ringsby och Kimmy Skogland som gav oss lite stabilitet, men vi hade problem med målskyttet. Sedan har vi tappat några som var i toppen av poängligan i år, men tittar man så gjorde de inte poäng mot hårdaste motståndet. Linus Tjulander, William Johannesson och Wilson Johansson. Tjulander gick till Grästorp och Wilson skulle operera höfterna, men har inte gjort det än, så han är inte spelklar. William Johannesson har vi inte haft några diskussioner med.

Om vi då går in på lagbygget: På målvaktssidan gjorde ni en stark värvning i Andreas Bosson, och Gustav Griborn blir kvar. Det är också en stark värvning eller hur?

– Jag tycker målvaktsparet är spännande, de är lite olika storlek och målvaktstyp så att säga. Men jag tror stenhårt på Bosson, jag ser stor utvecklingspotential i honom och han har blivit lite sidosteppad i Hudiksvall de senaste säsongerna, men han har en hög potential.

Vad lockade ni med?

– Varför spelare tar sina beslut har jag slutat att gissa på, jag vet inte. Det kan bero på flickvänner, hockeyn, en sjuk farmor eller vad som helst. Det enda jag kan säga är vad vi vill, så får de ta beslutet sedan. Jag var ute efter 3-4 olika målvakter av hans kaliber. och han var mest intresserad och när han spelat klart så nappade han snabbt och ville till Forshaga.

Är tanken att han ska gå som etta?

– Det är ingen uttalad för mig, det får visa sig. Men jag tror de kan sporra varandra till högre höjder.

Backsidan förstärker ni som sagt var med Tobias Björklund. Vad vill ni få ut av honom?

– Framför allt en ledande back både offensivt och defensivt, det har han visat att han kan. Plus att han bidrar med rutin till en i övrigt ung backsida. Vi har nio backar, men William Eriksson kommer inte till spel på grund av motivationsbrist tyvärr.

Med Björklund in så har ni väl ersatt tappen av Karl Jonsson och Herman Johansson?

– Herman spelade bara tillfälligt, han spelade knappt på hela säsongen och spelade inte i kvalserien. Men Jonsson är ett tapp. Han hade tappat glädjen med hockeyn när han kom till oss, men när han kom in till mig så tackade han väldigt mycket och sa att han hittat glädjen igen, men kärleken styrde honom till Skövde.

Vad ser du annars för potential i backsidan?

– Jag tror Linus Karlsson fortsätter utveckla sin roll. Anton Wiklund gjorde sin första seniorssäsong och då vet hur det är då, man är lite upp och ner, men han kom igång ordentligt på slutet. Samma med Oscar Ramqvist som pendlade förra säsongen men nu har sambo på plats, det tror jag kommer hjälpa honom. Sedan har vi ett par unga backar i Daniel Gheorghiu och Oliver Åkelid som jag tycker det finns potential i. Backsidan känns bra balanserad.

Offensivt så kommer givetvis Skager betyda massor för er. Vilken omgivning vill du se honom i och hur ska rollfördelningen se ut?

– Jag och Tomas (Engman, tränare) har diskuterat vad jag tror på, men det kommer utkristallisera sig. Men han, Jonathan Ström och Linus Jonsson som flyttade ut på en kant och gjorde det väldigt bra, skulle kunna vara ett alternativ. Även Jacob Ringsby skulle kunna mata Skager med puckar. Sedan såg Filip Norbäck spännande ut när han kom in i div 1-tempot.

En annan kanske kunde vara Hugo Ek Koskela, ett annat spännande nyförvärv med bra fart på skridskorna?

– Ja vi har 4-5 spelare med Norbäck, Skager, Johan Olsson och Alexander Pettersson med bra fart och storlek.

Är det något annat nyförvärv du är särskilt nyfiken på?

– Det ska bli spännande att se Jacob Rhodin som gjorde bra med poäng i en bra juniorliga i Kanada. Sedan var jag imponerad av Erik Bäcklin i Orsa, det ska bli spännande att se hur han utvecklat sig i tvåan.

Vilket ser du som ert tyngsta tapp?

– Jag skulle säga de är lika tunga allihop, jag har ingen före den ena eller den andra. Några var färdiga hos oss helt enkelt, då de inte utvecklats på två år, då måste man hitta nytt. Vi måste ta in killar som är utvecklingsbara, kryddat med några med mer rutin.

Vad säger du om er forwardssida?

– Jag tror den kan överraska, den känns riktigt bra. Jag är nöjd med den sedan vi fick in Skager. Sedan är den inte helt stängd, vi har lite samarbeten med Färjestad och Karlskoga, så vi har pratat om att vi ska ha 15 forwards, men det är inget som ligger i röret just nu. Men vi stänger aldrig dörren, det brukar komma hemvändare under säsongen.

Vad blir er målsättning?

– Vi bygger alltid för ett lag som kan utmana om allettan, och efter det så spelar vi ishockey så länge det går. Det har vi alltid som mål, men vi lyckades inte förra säsongen, och vi hade inte kalkylerat med negativt kval. Vi tappade för många inför och under säsongen, många spelare i allsvensk nívå har lämnat oss de senaste säsongerna som Klint, Kandergård och Viktor Lennartsson, spelare som fått lyft här. Sedan har vi fostrat mycket tränare med, rätt många som varit här, Nordström som tränar innebandyns SSL, Jönsson i Växjö, Lundell i Rumänien med flera, så många tränare som tagit avstamp här. Dennis Hall är i Bik nu, men det var mer etablerat namn innan.

Om ni nu ska gå till allettan, vilka konkurrenter ser du?

– Det är de klassiska, med Mariestad, Skövde, Lindlöven, Surahammar, Dalen, Tranås. Västra serien tror jag blir jämnare än på länge.

Och om du kikar mot allsvenska platsen. Vilka slåss?

– Jag har inte 100 koll på övriga serier, men i norr är det väl Boden och Hudiksvall, i östra Väsby, i södra finns det ju några som Kristianstad, även de ligger efter med lagbygget, Karlskrona ligger väl bäst till just nu, Troja är väl med. Södra är mer given vilka som går till allettan än någon gång tidigare. I västra så kan Mariestad hugga, det hänger på skador och sånt givetvis.

Till sist: Din syn på licenshärvan?

– Min syn är att jag tycker det är tråkigt att det ska vara så. Jag vet inte vad som gör att det händer, det är lite olika i olika klubbar, vissa kommer inte in med papper, andra går det men med fel och andra är det ekonomin som ställer till det. Alla vet ju förutsättningarna, så det borde inte vara några konstigheter. Men frågan är om det är rätt parametrar? Kiruna AIF drar sig ur, under säsongen, det viktiga måste ju vara att man fullföljer säsongen. I år är det fem nya lag i ettan, det blir en utmaning som organisation, men det är inte många som kvalificerat sig dit egentligen. Det är tråkigt för de som går upp, då de får små möjligheter att bygga lag, och det samma gäller för de som ramlar ur. Man får jobba med att slimma organisationen och spara pengar istället för idrottsliga. Man behöver kika på parametrarna som gäller. Det heter att man mäter utifrån det egna kapitalet, ,en vad mäter man eget kapital på? Vår omsättning är egentligen väldigt låg, men vi äger vår ishall och har även en fotbollssektion, hur räknar man då? Det är så med flera lag som har aktiebolag, vad mäter man på? Är det en rättvis bild? Malmö har 26 miljoner i skatteskulder men får ändå licens? Man blir fundersam på hur man mäter, sedan är jag inte avundsjuk på Malmö men ändå.

Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Kristoffer Palmér har spelat hockey i Tranås som barn och är fast i klubben sedan dess.

Kan du börja med att presentera dig för oss!

– Mitt namn är Kristoffer och är 29 år och bor i Tranås, är en stor supporter till Tranås aif, och jag har varit på nästan alla matcher sen jag var 4-5 år. Jag har även spelar hockey i många år i Tranås.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

– Allt börja med att jag själv spelade hockey som liten, man började gå på matcherna, och sen blev man fast, och nu går man på nästan alla matcher

Hur mycket hardcore är du?

– Svårt att svara på men jag går på alla hemmamatcher. Jag har även åkt på många bortamatcher, även om det har blivit lite sämre med det på senaste, men då köper jag alltid matcherna och ser på dom, men ska åka på mer matcher borta denna säsongen

Vilken är den roligaste resan du varit på?

– Den roligaste resan är svårt för det finns så många, men Vimmerby borta när det var 4-5 bussar från Tranås, med härlig stämning på läktarna och en vinst såklart både på isen och läktaren.

Vad är ditt bästa supporterminne?

– Bästa minnet är nog säsongen 2018-1019, hela säsongen och avslutade med kvalserien. Även om vi inte gick upp så var hela den säsongen sjukt rolig och vi fick se mitt lag spela hockey som jag aldrig har sett innan, så det är det bästa minnet.

Vad gör ditt lag så speciellt?

– Skulle nog säga supporterna gör Tranås så speciellt. Det är alltid bra drag på hemmamatcherna och bortamatcherna och att dom alltid ställer upp och stöttar laget i både dom bra och dåliga stunderna

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

– Vimmerby skulle jag säga kommer alltid vara stora rivaler, det har alltid varit härliga matcher mot dom både på isen och på läktaren. Men jag får kanske säga Mjölby nu när Vimmerby inte spelar i samma serie

Vad säger du om årets lagbygge?

– Jag tycker laget ser intressant och spännande ut, även om vi har tappat 3-4 spelare som har varit viktiga för oss senaste säsongerna, så tycker jag det ser bra ut. Det saknas kanske lite spets framåt just nu, men jag hoppas det kommer in 1-2 spelare till snart.

Hur långt kommer ni att gå i år?

– Jag sticker ut och säger att Tranås går till kvalserien, haha! Nej men allettan och sen hoppas jag dom kan ta sig så långt som möjligt, men det finns många bra lag i ettan i år tycker jag

Vilka kommer slåss med er när det summeras?

– Får jag drömma lite så säger jag i kvalserien kommer Tranås få möta Mariestad, Hudiksvall, KHK , Troja och Väsby.

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

– Jag gillar gruppen väldigt mycket, det är både bra och roligt att det finns en grupp för hockeyettan.

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

– Oj, svårt att säga, men jag tycker sidan är bra som den är just nu, men kanske mer om Tranås då.

Målvaktspositionerna är mer eller mindre spikade, det är bara Kalix, Vännäs och Kristianstad som fortfarande söker en målvakt, men i Kristianstads fall lär det bli en backup, för Wictor Ragnewall sätter man inte att nöta knopp. Därför så kan jag nu ranka de tio förstamålvakterna i den södra ettan, eller i alla fall de jag tror blir förstamålvakter. Här är mina topp 10!

1. Konstantin Barulin, Borås

Betydelsen av Konstantin Barulin för att etablera Borås i ettan kan inte underskattas. Ryssen missade de första sex matcherna på grund av visumstrul, och det innebar fem förluster och bara en seger medan laget släppte in i snitt 4,33 mål. Men från match sju, då han äntligen var på plats, så kunde nästan inte Borås förlora. Man gick poänglös ifrån blott en av de sista tolv matcherna och nästan halverade antalet insläppta mål i snitt, till 2,25. Trots svag backlinje framför sig så lyckades Barulin rädda 93,57% av alla skott i grundserien, siffror som blev än bättre, 93,99%, i vårettan. Trots sin ålder, 39 år, så har den före detta världsmästarmålvakten fortfarande vinnartakter i sig!

2. Viktor Kokman, Karlskrona

Karlskrona var ett annat lag som gick hackigt med annan målvakt inledningsvis. Laget låg på missad slutspelsplats till och med innan Kokman anslöt från den norska högstaligan vid transfer deadline. Då visade han direkt upp sin rutin från spel i allsvenskan med mera. För han lyfta laget med sitt stabila målvaktsspel, och Karlskrona inte bara nådde slutspel med marginal, de gav dessutom Troja en match om det i semifinalspelet. Kokman landade på fina 92,5% under sina fem matcher i allettanspelet, och på stabila 91,1% i slutspelet.

3. Jacob Crespin, Halmstad

Halmstad hade en strulig säsong, med sent lagbygge, ny tränare och svag ekonomi och de var som vanligt nederlagstippade. Men Jacob ”Creepy” Crespin storspelade från match ett och hela vägen, en match missade han på grund av magsjuka, annars stod han rubbet. Och det med en imponerande lägstanivå. Billiga mål finns inga, desto talrikare är de fina räddningarna. Trots ett rätt svagt lag framför sig, så gav han ändå laget chansen att vinna varje match. Med en räddningsprocent i allettan på 91,1% så placerade han sig bäst av alla södermålvakter (Kokman undantagen) i den södra allettan.  

4. Wictor Ragnewall, Kristianstad

I många år nu så har ”Ragge” varit en av ettans allra bästa målvakter. Och innan jul säsongen som gick så var han också det med höga 93,63 i räddningsprocent. Men efter jul så gick han inte att känna igen riktigt, då hade han under 89 i räddningsprocent och var faktiskt med det näst svagast av samtliga förstamålvakter i den södra allettan. Och han kan inte heller klaga på försvarsspelet, Trojas backlinje var starkast i ettan och han fick all hjälp han borde kunna kräva. Med det sagt, han är fortfarande en riktigt bra målvakt, men jag håller ändå honom som något svagare än topp 3.

5. Emil Cederlund, Krif

Under grundserien så hade Krif stora problem med såväl att vinna matcher som att få till ett fungerande försvars- och målvaktsspel under grundserien. Men Tisell tog över och fick då ordning på försvarsspelet, och då gick också målvakternas räddningsprocent upp radikalt. Visserligen var det mot svagare motstånd, men Emil Cederlunds räddningsprocent gick från rätt bra 91,07 till skyhöga 95,45! Då delade han ansvaret med Felix Tengvall, men kommande säsong så lär han få stå i stort sett allt, det ska bli spännande att se hur han axlar det ansvaret.

6. Robin Christoffersson, Vimmerby

Vimmerbymålvakten Robin Christoffersson är en stabil och rutinerad målvakt som visat under flera år att han är en målvakt att lita på. Så också förra säsongen, även om grundserien kanske inte var hans bästa. Men han spelade upp sig under vårserien och i slutspelet spelade han sin bästa hockey för säsongen, där han starkt bidrog till att Vimmerby sånär stjälpte de blivande allsvenskarna Nybro.

7. Jesper Eliasson, Troja

Det före detta storlöftet var tänkt som backup bakom Henrik Haukeland i Färjestad säsongen 21/22, men då Haukeland inte imponerade värvade Färjestad in en ny förstemålvakt (Dominic Furch) och Eliasson blev utlånad till allsvenskan. Där hade han dock svårt att göra något större avtryck, och en ny utlåning till Väsby innebar inte heller det något lyft. Därför valde han spel i norska högstaligan säsongen som gick, där han ändå kom undan med helt ok 90,4 i räddningsprocent. Men Jesper känns ändå som ett litet osäkert kort. Kan han få ut sin fulla potential så kan han mycket väl vara i topp på en liknande lista nästa säsong, men får han det inte så kan saknaden efter ”Ragge” bli stor i vinter i Trojaland.

8. Martin von Schoultz, Mörrum

Martin delade ansvaret under grundserien med Gustav Bågenvik, och då såg det inte superstabilt ut. Men sedan Bågenvik flyttat strax innan jul så fick von Schoultz större förtroende och det växte han av. Under vårettan så höjde han sin räddningsprocent med över fyra procent, till 92,36, och var därmed starkt bidragande till att Mörrum trots stora ekonomiska bekymmer och tappade spelare och tränare, ändå kunde greja fortsatt kontrakt.

9. Didrik Jansson, Tyringe

Hade precis som laget en rätt svag grundserie där han hade en bit under 89 i räddningsprocent. Men vårserien, och framför allt avslutningen, gick betydligt bättre och laget vann betydligt fler matcher, vilket givetvis Didrik Janssons 91,56 i räddningsprocent bidrog till. Det ska bli spännande att se om han kan spinna på det kommande säsong.

10. Sebastian Eriksson

Sebastian Eriksson har provat på ettanspel tidigare, i såväl Mörrum som Örnsköldsvik. Men de senaste två säsongerna har det varit tvåanspel och där har han riktigt fina siffror, så det kan hända att jag underskattar honom. Men skillnaden upp till ettannivå är stor, och det syns också när man jämför med hans facit under säsongerna i ettan.  

Det har gått ett tag sedan jag kunde uppdatera min lista över vilka förutsättningar kommunerna ger sin ettanförening, men nu börjar kommunala tjänstemännen komma tillbaka från semestern vilket gör att jag fått tre kommuner ytterligare att redovisa. Det är dels Mörrum som går lite emot trenden med att det är billigt för söderlag, Lindlöven som kommer billigast undan av vanligtvis dyra västkommuner och Huddinge som stryker under trenden av att östlagen kommer billigt undan.

Priserna är kr/timme om inget annat anges.

Här är topp 9 i höga kostnader från tidigare. Som ni kan se så är det västlagen som är dyrast, följt av norrlagen.

Här är de åtta lag som kommer billigast undan, alla söderlag har billig hyra, och även östlagen ligger bra till.

Vad vore lagen utan oss supportrar? Ingenting skulle jag vilja säga. Vi är de som ger spelarna motivation, vi är de som finansierar verksamheten och vi är de som blöder allra mest för laget i våra hjärtan. Varför då inte låta oss komma till tals? I en serie intervjuer så kommer supportrar från de olika ettanlagen få komma med sina tankar om laget, rivalitet och sina minnen. Idag så är det återuppståndna Väsbys Wildhogs nya ordförande Peter Larsson som ger oss en återblick till säsongen 86/87 och som även passar på att hylla sin sportchef.

Kan du börja med att presentera dig för oss! (Vem är du, vad jobbar du med osv)

– Jag heter Peter Larsson, är 45 år. Är Ordförande i Väsby Wildhogs, återuppstått från 2007.Jag jobbar inom transportsektorn som lastbilschaufför, bud och distribution.

Hur länge har du hållit på ditt lag och hur började det?

Jag har hållit på Väsby ända sedan födseln på Löwenströmska. Fast vaknade till när det gällde hockeyn vid ca 10 års åldern när det ekade i hockeysverige om Vilda Väsbys upptåg genom seriesystemet, 86/87, då även ”vilda Väsby ” fick sitt namn. Då jävlar ekade det i dåvarande nybyggda hockeyhallen med 3500 personer. Vi åkte ur med dunder och brak, men där vaknade iallafall intresset.

Hur mycket hardcore är du?

Väsby Wildhogs har ju dragits igång igen. En förening med eldsjälar och energi. Blev vald som ordförande och vi kommer att göra allt för Brödernas Väsby hockey. Kompromisslös och obeveklig. Inbiten in i märgen. Men välkomnar alla. Ser 90 % av alla Väsbys matcher.

Vilken är den roligaste resan du varit på?

Oj oj, vilka resor genom åren! Allt från fortkörningsböter på väg till Östersund till att bli bjuden på efterfest i Borås efter att först blivit ”fientligt” mottagen. Poliseskort ut ur Norrköpings Vita hästen. Borlänge, Örebro. Just den roligaste resan går inte att peka ut. Jag hoppas att den kommer denna säsong.

Vad är ditt bästa supporterminne?

1988 då jag öppnade dörren in i Vilundahallen där över 3500 personer hejade på Vilda Väsby när de spelade i dåvarande Elitserien. Där började supporterhjärtat klappa!

Vad gör ditt lag så speciellt?

Vilda Väsby Är speciellt, har alltid varit. Född och uppvuxen i Väsby. Så valet varför är givet.

Vilka ser du som era stora rivaler och varför?

Pendeltågs serien. Wings och Vallentuna avskyr vi att förlora mot men älskar att möta dem. Alla älskar väl derbyn?

Vad säger du om årets lagbygge?

Wow! Ett otroligt tungt och erfaret lag i år. Våran sportchef Tom har fingertoppskänsla. Så här långt finns det bara ett ord: Wow! Längtar tills första träningsmatchen.

Hur långt kommer ni att gå i år?

Till kvalserien. Topp tre!

Vilka kommer slåss med er när det summeras?

Väsby kommer att vara med I en kvalserie! De andra fem låter jag vara osagt, men hockeyettan är mer intressant än på mycket länge.

Du är aktiv på hockeyettansupportrar, vad tycker du om gruppen?

Lite attityd och käbbel i inläggen är bra. Men hån och hat behöver städas bort. Då tror jag att fler från alla serier i hockeyettan vill vara med och diskutera.

Vad vill du se mer av på kmhockey.se?

Sidan tycker jag är väldigt allätande. Ger och tar från hela hockeysverige. Fortsätt så! 

För en dryg månad sedan så gjorde ja en första powerrank där flera av storlagen hamnade på en blygsam placering. Nu har de dock fått in både numerär och spets, och därmed så klättrar de rejält på dagens lista. Men Kalmar har också lämnat ettan, och därmed så finns det också plats för en spännande nykomling!

1. (1) Väsby

Väsby har nu byggt färdigt sitt lag, och det ser minst sagt ramstarkt ut. Backsidan är tillsammans med Trojas ettans bästa, där man fått behålla sin starka stomme från förra säsongen och sedan kryddat den med lovande Ludvig Georgsson, Nybrobacken Sebastian Walfridsson och klassbacken Linus Rotbakken som grädde på moset. Det finns kraft, rörlighet och spelsinne. Offensivt ser det också mångsidigt och kompetent ut. Det finns starka målskyttar i Henrik Rommel och Joni Nikko, framspelare i Tobias Liljendahl, Adam Falk och Nicklas Nousiainen, hårt jobbande attitydspelare i mångsidige Christian Hägg, Erik Aterius och Filip Rydström och nyttig rutin i Fredrik Forsberg och Dick Axelsson. Målvaktssidan är inte pjåkig den heller, även om den kanske inte är ettans starkaste.

+ Att man är kompletta och spetsiga, med ettan vassaste och bredaste forwardsida, högklassig backsida och bra målvaktssida.

– Målvakterna är bra, men inte bäst.

2. (10) Karlskrona

Det tog ett tag, men nu har Karlskronas sportchef Mikael Sundlöv en så gott som full trupp, och då ser den riktigt stark ut. Målvaktssidan med Viktor Kokman och Carl Malmkvist är bland de bättre i ettan och backsidan ser förstärkt ut defensivt jämfört med förra säsongen sedan Marcus Björk och Hugo Wendt anslutit. Offensivt är både vasst och brett, med fina nyförvärv i tvillingarna Fridén och starke centern Viktor Crus Rydberg, vilken gör att man kommer kunna ställa fyra vassa enheter på benen, och man saknar ännu en spetsforward in. Dessutom får tränaren Magnus Sundquist träna laget från start.

+ Målvaktssidan och forwardssidan tillhör ettans allra vassaste.

– Har haft en vana att underprestera sedan man ramlade ner i ettan.

3. (8) Hudiksvall

Hudiksvall har lassat in riktiga klasspelare sedan senaste genomgången. Dels har man förlängt med sina vassare forwards, dels har man kompletterat såväl backsidan som forwardssidan med ytterligare spets. Lucas Feuk och Karl Umegård är spets framåt, Lucas Torstensson, Alex Brännstam och Philip Eriksén tillför offensiv och defensiv kvalitet på backsidan.  

+ Forwardssidan är vass med bra rollspelare, backsidan har en tydligare rollfördelning.

– Saknar ännu ett par backar och målvaktssidan är bra men inte toppklass.

4. (3) Mariestad

Mariestad var tidigt klara med truppen och det är en klart vässad trupp tränaren Ronny Helander har till sitt förfogande. Han gjorde stor succé efter sitt tillträde mitt under säsongen och kan nu sätta sitt nya spelsystem redan från start. På plussidan kan vi hitta ettans kanske vassaste målvakt Tobias Sandberg, samt tre vassa spetsar offensivt i Joel Thulin, Vincent Reimer och Johannes Jämsén. Dessutom spelskicklige backen Andreas Thelander. På backsidan kommer dock enda riktiga minusposten i backen Jesper Broeng.

+ Målvaktssidan är kanske ettans vassaste, och förfogar dessutom över en riktigt stark forwardssida.

– Backsidan är bra, men inte toppklass.

5. (5) Troja

Troja har dragit ner på spelarbudgeten men det hindrar dem inte från att ha en av ettans allra vassaste trupper. Backsidan är fortsatt kanske ettans starkaste, medan forwardssidan är lite ung men nu har man fått in nyttig spets och rutin i Mattias Persson vilket behövdes för att utmana ordentligt. Målvaktssidan med talangen Jesper Eliasson känns lite osäker, men med den starka backsidan ska det nog gå bra.

+ Backsidan är kanske ettans allra bästa.

– Lite ungt och oprövat i jämförelse med tidigare säsonger och andra topplag.

6. (4) Visby

Visby har gjort en stark silly season där man behållit flera av sina spetsar och dessutom gjort kloka värvningar i Anton Johansson (spets!), Karl Påhlsson och Melker Iversen. Dessutom spelare med genombrottspotential i Nils Bolin och Lucas Jidenius. Visby har kvalseriepotential i laget!

+ Filip Lindblad är en av ettans bästa målvakter och forwardssidan ser både spetsig och bred ut.

– Backsidan är en klar akkilleshäl ännu, där måste någon spets in.

7. (6) Vimmerby

Har fått behålla allt man ville behålla och har kompletterat det med Martin Pärna, Elias Lindgren och Carl Sjöberg. Backsidan ser riktigt stark ut, det kommer vara något för Hampus Sylvegård att bygga laget runt, och även forwardssidan och målvaktssidan skäms inte för sig.

+ Backsidan och spelet som Hampus Sylvegård fick till under slutspelet.

– Saknar kanske den där yppersta spetsen.

8. (10) Boden

Nya tränaren Joakim Fagervall är givetvis ett lyft för laget medan Isak Pantzare lyfter backsidan ett stort snäpp. Förlängningarna med tvillingarna Wahlgren satt givetvis också bra. Men saknar ännu de stora namnen offensivt för att vara att räkna med på allvar.

+ Nya tränaren Joakim Fagervall har rutin och kunnande i överflöd.

– Saknar den riktiga spetsen offensivt, även målvaktssidan är inte top notch.

9. (7) Borås

Topptrion Konstantin Barulin samt Henrik och Anders Eriksson är kvar och kommer betyda mycket för laget. Men Borås har en helt annan bredd i år och kommer inte stå och falla med att de presterar. Filip Bratt, Emil Rangedahl, David Rosander, Leo Böris, Robin Höglund och Oskar Håkansson tillhör kanske inte toppen på ettan, men är ett klart lyft jämfört med spelarna från tidigare upplaga. Borås blir därmed såväl bredare som spetsigare.

+ Spetsen i de tre stjärnlirarna, samt bättre bredd.

– Spetsen på backsidan kanske saknas, och saknar kanske riktigt naturliga målskyttar?

10. (ny) Skövde

Skövde är ny på listan, och man har sitt bästa lagbygge på många, många år. Två kompetenta målvakter i Carl Hjälm och Felix Tengvall, en rätt bra backsida med Adam Thilander i spetsen, och en bred och bra forwardssida med hela 15 forwards av god klass, med bland annat bra värvningar i Gustav Lindberg, Jesper Andersson och Elias Andersson. Det gör att de tar platsen före ett mer inkomplett Kristianstad.

+ Målvaktssidan och forwardssidan är både bredare och vassare jämfört med tidigare säsonger.

– Backsidan är som vanligt akkilleshälen. Det ska dock in någon mer spets där är tänkt, det behövs.

Förra säsongen präglades silly season av turbulens, oro och sent lagbygge. Men trots detta så lyckades laget som vanligt överraska positivt och gick hela vägen till semifinal. Nu har det varit lugnare, men det saknas ändå en hel del pusselbitar innan lagbygget är klart. Halmstads sportchef Niklas Söderström berättar varför, om pusselbitarna som ska in och passar dessutom på att ge en känga till lag som har dålig ekonomi men ändå satsar.
(OBS! Intervju gjord igår innan Berg och Hugo Johansson släpptes)

Förra säsongen inleddes minst sagt rörigt med avsatt styrelse, ekonomiska problem och sent igångsättande av truppbygge och så vidare, med lite distans till det, hur ser du på hela röran?

– Det var jättetråkigt det som hände, men nu är det borta och vi ska fokusera framåt, men det har kostat en del. Men många som jobbat ´bra för att reda ut det, men lägga det bakom oss och se framåt. Det var en del svikna löften och stod inte vad man sa, men sporten eniga iaf.

Vad säger du annars om säsongen?

– Jag tycker gruppen gick ihop jättebra och tränarteamet gjorde ett fantastiskt bra jobb. Vi fick plocka in lite fynd på slutet som blommade och passade bra in i gruppen. Vi satte försvarsspelet väldigt bra och det var det som tog oss till allettan, sedan växte vi offensivt och kunde utmana alla lag, så vi började i rätt ände med att sätta försvarsspelet.

I år så har det varit lugnare, men truppbygget har ändå inte riktigt rullat på, hur kommer detta sig?

– Vi har en tuffare ekonomisk situation med mindre budget. Men vi har en hel del namn klara som kommer släppas nästa vecka. Det är svårt när vi haft en bra säsong, men ändå få sänkt lön. Det är inte det roligaste, men vi har varit tvungna att dra åt svångremmen för a-lagstruppen, och då tar det längre tid och några har stuckit. Men det är verkligheten, man kan inte leka med pengar som inte finns.

Just nu har ni två målvakter, fem backar och åtta forwards under kontrakt, hur stor är truppen tänkt att bli?

– Vi siktar på åtta backar och 13 forwards, vi har några till klara, så det ramlar in 4-5 namn till in. Men vi tittar, efter våra resurser, efter en back som kan tillföra offensivt. Vi jobbade också stenhårt på Sebastian Åkessson och hade en bra dialog där, men han valde Norge till slut det var en tilltänkt spets framåt annars. Men det är bara att gratulera honom, vi har en fortsatt dialog inför framtiden.

Om tolv dagar är er första träningsmatch, räknar du med att ha truppen klar till dess?

– Större delen kommer vara klar, vi kanske har två öppna platser kvar. Vi kommer inte ta in en back eller forward bara för att, det måste bli rätt. Men vi ska ha en trupp för att kunna spela matcher, men två platser öppna kanske.

Vi ska gå igenom lagbygget tänkte jag: På målvaktssidan stannar Jacob Crespin och han kompletteras nu av Adam Ahnberg. Hur viktig var signaturen av ”Creepy”?

– Jätteviktig! Vi hade en bra dialog med ”Creepy” som har gjort två fantastiska säsonger med oss, han växte ännu mer i år tycker jag. Ahnberg har spelat ihop med ”Creepy” under junioråren och nu är Adam beredd att utmana honom, det är en kille Halmstadskille som kommer tillbaka, det känns roligt.

Förra säsongen stod han allt utom en match, blir det samma i år tror du?

– Vi får se hur mycket Adam kan utmana, det är ingen social verksamhet utan bäst står. Sedan vad som blir bäst fördelning får vi se, men han behöver också utmanas för att växa. Men han är en fantastisk målvakt, så det blir att bita i för Adam.

På backsidan så finns fem spelare, där saknas fortfarande Robin Holm, samt Albin och Tom Johansson. Är de fortfarande aktuella eller letar ni nytt?

– Tom är i princip klar, de andra två får vi se. Vi letar lite spets med, så det är inte spikat.

Vad säger du annars om er backsida?

– Vi har fått behålla stommen från fjolåret, det är väl Filip Persson som lämnat. Jag ville ha kvar honom, men var inte ens nära att matcha Kristianstads bud. Men vi tappade honom i slutet av förra säsongen och då växte flera, som Wulf och Lundgren som fick genombrott. Lundgren kom med stukat självförtroende från Kalmar, men växte och gjorde det jättebra. Andreas Andersson som vi plockade in från trean och Ravens växte med och gjorde det fantastiskt bra. Men vi letar en offensiv pjäs till besättningen.

En powerplay-back?

– Ja det är ingen hemlighet att vi jobbar på Alexander Edström, om han är frisk och kry.

Hur är status där?

– Operationen har gått bra och det känns jättebra. Vi ska höras, han är förstaalternativet, han var fantastisk förrförra säsongen.

Offensivt så har ni kvar viktiga kuggarna Robin Dahse och Victor Gagic. Vad kommer de betyda för er?

– Det är kulturbärare, både Robin och Victor är viktiga spelare både på isen och vid sidan av. De är kravställare och står upp för laget, är kapten och assisterande kapten, de är otroligt viktiga.

Men ni har även blivit av med några viktiga, som Tommy Lee, Karl Påhlsson och Melker Iversen. Vad säger du om det?

– Absolut, det är skickliga spelare vi blir av med. Melker har spelat här en längre tid och Påhlsson fick en oturlig skada under säsongen. Tommy var också mycket skadad, men gjorde ett bra avtryck när var frisk och hel. Men Lee mäktade vi inte med med ekonomin, sedan valde Påhlsson och Melker Visby. Jag önskar dem lycka till, det är bra killar, men vi kunde inte matcha buden.

Vad behöver ni ta in?

– Vi söker en offensiv kraft, sedan har vi fått behålla många killar. Som Hugo Johansson och William Berg som vi jobbar på att få ha kvar. Sedan hoppas vi några lyfter sig, Albin Blomberg kan blomma ut. Nya Gustavsson från Troja kan få en större roll och kan blomma ut. Sedan hoppas vi att flera av våra egna också ska kunna ta kliv.

Vilka räknar du med att förlänga med?

– Hugo, Klarin och Berg räknar jag med.

Vad är er målsättning med säsongen?

– Vi ska vara med. Vi har varit underskattade tidigare, men det är många lag som verkar satsa. Det gäller att få ihop gruppen. Vi kan inte vara avundsjuka på andras förutsättningar, utan göra så att våra killar vi har får så bra utveckling som möjligt. Vi hade bra utveckling i år, och gick till semifinal, men det är små marginaler, men vi ska försöka utmana uppåt. Pengar är inte alltid allt! Men jag tycker klubben gör rätt, vi måste anpassa oss efter förutsättningarna. Vi har dragit ner, men kan vi göra det bra i år igen när vi blivit av med kostnader, kan vi bygga upp något igen och det där det vi jobbar för.

Vad ser du för konkurrenter om allettanplatsen?

– Det blir ett jäkla race. Kristianstad verka satsa på riktigt ordentligt, så de lär få slagkraftigt lag, de blir nästan favoriter om de fortsätter som de börjat. Troja är alltid stabila och har skickliga tränare. Sedan får vi se vad ”Tisse” (Mikael Tisell, tränare) kan göra i Kallinge. Vimmerby blir säkert att räkna med. I Karlskrona känner jag Sundkvist väl, de kommer säkert bli vassa när han får bygga från start, han är en skicklig tränare. Pelle är också en skicklig tränare i Tyringe, så det finns inga lätta lag att slå. Alvesta kommer säkert ställa till det för en hel del lag med.

Vilka tror du gör upp om den allsvenska platsen?

– Hudiksvall, jag känner Lillis väl och de har satsat i flera år och har rutin från flera kvalserier, så de lär blir farliga. Karlskrona, Kristianstad och Troja kan säkert var med där, och Väsby bör ju med vara där med sin satsning. Boden blir intressanta med Fagervall, de har varit med och tampats där uppe. Sedan finns det en massa dark horses med, som man inte räknat med, vi kanske kan vara en av dem? Det gäller att jobba ödmjukt och se hur långt det räcker. Mariestad glömde jag nästan, har också ett lag som blir livsfarligt.

Vad säger du om licenshärvan?

– Det är tråkigt att det blir så där. Jag vet inte riktigt, ibland blir man förvånad, lag kan ha ekonomiska problem och ändå betala höga ersättningar. Jag förstår inte hur förbundet kan tillåta sånt, har man ekonomiska problem och ändå kör på… Förbundet borde ha mer koll på sånt!

I ett inlägg så listade jag skillnaden kring bedömningsnivån från domare beroende på vilken serie man kom ifrån. Det visade sig att lag som kom ifrån den östra ettan helt plötsligt åkte på betydligt fler utvisningar när de sedan spelade allettan, medan lag från den västra ettan helt plötsligt åkte på mycket färre. För lagen från den södra respektive norra ettan var skillnaden marginell.

Med anledning av detta så har jag pratat med några sportchefer från den östra respektive västra ettan för att höra deras syn på det hela, om de upplevde att det var någon skillnad. En som absolut höll med om det var förre Väsbytränaren Jussi Salo:

– Jag har varit tränare i västra, östra och södra, och jag tycker det är skillnad. Det kommer lite därifrån att Stockholmshockeyn är lite annorlunda, mer dumpa och jaga och bråka. I västra och södra blir det lite mer teknisk ishockey, man lirar mer. Och när domarna dömer i samma serie så blir de en vana med saker och då blir det en annorlunda nivå i olika serier. Men det är mänskligt, dömer man 50 matcher i östra så blir man van vid en typ av hockey, i västra är man van med annat.

Även Visbys sportchef André Lundholm håller delvis med:

– Det är en annan bedömningsnivå i östra, men jag tycker inte det beror på att östra är oschysst.

Klart det är ett handikapp

När vi kommer in på och pratar om huruvida det kan vara ett handikapp för lagen med en ny bedömningsnivå så kommer Anders Lundström, Skövdes sportchef, med en analys:

– Det är klart det är ett handikapp och att det kan ta tid att ställa om sig! Se bara på spelare som kommer från Nordamerika och ska komma in i svensk hockey, det tar alltid ett tag för dem att komma in i vilken bedömningsnivå som gäller. Men visst ska man kunna anpassa sig, men de första matcherna vet jag att Staffan och gänget reagerade på bedömningsnivån.

Söderlagen får fördel

Men det nästan samtliga tränare till slut mynnade ut i i våra samtal var att den stora skillnaden inte var mellan grundserie och allettan, den stora skillnaden var i bedömningen i kvalserien. Och då menade de att söderlagen fått en klar fördel i bedömningarna. Eller som Hudiksvalls sportchef Lars ”Lillis” Lövblom uttryckte det:

– När vi mötte Kalmar och Nybro hemma så hade vi lika mycket utvisningar och skottstatistiken var jämn. När vi mötte dem på bortaplan var skotten och matchbilden jämn med, men då helt plötsligt drabbades vi av betydligt fler utvisningsminuter (0-8 i utvisningsminuter mot Kalmar och 4-10 mot Nybro med Hudiksvalls siffror sist, red anm). För mig finns det ingen annan förklaring än att domarna låter sig påverkas av publiken, vilket givetvis är naturligt. Men samtidigt gör det att vi inte  spelar på samma villkor!

Avgjorde kvalserien

Men det finns mer saker Lillis har att anmärka på:

– Något jag undrar över varför Kalmar inte reagerade mer mot var att i den avgörande matchens slutminuter så drabbas Piteå av två misconduct! Finns det ens? Det kom kanske att avgöra hela kvalserien.

– Samtidigt så ska man inte bara kritisera domarna, jag förstår ju att man reagerar på när folk skriker, de är ju bara människor.  

Även André Lundholm delar uppfattningen att söderlagen har fördel:

– När vi spelade mot dem för två år sedan så hade vi två tvåor var i matchen mot Troja, men så i slutet drabbades vi helt plötsligt av fyra raka tvåor, alla mycket tveksamma.

Jussi Salo är inne på samma spår:

– Mot Nybro så fick man max ett powerplay med sig, oavsett hur matchbilden såg ut. Jag kan inte säga att domarna är dåliga, men sydlagen får alltid med sig fler utvisningar.

Men hur man ska komma till rätta med det är det svårare. André Lundholm har en idé.

– Man får väl sammanställa statistiken och ta det med domaransvarig. så får han ta det med domarkåren sedan.

Bra domare

Till sist så låter vi Mariestads sportchef Carl Johansson komma med sin syn i saken.

– Jag tycker vi har väldigt bra domare. Sedan är man alltid färgad och vill ha med sig fler utvisningar än man får, men i slutändan är det ändå de tre med ränder på tröjan som är de mest objektiva i matcherna.